sindarinsworld.blogspot.com

Jag är med i ett par online-paneler där man kan tycka till och vara med i marknadsundersökningar men nu har en av dom även startat en tjänst där man som konsument kan rescensera sin prylar man har hemma och berätta för andra vad man tycker om dem som hjälp när folk sitter i valet och kvalet gällande vad dom ska köpa. Jag brukar ju ändå slänga på folk mina åsikter i det mesta så varför inte =)

www.ciao.se

Under semestern (som är j ä t t e s l u t om någon missat det) lyckades jag med bedriften att besöka Kolmårdens djurpark, inte en gång utan två. Sammanlagt tillbringades 3 dagar i denna animaliska oas för oss stressade storstadsmänniskor.

Första besöket inträffade under en visit hos modren i Norrköping. Vi ses inte så ofta så jag och barnen tog tåget ner och hälsade på ett par dagar. Det andra besöket (det som texten mest kommer att behandla) framkallades av grabben som tyckte lite synd om Evils lilltjej när hennes storasyrra hade åkt med mormor till finland så två djurparksdagar med därtill övernattning i campingstuga inplanerades, bil lånades av vänner och hela ekipaget lämnade Jakan tidigt en fredagsmorgon.

Efter ett par timmars bilfärd och bestämt avfärdande av gps:ens färdbeskrivning (tydligen vill befolkningen inte att man kör som gps:en vill om man ser till hur det är skyltat utmed vägen, var det dags för dagens första djurparksaktivitet, Safariparken. Turen genom safariparken tar av någon outgrundlig anledning dryga 1,5 timmar, varav gott och väl 45 minuter av tiden tillbringades krypkörande/stillastående redan i första hänget. Bland det mest spännande under färden var att undvika att bli påbackad av damen i den röda Ford Focusen framför som hade liiiite svårt att hitta dragläget på sin bil.

När väl Safarit var avklarat så drog vi vidare till själva parken. Kolmården är alltid Kolmården. Varken mer eller mindre egentligen. Vi fick se det nya och överreklamerade (tyvärr eftersom jag alltid gillat Kolmården) Marine World med tillhörande Dalfinshow regisserad av Markoolio. Visst var det mer informativt om delfinerna och mer designat ljus i shoven, vilket förvisso tilltalar en gammal ljuskille men förr var det ändå mer konster och tricks vilket jag ändå tror tilltalar publiken mer. En trevlig "nyhet" var ändå Tiger World, dels så är maten lite mer spicig änd tidigare och så är hela inramningen trevligare än förr. Tigrarnas häng har blivit utbyggt och numera skiljer endast en glasruta besökaren och tigrarna eftersom man går i nivå med dem om man väljer att gå den nedre vägen. Mycket uppskattat.

Efter djurparken första dagen var det raka spåret och hämta ut nyckeln till stugan och sedan åka iväg och äta lite middag tilsammans med mor min innan vi slutligen stupade i säng.

Lördagen inleddes med ännu ett besök i safariparken innan vi påbörjade dagens djurparksbesök med en tur i linbanan, vilket inte var helt uppskattat. Alla 4 var vi väl hyfsat höjdrädda men en del höll i sig i vagnens insida så att knogarna nästan vitnade och sa saker som - Sitt still i vagnen för i helvete! när någon rörde på sig för att se ut genom fönstrena =) Jag är stolt över dig ändå att du vågade åka runt ett varv i linbanan =) fast det var bortkastade pengar kan jag lugnt säga, merparten av turen går runt och utanför parken.

Dagen förlöpte i solens tecken och vi såg ännu fler djur än dagen innan och innan vi gick hem fick vi även se hur det går till på djurparken efter stängningsdags =)

På väg ut bestämde vi oss för att ta en tur in i Tropicariumet där vi såg allehanda kryp, fiskar, krokodiler, ormar osv. När vi väl var klara där inne hade himlen öppnat sig och det forsade ner vatten. På några minuter blev hela parkeringen översvämmad så innan vi kom fram till bilen såg vi ut som dränkta katter.

Idag kan man läsa i aftonbladet http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2991327.ab om hur hemskt kineserna behandlas - trots att dom högtidligt lovade att bättra sig inför OS.

Hur kan det egentligen komma som en överraskning för någon? I västvärlden styrs i stort sett a l l t av vad som är ekonomiskt försvarbart. - Oj sa du att min matta var handknuten av barn i Afganistan? Ja det var ju lite hemskt, men det är en vacker matta trotsallt.

Med andra ord... sålänge som någon är villig att förse oss med billiga varor så ser vi gärna mellan fingrarna om de som framställer dem har mänskliga rättigheter eller inte. Visst är det hemskt att se plågade kineser på TV, speciellt med tanke på att den är tillverkad i Kina och kostade ett par tusen mindre än konkurentens likvärdiga apparat. I skuggan av det är det lätt att helt enkelt byta kanal och se på något annat - strutsbeteende är acceptabelt när det är vi själva som använder oss av det.

Vi må tycka att det som händer i Kina, eller på andra ställen i världen är helt oacceptabelt, men sålänge som vi fortsätter att stödja dem genom att köpa billiga varor och på så vis förse dem med pengar gör vi det rakt motsatta, allt har sitt pris och i västvärlden är det bl a billiga TV-apparater.

Jag testar något annat idag, det vart lite för gulligt med den andra layouten =)

Idag fick bloggen visst lite nya kläder, det blev inte helt bra men så bra det kunde bli med dom inbyggda mallarna, lite väl mycket lull-lull kanske?

Jag får syna den i sömmarna senare och se vad man eventuellt kan förändra mer.

Vad kan man säga mer än att såväl inspiration som kreativitet är på topp här idag =P

Mot alla odds lyckades jag fixa allt jag föresatt mig under eftermiddagen så nu åker jag hem och ser om jag inte kan skrämma upp någon pepparstek i någon affär... det var alldeles för länge sedan jag fick något sååå gott till middag.

For The Horde =)

Ja som rubriken antyder... arbetsmoralen och den därtill hörande lusten är inte direkt på topp idag heller, gårdagens växelstrul verkar vara avhjälpt dock så jag får helt enkelt göra mig en liten ny lista med saker som ska/bör avklaras innan arbetsdagen är slut...

HoF folder
Värvningsfolder
Utbildningsblad
Mallblankett

Det kan verka rimligt inför eftermiddagen kanske =)

Keep it real =)

Jag har kommit en snilrik men genuint diabolisk komplott på spåren, bäbisarnas plan på världsherravälde. Sanna mina ord - de små håller sakta men säkert på att ta över.

Så hur bär de sig då åt? Nu kommer det mest snilrika i deras diaboliska plan. För att kunna bli fler krävs villiga värdkroppar som kan bära dem tills det är dags för nedkomsten. Fråga vilken sund man som helst så inser man snart att sunda människor e g e n t l i g e n inte skulle utsätta sin lekamen för den smärtsamma process havandeskap och förlossning innebär men ändå lyckas bäbisarna hitta villiga offer.

Hur är det möjligt frågar vi oss? Genom genmanupilation är svaret. Den kvinnliga genuppsättningen innehåller en trojan, det är en liten genetisk kodsträng som får hela hennes kropp att vibrera och längta efter att bli värdkropp åt en monstruös liten bäbis så fort hon får hålla i någon annans. Ögonen blir vattniga och hon utstöter läten som - åh va gott den luktar. Vaddå luktar gott!!! Sen när luktar sur mjölk och biologisk krigsföring gott??!!

Om man som man, vid sina sinnens fulla bruk, inte snabbt klubbar ner kvinnan kommer hon inom kort fråga om vi inte ska ha en liten vi med. Det är oavsett om hon har några eller 14 innan. Finner man sig inte från chocken då kommer man snart att finna sig mitt i avlandet och förberedandet för den lilles ankomst.

Så sinrika är dom små mina vänner. Enda riktigt bra motmedlet är att bli eremit eller munk, men att sova på soffan kan ha önskvard effekt det med.

När Sverige ställs inför det faktum att det bor en del riktigt groteska varelser här som inte drar sig för vare sig mord eller våldtäkter så slutar vi manfallt att andas tills dess att den skyldige omhändertagits av lagmaskinen.

Det visar nog på att vi är hyfsat normala och empatiska människor så det finns fortfarande hopp för oss.

Nåväl dessa monster har rätt att få sin sak prövad i rätten innan dom låses in och nyckeln göms på lång tid, även detta får anses som en sund sak.

Det jag funderar över är dom som representerar monstren i rätten. Det är ständigt samma 2-3 personer som försvarar dom grövsta brottslingar som i modern tid terroriserat vår tillvaro. Vad är deras driv? Dom kan knappast vara billiga ändå försvarar dom personer som knappt har råd att boka en tid hos deras sekreterare. Utses dom av rätten eller får våldsmännen (och säkert i viss mån kvinnor) välja själva sitt ombud? - Jag vill ha den där advokaten som alla stjärnorna anlitar, han fick Xs straff sänkt så han kan säkert dribbla bort mitt solklara fall. Jag menar, även om ombuden ska vara opartiska så kan det knappast råda några direkta tvivel när en gärningsman både erkänner och binds till ett offer via teknisk bevisning.

Kanske är det helt enkelt utmaningen som styr, om dom lyckas sänka rubriceringen eller straffet en aning är det kanske en vinst i sig - även om fallet verkar solklart.

Jag har en massa att göra men jag tycks inte hitta någon energi eller lust att göra något av det. Massa små jobb som borde dras undan för att sedan ta itu med dom lite större... men lusten tryter så jag drar ut på det, läser ett blogginlägg, skummar genom rubrikerna i tidningen osv.

Nu får jag fan ta mig i kragen, åtminstonde följande ska vara gjort innan jag går hem idag:
Dra upp pallen från källaren
Värvningsfolder (skjuter upp den till imorgon)
Värdecheck
Folder HoF

Det får räcka till att börja med =)
Schas

Edit: Så då var det problemet avklarat... tydligen måste jag engagera mig i att halva vår växel inte svarar av någon anledning istället...

Keep it real =)

Nu har lugnet lägrat sig över den Sindarinska bostaden, alla barn är på flykt hos mormödrar och fäder. I går var det så tyst när Skrik och Panik hade åkt att till och med katten reagerade =)

Men det blir ju änna lite tomt efter di små liven med.

Nu ska jag ta och stämpla ut och plocka fram laptopen och confa den och sedan jag lira lite WoW innan jag möter upp Evil på vägen hem tror jag =)

For The Horde ;-)

Jag fick en liten kommentar om att jag nte skriver så ofta så idag slänger vi in ett litet inlägg på köpet.

Jag är så förbenat trött just nu, har inte sovit en hel natt eller ens en timme sammanhängande på över en vecka nu. Jag får ihop sammanlagt mellan 3-4 timmar på sin höjd men dom är inte sammanhängande utan jag vrider och vänder på mig hela tiden och vaknar och har mig.

Blä för sömnsvårigheter.

Om det lyckats gå någon förbi så ska jag bara påminna om att Iron Maiden var på ett litet besök i Stockholm igår och med sig hade dom 32.000+ fans som hyllade och skränade med i refrängerna.

Konserten har, trots Bruce Dickinsons influensa redan bejublats av rescensenter i de flesta tidningar och jag kan bara tillägga att det var en helt magisk kväll. Dom boende på Öatermalm lära ha undrat en och annan gång vad som stod snett till när 32.000 pers skriker i kör så att det lilla tak som finns där mer eller mindra lyfte.

Magiskt sa Bill när Bull stod och hoppade på bänkarna och skränade med i Maidenklassiker som 2 Minutes to Midnight, Wasted Years, The Number Of The Beast, Heaven can wait, Fear of the dark m fl.

Ännu en gång har Iron Maiden och deras svenska fans visat var det musikaliska skåpet ska stå.

6 plus av 5 möjliga.

”Aces high”
”2 minutes to midnight”
”Revelations”
”The trooper”
”Wasted years”
”The number of the beast”
”Can I play with madness”
”Rime of the ancient mariner”
”Powerslave”
”Heaven can wait”
”Run to the hills”
”Fear of the dark”
”Iron Maiden”

Extranummer:
”Moonchild”
”The clairvoyant”
”Hallowed be thy name”

Min son på snart 13 fick sin Maidenbiljett i födelsedagspresent och kunde därmed gå på sin andra hårdrockskonsert genom tiderna, och ska man se en hårdrockskonsert kan jag inte tänka mig något som är mycket bättre än en klassisk Maidenkonsert, utomhus på Stadion =)

Förutom att han givetvis älskade musiken så ägnade vi en hel del tid att spana in hur folk såg ut med och hans ögon glödde när han såg slitna jeans, jeansjackor, jeansvästar, nitar och framförallt alla påsydda tygmärken som hörde till.

Överst på monstrets önskelista, dvs sonens (eller möjligen listan över egna inköp) ligger numera en jeansjacka (alt en väst) som ska förses med allehanda tygmärken vad det lider =)

Under sommaren har dom haft prova-på-erbjudanden i World of Warcraft, ett 10-dagars gratisaccount. Sonen provade på och övertalade mig att testa med. Precis som jag sålänge misstänkt KAN man INTE prova på att spela WoW utan att fastna i spelet =)

Efter vissa övertalningar av son och dotter har jag nu skaffat spelet och springer runt och gör quests till höger och vänster. Allat vi pratar om är den och den världsdelen och den och den classen mm =)

WoW är ett gift helt enkelt =P