En ny epok börjar

Imorgon skriver vi ny historia, året blir 2009 och vi lägger 2008 bakom oss. Många människor påbörjar tyvärr det nya året i sorg. För andra ter sig 2009 som en ljusare tid med framtidshopp. Personligen ser jag fram emot 2009 och vissa av de förändringar jag vet eller hoppas ska inträffa men oavsett hur vi påbörjar eller avslutar det nya/gamla året så minns en sak, det är hos oss själva vi påbörjar våra förändringar. En ung person har gått bort i dagarna och en av dom kommentarer jag läst kom från en tjej som skulle försöka hedra det liv han levt hellre än att sörja hans död och det är precis det jag menar. Såväl mot- som medgångar kommer alltid att drabba oss, men det är vi själva som väljer hur vi ska hantera dem och hur vi ska låta oss påverkas av dem.

Gott slut på er oavsett var i världen ni befinner er idag.

'Cos every day counts!

Johan

Jag har ingen aning om vem Johan var, som jag skrev igår så vallfärdar folk just nu till min blogg på grund av ett blogginlägg som länkades in via en RSS-feed och sedan olyckligtvis fastnade i sökmotorerna. Det är dock rörande att se hur många människor som just nu söker efter information om sin bortgångne vän. Jag kan inte annat än tro att han var en mycket omtyckt person.

En anonym kommentatör lämnade följande adress där ni kan lämna ett sista farväl www.najs.nu

När jag ser den ström av människor som söker en förklaring kan jag inte låta bli att tänka på Tommie och hans begravning. Kyrkan var full av unga människor som egentligen borde vara fulla av framtidshopp men som tiden stod stilla för just den dagen. Tommie lämnade ett stort tomrum efter sig, både för hans föräldrar, min älskade Lillan och hans pappa Sture som jag av en annan slump träffar flera gånger i veckan på jobbet. Men även bland sina vänner som alla kom för att ta sitt sista farväl. Lillan beskriver Tommie som en ängel som behövdes på en annan plats och jag tror att den förklaringen är så god som någon annan. Tommie var hennes räddande ängel på många sätt och vis och jag misstänker att han än idag vakar över hennes axlar där han nu är.

En varm tanke till alla ni som sörjer idag. Ta hand om varandra och minns de goda och varma minnena. Livet är för kort för att glömma bort våra nära och kära.

'Cos every day counts!

Himlen runt hörnet

Ja jag har nog precis som Lisa... Himlen runt hörnet...



'Cos every day counts!

My Fair Lady

Åh jag snubblade över något jag verkligen vill se... frågan är vem jag ska råna på 1200 pix bara...

www.myfairlady.se

'Cos every day counts!

Sorry =/

All publicitet är inte bra. Jag kikade nyss på besöksstatistiken och såg att den sköt i höjden idag. Vad är nu detta tänkte jag och började kika längre ner i den. Alla besökare har kommit in via någon sökmotor och sedan skummat igenom sida efter sida.

Förklaringen är enkel, även om jag misstänker att den alls inte är tillfredsställande för dom som sökt på sidan.

Till höger publiceras de senaste blogginläggen jag läser frekvent via RSS-feeds, bl a från min älskade vän Lillans blogg. Hon skrev inatt ett inlägg om en av Tommies vänner som just gått bort och sökmotorerna registrerar det som ett inlägg i min blogg. Därför hittar ni inte inlägget ni söker efter.

All värme till er som saknar och söker mer info om Johan - ingen borde behöva söka tröst efter en bortgången vän men ibland rycks dom ifrån oss ändå.

'Cos every day counts!

Egotripp

Jag läser julhälsningar folk skickar omkring sig och kom på att jag inte skickade en enda, inget kort, inget sms, inga mail. Jag är på en välbehövlig egotripp. Jag har spikat igen fönsterluckorna och bommat för ytterdörren. Just nu är det bara jag och familjen som gäller... Tyvärr måste man ju jobba en dag eller tre den här veckan, men där går gränsen.

Det betyder inte att världen utanför slutat existera, bara att jag inte riktigt har ork och lust att engagera mig i den just nu.

'Cos every day counts!

Ett långt liv

Det känns som bara igår, jag höll dig i mina armar för allra första gången och det var så stort, det känslomässiga snälltåget körde över mig i 110 men kunde jag åstadkomma detta lilla bräckliga liv så kunde jag säkert erövra världen. Nåja någon direkt erövrare har jag väl inte blivit om jag ska vara ärlig, men det var ett stort ögonblick. Det var dryga 20 år sedan och nu har jag förmånen att hålla om nästa generation och det är precis lika stort.

Mycket händer i en människas liv på 20 år men sett i backspegeln så går det alldeles för fort.

Jag tar upp minnen och njuter av dem en stund innan jag lägger tillbaka dem i min minnesbank, ett besök på Borås djurpark, ett annat på Kolmården där du gick en hel dag utan att klaga en endaste gång. En liten nybliven 15-åring... borta för världen i citadon-brus, en liten skrutt som knappt kan stå men som dansar till musiken på stereon, prickig korv på benen, en stolt storasyster som håller i sin bräckliga lilla bror, ett uppträdande med bas, ett annat i ett julspel för snart 100 år sedan. Minnena är många men dom värmer i mitt hjärta.

Ett liv är långt men ändå passerar det alldeles för snabbt. Hoppas vi får minst 20 fina år till och att jag en dag får möjligheten att se tillbaka på kommande generationer med innan det är dags att kasta in handduken. Love you skrutt.

'Cos every day counts!

Grattis

Idag fyllde Snyggfinskan år. Hipp hipp hurra!

Bara en dag kvar...

Efter en sen kväll, med tillhörande snörvel och en hög av näsdukar så är äntligen alla julklapparna inslagna och placerade under granen. Vincent och Nathalies saknas dock eftersom vi bytte våra julklappar redan i lördags och min önskelista blev uppfylld, jag är numera ägare till ett par duntofflor så fötterna mår kanon på våra kalla golv.

Även julgranen blev klar igår (jag vet det är sent för att vara mig men jag fick inte sätta upp den till Lucia och det visade sig att julgransljusen pajat med. Av någon anledning verkar varenda gran i Stockholmstrakten ha färgade ljus i år för jag fick åka runt en hel eftermiddag för att hitta en ny slinga, men nu är den på plats och granen glittrar i all sin prakt.

Morgondagen ska avnjutas i stillhet som vanligt, Snyggfinskan och hennes barn ska över till deras morbror runt lunch, sedan kommer deras pappa och hämtar dem för en tur till deras kusiner. Mina barn åker till sin mamma vid ett-tiden och då får jag börja laga middag (tyvärr ensam i år eftersom vissa sett till att bli indisponibla lagom till jul). Det är beställt oxfilet med hasselbackspotatis så vi får se vad affärerna kan erbjuda idag. Två små humrar ska plockas upp under eftermiddagen med så det ska nog inte gå nöd på mig och finskan i morgon kväll.

Ja det var väl allt tror jag

Kul ledighet

Däckad och med en begynnande bihåleinflammation... Det var kanske inte riktigt så jag planerade min julledighet dårå =/

Hon är go hon

Jag börjar bli lite smått stressad för allt som ska hinna klaffa före jul. Varför då? Jo för att vi helt plötsligt inte längre är två som kan rodda ihop allt. Gissa vad min kära sambo har hittat på då för att rädda delar av min fredagkväll? Hon och hennes mamma har slagit in julklapparna till Vincent och Nattis (dom kommer över på lördag för att baka pepparkakor och får sina julklappar i förskott eftersom dom är på andra ställen på julafton).

Ibland är min EvilSambo helt enkelt bäst.

Lavv joo

Ett decembertips

Jag tänkte tipsa er om två olika saker som hör ihop men som kan avnjutas var för sig, lite som ett kinderägg skulle man kunna säga. Det ena är en väldigt begåvad porträttfotograf som har förmågan att fånga ögonblicken. Det andra är den här modellen som ligger mig otroligt varmt om hjärtat.

Ni förstår väl varför det här är morfars ögonsten?

http://puppyeye.blogg.se/2008/december/en-platning-klar.html

Nedräkningen har börjat

Nu är det lite drygt 2 dagar och en dryg timme kvar till en veckas välförtjänt semester *me need it alot*

I år blir det lika stillsamt som de senaste åren varit, alla ungar drar iväg med respektive föräldrar på julafton (två kommer hem på kvällen och två andra på juldagen) och kvar blir jag och SnyggFinskan som får njuta av stillheten och en god middag. Eventuellt kommer äldsta dottern förbi och äter med oss med. Frågan är bara vad vi ska göra för gott i år. Hasselbackspotatis var ett alternativ hörde jag.

Vad gör du på julafton?

Guitar Hero - World Tour

Förmodligen r det hur kul som helst nu när dom utökat Guitar Hero med både trumset och mikrofon, priset på 1800 kr plus gör att man drar sig för att ens fundera på att köpa det. Något säger mig dock att när Guitar Hero: Metallica släpps till våren är det kört dock... Då måste jag nog skaffa mig det... om jag inte kan övertala grabben att önska sig det i födelsedagspresent förståss =)

Keep it Real =)

Ingen modeikon

Jag får nog helt enkelt inse att jag aldrig kommer att bli någon modeikon och om vi ska vara helt ärliga ska vi nog alla vara hyfsat glada för det med.

Igår på vägen hem fårn jobbet hade jag förmånen (eller möjligen oförmånen) att gå bakom en av äldsta dotterns före detta klasskamrater (mao en ung herre på 20+) och hans häng var så lågt att han fick gå både kobent och hjulbent på samma gång för att byxorna inte skulle glida ner över låren =) För att illustrera höjden på förekomsten får ni föreställa er att killen hade grenen någonstans strax över knäna.

Hans gångstil var nästan som en karikatyr så jag tror att jag avstår från att vara modemedveten =)

Keep it Real =)

Ibland är det bättre att tänka efter före...

Mitt bankomatkort har varit på väg att gå sönder en längre tid. Täckplasten som är på ovansidan har lossnat så det går knappt att få in i bankomaten längre.

Det är ju bara en täckplast tänkte jag och drog bort det. Då upptäckte jag att det sitter ett märke i plasten som ser ut som ett hologram och det märket täckte några siffror på själva kortet så det kanske inte var helt genomtänkt att rycka bort den där plasten, märket kanske fyller en funktion. Det blir till att beställa ett nytt kort nu för säkerhets skull (såfort jag hittat en juste bild att ha på det).

Keep it Real =/

Rökning ÄR skadligt för hälsan

Den här helgen får nog beskrivas som minst sagt händelserik. I fredags kväll/natt gick SnyggFinskan ut för att röka en sista cigarett vid midnatt. Sonen och jag skulle börja runda av efter ett par timmars spelande när hon kommer in i köket och utbrister att vi nog kanske måste åka till akuten. Hon hade klämt ett finger i balkongdörren på väg in och blodet formligen sprutade.

Snabbt fick vi plåstrat om fingret och satt på oss kläder och sedan ringde jag först för att ta reda på vilket sjukhus vi tillhör mitt i natten och sedan fick jag tag på en taxi som skulle ta oss dit. Numera får vi tydligen välja mellan Danderyd och KS (förr var det Danderyd som gällde av någon underlig anledning) men taxichaffisen föreslog Danderyd eftersom han trodde att väntetiderna var kortare på akuten där.

Vi kom in på akuten och fick snabbt ett rum och både sköterska och läkare kollade till hennes finger nästan omgående och såret var större än det hade sett ut hemma men eftersom hon hade klämt fingret fick vi dra upp på akuten först för att se så inget var brutet.

Även röntgen gick förhållandevis fort för att vara en fredagnatt och nu kunde man konstatera att fingret även är brutet. Tillbaka ner till akuten för syslöjd.

Jag har ingen aning hur många stygn det blev men det är fler än 5 men antagligen inte så många som 10 men ni förstår att det var ändå en rejäl glipa som skulle sys igen.

Vi tillbringade c:a 1,5 timme på akuten och hade turen att springa på en ledig taxi direkt när vi kom ut så vi var hemma redan runt halv tre-tiden igen.

Balkongen ser ut som om någon slaktat en get eller styckmördat någon just nu och SnyggFinskan sov det första dygnet mer eller mindre. Hon har massor av ont och är sjukskriven minst en vecka eller (mitt i julruschen till hennes chefs inte allt för stora glädje).

Så vad kan vi dra för slutsats av detta? Jo rökning är trotsallt ganska skadligt för hälsan.

Så mina kära vänner hur var er helg?

Den perfekta relationen?

Den perfekta relationen, finns den eller finns den inte? Egentligen finns det bara två svar skulle jag tro, ja eller nej och i all min cynisism lutar jag mot ett nej, men det kräver säkert en definition av hur jag tänker då.

Jag ska inte förneka att vissa människor hittar sin soulmate och gifter sig, skaffar 11,5 barn, en Volvo, en jycke och bosätter sig intill en sjö med utsikt över älgarnas betemarker osv osv.

Men hur många gör det egentligen? Och hur är det då med alla oss andra? Innebär det att vi lever i operfekta relationer? Nja säger jag då. Personligen har jag själv träffat på 2-3 personer genom livet som på ett intelektuellt och möjligen andligt plan (ledsen gud men jag är inte troende så andligt för mig är något helt annat än skäggiga farbröder som kastar mirakel omkring sig) har passat mig som handen i handsken och jag ska villigt erkänna att i åtminstonde ett fall så älskar jag den personen högre än det mesta i livet, sambon och alla barnen (och givetvis lillprinsen) är nog de enda som står över min älskade vän i kurs. Men att krypa i säng med varandra och vakna bredvid varandra varenda morgon? Nja serru, där tog det slut det är inte den typen av kärlek jag har utvecklat med någon Soulmate. En soulmate är en person som förstår sig på nästan varenda mm av mitt innersta väsen och personligen tror jag inte att jag skulle klara av att leva varenda dag, varenda andandes minut med en sådan person.

Så för mig är det alltså inte en perfekt relation att leva med den person som är min själs spegel.

Så vad är då den näst intill perfekta relationen då? I mitt fall handlar det bl a om att vakna upp och se min bandagerade kvinna (även detta är en annan historia men elak som jag är kommer jag nog inte att kunna låta bli att berätta den lite senare) och med ett leende konstatera att henne kan/vill jag nog vakna upp bredvid varenda morgon. Hon är långt ifrån perfekt och ska jag vara självkritisk är jag säkert ännu längre ifrån att vara det, men hon kompletterar mig, vi har många likheter och olikheterna är nog ännu fler, trots det sätter hon ett leende på mina läppar och från det sprids en värme genom mitt inre som får mitt hjärta att ibland slå dubbla slag. Antingen lider jag av något som kan beskrivas kliniskt eller så älskar jag henne =)

En relation är en ständigt pågående process och jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig funderat på att lägga den här bakom mig, vi har haft våra ups and downs vi som alla andra, men idag känns det som om det här är min plats i livet, med den här kvinnan och allt som händer runt omkring oss. Det är inte per definition en perfekt relation, men den är så bra den bara kan bli eftersom det är vår relation och för mig räcker det väldigt långt.

Dom bästa tankarna försvinner

Har ni märkt hur de bästa funderingarna man går och klurar på nästan alltid är som bortblåsta när man sätter sig ner för att formulera dem i bloggen? I mitt fall beror det nog förvisso på att jag oftast har mina klaraste stunder av funderingar i töcknet mellan sömn och vakenhet, ni vet då när allt verkar vara så uppenbart men några sekunder senare som bortblåst på grund av att man öppnade sina blå och kisade in i gryningsljuset.

Ett annat tillfälle när jag tänker mer klart än annars är av någon outgrundlig anledning när jag står och duschar, möjligen beror det på att man inte har så mycket annat att göra av sina tankar just då. Som en liten parantes kan jag tillägga att det som min äldsta dotter tycker är min bästa idé någonsin började ta form på en buss igenom Södertälje, men det är en helt annan historia.

I vilket fall som ska jag ändå försöka att återskapa en tanke som grodde i mitt huvud i drömtöcknet i morse, bara för att jag kan. (inte det här utan det som kommer över detta)

Keep it Real =)

Rätt kvinna på rätt plats

I morse när jag läste min morgontidning hittade jag en artikel om en familjer och barn som lever med missbruk. Det bästa av allt är att halva artikeln upptogs av en för mig ganska speciell person. Jag har aldrig träffat Johanna men vi har bytt många tankar och idéer de senaste åren via mail och hon är en otroligt stark och genuin person. Nu tror jag att hon även har hittat ett jobb där hon passar som handen i handsken, hon är så att säga helt rätt kvinna på helt rätt plats.

All heder till Johanna som lärde mig att man visst kan bara man vill.

Hon ÄR skrämmande

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men det här måste vara en av de mest skrämmande människor jag sett ellert hört talas om på länge. Jag får fortfarande kalla kårar bara jag läser hennes ord. Man ska inte döma folk i förhand men frågar ni mig så verkar det vara något som står väldigt fel till hos henne. Oavsett om hon är eller inte är skyldig så kan det inte på något som helst vis vara friskt att det inte verkar bekomma henne att det faktiskt är två små barn hon står åtalad för att ha mördat.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/arbogamorden/article3977372.ab

I'm going mad here

Fortfarande ont i skallen och tror ni inte att dom håller på och byter armaturer i hela j..la huset där jag jobbar? Det borras till höger och vänster så jag håller på och blir tokig (för att inte tala om mitt huvud som håller på och säger upp sig).

Detta såg jag förresten blir mitt hundrade inlägg i år, vem trodde det om mig va? =)

Sjuk skallebang

I måndags när jag åkte hem från jobbet kände jag mig väldigt trött och hängig och igår tillbringade jag hela dagen i sängen eller på soffan med skallebang deluxe. Frågan är om jag egentligen borde åkt och jobbat idag, men det är mycket som ska göras innan jul så vad gör man =/

Dagen efter

Idag är det dagen efter, efter julbord med företaget och våra två Moder-/systerorganisationer eller hur man nu ska beskriva förhållandet. Det var en jättetrevlig kväll som inleddes med båtfärd till Värmdö med lite öl/vin och massa glada tillrop och intressanta samtal. Jättekul, jag fick chans att prata en hel del med Frk "From-Eriksson" vilket jag inte gjort å evigheter så nu är vi rejält uppdaterade i varandras intriger =D

Själva julbordet intogs på Strömma Krog, en liten pitoresk resturang precis intill vattnet. God mat och många skratt. Idag har det till och med klagats lite över att vi hade "för roligt" vid vårt bord eftersom våra skratt tydligen överröstade kollegornas =D

Jag fick reda på en hel del intressanta nyheter, t ex Brad Pitts roll i två av kollegornas liv =D

Vid 22 tog vi an buss tillbaka mot stan och givetvis gick tåget i samma stund som bussen kom fram till centralen så det blev till att lugnt invänta nästa tåg i en halvtimme.

Väl hemma vid 23.45 var det bara tandborstning och isängstupning kvar.

Som sagt, det var en riktigt trevlig kväll, nästa gång ska jag bara be dom att inte bjuda in liken som någon placerade i min mun någon gång under natten.

Idag... dagen efter blir det lugn, stillsam hemmakväll med snyggfinskan =)

Hora?

Är det OK att kalla någon för hora?

Absolut inte om du frågar mig, det är ett av de vedervärdigaste ord jag känner till. Inte för innebörden, ett ord för prostituerad, även om jag kan tycka att det låter väl hårt även som beskrivning av en prostituerad. Det jag reagerar mot är hur ungdomar kallar varandra Horor till höger och vänster, en del tonårskillar säger det nedsättande om tjejer, tjejer själva vräker ur sig hora om sina tjejkompisar. Yngre ungar som ser upp till de äldre hör ett ord som dom uppfattar som ballt (eller ett tillåtet skällsord) i missriktad dyrkan till de äldre och sedan använder det utan att ens förstå innebörden.

Hora är ett kränkande ord oavsett avsändarens avsikt med det är anser jag.

Damon på tjuvlyssnat.se har också reagerat på användandet av begreppet hora och debatten var inte sen att komma igång. Han har dock en intressant tanke även om jag tror att det genomförandemässigt kanske behöver vinklas om till en könsneutral fråga, dvs - är det eller är det inte OK att kalla någon Hora?

Initiativet är bra men som sagt, kanske måste budskapet diskuteras så att det blir en genomförbar kampanj. Jag kommer i alla fall att stötta arbetet i den mån jag kan och om det går att få fram ett bra och genomförbart budskap. Attitydsförändringar är svåra att få till men om tillräckligt många reagerar på något kan man nog genomföra under tror jag. Tyvärr är det lika många seriösa inlägg i en sådan debatt som det finns folk som lever på att förlöjliga en idé, men det är väl internet i ett nötskal är jag rädd.

Läs mer på http://damon.se/2008-12-03/killar-ar-horor-ocksa/

Kom igen Julen...


Nu kan julen få börja göra sitt antåg, vi är faktiskt hyfsat rustade redan trots att jag inte trodde det för bara några dagar sedan. Skulle jag gge mig på en kvalificerad gissning så är redan mer än hälften av alla julklappar antingen fixade eller åtminstonde beställda, till och med snyggfinskans julklapp har blivit utsedd idag... trots att hon inte önskar sig något =P egentligen är det nog bara någon enstaka sak här och där som fattas faktiskt =)

I'm soooo good when I'm good =)

KOL

Usch det kändes som om jag blev lite tagen på sängen igår, en bekant som jag mailar med ganska ofta fick igår veta att hon fått KOL. Förvisso kom det nog inte som en jättestor överraskning för henne eftersom hon mått ganska dåligt en tid men det känns ändå som en kalldusch rakt i ansiktet att få något hemskt skrivet svart på vitt.

Vi tänker på dig en massa Maskis och du vet var vi finns, ös ur dig allt på mig så ska jag i gengäld skälla lite på dig gällande rökningen (du vet den man slutar med när man får en elak diagnos direkt kopplad till rökningen) =)

Idag sänder jag en stor och varm tanke till en vän som behöver det.

Trevlig resa

En av mina trognaste läsare är på semester i solen en hel vecka från och med idag, hoppas hon har det skönt och kan koppla av nu den lilla ormen =P

Puss och Kram på lilla du och drick en paraplydrink eller två i solen åt mig och snyggfinskan (jag ska inte kalla henne för elaka finskan utan snygga finskan tycker hon, vad gör vi inte för husfriden).

Nano nano

Vem är Sindarin?


Låt mig presentera Sindarin i en av hans/mina skepnader.

Killen här bredvid är WoW Sindarin, eller Sìndarìn som jag blev tvungen att kalla honom eftersom nicket redan var upptaget på Draenor där han har bosatt sig.

Han leder en Guild på Dreanor som heter Crea Diem. Den uppmärksamme noterar att det inte står Carpe Diem (fånga dagen på latin) utan Crea (skapa på latin). Crea Diems egentligen enda motto är att var person är sin egen lyckas smed, vilket egentligen går igenom även i en riktig värld där inte alla man möter har ett stort svärd eller yxa på ryggen. Guilden i sig är en till största delen Svensk/Skandinavisk samling sociala individer som tjôtar sönder tillvaron för varandra när helst det passar in =) Nämnas kan även att merparten av medlemmarna i dagsläget är människor som frekvent omnämns i andra sammanhang i den här bloggen, dvs familj och vänner men det tillkommer en och annan så vi har som mål att på sikt växa lite så att vi kan hjälpa varandra genom instanser utan att behöva leta efter hjälp utifrån.

Nicket Sindarin hänger med lite överallt och har sitt ursprung i Tolkiens värld. Den som vill fördjupa sig mer kan t ex läsa mer om Sindarin på exempelvis Wikipedia detta unikum av onödigt vetande samlat på en och samma plats.

Personligen fastnade Sindarin på mig under en tid när vi ofta bytte lösenord i en gammal datamiljö så vi olika användare valde ett visst tema som vi växlade mellan och jag valde helt enkelt mina ur Tolkiens värld och Sindarin fastnade mer eller mindre för gott. Sedan dess har Sindarin bl a spelat Diablo 2 på Battlenet, Counter Strike, varit aktiv i olika forum på internet osv (som kuriosa kan nämnas att Sindarin mötte Evilcapricorn i ett av dem för en herrans massa år sedan och se hur det slutade, först som granar och sedan som sambos).

Önskelista II

Förra året vid den här tiden la jag ut min önskelista i bloggen (och jag fick en hel del fina grejer med) =) så jag ska väl inte vara sämre i år.

Duntofflor (eller golvvärme, vilket som funkar bara jag slipper frysa om fötterna mer)

*tänker*

Ja det vara bara sånna jag önskar mig så här långt

Edit: En snäll tant är inte helt fel heller, fast hon är rätt så go för det mesta faktiskt =)

Att man aldrig lär sig

Man ska banne mig inte äta köttbullar eller pannbiffar till lunch, raparna som kommer sen är rena rama döden =/

1:a advent

Så har vi tänt ett första ljus och den första adventshelgen har dragit förbi. Stjärnan sitter i köksfönstret och även om vi är lite oense om var den ska placeras så står det en lysande ljusstake i vardagsrummet med (ormen har det iaf mycket juligt just nu). Igår bakades det även lussebullar i vårt lilla kök (det är inte var dag) och dom provsmakades även senare på kvällen till stor belåtenhet. Alla barn var jätteduktiga och hjälpte till med städning och putsning så innan söndagen var över fick vi till och med ryckt in och putsat fönstren i köket (får ta och lära tjejerna en dag att Vim inte är det bästa glasputsmedlet dock).

Kom på att jag kanske skulle skriva något om bilden med. Vi har klippt och klistrat ihop en adventsljusstake som sitter uppsatt på vitrinskåpet. Varje barn har klippt ut ett ljus i vitt papper samt gjort en låga till sitt ljus. I går var det äldsta grabben som fick "tända" sitt ljus, nästa söndag är det Evils äldsta tös tur har dom gjort upp sinsemellan. Luciahelgen är det min tös tur och sista advent är det slutligen Minis tur att "tända" sitt ljus. Att Bamse fick pryda det sista ljuset var kanske lite okonventionellt, men Mini ville ha honom där och han har faktiskt luva kom hon på med. =)

Enda egentliga missödena i helgen var att det klipptes ur någons ljus samt att ett par byxor som skulle användts till skolan idag hamnade i tvätten så dom var väldans blöta imorse, men det löstes med hjälp av världens bästa finska. Tur att hon och grabben har ungefär samma storlek.

Arkiv

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.