sindarinsworld.blogspot.com

Så nu när 40 årsfirandet är över är det dag att ta itu med den här överväxta lekamen igen. Första åtgärden är att strypa sockret och på nytt börja fundera på vad jag stoppar i mig.

Och första veckan (iaf halva) har gått lysande, jag vägde mig i tisdags morse och på skoj klev jag upp på vågen idag igen när jag ändå gick förbi den, 1,4 kg ner sen i tisdags. DET känns riktigt gött mina vänner =)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Jag satt här nyss på lunchen och läste i lite bloggar jag inte hunnit med och av en slump klickade jag mig vidare till en annan blogg skriven av en pappa som nyligen förlorat ett barn.

Jag satt och klickade mig längre och längre in i bloggen och sakta men säkert känner jag hur någonting gick sönder inom mig. Det är så många som tyvärr förlorar ett barn alldeles för tidigt och varenda gång jag läser om någon ny förälder som blivit barnlös så väller det upp så många känslor som inte riktigt vet vart dom ska ta vägen.

Jag kan inte tänka mig något mer onaturligt än att överleva ett av mina barn, jag tror ärligt talat inte att jag skulle hitta den styrka och ork som människor ändå lyckas uppbåda för att gå vidare. Min älskade vän förlorade en son för något år sedan och hon kämpar mot sina demoner dagligen. Jag försöker förstå hur det kan vara men jag klarar ändå inte att ta in det. Det är onaturligt och det värsta som någonsin kan inträffa.

Jag ville egentligen mest dela med mig av den obehagskänsla jag sitter och bär på just nu, mina barn är friska allihop och jag har just bestämt att inga hemskheter ska hända med dom.

Nu torkar vi tårarna som smyger sig fram och återgår till att bli en produktiv anställd.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Vad ska du göra åt det då? Lägga dig ner och gråta floder och sen förbanna världen för att den är så orättvis som inte gör dig till viljes eller ska du kavla upp ärmarna och göra det bästa av den siktuation du har framför dig?

Det är faktiskt ditt val helt och hållet. I själva verket är det dina egna val i varje given situation fram till nu som fört dig till den punkt du står på idag och det är bara upp till dig hur du ska gå vidare. Bitterhet är givetvis ett av dina alternativ, även om det förmodligen är det minst sexiga och definitivt det mest ensamma i längden. Alla människor skyr en bitter människa förr eller senare.

Ett annat alternativ är att dra lärdom av dina misstag och göra annorlunda i framtiden. Gör om, gör rätt.

Som sagt, det är helt och hållet upp till dig. Idag är den första dagen av resten av ditt liv. Vad ska du göra med den och dagarna som följer?

Ta hand om varandra därute och glöm inte att tala om för någon att du älskar henne/honom idag.

Vi har ganska hög medelålder här på företaget, jag är yngst med mina nyblivna 40 och reaktionerna på en tatuering varierar minst sagt, eller vad säger ni om följande?

En kollega rynkade på näsan rejält bara av att höra att jag tatuerat mig.

En annan sa bara "vilken läskig gubbe" med avsmak i rösten.

Bäst är ändå följande harang där en kollega beskrev för en annan min tatuering. "Han som är morfar och allt, tänk om barnbarnet blir rädd, den har ju röda ögon... och PISTOL. Han som är morfar och allt"

Vi kan lugnt konstatera att man kan inte falla alla i smaken hela tiden =)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Nu tänkte jag att jag ska berätta lite om gårdagen och vad det var för äventyr jag var iväg på.

Den som som hängt med ett tag i bloggen har kanske redan räknat ut det, jag fick en tatuering i 40-års present och det var i studion jag tillbringade en stor del av 40-års dagen.

För att göra en lång historia kort, det gör ont att tatuera sig, no shit liksom, men det är uthärdligt till vissas förtret ;-)

Nog om detta, här kommer en bild på skapelsen och så ska jag avslutningsvis tacka min kära sambo och mina barn för en underbar 40-års present som jag för alltid kommer att bära med mig =) och ett stort tack till Rasmus på House of Pain i Jakobsberg för det otroliga arbete han la ner igår, kolla alla detaljer.

Av någon anledning går det inte att klicka på bilden och få den större, klicka här för att se den i större format.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Dagen har dock ett spännande inslag som är utöver det vanliga, jag ska iväg och uppfylla en dröm som jag burit på ganska länge och förändrat och förädlat i mitt sinne och idag är äntligen dagen då den kommer att infrias.

Ha en underbar dag därute, det tänker jag ha såfort jag sparkat liv i den det vil säga, än så länge drar jag bara benen efter mig och njuter av ledigheten.

Som ni såg förra veckan var jag lite klen, magsjuk en dag och sedan feber och lite astma som sedan har utvecklats till en dunderförkylning, på två veckor har jag jobbat hela två dagar av inplanerde sex. Jag har hostat mig genom nätterna och konsistensen på det som kommit upp ska vi inte ens gå in på.

Så nu är det färdiggnällt, jag har dundermedicin för hostan och tanken är att jag ska jobba fyra dagar av fem den här veckan med tanke på att jag tagit ledigt på min födelsedag för att umgås med min sambo (och få min födelsedagspresent har det visat sig, jag återkommer om den lite senare i veckan).

På tal om födelsedag har jag bestämt mig för att inte bjuda på stor fest, det rimmar lite illa med planerna att spara pengar för att kuna åka över och hälsa på min farmor till våren. Så det löste alla funderingar om fylleslag eller inte. Det blir den lugnaste 40-årsdagen på många år helt enkelt.

Nu mina kära vänner (och ovänner) ska jag hosta upp ett skatbo eller två och fortsätta med min tvätt.

Vad gör ni denna söndagseftermidag?

Gott nytt år på er alla. Jag tänkte att jag skulle summera denna årets (ja nu är det ju förvisso förra årets) sista vecka.

I måndags fyllde tant sambo som bekant år (bekant för dom som läst om det innan dvs) och födelsedagen avfirades med middag på Pub Anchor innan vi drog vidare till Hovet för att kolla på Europe. Det var lite spännande att se ifall hon skulle uppskatta det här med att lyssna på banden live eller inte eftersom hon var oskuld på den punkten innan och av hennes miner och reaktioner på plats är det nog fortfarande ett mysterium huruvida det var en hit eller inte, men hon säger sig haft trevligt i alla fall och övriga i sällskapet hade en trevlig kväll med så den kändes hyfsat lyckad.

Tills runt 22.30-tiden dvs då jag började få mer och mer ont i magen och blev mer och mer illamående och fick feberfrossa.

Med lika stora portioner järnvilja som tur lyckades jag behålla min mat tills vi kom hem, ja till och med ett par timmar efter att vi kommit hem med. Runt tre-bläcket kastade magen in handduken och hela middagen kom upp i retur, i sjäkva verket kom nog frukosten ut i andra ändan samtidigt =/

Resten av natten och dagen därpå låg jag i feber- och smärtdimma från mitt huvud och mina axlar som tagit stryk av ansträngningarna i Gustavsbergshissen.

När magen börjat räta ut sig så började också min astma spöka och har så gjort ett par dagar så vi kan nog lugnt konstatera att sista veckan varit en sjuk vecka.

Själva nyårsafton tillbringades oväntat hos några vänner ett kvarter bort och om den kan sägas att det tändes ett nytt hopp om den yngre delen av mänskligheten, där den yngre generationen kanske faktiskt har lite mer vett än vi äldre till och från.

God fortsättning på er, nu ska undertecknad antingen sova en skvätt till eller helt enkelt ta vad denna, årets första dag har att erbjuda i mina öppna armar och bestämma mig för att början på 2010 ska bli bättre än slutet på 2009.

Cherioo Miss Sophie

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare