Hjälp "mig" få en bättre framtid...


'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Det här med gamla vänner

Jag sitter på vägen till jobbet och funderar lite kring gamla vänner och det här med Facebook.

Det började med att jag hittade en person jag tyckte väldigt mycket om för sådär 25 år sedan och vi pratade lite och efter det dök det upp namn efter namn med andra människor som figurerade i början av livet. Riktigt spännande till en början men när nyhetens behag lägger sig inser jag att det gått 25 år sedan vi träffades senast och vi har alla förändrats. Någon som betydde allt för 25 år sedan kan verka mest besvärad av kontakten, andra svarar kanske inte alls. Vi kanske helt enkelt inte har något att prata om längre, vad vet jag.

Vad beror det på funderar jag vidare. Har jag själv en del i det kanske? En gammal klasskamrat frågade rent ut, vart tog du egentligen vägen? Då inser jag att ur ett annat perspektiv försvann jag nog från jordens yta för många år sedan. Jag antar att jag ville lämna de mörka åren bakom mig och aldrig titta tillbaka. Som barn var det nog den största av farhågor, att det dolda skulle komma upp ur skuggorna och granskas av allt och alla. Därför kom vuxendomen som en efterlängtad biljett bort från allt som ingen skulle veta om.

Idag kan jag se tillbaka och se ljusglimtarna men som barn fanns skuggorna alltid runt hörnet och övermörkade det mesta.

Varenda gång jag åker igenom mina barndoms hoods glimtar ljuspunkterna och jag undrar lite vad som hänt med en eller annan person, men som sagt, det var 25 år sedan och kanske är det så att vattnet under broarna fört oss ljusår ifrån varandra.

I brist på annat

Det har varit lite ont om uppdateringar av bloggen på sistone. Det skyller jag helt och hållet på allergi och astma som gått rätt så hårt åt mig i år.

Min vakna tid gårmer eller mindre åt att hålla mig upprätt tills det blir dags för sömn då jag leker klubbad säl fram till klockan ringer osv.

Så vad har trots det hunnit hända sedan sist? Inte så jättemycket faktiskt. Jag har äntligen fått min efterlängtade lur. Love it. Enda nackdelen med den är det virituella tangentbordet, jag kommer aldrig bli vän med sådna som tur är har jag min jobbmobil som man kan skriva längre avhandlingar på istället, en trotjänare som förhoppningsvis kommer att bytas ut mot något lite mindre segt till sommaren =)

I övrigt tuffar livet på i maklig takt och det regnar i Stockholm idag. Yeey

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.