sindarinsworld.blogspot.com

Idag handlar inlägget helt om berättelserna inom oss och att få ut dom.

De senaste dagarna har tankarna kretsat mycket kring min mamma och vår relation innan hon lämnade sin existens bakom sig. Nä det är inte så roliga tankar alls eftersom det triggar igång väldigt gamla känslor. Det jag däremot är tacksam över är två vänner som stöttar och tar emot om jag faller. Jag är så in i bänken tacksam för det.

En annan berättelse är att det idag är exakt ett år sedan jag blev officiellt arbetslös, inte heller det kul, men det triggade en process att skriva ner tankar om vart jag står och vill, vilka förändringar som faktiskt skett. Än en gång pushad av en god vän publicerade jag sen den på LinkedIn och har fått massor av positiv feedback. Ödmjukande som jag bestämde måste vara ett ord :-)

Slutligen, grymt bra möte igår med en ev öppning på ett jobb, grymt taggad av en förfrågan att hoppa på en start-up med två vänner så energin är på topp idag :-)

Nu var det ett tag sedan jag skrev något, får försöka bättra mig lite :-)

Idag handlar inlägget helt och hållet om nyfunna vänner, människor som inte bryr sig så mycket om varifrån du kommer eller vart du är på väg. Det viktiga är var du står här och nu.

Jag har på ganska kort tid haft ett par ordentliga aha-upplevelser med nyfunna vänner, diskussioner med två otroliga herrar om utbrändhet, vad som leder till det och vägen tillbaka. Jag hade stor respekt för deras insikter om allt mellan himmel och jord innan men det blev en djupare och mer förstående kontakt efter det. Grymma herrar :-)

En annan kväll träffade jag tre fantastiska damer på Gröna lund, djupa diskussioner och en känsla av samhörighet. Framförallt en otrolig kontakt och utbyte med med en för mig sporadisk kontakt innan. Ett stöd i tankar och funderingar, ett gott skratt och många råd om hur livet borde levas. Ett leende när man behöver det som mest. 109,4 år är delmål ett och ett liv som örnar delmål två :-)

Jag är otroligt tacksam för dessa nyvunna kontakter, med dom här människorna i min ringhörna är jag beredd att ta mig an världen på nytt :-)

Idag blir det ett lite längre tacksamhetsinlägg. Jag börjar med ett härligt bemötande jag fick på Arbetsförmedlingen. Det står numer en person som tar emot besökarna och hjälper dom till rätta, jag skulle skriva på ett papper, han gick och letade rätt på det och sen fick jag ställa mig i den två personer långa kön för att lämna in det =)

Andra personer skulle träffa någon som krävde en nummerlapp, då gick han och hämtade deras nummerlapp. Ingen gick osedd förbi. Kanonbemötande.

När mitt ärende var avklarat berömde jag honom för hans fina bemötande och han svarade Man måste bemöta besökarna på samma sätt som man själv vill bli bemött. Det gjorde faktiskt min eftermiddag =)


En annan sak som glädjr mig var nyckelpigan som landade på golvet där vi satt och fikade. Den första nyckelpigan har för mig kommit att symbolisera förnyelse, ny energi och nya tag. I en period i mitt liv när saker var lite tunga var det just vårens första nyckelpiga som fick mig att inse att vinden hade börjat vända så ny blir jag glad varje vår när dom små pigorna kommer.


Slutligen, en fika i solen med dottern, kan det bli bättre än så?

'Cos every day counts!

Idag riktar jag hela min tacksamhet till människor runt omkring mig på olika sätt. En komplimang för att jag är snäll och omtänksam. Innovativa människor som inspirerar och följer sina drömmar och slutligen vetskapen att det finns människor som fångar upp en om man sviktar.

Eftersom jag jobbar aktivt med mitt personliga varumärke är jag idag oerhört tacksam över responsen jag får från andra i olika forum på att dom ser och uppskattar den person jag är och försöker förmedla.

Vidare är jag tacksam för att få tillbringat några timmar i eftermiddag med unge herr V som dingat lvl 10.

Sist men inte minst är jag tacksam över glädjen jag känner för en person vars tillvaro verkar ljusna inom kort.

Idag är jag tacksam för;

Calzone från Rosmarin Pizzeria, Baileysrulltårta och tystnad.

För några dagar sedan beställde jag en analys av min LinkedIn-profil av Newstart.se. Fick den i mailen idag och har börjat grotta mig ner i den och försöker göra så bra ändringar som möjligt. Det blir nummer ett idag.

Bokade två webinarier på samma tema, det får bli nummer två.

Nummer tre blir också kopplat till LinkedIn. Mitt lilla nätverk växer sakteliga, dels för att jag connectar med spännande personer, men viktigast av allt på grund av mina egna inlägg och kommentarer.

Slänger med en fjärde, min lasagne blev grym :-)

En bra dag på det stora hela.

Så vi kickar väl igång Tacksamhetsdagboken så får vi se vart det tar vägen sen. Idag är jag tacksam över flera saker.

Först ut en gammal vän och kollega Maria vars stöd och glada tillrop alltid varit guld värda. Nu sitter vi ju inte längre ner i korridoren från varandra längre men jag vet att hon alltid bara är ett telefonsamtal eller mail bort. Så otroligt glad över att ha dig i min ringhörna.

Sen har vi min jobbcoach Emmelie, fasen vad hon är grym. Hon ser saker jag missar i annonser och ansökningar. Hon hjälpte mig att bolla igenom två grymma texter igår.

Slutligen idag är jag tacksam över det nätverk jag håller på att bygga på LinkedIn. Tänk vad lite engagemang och delaktighet gör skillnad. Trevliga diskussioner med människor och dessutom ett nätverk som växer så sakteliga.

'Cos every day counts!

Nu är det snart tre år sen (igen!) den här bloggrackaren dammades av. Jag vet inte om jag egentligen har ett behov av att blogga igen men jag har en liten idé om en Tacksamhetsdagbok som jag vill göra och lägger jag den på en blogg så är den ju alltid tillgänglig och dessutom lätt att överskåda. Tanken är att skriva upp minst tre saker jag är tacksam över varje dag, som en liten positivitetsboost kan man säga. Frågan är bara om jag ska lägga den här eller starta ett helt nytt projekt.

Mycket har i alla fall hänt sedan sist, livet har minst sagt tagit en hel del märkliga och oförutsedda vändningar.

I avvaktan på någon form av beslut från min sida kommer jag ändå att lägga ut en text jag skrev för ett litet tag sedan om arvet vi lämnar efter oss.

'Cos every day counts!

Till att börja med vill jag be om ursäkt över det skick ni kommer att få ta över planeten från oss, man kan säga att den är i bruksskick, lite som när man säljer begagnade saker, repig, kantstött och det kan saknas en och annan viktig del för att den ska funka som den ska. Men den funkar än sålänge.

Vi, era pappor, mammor, mor- och farförädrar, fula gubben utanför ICA, ja alla som är några år äldre än er, vi ärvde den här planeten från dom som hade i uppdrag att förvalta den innan oss och vi gjorde precis som dom lärde oss, vi såg till att vi skulle ha det så bra vi bara kunde själva. Skit i hur familjen på andra sidan stan har det liksom. Så här står vi nu, en planet i kaos, människor som hatar, fäller hellre än friar, beväpnade till tänderna "just in case", ledare som hetsar massorna istället för att lugna dem. Ja listan kan egentligen göras hur lång som helst.

Nu är det snart er tur att ta vid. Låter det inte som ett kanonläge?

Vi kan bara se oss omkring i vår egen närhet, terrordåd i Sverige... I SVERIGE... som President Hairdo skulle twittrat... Extremister på bägge sidorna om staketet som får starkare och starkare fotfästen över hela världen. Humanitära insatser möts med våld. Människor på flykt från tyranni och förtryck motas vid gränserna, "Dom kan ju vara bad guys som försöker infiltrera samhället". Det blir lite som Försäkringskassans försök att hindra någon procent fuskare på bekostnad av folk som faktiskt behöver hjälp... "Man kan ju faktiskt lyckas sätta dit en eller två, lite svinn får man räkna med". Det faktum att folk som vill slinka emellan ändå kommer att göra det är oväsentligt. Ja, vissa dagar ser det faktiskt lite mörkare ut än andra, jag erkänner.

Nu är det så att jag faktiskt har stor tilltro till er generation, ni har redan visat flera gånger att ni faktiskt är mycket "smartare" än vi och våra föregångare är/var. Många av er vet vad empati betyder och ännu bättre hur man visar det.

Så för att knyta ihop säcken, även om jag beklagar bördan vi inom kort kommer att lägga på era axlar så tror jag ändå att ni kommer att göra något bra av det här. Vill ni ha några tips från en gammal stöt, så är mina råd, gör inte som vi, visa hjärta och själ i era beslut. Kärlek kommer alltid längre än hat. Det måste vi tro på om vi inte ska låta mänskligheten gå under.

Nu är det nog färdigsvamlat för idag.
Ärtor ut.


'Cos every day counts!

Dagen vi väntat och fruktat lite är här, det är den blomstertid igen. Två av invånarna i the mad house on the hill ska vidare ut i livet. En tar studenten och den andra kastas ut i gymnasiets vilda virvelvindar.

Vad hände med den trygga inramade vardagen där man visste var man har odågorna? Har någon frågar mig om lov? Nä skulle inte tro det va.

Enough with the changes muttrar gubbjäveln.

Nyligen kom jag fram till en viktig insikt till vem jag är, vem jag varit och varför jag valt som jag gjort, speciellt i en yngre utgåva av mig själv.

Livet fram till 20års åldern var egentligen dena ena stormen efter den andra, utåt sett var det nog inte så många som såg vad som skedde inombords, men stormarna rasade med full kraft. Där i det innersta, allra mörkaste vrårna. Dit där ingen skulle få komma in och röra upp dom till ytan.

Jag har alltid varit lite rastlös av mig, inte så att jag måste aktivera mig hela tiden utan genom att alltid vara på väg någon annanstans. Där andra stannade upp och njöt av livet har jag nästan alltid undrat över vad som väntar bakom nästa krön och bakom det efter det. Varenda relation som tonåring var likadan, jag hade spanat in nästa tänkbara stopp innan jag klev av bussen jag åkte på.

Jag har lämnat människor bakom mig utan någon bra förklaring, människor som jag faktiskt tyckte mycket om men som förmodligem kom för nära stormens mitt. Då var det säkrare att vara på språng igen än att riskera att blotta mig som den jag var, liten, rädd och ärrad av stormens vrede.

Sakta men säkert spelas scener från det förgångna upp i skenet av det jag idag förstår att jag då mest av allt ville dölja från världen. Jag försöker att inte ångra saker jag gjort i mitt liv, däremot kan jag tycka att en del människor borde ha blivit bättre uppskattade för dom personer dom faktiskt var då. Människor som älskar bör bli älskade tillbaka och inte förskjutna när dom kommer för nära.

Nu är jag säkert långt ifrån unik i att inte släppa människor för nära inpå mig, tvärtom är vi många som gör så. Däremot så tillåter inte mitt samvete att jag bara glömmer och förtränger människor jag direkt eller indirekt sårat i min enfald.

To advance you only have to let go of the past.

Jag har fått grepp om varför jag och religionsgrejen inte riktigt är kompatibla med varandra. Det är den här vänd andra kinden till grejen, jag kan visst förlåta till en viss gräns, men häng mig på ett kors, skit på min brinnande buske eller släpp loss gräshopporna så kommer jag garanterat inte att glömma det i första taget.

Missförstå mig rätt, jag är imponerad över er som fixar det, det är jag som inte klarar det helt enkelt.

'Cos every day counts!