sindarinsworld.blogspot.com

Jaha då var regnet tillbaka med besked. Välkommen höst och vik hädan sommar... eller nåt.

En intressanta sak att belysa med regn är hur totalt hänsynslösa vissa människor är med ett exemplar av den fläckvis regnskyddande konstruktion som kallas för paraply i sin hand.

Låt mig ge dig ett par exempel på hur människor kan bete sig med denna till synes harmlösa konstruktion...

Halshuggaren (även kallad förblindaren). Den här varianten ses ofta i händerna på lite kortväxta och gärna äldre damer som för att skydda frisyren och sin beklädnad ända ner till knäna drar ner paraplyet så nära sitt eget huvud att dom i det närmsta liknar en enorm flugsvamp (vilket förutsätter att nämnda dam har ett rött paraplu med vita prickar, men skulle "hatten" vara av annan färg kan man byta ut flugsvampen mot t ex champinjon, Karl Johan osv, du hajar principen) ute på promenad. Vad denne stolta skivling inte bryr sig om är dock hur många halspulsådror eller ögon som går åt i hennes framfärd (i ärlighetens namn sker nog de flesta av nämnda skador ovanför skivlingens blickfång med). Mycket dödlig!

Spjutkastaren (kan även kallas för lansiär mm). Här handlar det ofta om medelålders herrar som försöker se raska och alerta ut, dom spatserar med långa kliv och för sitt paraply med den dödliga ändan framför sig som om dom försökte spetsa vildsvin. Dessa herar på jakt har dock teoretiska möjligheter att se och möjligen undvika sina villt fäktande offer, men det är dock ingen garanti för en klarad livhank eftersom dom i all sin disträ kan glömma bort att dom har sitt dödliga vapen i handen. Minst lika dödlig som halshuggaren, att Tarantino ännu inte gjort en splatt-film om en paraplymördare övergår mitt förstånd.

Snigeln (möjligen kan man kalla den för tvättsvamp eller amöba med). I den här kategorin ryms nog de flesta kön och åldrar men jag ser ändå framför mig en yngre och inte lika respekterande individ, i all min förutfattenhet. Snigeln ser du på bussar och tåg och namnet kommer av dom våta lämningar vedebörande lämnar efter sig på sätet bredvid. In i bussen från det utanförsigkommande regnet kliver snigeln in och sätter sig på ett ledigt sätye. Är sätet bredvid likaledes ledigt så lägger snigeln helt sonika sitt dygnsura paraply på detta, utan en tanke på att andra mer eller mindre torrbakade personer ska sitta där senare. Inte alls dödlig men ack så försrgligt det är att hamna i snigelns bakvatten.

Skvättaren (kan även kallas flaxaren). Här har vi en annan variant av paraplymisshandlare. Vi har redan konstaterat att många paraplybärare är egositiska ända in till skelettet, men den här kategorin tillhör på ett sätt dom värre ändå. Vi talar om dom som efter att tämligen torrbakade, torrskodda mm har vistats utomhus och på väg in i ett hus, buss, pissoar... ja i stort sett allt man kan gå in i, lite nonchalant sträcker sitt paraply bakåt och flaxar med det helt villt för att slippa få med sig vatten in i vart dom nu är på väg. Visst, dom andra urinerande, bussåkarna, kompisarna osv kanske inte vill ha några vattendroppar inomhus, men hallå... den bakom var redan blöt och nu är han/hon genomblöt! Skvättaren är inte direkt dödlig, såvida du inte blir genomblöt, får lunginflammation och dör på grund av attacken, men den kan lika gärna drabba dig på grund det förekommande av skyfallet så skvättaren behöver inte nödvändigtvis vara dödsorsaken och det kan vara svårt att bevisa att just så är fallet. - Tack Jossan för att du påminde mig om denna ack så viktiga grupp paraplyparasiter.

Det var tre fyra olika stereotyper man kan möta på med paraplyet i högsta hugg en dag som denna. Finns det fler? Kommentera gärna så kompletterar jag vartefter.

En annan dag kanske jag reflekterar över paraplyers utseenden och vad dom säger om människor... kanske kanske inte.


Edit: Fler personligheter har tillkommit.

Keep it real =)