I väntan på slutet
4/07/2009 |
Redigera inlägg
Alla vill vi väl vara mer eller mindre odödliga, men de flesta av oss får nöja oss med att bli ihågkomna för något. Olika människor kommer dessutom att minnas olika sidor av oss så det gäller verkligen att kunna stå för sig själv i alla lägen.
Våra barn minns oss förhoppningsvis som väldens bästa föräldrar, våra vänner som en schysst polare dom kunde lita på. Våra partners vill vi ska minnas oss som den bästa person dom någonsin träffat osv.
Jag hoppas att människor ska minnas mig som genuin och ärlig framförallt.
Hur vill du bli ihågkommen?
Våra barn minns oss förhoppningsvis som väldens bästa föräldrar, våra vänner som en schysst polare dom kunde lita på. Våra partners vill vi ska minnas oss som den bästa person dom någonsin träffat osv.
Jag hoppas att människor ska minnas mig som genuin och ärlig framförallt.
Hur vill du bli ihågkommen?
Etiketter:
Mitt i livet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arkiv
-
▼
2009
(587)
-
▼
april
(69)
- Bara ett par till älskling
- I'm really fucked up
- Den där Jossan altså
- Månadens blogg
- Hur kommer det sig...
- Äntligen fredag
- Ha en bra kväll på er
- In i dimman igen
- Nu får det vara nog
- Tillbaka till vardagen
- Veckans kommentar
- SMS-utmaning
- Orka
- Då var det dags igen
- I'm alive!
- Äntligen säger jag bara
- På staplande ben
- Fascinerande som fasen
- Aj
- Månadens blogg
- Veckans kommentar
- Det är vår i luften
- Så var det måndag igen
- Min allra första Award
- Det kom ett mail
- Innebandyreflektioner
- Ni är otroliga
- Otrohet
- Det ingår i papparollen
- Undrar om det verkligen är en bra fredag
- Att porra eller inte porra
- Intressanta och roliga bloggar
- Men ååååh va trångsynta dom är åver där
- Fler existensiella problem
- På agendan
- Dags att omvärdera
- Sökes: Mindre bananrepublik
- Jag är ämnad att bli något större
- Jag har ångrat mig
- Jag ska bli kroppsbyggare
- Du seglar lite fel nu Björklund
- Veckans kommentar
- Äntligen är ledigheten slut
- Ännu fler vårkänslor
- Arg, stolt och rörd
- Jag är nog lite bortskämd trotsallt
- Rätt bra jobbat ändå
- Två hekto karaktär tack
- Helt sjuuuuukt effektiv
- Skönt att vara "ledig"
- Lite dramatik i vardagen
- Jag blir bara så trött
- I väntan på slutet
- S och LO 1 vs Svenska folket 0
- Stambyte i bilder I
- En syn för gudarna
- Förbrukade förtroenden
- Måndag morgon
- Nu har vårkänslorna kommit
- Veckans kommentar
- Han är visst en Hon
- Djurrättsaktivister?
- Fy vad trist
- Gläds åt det du har
- En liten uppdatering
- Halvtaskigt uppdaterat
- Inget blir ju som man planerat
- Tillbaka till saltgruvan
- Skrock och andra idiotier
-
▼
april
(69)
Kategorier
- Mitt i livet (546)
- Spånerier och fånerier (231)
- Tankar om livet (105)
- Lite allvarligare (84)
- Internet (74)
- Berättelsen om Tarzan (15)
- Terrarierelaterat (15)
- Veckans kommentar (13)
- I natt jag drömde (12)
- Akvarierelaterat (11)
- Tacksamhet (11)
- Det var en gång (9)
- Månadens blogg (7)
- Veckans foto (7)
- Veckans ord (7)
- No Shit Sherlock (6)
Kommentatorer
Widget by Blogger Widgets |
- Sindarin
- Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.
Aktörer i min värld
Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)
Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.
Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.
Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)
Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.
Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.
Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.
Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.
Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.
Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.
Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.
Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.
Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.
Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)
Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.
Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.
Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.
Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.
Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.
Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.
Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.
3 kommentarer och åsikter:
jag skulle mer vilja veta vilka som kom å hur dom mindes mig, vilka som är ens vänne å vilka som inte är det
Som en tokig galen glad finne som stod på sig, tog för sig och levde livet!
Hmm... jag vill bli ihågkommen som en galen & glad blondin som är rapp i käften. Och även sådär väldigt snäll och ärlig! =D
Kul att komma hem till kaoset? =/
Skicka en kommentar