sindarinsworld.blogspot.com

Inatt drömde jag att jag hade en liten son till och om jag ska vara riktigt ärlig är jag lite osäker vilket som var mest skrämmande, själva drömmen eller det faktum att jag satt ytterligare ett barn till världen. Jag tycker att SnyggFinskan och jag gjort vårt när vi avlat tre och två gånger redan. Nu är det upp till andra att trygga den mänskliga rasens framtid.

Nåja denna son var i alla fall mer vild än tam, han var högt och han var lågt. Man var på helspänn hela tiden för att rädda honom ur dödens käftar.

I en episod av drömmen hade vi kommit in i ett enormt hus och skulla ta hissen upp i huset. Enda problemet var att hissen bara bestod av en stor plattform i mitten av ett ännu större rum. Den hade med andra ord inga väggar vilket denna son tog fasta på till sin höjdrädde fars enorma förskräckelse. Grabben trillade över kanten, fadern grabbade tag i hans jacka och drog upp honom på hissgolvet. Faderns höjdskräck slog till så han fick lägga sig på grabben för att hålla honom still under återstående mardrömsfärd och grabben gjorde allt för att komma loss och undersöka den vägglösa hissen mer.

Färden tog en evighet och jag hann till och med vakna till innan vi var framme.

Klockan 3 var det aningens tidigt att kliva upp så jag lyckades skaka av mig den värsta olusten och somna om, då kom nästa dröm där denna lilla parvel var huvudperson.

Vi var på semester i någon temapark med åkattraktioner, vis av mina tidigare erfarenheter av detta lilla monster valde jag konsekvent bort alla snabba och till synes livsfarliga åk. Långt in i parken hittade vi dock ett gammalt västerntåg som gjorde en tur genom parken. Vad kan hända i ett tåg tänkte jag och gick bort till åket.

Dumt gjort säger jag bara med facit på hand.

Vi kom ombord på tåget och det började tuffa i väg i stilla mak. Helt plötsligt ser vi ett stort berg som tåget ska uppför. Spåren går som en serpentinväg utmed sidorna mot toppen. Hmm tänker du, nu händer det något och visst var det så. Monstret lyckades pilla upp ett fönster och innan jag visste ordet av så klättrade han ut genom det och nedanför oss var det en fallhöjd på minst ett par hundra meter. Jag lyckades dock få tag på grabbens luva innan han föll, men fick inte in honom genom fönstret så där satt vi tills tåget väl stannade på toppen.

Nu tänker jag faktiskt inte sova mer denna lördagmorgon.