Förbrukade förtroenden
När vet man att ens förtroende är förbrukat bland dem man företräder?
En liten fingervisning Wanja Lundby-Wedin kan vara när man 1) ertappas med handen i kakburken och först leker struts... kör ner huvudet i sanden och låtsas att man inte finns för att 2) senare förneka att man vet vad det handlar om. Den sista spiken Wanja är när man slutligen tvingas erkänna att man kanske inte hållit sig riktigt till sanningen 3) ändå försöker att rädda så mycket av kaksmulorna (som i ärlighetens namn ändå är ganska så mycket större än smulor) det bara går genom att behålla de godaste körsbären på kakan.
När man tagit sig genom alla tre stegen har man förbrukat förtroendet hos dom man företräder. Bara dina (numera före detta) styrelsearvoden skulle försörja två av dina medlemmar under ett år... det är något att tänka på kanske?
Jag håller nog opinionen - det är dags att avgå nu.
'Cos every day counts!
Arkiv
-
▼
2009
(587)
-
▼
april
(69)
- Bara ett par till älskling
- I'm really fucked up
- Den där Jossan altså
- Månadens blogg
- Hur kommer det sig...
- Äntligen fredag
- Ha en bra kväll på er
- In i dimman igen
- Nu får det vara nog
- Tillbaka till vardagen
- Veckans kommentar
- SMS-utmaning
- Orka
- Då var det dags igen
- I'm alive!
- Äntligen säger jag bara
- På staplande ben
- Fascinerande som fasen
- Aj
- Månadens blogg
- Veckans kommentar
- Det är vår i luften
- Så var det måndag igen
- Min allra första Award
- Det kom ett mail
- Innebandyreflektioner
- Ni är otroliga
- Otrohet
- Det ingår i papparollen
- Undrar om det verkligen är en bra fredag
- Att porra eller inte porra
- Intressanta och roliga bloggar
- Men ååååh va trångsynta dom är åver där
- Fler existensiella problem
- På agendan
- Dags att omvärdera
- Sökes: Mindre bananrepublik
- Jag är ämnad att bli något större
- Jag har ångrat mig
- Jag ska bli kroppsbyggare
- Du seglar lite fel nu Björklund
- Veckans kommentar
- Äntligen är ledigheten slut
- Ännu fler vårkänslor
- Arg, stolt och rörd
- Jag är nog lite bortskämd trotsallt
- Rätt bra jobbat ändå
- Två hekto karaktär tack
- Helt sjuuuuukt effektiv
- Skönt att vara "ledig"
- Lite dramatik i vardagen
- Jag blir bara så trött
- I väntan på slutet
- S och LO 1 vs Svenska folket 0
- Stambyte i bilder I
- En syn för gudarna
- Förbrukade förtroenden
- Måndag morgon
- Nu har vårkänslorna kommit
- Veckans kommentar
- Han är visst en Hon
- Djurrättsaktivister?
- Fy vad trist
- Gläds åt det du har
- En liten uppdatering
- Halvtaskigt uppdaterat
- Inget blir ju som man planerat
- Tillbaka till saltgruvan
- Skrock och andra idiotier
-
▼
april
(69)
Kategorier
- Mitt i livet (546)
- Spånerier och fånerier (231)
- Tankar om livet (105)
- Lite allvarligare (84)
- Internet (74)
- Berättelsen om Tarzan (15)
- Terrarierelaterat (15)
- Veckans kommentar (13)
- I natt jag drömde (12)
- Akvarierelaterat (11)
- Tacksamhet (11)
- Det var en gång (9)
- Månadens blogg (7)
- Veckans foto (7)
- Veckans ord (7)
- No Shit Sherlock (6)
Kommentatorer
Widget by Blogger Widgets |
- Sindarin
- Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.
Aktörer i min värld
Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.
Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.
Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)
Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.
Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.
Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.
Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.
Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.
Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.
Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.
8 kommentarer och åsikter:
Undrar vad hon kommer att få i sk fallskärm?! eller bonus eller pension eller vad fan de nu kallar dom pengarna dom tar från bättre behövande... *morr*
Man kunde jue tro det för jag är jue vaken på nätterna... Kanske sov bättre om jag tullade på det... ;P
Dom tvingar henne nog att avgå skulle jag tro... Å då mutar dom henne med en massa pengar för å bli av med henne... :S
Jag som inte dricker något med procent i... det vore nog grejsaker det... ;)
Ja man tycker jue det... Hon hänger nog kvar så länge hon kan så hon får så mycket det bara går skulle jag tro... :(
Haha ja det vore nog en syn för gudar det... ;)
Hon får väl bli ambassadör i något land som alla dom andra som inte får något jobb i själva Sverige längre... ;)
Vin lär det nog inte bli då i så fall... Finns jue ingen hemskare att dricka... outspädd jäst saft lixom... :P
Det kan jag sätta mina surt förvärvade slantar på... ;)
Var jag tvungen att dricka så skulle det nog bli bärs... :P
Var det inte en grävskopa?! :D
Låter som att jag får bli bonde snart...
Det var jue humle å inte skit jag skulle odla i dom värmländska skogarna... Klart man behöver väl gödsel... ;)
Ja där hemma lär det väl vara skitigt ett tag framöver nu... :P Klarar av kaos själv här hemma jag... Brände mig på fingret när jag gjorde mat... :S
Skicka en kommentar