Skrock och andra idiotier
4/01/2009 |
Redigera inlägg
Har ni tänkt på hur djupt rotade en del dumheter sitter i oss?
Som barn fick vi för oss (och förmodligen alla andra ungar med) att vissa brunnslock skulle man inte trampa på för det skulle hända olika saker i ens liv, beroende på vilken typ av lock det var man trampat på. Dagvattenbrunnar kan jag förvisso än idag tycka ser ut som bottenlösa hål som leder rätt ner i underjorden, om inte annat så vet alla som sett eller läst Det hur vådligt det kan vara där nere. They all float down there.
Men alla dom andra? Rent nonsens, men likväl finner jag mig omedvetet ta ett extra steg åt sidan hellre än att kliva på dessa ödets tidsinställda bomber. Inte för att jag som vuxen fortfarande tror på brunnslockens magi, men det sitter i ryggmärgen.
En annan liten noja jag har är när jag kommer upp från tunnelbanan vid Karlaplan. Dår saknar ett av vändkorsen en platta i själva korset. Själva korsen består av tre bågar med en metallplatta ditsvetsad i mitten, men på en av bågarna saknas som sagt denna platta. Om just den bågen är uppåt siktar jag alltid på just den utgångsspärren.
Varför? Inte den blekaste faktiskt, världen går ju inte direkt under och dom andra spärrarna fungerar minst lika bra. Men ändå fastnar jag i den där spärrens magiska dragningskraft.
Visst är det märkligt ändå hur våra hjärnspöken lyckas utöva sin makt över vår lilla tillvaro.
Har du något särskilt du undviker eller bara måste göra, av oförklarliga anledningar?
Som barn fick vi för oss (och förmodligen alla andra ungar med) att vissa brunnslock skulle man inte trampa på för det skulle hända olika saker i ens liv, beroende på vilken typ av lock det var man trampat på. Dagvattenbrunnar kan jag förvisso än idag tycka ser ut som bottenlösa hål som leder rätt ner i underjorden, om inte annat så vet alla som sett eller läst Det hur vådligt det kan vara där nere. They all float down there.
Men alla dom andra? Rent nonsens, men likväl finner jag mig omedvetet ta ett extra steg åt sidan hellre än att kliva på dessa ödets tidsinställda bomber. Inte för att jag som vuxen fortfarande tror på brunnslockens magi, men det sitter i ryggmärgen.
En annan liten noja jag har är när jag kommer upp från tunnelbanan vid Karlaplan. Dår saknar ett av vändkorsen en platta i själva korset. Själva korsen består av tre bågar med en metallplatta ditsvetsad i mitten, men på en av bågarna saknas som sagt denna platta. Om just den bågen är uppåt siktar jag alltid på just den utgångsspärren.
Varför? Inte den blekaste faktiskt, världen går ju inte direkt under och dom andra spärrarna fungerar minst lika bra. Men ändå fastnar jag i den där spärrens magiska dragningskraft.
Visst är det märkligt ändå hur våra hjärnspöken lyckas utöva sin makt över vår lilla tillvaro.
Har du något särskilt du undviker eller bara måste göra, av oförklarliga anledningar?
Etiketter:
Mitt i livet,
Spånerier och fånerier
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arkiv
-
▼
2009
(587)
-
▼
april
(69)
- Bara ett par till älskling
- I'm really fucked up
- Den där Jossan altså
- Månadens blogg
- Hur kommer det sig...
- Äntligen fredag
- Ha en bra kväll på er
- In i dimman igen
- Nu får det vara nog
- Tillbaka till vardagen
- Veckans kommentar
- SMS-utmaning
- Orka
- Då var det dags igen
- I'm alive!
- Äntligen säger jag bara
- På staplande ben
- Fascinerande som fasen
- Aj
- Månadens blogg
- Veckans kommentar
- Det är vår i luften
- Så var det måndag igen
- Min allra första Award
- Det kom ett mail
- Innebandyreflektioner
- Ni är otroliga
- Otrohet
- Det ingår i papparollen
- Undrar om det verkligen är en bra fredag
- Att porra eller inte porra
- Intressanta och roliga bloggar
- Men ååååh va trångsynta dom är åver där
- Fler existensiella problem
- På agendan
- Dags att omvärdera
- Sökes: Mindre bananrepublik
- Jag är ämnad att bli något större
- Jag har ångrat mig
- Jag ska bli kroppsbyggare
- Du seglar lite fel nu Björklund
- Veckans kommentar
- Äntligen är ledigheten slut
- Ännu fler vårkänslor
- Arg, stolt och rörd
- Jag är nog lite bortskämd trotsallt
- Rätt bra jobbat ändå
- Två hekto karaktär tack
- Helt sjuuuuukt effektiv
- Skönt att vara "ledig"
- Lite dramatik i vardagen
- Jag blir bara så trött
- I väntan på slutet
- S och LO 1 vs Svenska folket 0
- Stambyte i bilder I
- En syn för gudarna
- Förbrukade förtroenden
- Måndag morgon
- Nu har vårkänslorna kommit
- Veckans kommentar
- Han är visst en Hon
- Djurrättsaktivister?
- Fy vad trist
- Gläds åt det du har
- En liten uppdatering
- Halvtaskigt uppdaterat
- Inget blir ju som man planerat
- Tillbaka till saltgruvan
- Skrock och andra idiotier
-
▼
april
(69)
Kategorier
- Mitt i livet (546)
- Spånerier och fånerier (231)
- Tankar om livet (105)
- Lite allvarligare (84)
- Internet (74)
- Berättelsen om Tarzan (15)
- Terrarierelaterat (15)
- Veckans kommentar (13)
- I natt jag drömde (12)
- Akvarierelaterat (11)
- Tacksamhet (11)
- Det var en gång (9)
- Månadens blogg (7)
- Veckans foto (7)
- Veckans ord (7)
- No Shit Sherlock (6)
Kommentatorer
Widget by Blogger Widgets |
- Sindarin
- Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.
Aktörer i min värld
Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)
Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.
Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.
Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)
Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.
Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.
Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.
Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.
Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.
Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.
Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.
Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.
Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.
Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)
Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.
Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.
Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.
Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.
Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.
Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.
Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.
7 kommentarer och åsikter:
HAHAHAHAHAH det låter helt sjukt men jag har också sett det! Har en mamma som konstant har tjatat om de där jävla brunnarna!
jaaa brunnarna, skönt det finns fler än jag.
kliver man på en liten fyrkantig som är märkt med K så ska man blunda , klappa händerna tre gånger och tänka på den man älskar eftersom det är Kärleksbrunnen.
Är det ett V ska man tänka på en vän.
Är det en sån stor rund och man råkar kliva på den måste man spotta tre gånger annars händer nåt dåligt under dagen..
jag tror inte heller på detta men ändå undviker jag brunnarna jag med..
i övrigt så spottar jag när jag ser svarta katter gå över vägen..
och så måste jag ha täckte som täcker hela kroppen när jag ska sova, om en arm eller fot sticker ut så kommer det ett monster och tar den..
Riktigt såååå nojjig är jag inte Jossan, det är bara så att jag omedvetet tar ett extra steg runt dom jäklarna =P
Hahaha!! =P Jag undviker också att trampa på brunnar.. även om jag egentligen inte tror på det.. Men det sitter verkligen i sånt där.
Och även att jag inte vågar gå i sängen.. Alltså..jag tar sats o hoppar i den..=P Kan ju ligga nån otäcking under som tar tag i mina ben liksom. Det har iofs blivit bättre nu.. =P
Sen när jag var yngre var jag tvungen att känna på spisplattor om jag visste att de var varma... Jo tjena! Smart tjejen!! =P
Haha!! Jag misstänkte att du skulle säga det! =P Men jag skall nog komma på nåt nångång..som verkligen förvånar dig! Hehe!
Haha!! Jo, det är nog så..=P Men jag måste kunna chocka dig på nåt sätt.. Haha!
Hehe! Jaa! Verkligen. =D
Skicka en kommentar