Brännbollen
6/12/2009 |
Redigera inlägg
Redigera inlägg
Berättelsen om Tarzan, del 5
Hallå dagboken.
Jag vaknade med sjuk ångest i morse och låssades att jag var sjuk för att slippa gå till plugget, men morsan trodde inte på mig, så det var bara att gå dit.
Jag visste redan när jag gick hur dagen skulle bli.
Förmiddagen gick ganska bra även om jag såg hur dom andra fnissade och pekade när jag kom dit, men jag låssades att jag inte såg dom. Jag hörde hur Benke, en av dom tuffa killarna i klassen, sa något om mallgroda och jag antar att han menade mig. För att slippa höra mer gick jag och satte mig utanför klassrummet och väntade tills det var dags att gå in.
På rasten satt jag kvar i klassrummet och läste istället, jag tror inte ens fröken märkte att jag var kvar.
Efter rasten hade vi gympa. Eftersom det var vackert väder tyckte gympaläraren att vi skulle spela brännboll ute på grusplanen. När det var dags att välja lag valde ville inget av lagen ha med mig så gympaläraren sa att alla fick vara med och till slut hamnade jag i Benkes lag.
När vi stod i kön för att slå viskade Benke till mig att han nog skulle visa mallgrodan. Och det gjorde han :-( när Benke hade slagit "tappade" han slagträt så att det for bakåt och träffade mig på benet. Benke gjorde givetvis ett frivarv och alla hurrade, till och med det andra laget.
När det var min tur att slå suckade alla i mitt lag och dom andra skrek att dom kunde ta det lugnt eftersom jag ändå inte skulle träffa bollen. Jag valde det platta träet och alla skrattade och Benke kallade mig för Borisina. Jag träffade i alla fall bollen men när jag sprang så var det någon i andra laget som stötte till mig så att jag ramlade i gruset och skrapade upp hela knät så att blodet forsade. Gympaläraren läraren kollade på såret och sa åt mig att springa in och duscha och sen gå till syster och få såret omlagt.
När jag linkade därifrån med tårarna som brände innanför ögonlocken hörde jag Benke säga "bra gjort då blev vi av med honom".
Jag duschade aldrig eller gick till syster. Jag lindade handduken runt benet och satte mig bakom några buskar och grät istället.
Hallå dagboken.
Jag vaknade med sjuk ångest i morse och låssades att jag var sjuk för att slippa gå till plugget, men morsan trodde inte på mig, så det var bara att gå dit.
Jag visste redan när jag gick hur dagen skulle bli.
Förmiddagen gick ganska bra även om jag såg hur dom andra fnissade och pekade när jag kom dit, men jag låssades att jag inte såg dom. Jag hörde hur Benke, en av dom tuffa killarna i klassen, sa något om mallgroda och jag antar att han menade mig. För att slippa höra mer gick jag och satte mig utanför klassrummet och väntade tills det var dags att gå in.
På rasten satt jag kvar i klassrummet och läste istället, jag tror inte ens fröken märkte att jag var kvar.
Efter rasten hade vi gympa. Eftersom det var vackert väder tyckte gympaläraren att vi skulle spela brännboll ute på grusplanen. När det var dags att välja lag valde ville inget av lagen ha med mig så gympaläraren sa att alla fick vara med och till slut hamnade jag i Benkes lag.
När vi stod i kön för att slå viskade Benke till mig att han nog skulle visa mallgrodan. Och det gjorde han :-( när Benke hade slagit "tappade" han slagträt så att det for bakåt och träffade mig på benet. Benke gjorde givetvis ett frivarv och alla hurrade, till och med det andra laget.
När det var min tur att slå suckade alla i mitt lag och dom andra skrek att dom kunde ta det lugnt eftersom jag ändå inte skulle träffa bollen. Jag valde det platta träet och alla skrattade och Benke kallade mig för Borisina. Jag träffade i alla fall bollen men när jag sprang så var det någon i andra laget som stötte till mig så att jag ramlade i gruset och skrapade upp hela knät så att blodet forsade. Gympaläraren läraren kollade på såret och sa åt mig att springa in och duscha och sen gå till syster och få såret omlagt.
När jag linkade därifrån med tårarna som brände innanför ögonlocken hörde jag Benke säga "bra gjort då blev vi av med honom".
Jag duschade aldrig eller gick till syster. Jag lindade handduken runt benet och satte mig bakom några buskar och grät istället.
Etiketter:
Berättelsen om Tarzan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer och åsikter:
Skicka en kommentar