Lite grann om Tarzan
6/24/2009 |
Redigera inlägg
Det var några dagar sedan ni fick läsa mer om Tarzan. Det beror dels på att jag haft mycket kring mig men även på att han kommer när han kommer. Berättelsen skriver nästan sig själv. Ibland pockar den på och vill ut och andra stunder ligger den och mognar helt enkelt.
Jag har sagt det innan att ingen livs levande person stått modell för Tarzan, däremot så kan vissa händelser eller känslor vara inspirerade av det verkliga livet. Någon kanske känner igen sig i en situation just därför. Även om han inte "finns" på riktigt så är han ändå högst verklig och det han upplever, ja även det jag upplever genom honom skulle kunna hänt med vem som helst i vår omgivning. Förmodligen har det även gjort det.
Berättelsen började med en dröm en tidig morgon. I drömmarnas värld sker allt på en och samma gång, men när jag beskriver saker i text tenderar det att bli mer utbroderat samtidigt som nya händelser rullas upp under mina fingrar. Därför vet jag inte idag exakt hur lång den kommer att bli.
Jag har fått höra att en del blivit lite illa berörda och jag ska vara ärlig och säga att det blir även jag ibland när jag läser vad jag skrivit. Jag funderade faktiskt på att inte avsluta berättelsen. Samtidigt känns det som om Tarzan har ett budskap som är värt att berättas. Vartefter det rullas upp känns det till och med viktigt att berätta vidare så jag kommer att fortsätta med jämna mellanrum tills det känns som om Tarzan och jag är helt färdiga med varandra.
Jag hoppas att ni orkar hänga med på vår fortsatta färd tillsammans.
Jag har sagt det innan att ingen livs levande person stått modell för Tarzan, däremot så kan vissa händelser eller känslor vara inspirerade av det verkliga livet. Någon kanske känner igen sig i en situation just därför. Även om han inte "finns" på riktigt så är han ändå högst verklig och det han upplever, ja även det jag upplever genom honom skulle kunna hänt med vem som helst i vår omgivning. Förmodligen har det även gjort det.
Berättelsen började med en dröm en tidig morgon. I drömmarnas värld sker allt på en och samma gång, men när jag beskriver saker i text tenderar det att bli mer utbroderat samtidigt som nya händelser rullas upp under mina fingrar. Därför vet jag inte idag exakt hur lång den kommer att bli.
Jag har fått höra att en del blivit lite illa berörda och jag ska vara ärlig och säga att det blir även jag ibland när jag läser vad jag skrivit. Jag funderade faktiskt på att inte avsluta berättelsen. Samtidigt känns det som om Tarzan har ett budskap som är värt att berättas. Vartefter det rullas upp känns det till och med viktigt att berätta vidare så jag kommer att fortsätta med jämna mellanrum tills det känns som om Tarzan och jag är helt färdiga med varandra.
Jag hoppas att ni orkar hänga med på vår fortsatta färd tillsammans.
Etiketter:
Berättelsen om Tarzan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arkiv
-
▼
2009
(587)
-
▼
juni
(86)
- Inga tider är som väntans tider
- Nä vad säger ni?
- Wohoooo
- Ryggen säger ifrån
- Veckans kommentar
- Galna idéer
- Så kan det gå
- Ajajajaj
- Det kostar inget att drömma
- Viktiga mål
- Helgmaten
- Måndag morgon med råge
- Veckans foto
- Hjälp min dator måste ha fått virus
- Fan vad kass jag är
- Tack fina ni
- Ingen rubrik den här gången
- Den förmodligen värsta dagen i hela mitt liv
- Funderar lite
- Jag skickar en tanke
- I miss u
- Torsdagen i mat
- Michael Jackson död
- Nummer två
- Månadens blogg
- Fler besökare
- Med små små ögon
- Som man sår får man skörda
- Lite grann om Tarzan
- Onsdagskrubb
- Ett skamlöst förslag?
- Tisdagens intag
- Vem är jag egentligen?
- Måndagsmat
- Lagom är bäst
- Virriga tankar
- Goda råd...
- Vad gör man...
- Lösningen på alla problem
- Dyrt köpta erfarenheter
- Damn it's good to be me
- Blizzard och WWF
- Tvättstugan och samhällsproblem
- 10 underliga fakta om mig
- Grannjävlar
- Skam den som ger sig
- Men orka...
- Tankar i virr-varr
- Skum dag
- Midsommar
- Hur jag mår?
- Hur väl känner du din omgivning?
- Oskar
- Inkräktare i mörkrets rike
- Mörkrets härskare på jakt
- Källaren
- Jag hatar vuxna!
- Plågsam insikt
- Vad är det för fel?
- Håglös
- That's me
- Blizzard sux sometimes
- Antiklimax skulle man kunna säga
- Morsan är skogstokig
- You make me proud
- Kort dag idag med
- Brännbollen
- Fan fan fan
- Skitskola
- On my feet again
- Pirater i parlamentet
- Inge plugg på några dagar
- Månadens blogg
- Veckans kommentar
- Det var en gång - VIIII
- Det var en gång - VIII
- Dagboken
- Berättelsen om Tarzan
- Så pantat ba'
- Helg med råge
- Äntligen
- Blödigt värre
- Sista bussen
- Grattis
- Orka en jävla rubrik
- Satans trött
-
▼
juni
(86)
Kategorier
- Mitt i livet (546)
- Spånerier och fånerier (231)
- Tankar om livet (105)
- Lite allvarligare (84)
- Internet (74)
- Berättelsen om Tarzan (15)
- Terrarierelaterat (15)
- Veckans kommentar (13)
- I natt jag drömde (12)
- Akvarierelaterat (11)
- Tacksamhet (11)
- Det var en gång (9)
- Månadens blogg (7)
- Veckans foto (7)
- Veckans ord (7)
- No Shit Sherlock (6)
Kommentatorer
Widget by Blogger Widgets |
- Sindarin
- Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.
Aktörer i min värld
Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)
Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.
Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.
Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)
Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.
Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.
Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.
Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.
Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.
Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.
Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.
Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.
Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.
Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)
Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.
Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.
Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.
Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.
Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.
Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.
Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.
1 kommentarer och åsikter:
Ja, fortsätt även om det är kusligt.
Skicka en kommentar