En snitslad bana till "mig"
7/02/2009 |
Redigera inlägg
Ok, nu har jag funderat lite här. Jag har flera vänner och bekanta som känner sig lite ensamma, som vill utöka till tvåsamhet men som inte lyckas träffa annat än idioter.
Här kommer mina tankar och kanske ett tips eller två på hur ni skulle kunna lyckas.
Om jag fått en tia för varenda tjej som med gråten i halsen sagt att hon borde hitta någon som mig istället för dom bad guys dom vanligtvis träffar så skulle jag vara rik nu. Nja kanske inte rik men jag skulle nog kunna bjuda mig själv på middag i alla fall. Det bästa är att när deras brutna hjärtan blivit lagade så brukar dom springa rätt in i famnen på en ny tuffing. Same same but different som di säger.
Jag kan inte sätta mig in i tuffingarna men jag kan definitivt sätta mig in i mig själv och mina likar. Kanske hittar ni något matnyttigt i det tjejer.
Så var träffar man oss då? Jo till att börja med brukar vi undvika de klassiska "köttmarknaderna" dvs valfritt inneställe med in- och utkastare. Varför vi gör det är simpelt, vi får ändå inte napp där. Ni tjejer har bara ögon för dom tuffa killarna som dessutom sällan är ute efter att bilda bo. Skulle dom vara öppna för det så vill dom inte göra det i morgon, utan om några år tidigast. Så når ni går på köttmarknad tjejer, bli inte förvånade över att killarna bara vill följa med hem på en munsbit, utan att vakna upp med kossan.
Dom mindre tuffa killarna hittar ni på helt andra ställen, egentligen överallt utom på köttmarknaden. Dom finns på jobbet, på bussen, i kön på Ica, på biblioteket. Ja överallt helt enkelt där man kan ha ett socialt umgänge som inte förutsätter alkohol för att släppa på hämningarna. Visst, dom kanske är blyga men dom kommer inte fråga sig själva hur jävla fulla dom varit som tog med dig hem. Hamnar ni i säng så gissar jag att dom gärna vill vara kvar efter gryningen med. Fan det räcker nog egentligen med kaffe för att dom ska hänga kvar till efter tre på morgonen om dom får.
Hur fångar man dom mindre farliga killarna då? Genom att vara dig själv helt enkelt. Spel är inget för oss, vi gillar ärlighet och raka rör.
Sammanfattningsvis tjejer, vill ni fortfarande tillbringa natten med dom tuffa killarna ber jag om ursäkt för att jag upptagit er tid. Om ni däremot är seriösa och vill hitta en kille att dela era liv med så börjar resan här med att ni tänker utanför boxen.
Vidga dina vyer och öppna dina sinnen så kanske han står där och väntar på dig när du minst anar det.
Frågor på det?
Här kommer mina tankar och kanske ett tips eller två på hur ni skulle kunna lyckas.
Om jag fått en tia för varenda tjej som med gråten i halsen sagt att hon borde hitta någon som mig istället för dom bad guys dom vanligtvis träffar så skulle jag vara rik nu. Nja kanske inte rik men jag skulle nog kunna bjuda mig själv på middag i alla fall. Det bästa är att när deras brutna hjärtan blivit lagade så brukar dom springa rätt in i famnen på en ny tuffing. Same same but different som di säger.
Jag kan inte sätta mig in i tuffingarna men jag kan definitivt sätta mig in i mig själv och mina likar. Kanske hittar ni något matnyttigt i det tjejer.
Så var träffar man oss då? Jo till att börja med brukar vi undvika de klassiska "köttmarknaderna" dvs valfritt inneställe med in- och utkastare. Varför vi gör det är simpelt, vi får ändå inte napp där. Ni tjejer har bara ögon för dom tuffa killarna som dessutom sällan är ute efter att bilda bo. Skulle dom vara öppna för det så vill dom inte göra det i morgon, utan om några år tidigast. Så når ni går på köttmarknad tjejer, bli inte förvånade över att killarna bara vill följa med hem på en munsbit, utan att vakna upp med kossan.
Dom mindre tuffa killarna hittar ni på helt andra ställen, egentligen överallt utom på köttmarknaden. Dom finns på jobbet, på bussen, i kön på Ica, på biblioteket. Ja överallt helt enkelt där man kan ha ett socialt umgänge som inte förutsätter alkohol för att släppa på hämningarna. Visst, dom kanske är blyga men dom kommer inte fråga sig själva hur jävla fulla dom varit som tog med dig hem. Hamnar ni i säng så gissar jag att dom gärna vill vara kvar efter gryningen med. Fan det räcker nog egentligen med kaffe för att dom ska hänga kvar till efter tre på morgonen om dom får.
Hur fångar man dom mindre farliga killarna då? Genom att vara dig själv helt enkelt. Spel är inget för oss, vi gillar ärlighet och raka rör.
Sammanfattningsvis tjejer, vill ni fortfarande tillbringa natten med dom tuffa killarna ber jag om ursäkt för att jag upptagit er tid. Om ni däremot är seriösa och vill hitta en kille att dela era liv med så börjar resan här med att ni tänker utanför boxen.
Vidga dina vyer och öppna dina sinnen så kanske han står där och väntar på dig när du minst anar det.
Frågor på det?
Etiketter:
Tankar om livet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arkiv
-
▼
2009
(587)
-
▼
juli
(87)
- Sindarin
- Jippiiii =)
- Ett litet tillägg
- Time for a realitycheck
- Fan va gött
- Tiden går fort
- Semester :-)
- Sen kväll med Sindarin
- Vem är vi och spelar vi någon roll?
- Ett litet råd... gå vidare
- Pissrygg
- Sköna söndag
- Fan vad jag är bra
- Seg lördag
- Vilken pissdag
- Fler tänkbara policys kanske
- Jag blir fan tokig
- Did you miss me?
- Idag är jag grinig
- Ambivalens
- En missad dag?
- Den där Linda
- Jag är fan tom
- Jag har tappat mitt fokus?
- Lite mer tattootankar
- Nää skärpning
- Trevliga damer
- Master of Puppets
- A mans gotta do what a mans gotta do
- Göta Petter
- Helt värdelöst
- Vad tror ni om det här?
- Fy för högljudda grannar
- En lagom vanlig söndag
- Månadens blogg
- Veckans foto
- Din dumma kossa :-P
- Kontrollbehov
- Halvtid
- 100 ynka gram
- Veckans kommentar
- Med bloggen som känslomätare
- Alla goda ting är tre
- Nu drar jag
- Miss you guys
- King of pop?
- Vem vill åka till månen?
- Regnet det bara öser ner
- Det blev en bra dag
- Never look back
- Änglar och Demoner
- I drömmarnas rike
- Mentalt borta
- Nä hörrni
- Vem gör vad?
- Dementi deluxe
- Kommunikation
- Kittla mina sinnen
- Sleepless in Stockholm
- Allt har sin tid
- Usch vilken dag
- I'm thinking
- God natt
- Lite foton
- Jag är nog lite död
- Helvete =(
- Rättelse
- En snitslad bana till "mig"
- Fucked up
- Morsan
- Tystnad
- Kommentarerna
- Varför är jag så förbannat velig?
- Anger management
- Grus i ögonen
- Ingen utpekad
- Stupid do-good
- Godnatt kanske?
- Är det okej
- Det här med kommentarer
- FUBAR
- En skållad råtta
- God I need
- Here comes the rain
- Dagens schema
- God i hate that cat sometimes
- En potentiell skitdag
-
▼
juli
(87)
Kategorier
- Mitt i livet (546)
- Spånerier och fånerier (231)
- Tankar om livet (105)
- Lite allvarligare (84)
- Internet (74)
- Berättelsen om Tarzan (15)
- Terrarierelaterat (15)
- Veckans kommentar (13)
- I natt jag drömde (12)
- Akvarierelaterat (11)
- Tacksamhet (11)
- Det var en gång (9)
- Månadens blogg (7)
- Veckans foto (7)
- Veckans ord (7)
- No Shit Sherlock (6)
Kommentatorer
Widget by Blogger Widgets |
- Sindarin
- Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.
Aktörer i min värld
Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)
Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.
Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.
Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)
Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.
Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.
Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.
Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.
Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.
Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.
Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.
Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.
Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.
Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)
Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.
Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.
Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.
Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.
Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.
Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.
Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.
8 kommentarer och åsikter:
Nope. Loud and clear :)
Man förstår det rent intellektuellt men att sen få känslan att hänga mer är en annan femma.
ICA´s charkdelikatess? Har hört att det är rena köttmarknaden hehe....
Kajsa: Du är loud and clear ;-)
Rosy: Det första steget mot förändring är ju insikt =)
Hon som talar sanningen: Nja då får du nog felmärkta varor så det skulle jag akta mig för, bäst-före-datumet kan ha gått ut för länge sedan =P
Hmm.. ska jag ta det som en pik att hålla käften? haha
Kajsa: Nej fan tjöta på du... det är så roligt med lite liv och rörelse =)
Okidoki, då ställer jag mig i kön då! gaah, vad trist. Får damp av att stå still haha....
Nej, jag är inte i letar taget utan tar det som det kommer. Snubblar jag på något trevligt så tar jag det där ifrån.
Förresten har jag sagt att jag gillar vad du skriver i bloggen din? Jodåsåatt, jag checkar in den och har även länkat i min blogg Ifall ok?
Självklart är det OK, sanningen ska spridas oavsett i vilken form eller förpackning den kommer =P
Skicka en kommentar