sindarinsworld.blogspot.com

Den här dagen har inte direkt börjat i harmonins tecken. Jag har hittills lyckats irritera mig på två olika företeelser (innan jag ens kommit till jobbet).

När man sitter på pendeltåget och ska kliva av så gör en del människor plats när man ska försöka tråckla sig ut från sätet. Andra skiter i det helt och hållet så att man med en gymnasts smidighet får klättra över vederbörande och deras tillhörigheter. Bara den displayen av total avsaknad av vanligt hyfs är irriterande i sig men något som toppar detta med hästlängder är att se personen i fråga samla ihop sina pinaler för att kliva av på samma station e f t e r att man med ograciös övertygelse misslyckats att forcera den mänskliga barriären denne bestått av. Jag menar, hur svårt är det att kläcka ur sig något i stil med - jag ska också kliva av här och på så sätt bespara medtrafikanterna deras ofrivilliga och omöjliga morgongymnastik?

Nästa irritationsmoment består av busschaufförer (ovanligt va?) som till varje pris ska ha sina 5 minuters paus mellan turerna. Där jag kliver av tåget har även min bussförbindelse till jobbet sin ändhållplats. Bekvämt nog för dessa arma busschaffisar finns det även en Pressbyrå där så att dom slipper få alltför stor kaffeabstinens under dagen. Så långt allt gott. Vad jag irriterar mig på är det faktum att trots regn eller snöstorm sitter dessa framförare av sina helvetesmaskiner ungefär 50-100 meter från hållplatsen och sörplar sitt kaffe medans folk står och köar, dygnsura och kalla och bara längtar efter bussens välkomnande värme. Hur svårt skulle det vara att visa sin humanitära sida och köra fram bussjäveln och släppa på folk s a m t i d i g t som kaffeintaget görs? Nej då, dom sitter där och ler i mjugg och bussen kryper fram tidigast 1-2 minuter innan avgång, vilket ofta resulterar i sena avgångar istället.

Det känns som en lysande start på en tisdag. Nu ler mördarbiet åt min irritation och frustration, men det bjuder jag på ;-)