Sanningar och trohet
3/12/2009 |
Redigera inlägg
Redigera inlägg
Häromdagen skrev jag om sanningar och lögner och ikväll tänkte jag lätta lite på gamla synder och fortsätta på temat och även krydda det lite extra med tillit i våra relationer.
Även jag har ljugit i mina dar. Det är inget jag är stolt över men jag har till och med varit otrogen. När jag var yngre var mitt moralbegrepp aningens ur spel när det kom till relationer. Det tog ända till jag var i 20-års åldern innan jag på allvar insåg vad ett skadat förtroende innebär. Innan dess avlöste flickvänner ofta varandra innan en tidigare relation var över. Den sista gången jag var otrogen var det dessutom inte ens en flykt ur en havererad relation utan en riktigt dum grej som skadade mitt förhållande och tilltron i flera år efter.
Förutom det faktum att jag skämdes som en gris när det väl kom fram, och tro mig, fram kommer det förr eller senare, så gjorde det förbannat ont att dels inte bli trodd men även på grund av den skada jag själv hade åsamkat en annan människa.
Lögner och otrohet försätter oss i en situation där vi hela tiden måste se oss över axeln för att inte bli påkomna. Ångesten över att det kanske kommer fram är olidlig och hur vet man förresten att inte någon skvallrar, minst två personer vet ju exakt vad som utspelat sig. Det skulle ju i princip räcka med att man blir osams för att sanningen skulle läcka ut till öron man inte ville delge sanningen.
Med tiden har min syn och moral förändrats drastiskt och jag beslutade mig för att aldrig någonsin utsätta en människa jag älskar för den smärtan igen. Ja inte mig själv heller för den delen.
Som jag konstaterade häromdagen är det bättre att vara ärlig från start, är relationen på väg utför, stanna upp och prata med varandra och försök lösa problemen. Om inte det går, var ärlig mot dig själv och din partner. Släpp varandra fria så att ni kan hitta lycka någon annanstans istället - det gör mindre ont i längden än att vara otrogna mot varandra. Än idag har jag dåligt samvete för hur jag behandlat människor när jag var yngre och tro mig, det var det inte värt.
Respektera varandra därute så förtjänar ni respekt tillbaka.
Även jag har ljugit i mina dar. Det är inget jag är stolt över men jag har till och med varit otrogen. När jag var yngre var mitt moralbegrepp aningens ur spel när det kom till relationer. Det tog ända till jag var i 20-års åldern innan jag på allvar insåg vad ett skadat förtroende innebär. Innan dess avlöste flickvänner ofta varandra innan en tidigare relation var över. Den sista gången jag var otrogen var det dessutom inte ens en flykt ur en havererad relation utan en riktigt dum grej som skadade mitt förhållande och tilltron i flera år efter.
Förutom det faktum att jag skämdes som en gris när det väl kom fram, och tro mig, fram kommer det förr eller senare, så gjorde det förbannat ont att dels inte bli trodd men även på grund av den skada jag själv hade åsamkat en annan människa.
Lögner och otrohet försätter oss i en situation där vi hela tiden måste se oss över axeln för att inte bli påkomna. Ångesten över att det kanske kommer fram är olidlig och hur vet man förresten att inte någon skvallrar, minst två personer vet ju exakt vad som utspelat sig. Det skulle ju i princip räcka med att man blir osams för att sanningen skulle läcka ut till öron man inte ville delge sanningen.
Med tiden har min syn och moral förändrats drastiskt och jag beslutade mig för att aldrig någonsin utsätta en människa jag älskar för den smärtan igen. Ja inte mig själv heller för den delen.
Som jag konstaterade häromdagen är det bättre att vara ärlig från start, är relationen på väg utför, stanna upp och prata med varandra och försök lösa problemen. Om inte det går, var ärlig mot dig själv och din partner. Släpp varandra fria så att ni kan hitta lycka någon annanstans istället - det gör mindre ont i längden än att vara otrogna mot varandra. Än idag har jag dåligt samvete för hur jag behandlat människor när jag var yngre och tro mig, det var det inte värt.
Respektera varandra därute så förtjänar ni respekt tillbaka.
'Cos every day counts!
Etiketter:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer och åsikter:
Väldigt bra inlägg!!
Och håller med dig.. Man skall vara trogen och ärlig.
Förstår om du har dåligt samvete över det, men samtidigt får du försöka tänka att du var ung och dum. Du har ju lärt av misstagen liksom.
Japp, så tror jag med att det är.. Helt klart! Det är ju faktiskt som vilken dag som helst..13 är ju bara ett tal liksom. =)
Skicka en kommentar