Vilken tur att bussar är så stora

3/09/2009 | Redigera inlägg
Efter att nu på morgonen ha åkt med två stycken uppenbart stulna bussar, eller möjligen extraknäckande chaufförer som valigtvis transporterar bowlingklot eller sten, kan jag bara lugnt konstatera att vore bussar mindre skulle dom förmodligen vara inblandade i fler incidenter. Med tanke på fordonets storlek så lämnar alla andra trafikanter rum för bussen (vare sig det är nödvändigt eller ej) av ren självbevarelsedrift. Med detta i medvetande kan således chaufförerna (som inte riktigt har koll på att deras last åtminstone var vid liv när den klev på) framföra sina fordon på vilket sätt dom själva finner tillfredsställande för soig själva. Passagerare får helt enkelt vara glada om dom överlever vansinnesfärderna. Då har dom ju dessutom möjlighet att avnjuta denna åkattraktion en annan dag, om inte föraren åkt dit innan dess dvs.

Nä tacka vet jag tåg, förvisso går dom sällan i tid, men dom är rejält mycket svårare att stjäla. Jag menar, vart ska man ta vägen med ett stulet tåg? Ändhållplatsen är ändhållplatsen hur man än bär sig åt.

Jag kräver direkttåg från min port till jobbet, det är ju ändå mina barns faders hälsa vi pratar om.
Etiketter:

1 kommentarer och åsikter:

Anonym sa...

Hmmm...har funderat på om jag skulle omskola mig och tanken på att bli busschaufför har tilltalat mig men vet 17 nu när jag läst om dina skräckfärder.
Eller kan det vara så enkelt att det behövs fler som jag i den yrkesgruppen?
Kommer iaf aldrig yla till någon orientalisk "musik".

10 mars 2009 kl. 00:35

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Arkiv

Kommentatorer
Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.

Blogger Template created with Artisteer.