Sanning eller konsekvens?
3/05/2009 |
Redigera inlägg
Idag funderar jag lite kring sanningar och osanningar. En del lever sina hela liv med den ena lögnen efter den andra och såfort en lögn uppdagas slätar dom över den med en ny.
Det är givetvis den enkla utvägen, men vad gör dom när och om omgivningen börjar ifrågasätta hela deras existens? Plättlätt, då drar dom vidare till nya jaktmarker där ingen känner till dem sedan tidigare. Hur många gånger under vår livstid har vi inte sett det hända med någon som blivit ertappad en gång för mycket med handen i kakburken?
Nåväl vad är då en lögn? Det kan ju vara allt från genomtänkta bedrägerier till undanhållna sanningar. Vissa sanningar kanske inte är helt lämpliga att avslöjas vid varje givet tillfälle, det ska jag tyvärr erkänna, man kan t ex få veta saker i förtroende som inte får spridas vidare. En annan sak kan vara rent förödande om dom kommer fram i förtid. När det handlar om affärsangelägenheter kan det till och med vara olagligt att inte ljuga för stunden. Sen kan man även undanhålla valda delar av sanningen för att t ex framstå i bättre dager hos betraktaren. Gud vilken skön natt vi hade, men du kanske borde uppsöka infektionskliniken nu tillhör definitivt den kategorin av undanhållna sanningar.
Är det ok att skydda sig med en lögn? Egentligen inte skulle jag vilja säga men samtidigt finns det ju en liten gråzon i form av undanhållna sanningar här ovan. Vi skonar nog alla någon vid något tillfälle för att vi anser att sanningen skulle göra för ont just nu. På gott och ont ska tilläggas för varje lögn, vit som svart är en undviken sanning vare sig man vill eller inte.
Även om jag i princip anser att det är förkastligt att ljuga inför andra anser jag ändå att ljuga för sig själv är snäppet värre eftersom lögnerna då blir "sanningar" och på så vis banar väg för fler och fler lögner. Livslögner kan vara attans så besvärliga att ta sig ur med eftersom den ena lögnen ofta vävts ihop med en annan så börjar man repa upp väven kan hela tillvaron på kort tid rasa samman totalt. Då hade lite ärlighet kanske varit att föredra från första början.
Sanningen svider ibland heter det och visst är det så. En del sanningar svider som fan och en del som levererar dem blir hatade för livet. Men frågan är väl ändå vilket som är värst i längden, att veta med sig att man konstant är oärlig mot någon eller att veta att man åtminstone gjort vad man kan för att hjälpa denne. Som vanligt lutar jag mot det senare i långa loppet, annars blir man ju till slut som dom som gång på annan skyler över en lögn med en annan.
Sammanfattningsvis så är det bättre att tala sanning och åtminstone kanske förtjäna respekt för det än att ljuga sig igenom livet. Lögnaren får hela tiden se sig över axeln för att kontrollera att inte demonerna hinner ikapp. Den som talar sanning sover om inte annat ofta bättre om natten.
Avslutningsvis vill jag dock höja ett litet varnande finger. På frågan - älskling ser jag tjock ut i dom här jeansen är det politiskt korrekta svaret alltid nej, oavsett om den som frågar väger 50 eller 150 kg. Soffan är en fungerande sovplats men balkongen i - 10 grader är inget att föredra.
Det är givetvis den enkla utvägen, men vad gör dom när och om omgivningen börjar ifrågasätta hela deras existens? Plättlätt, då drar dom vidare till nya jaktmarker där ingen känner till dem sedan tidigare. Hur många gånger under vår livstid har vi inte sett det hända med någon som blivit ertappad en gång för mycket med handen i kakburken?
Nåväl vad är då en lögn? Det kan ju vara allt från genomtänkta bedrägerier till undanhållna sanningar. Vissa sanningar kanske inte är helt lämpliga att avslöjas vid varje givet tillfälle, det ska jag tyvärr erkänna, man kan t ex få veta saker i förtroende som inte får spridas vidare. En annan sak kan vara rent förödande om dom kommer fram i förtid. När det handlar om affärsangelägenheter kan det till och med vara olagligt att inte ljuga för stunden. Sen kan man även undanhålla valda delar av sanningen för att t ex framstå i bättre dager hos betraktaren. Gud vilken skön natt vi hade, men du kanske borde uppsöka infektionskliniken nu tillhör definitivt den kategorin av undanhållna sanningar.
Är det ok att skydda sig med en lögn? Egentligen inte skulle jag vilja säga men samtidigt finns det ju en liten gråzon i form av undanhållna sanningar här ovan. Vi skonar nog alla någon vid något tillfälle för att vi anser att sanningen skulle göra för ont just nu. På gott och ont ska tilläggas för varje lögn, vit som svart är en undviken sanning vare sig man vill eller inte.
Även om jag i princip anser att det är förkastligt att ljuga inför andra anser jag ändå att ljuga för sig själv är snäppet värre eftersom lögnerna då blir "sanningar" och på så vis banar väg för fler och fler lögner. Livslögner kan vara attans så besvärliga att ta sig ur med eftersom den ena lögnen ofta vävts ihop med en annan så börjar man repa upp väven kan hela tillvaron på kort tid rasa samman totalt. Då hade lite ärlighet kanske varit att föredra från första början.
Sanningen svider ibland heter det och visst är det så. En del sanningar svider som fan och en del som levererar dem blir hatade för livet. Men frågan är väl ändå vilket som är värst i längden, att veta med sig att man konstant är oärlig mot någon eller att veta att man åtminstone gjort vad man kan för att hjälpa denne. Som vanligt lutar jag mot det senare i långa loppet, annars blir man ju till slut som dom som gång på annan skyler över en lögn med en annan.
Sammanfattningsvis så är det bättre att tala sanning och åtminstone kanske förtjäna respekt för det än att ljuga sig igenom livet. Lögnaren får hela tiden se sig över axeln för att kontrollera att inte demonerna hinner ikapp. Den som talar sanning sover om inte annat ofta bättre om natten.
Avslutningsvis vill jag dock höja ett litet varnande finger. På frågan - älskling ser jag tjock ut i dom här jeansen är det politiskt korrekta svaret alltid nej, oavsett om den som frågar väger 50 eller 150 kg. Soffan är en fungerande sovplats men balkongen i - 10 grader är inget att föredra.
'Cos every day counts!
Etiketter:
Lite allvarligare,
Tankar om livet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arkiv
-
▼
2009
(587)
-
▼
mars
(84)
- Tillbaka till bingen kanske?
- En lycklig rymmare
- Ur ett helt annat perspektiv
- Norrbackagatan 22
- Värsta helgen ba'
- Veckans kommentar
- En stulen idé
- Magsjuka... jippi
- Kvart över jobbet
- Svar på tal
- Nu är det allvar
- Nu grönjävlars får det räcka!!
- Var är värmen?
- Low cut extreme eller?
- Ur led är tiden
- Mixer
- Svaret har kommit
- Undrar hur dom tänkte nu?
- Tyvärr inte idag då
- Vår bräckliga tillvaro
- Att välja sina strider
- Sindarin turns to fashion
- Frågelåda II
- TGIF
- Fattigbloggen
- Läsarprofiler
- Skratta bäst som skrattar sist
- I-landsproblem
- Forgive me father for I have sinned
- Cops
- Språkmisshandel
- Jag gav upp
- En skitdag rent ut sagt
- Sovdags
- Ung naivitet
- Jag är en missbrukare
- Fler bloggtips
- Solen skiner
- Egobloggar
- Kommentarer
- En stilla fundering
- Ibland kan en andra åsikt vara guld värd
- Irritationsmoment på vägen
- Beslutsamhet
- Indrivare
- Sms som kommunikationskanal
- Måndag kväll
- Konstfack
- Grattis däruppe i himlen
- Måndag morgon
- Löfte till mig själv
- Ont det gör ont
- Svartsjuka
- En liten uppdatering i halvtid
- Vad gjorde du 5.30?
- The Howling
- Det går fortfarande nedåt
- En blodig dröm
- Sanningar och trohet
- In i dimman igen
- Gott betyg?
- Prövningar och belöningar
- I just love my mobile
- Det är bara ord
- Dokusåpanamn
- Det kunde man ju räknat ut
- Läskigt vuxen
- Just när jag inte trodde det kunde bli värre
- Vilken tur att bussar är så stora
- Skruttunge
- I helgen börjar vi
- Kungahuset och arvslott
- Klassfesten
- It's that time of the month...
- Sanning eller konsekvens?
- Kärlek
- Vår lilla värld
- Allt är inte guld som glimmar
- Trött, tröttare, Jag
- Trött och håglös
- Skitdag!
- Jack Daniels
- I love my job
- His name is Jack. Jack Daniels
-
▼
mars
(84)
Kategorier
- Mitt i livet (546)
- Spånerier och fånerier (231)
- Tankar om livet (105)
- Lite allvarligare (84)
- Internet (74)
- Berättelsen om Tarzan (15)
- Terrarierelaterat (15)
- Veckans kommentar (13)
- I natt jag drömde (12)
- Akvarierelaterat (11)
- Tacksamhet (11)
- Det var en gång (9)
- Månadens blogg (7)
- Veckans foto (7)
- Veckans ord (7)
- No Shit Sherlock (6)
Kommentatorer
Widget by Blogger Widgets |
- Sindarin
- Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.
Aktörer i min värld
Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)
Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.
Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.
Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)
Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.
Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.
Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.
Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.
Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.
Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.
Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.
Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.
Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.
Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)
Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.
Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.
Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.
Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.
Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.
Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.
Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.
3 kommentarer och åsikter:
Tack Snälla för din kommentar ! Jag går utbildning inom foto så då syns det kanske att jag lär mig något då =))
Tack igen!
Det värmer verkligen att höra =))
Men än är jag inte färdig med utbildningen. Den är bara ett-årig men jag funderar på att läsa vidare sen också =)
Vad har du själv för relation till foto ?!
Vi har en vän som är expert på att ljuga.. Han hittar på alla möjliga saker, inledde ett nytt förhållande och det första han gör är att ljuga. Jag förstår det inte.. Han måste ju ha jävligt bra minne för att inte bli avslöjad liksom.. Usch så jobbigt att behöva tänka på vad man hittat på för att fortsätta på samma spår liksom.. För att inte bli påkommen..
Jag är ärligheten själv.. Men visst har jag kanske undanhållt nåt för mina föräldrar när jag var yngre.. Men det var ju för deras bästa liksom! ;)
Haha.. jaa, men erkänn att det är häftigt ändå! Skulle vara kul att bo där nån gång! =D
Skicka en kommentar