sindarinsworld.blogspot.com

Jag vet faktiskt inte när det började men i mellanstadiet någon gång var det som jag började inse att vår familj nog inte var som alla andra... eller den kanske var mer lik en del andra än vad jag då förstod. Som jag skrivit om tidigare var min mor periodare, dvs hon var en deltidsalkoholist skulle man kunna säga. Det kunde gå många månader mellan perioderna men en vacker dag så kom hon hem onykter och jobbade inte på flera dagar utan satt hemma och pimplade vad hon än hade hemma eller kom över. Det skulle ta ända tills jag var 18 innan den delen av livet skulle vara över, om den egentligen någonsin gick över. Hon har varit nykter sedan dess men den tiden av mitt liv la grunden för den jag är idag, på gott och ont givetvis.

I tonåren gick jag först igenom en punkperiod, då åkte man t ex roslagsbanan till Rimbo för att lyssna på något källarband i en gymnastiksal knappt värd namnet eller hela vägen ut till Ultrahuset i Handen eller Brygghuset inne i stan. Punkband spelade inte på lika fashionabla ställen som mer etablerade artister =) Efter punken kom sedan hårdrocken och i den musiken har jag väl mer eller mindre stannat kvar.

Jag har alltid spelat något instrument men i högstadiet vaknade även intresset och nyfikenheten för att spela med andra så det första hårdrocksbandet bildades i en polares garage. Vi var 5 killar som spelade hellre än bra, men kul som fan var det. Jag spelade olika instrument i fler band under hela tonåren, det sista bandet la nog av när jag var 18-19 år. Under de här åren hann elbas, elgitarr och keyboard avverkas, numera plockas bara en aukistisk gitarr fram när nostalgin kommer och hälsar på.

Annars så breddades horisonterna under högstadietiden, umgängeskretsen blev mer spridd i omnejden och busskorten användes flitigt. Vid ett tillfälle åkte vi faktiskt så långt som till Södertälje, vilket var en resa på gott och väl en och en halv timme, bara för att en polare påstått att det fanns assnygga tjejer där. Jo tjena vilken blåsning vi åkte på den gången. En påse chips och en cola i centrum och sedan var det bara att åka tillbaka. Gissa om det blev kompanismörj för polarn som lurade iväg oss på den turen.

'Cos every day counts!