Jag skäms faktiskt
2/12/2009 |
Redigera inlägg
Det är av två anledningar som jag skäms idag. Det ena är för att jag än en gång ältar ett problem som jag egentligen lagt bakom mig och dessutom inte direkt kan påverka. Det andra för att jag fortfarande är bitter nog att fortfarande uppröras av det.
För att göra en lång historia kort så lärde jag känna några människor via en onlinecommunity för några år sedan, alla till synes helt reko (redan där borde kanske varningsklockorna ha ringt reko människor sitter nog inte online 24/7). Dom tog klivet in i det riktiga livet och skapade en känsla av att man verkligen ville umgås med dem. Tack vare en meningsskiljaktighet avseende maktutövande avsa jag mig en del "uppdrag" jag hade tagit på mig i deras community men kunde inte drömma om att det skulle gå ut över vår s k vänskap. Vi är ju vuxna människor trodde jag i all min naivitet, trots att jag egentligen visste att andra som tidigare varit deras vänner faktiskt blivit lägre varelser än gråsuggor i deras ögon.
Ja ni kanske kan gissa fortsättningen själva, mailsvar uteblev, jag fick höra på omvägar att det pratades skit om mig och sambon osv. Communityn i sig saknar jag inte alls eftersom jag inte längre kan identifiera mig med hur den drivs och vad människorna bakom står för och dom själva saknar jag nog egentligen inte heller, det var helt och hållet deras förlust. Har man fler vänner än man kan hantera var nog inte vännerna så viktiga trotsallt.
Nej det jag undrar är varför mitt bullshitfilter tog semester under en period av mitt liv.
'Cos every day counts!
För att göra en lång historia kort så lärde jag känna några människor via en onlinecommunity för några år sedan, alla till synes helt reko (redan där borde kanske varningsklockorna ha ringt reko människor sitter nog inte online 24/7). Dom tog klivet in i det riktiga livet och skapade en känsla av att man verkligen ville umgås med dem. Tack vare en meningsskiljaktighet avseende maktutövande avsa jag mig en del "uppdrag" jag hade tagit på mig i deras community men kunde inte drömma om att det skulle gå ut över vår s k vänskap. Vi är ju vuxna människor trodde jag i all min naivitet, trots att jag egentligen visste att andra som tidigare varit deras vänner faktiskt blivit lägre varelser än gråsuggor i deras ögon.
Ja ni kanske kan gissa fortsättningen själva, mailsvar uteblev, jag fick höra på omvägar att det pratades skit om mig och sambon osv. Communityn i sig saknar jag inte alls eftersom jag inte längre kan identifiera mig med hur den drivs och vad människorna bakom står för och dom själva saknar jag nog egentligen inte heller, det var helt och hållet deras förlust. Har man fler vänner än man kan hantera var nog inte vännerna så viktiga trotsallt.
Nej det jag undrar är varför mitt bullshitfilter tog semester under en period av mitt liv.
'Cos every day counts!
Etiketter:
Internet,
Mitt i livet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arkiv
-
▼
2009
(587)
-
▼
februari
(86)
- Inte alls impulsiv
- Ont i örat och trasiga cigaretter
- En hyfsad planering
- Underbar start
- Nu tar vi helg tycker jag
- Var sak på sin plats
- Den bara försvann
- Tiggare i storstaden
- Bloggsjuka?
- Blogg-blogg?
- En plan börjar ta form
- Irriterande säljare
- Snöpligt slut?
- Snål egoism
- Snömodd och jäkelskap
- Familjelycka
- Snön lyser vit på taken
- Viktminskning
- Sömnbrist och sportlov
- Mini-Vader
- Tidig kväll
- AC/DC
- Så var det fredag igen
- Ibland är det skönt att vara liten
- Old friends
- Jag sliter mitt hår i förtvivlan
- Nu får det vara nog!
- Norrländskt datalexikon
- Frågelåda
- Rätt eller fel?
- Kommande stambyte
- En värmande tanke
- Prinsen kommer
- Kanske lite social ändå?
- "Stureplanskändisarna"
- På fredag smäller det
- Förändringarnas vindar blåser
- Ett par små tips
- I Batmans skugga
- En sång till
- Happy Valentines Day
- Ett litet tips
- I natt jag drömde
- Det var en gång - VII
- Nä ni...
- Alla hjärtans dag
- En sorglig historia
- Såg ni älgen??
- Blondinbella lägger av
- Det var en gång - VI
- Hur tänkte dom nu?
- Fredagen den 13:e
- Jag skäms faktiskt
- Det var en gång - V
- Det var en gång - IIII
- En fin kommentar
- Fotoinspiration
- Tidsfördriv
- Det här med döden
- Inspirationskällor
- Det var en gång - III
- Vi lever i en liten värld
- En semla mot alla odds
- Det var en gång - II
- Idag börjar helvetet
- Grattis tjejen
- Det var en gång - I
- Behövs feminister?
- Vuxenpoäng del II
- Vilken tur...
- Vem läser vad?
- Tröttare än din mamma...
- Men jag har bara...
- Surt sa räven
- Jag lär mig nya saker hela tiden
- Ringar på vattnet
- Privata tankar
- Vuxenpoäng?
- Våra val och vart dom leder oss
- Insikter och självinsikter
- Självömkan är en djup grav
- Spännande konversationer
- Lovely 70
- Beröm
- Det gick väl sådär...
- Mitt nya liv
-
▼
februari
(86)
Kategorier
- Mitt i livet (546)
- Spånerier och fånerier (231)
- Tankar om livet (105)
- Lite allvarligare (84)
- Internet (74)
- Berättelsen om Tarzan (15)
- Terrarierelaterat (15)
- Veckans kommentar (13)
- I natt jag drömde (12)
- Akvarierelaterat (11)
- Tacksamhet (11)
- Det var en gång (9)
- Månadens blogg (7)
- Veckans foto (7)
- Veckans ord (7)
- No Shit Sherlock (6)
Kommentatorer
Widget by Blogger Widgets |
- Sindarin
- Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.
Aktörer i min värld
Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)
Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.
Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.
Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)
Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.
Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.
Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.
Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.
Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.
Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.
Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.
Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.
Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.
Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)
Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.
Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.
Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.
Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.
Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.
Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.
Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.
0 kommentarer och åsikter:
Skicka en kommentar