Kanske lite social ändå?

2/17/2009 | Redigera inlägg
Om någon kom fram till mig på stan och frågade ifall jag var en social person skulle jag nog tveklöst svarat: inte så värst. Det svaret skulle jag baserat på att jag gärna går min väg och undviker en massa stök och bök. Efter en dag på jobbet, med människor runt omkring mig och möten hit och dit, åker jag t ex gärna hem hellre än att flänga runt. Helger spenderar jag hellre med familjen i lugn och ro osv.

Men sen börjar jag fundera lite. Kanske är jag lite social ändå?

Jag har i många år dragits till ställen eller företeelser där det samlas mycket folk online. För många år sedan spelade jag t ex CS men ganska snart så häckade jag mer i klanens och communityns kanaler på IRC än pangade. Därefter var det olika chatcommunitys och msn som gällde och nu är det bloggar som hägrar. Dagligen gör jag ett svep på 15-20 fasta bloggar och därefter slumpar jag runt en del i jakt på nya spännande livsöden att ta del av. Kanske är det helt enkelt så att olika faser i livet kräver/ger olika typ av stimulans. Just nu känns det oerhört fascinerande och befriande att skriva ner tankar och funderingar, dessutom är det en enorm sporre att andra läser och ger feedback.

Så jag kanske måste revidera min självbild åtminstone en smula och säga att jag är lite social trots allt, bara i en annan mening kanske?

En del människor skulle säga nej rakt av, mitt ex är en sån. Där ska det fikas hit, det ska vara middagsbesök dit och helst ska man träffa den och den däremella. Jag är helt enkelt inte den typen. Jag får mitt lystmäte (om jag har ett sådant) mer än väl tillgodosett på jobbet så på fritiden vill jag ha andra sinnen stimulerade än det personliga möten i en aldrig sinande ström ger.

Hurdan är du?

'Cos every day counts!
Etiketter: ,

0 kommentarer och åsikter:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Arkiv

Kommentatorer
Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.

Blogger Template created with Artisteer.