Sömnbrist och sportlov
2/23/2009 |
Redigera inlägg
Det låter lite som en dålig svensk filmtitel men det är den grymma verkligheten.
Jag har sovit riktigt apdåligt inatt, klockan var efter två innan jag somnade in ordentligt. Till råga på allt är det bara jag som ska upp på mornarna den här veckan med, huset är fullt av sportlovsbarn och semestrande tant och ingen av dom vaknar förrän tidigast en kvart efter det att dom borde gått upp. Ibland är det en förbannelse att leva ihop med ett gäng som skulle sova sig igenom domedagen. I bästa fall skulle dom öppna ett öga och sedan trcka på snooze med ett knappt hörbart mummel om att dom vill bli väckta när oväsendet är över. Det verkar skönt på något vis att kunna sova sig igenom ringande klockor utan att ens placera en rynka ovanför ögonbrynen. En annan vaknar av klockan och ligger kvar och blundar lite extra, men det är ytterst sällan jag verkligen lyckas somna om. Skulle jag mot förmodan faktiskt somna om så ringer den ju på nytt om några minuter igen.
Nä om man skulle kasta in kroppen i duschen så att man kommer iväg kanske? Jag ska nog förhöra mig med kollegorna om jag inte kan få tillbringa fredagen med ledighetskommittéen ändå. Jag vill ju också ha spellov för det där med sportandet tillhör nog en svunnen generation, oavsett snön som faktiskt föll igår.
'Cos every day counts!
Jag har sovit riktigt apdåligt inatt, klockan var efter två innan jag somnade in ordentligt. Till råga på allt är det bara jag som ska upp på mornarna den här veckan med, huset är fullt av sportlovsbarn och semestrande tant och ingen av dom vaknar förrän tidigast en kvart efter det att dom borde gått upp. Ibland är det en förbannelse att leva ihop med ett gäng som skulle sova sig igenom domedagen. I bästa fall skulle dom öppna ett öga och sedan trcka på snooze med ett knappt hörbart mummel om att dom vill bli väckta när oväsendet är över. Det verkar skönt på något vis att kunna sova sig igenom ringande klockor utan att ens placera en rynka ovanför ögonbrynen. En annan vaknar av klockan och ligger kvar och blundar lite extra, men det är ytterst sällan jag verkligen lyckas somna om. Skulle jag mot förmodan faktiskt somna om så ringer den ju på nytt om några minuter igen.
Nä om man skulle kasta in kroppen i duschen så att man kommer iväg kanske? Jag ska nog förhöra mig med kollegorna om jag inte kan få tillbringa fredagen med ledighetskommittéen ändå. Jag vill ju också ha spellov för det där med sportandet tillhör nog en svunnen generation, oavsett snön som faktiskt föll igår.
'Cos every day counts!
Etiketter:
Mitt i livet,
Spånerier och fånerier
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arkiv
-
▼
2009
(587)
-
▼
februari
(86)
- Inte alls impulsiv
- Ont i örat och trasiga cigaretter
- En hyfsad planering
- Underbar start
- Nu tar vi helg tycker jag
- Var sak på sin plats
- Den bara försvann
- Tiggare i storstaden
- Bloggsjuka?
- Blogg-blogg?
- En plan börjar ta form
- Irriterande säljare
- Snöpligt slut?
- Snål egoism
- Snömodd och jäkelskap
- Familjelycka
- Snön lyser vit på taken
- Viktminskning
- Sömnbrist och sportlov
- Mini-Vader
- Tidig kväll
- AC/DC
- Så var det fredag igen
- Ibland är det skönt att vara liten
- Old friends
- Jag sliter mitt hår i förtvivlan
- Nu får det vara nog!
- Norrländskt datalexikon
- Frågelåda
- Rätt eller fel?
- Kommande stambyte
- En värmande tanke
- Prinsen kommer
- Kanske lite social ändå?
- "Stureplanskändisarna"
- På fredag smäller det
- Förändringarnas vindar blåser
- Ett par små tips
- I Batmans skugga
- En sång till
- Happy Valentines Day
- Ett litet tips
- I natt jag drömde
- Det var en gång - VII
- Nä ni...
- Alla hjärtans dag
- En sorglig historia
- Såg ni älgen??
- Blondinbella lägger av
- Det var en gång - VI
- Hur tänkte dom nu?
- Fredagen den 13:e
- Jag skäms faktiskt
- Det var en gång - V
- Det var en gång - IIII
- En fin kommentar
- Fotoinspiration
- Tidsfördriv
- Det här med döden
- Inspirationskällor
- Det var en gång - III
- Vi lever i en liten värld
- En semla mot alla odds
- Det var en gång - II
- Idag börjar helvetet
- Grattis tjejen
- Det var en gång - I
- Behövs feminister?
- Vuxenpoäng del II
- Vilken tur...
- Vem läser vad?
- Tröttare än din mamma...
- Men jag har bara...
- Surt sa räven
- Jag lär mig nya saker hela tiden
- Ringar på vattnet
- Privata tankar
- Vuxenpoäng?
- Våra val och vart dom leder oss
- Insikter och självinsikter
- Självömkan är en djup grav
- Spännande konversationer
- Lovely 70
- Beröm
- Det gick väl sådär...
- Mitt nya liv
-
▼
februari
(86)
Kategorier
- Mitt i livet (546)
- Spånerier och fånerier (231)
- Tankar om livet (105)
- Lite allvarligare (84)
- Internet (74)
- Berättelsen om Tarzan (15)
- Terrarierelaterat (15)
- Veckans kommentar (13)
- I natt jag drömde (12)
- Akvarierelaterat (11)
- Tacksamhet (11)
- Det var en gång (9)
- Månadens blogg (7)
- Veckans foto (7)
- Veckans ord (7)
- No Shit Sherlock (6)
Kommentatorer
Widget by Blogger Widgets |
- Sindarin
- Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.
Aktörer i min värld
Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)
Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.
Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.
Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)
Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.
Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.
Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.
Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.
Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.
Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.
Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.
Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.
Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.
Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)
Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.
Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.
Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.
Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.
Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.
Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.
Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.
0 kommentarer och åsikter:
Skicka en kommentar