"Stureplanskändisarna"
Helt seriöst... alla dom här dokusåpaskådisarna som ränner runt i världen och tycker att dom är något stort? "Hallååååå jag är den och den och jag pippade faktiskt med både honom och henne i dokusåpan jag var med i... Ameh... du bodde ju bara på en ö liksom så vem är du?"
Som sociala experiment kan det hända att dokusåporna varit till någon nytta, släng in en bunt ovårdade människor som saknar hyfs i en främmande situation och se vad som händer. Jag måste dessutom säga att jag faktiskt stödjer att man börjar experimentera på deltagarna hellre än på oskyldiga djur och visst... möjligen förtjänar dom en gratis drink efteråt på Stureplan.
Men något är rejält fel någonstans när dom sedan blir betraktade som ikoner, människor att se upp till av en hel generation osäkra små fjortistjejer. Dessutom ska dom delta som "experter" i olika sammanhang. Hur stort är det egentligen att ha satt på någon framför kamerorna i Big Brother tex? Visst att en del gör vad som helst för uppmärksamhet men stort? Knappast... snarare patetiskt. Det värsta är ju att dom sedan gör allt för att få stanna kvar i rampljuset... pumpar brösten... minskar brösten... är med i skumma talkshows... hostar ännu skummare talkshows... eller helt enkelt är på alla stans innehak (dvs dom som har mingelfotografer) och helst så packade som möjligt.
Listan över deltagare kan göras lång och listan över försöken att stanna kvar i rampljuset ännu längre... därför väljer jag att inte lista något alls. Inga djur kom till skada i skapandet av detta inlägg dock, däremot så förlades ett par bröstimpantat samt en och annan dygd.
'Cos every day counts!
Arkiv
-
▼
2009
(587)
-
▼
februari
(86)
- Inte alls impulsiv
- Ont i örat och trasiga cigaretter
- En hyfsad planering
- Underbar start
- Nu tar vi helg tycker jag
- Var sak på sin plats
- Den bara försvann
- Tiggare i storstaden
- Bloggsjuka?
- Blogg-blogg?
- En plan börjar ta form
- Irriterande säljare
- Snöpligt slut?
- Snål egoism
- Snömodd och jäkelskap
- Familjelycka
- Snön lyser vit på taken
- Viktminskning
- Sömnbrist och sportlov
- Mini-Vader
- Tidig kväll
- AC/DC
- Så var det fredag igen
- Ibland är det skönt att vara liten
- Old friends
- Jag sliter mitt hår i förtvivlan
- Nu får det vara nog!
- Norrländskt datalexikon
- Frågelåda
- Rätt eller fel?
- Kommande stambyte
- En värmande tanke
- Prinsen kommer
- Kanske lite social ändå?
- "Stureplanskändisarna"
- På fredag smäller det
- Förändringarnas vindar blåser
- Ett par små tips
- I Batmans skugga
- En sång till
- Happy Valentines Day
- Ett litet tips
- I natt jag drömde
- Det var en gång - VII
- Nä ni...
- Alla hjärtans dag
- En sorglig historia
- Såg ni älgen??
- Blondinbella lägger av
- Det var en gång - VI
- Hur tänkte dom nu?
- Fredagen den 13:e
- Jag skäms faktiskt
- Det var en gång - V
- Det var en gång - IIII
- En fin kommentar
- Fotoinspiration
- Tidsfördriv
- Det här med döden
- Inspirationskällor
- Det var en gång - III
- Vi lever i en liten värld
- En semla mot alla odds
- Det var en gång - II
- Idag börjar helvetet
- Grattis tjejen
- Det var en gång - I
- Behövs feminister?
- Vuxenpoäng del II
- Vilken tur...
- Vem läser vad?
- Tröttare än din mamma...
- Men jag har bara...
- Surt sa räven
- Jag lär mig nya saker hela tiden
- Ringar på vattnet
- Privata tankar
- Vuxenpoäng?
- Våra val och vart dom leder oss
- Insikter och självinsikter
- Självömkan är en djup grav
- Spännande konversationer
- Lovely 70
- Beröm
- Det gick väl sådär...
- Mitt nya liv
-
▼
februari
(86)
Kategorier
- Mitt i livet (546)
- Spånerier och fånerier (231)
- Tankar om livet (105)
- Lite allvarligare (84)
- Internet (74)
- Berättelsen om Tarzan (15)
- Terrarierelaterat (15)
- Veckans kommentar (13)
- I natt jag drömde (12)
- Akvarierelaterat (11)
- Tacksamhet (11)
- Det var en gång (9)
- Månadens blogg (7)
- Veckans foto (7)
- Veckans ord (7)
- No Shit Sherlock (6)
Kommentatorer
Widget by Blogger Widgets |
- Sindarin
- Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.
Aktörer i min värld
Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.
Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.
Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)
Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.
Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.
Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.
Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.
Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.
Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.
Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.
3 kommentarer och åsikter:
Det är lustigt hur man kan få ett prefix som är en gatukorsning, hmmm ;-D Åh tack för dina vänliga ord, alltså jag anser att man bara gör det på sitt sätt så är det ok,men att stappla skit på varandra är ingen höjdare..
SV: Det kommer jag nog berätta i min "mörka" period.. ;)
Ett tänkvärt inlägg måste jag säga, men jag är fashinerad av äldre dokusåpor. Det är ett märkligt fenomen som fått ungdomar att vilja bli "kändisar" Inte musiker, skådisar eller liknande. Först kändisar sen vad fan som helst för att hålla sig kvar på löpsedlarna. Märkligt indeed
Visst är det sådär. Jag skickade en gång iväg en ansökan till en dokusåpa. Den skrevs med en stor portion ironi en mycket tråkig vardag. De jagade mig i en vecka för casting, vilket jag helt sonika vägrade.
Skicka en kommentar