Familjelycka
2/23/2009 |
Redigera inlägg
Det är helt sjukt, jag sitter och tittar på bilder som ska illustrera familjelycka till ett projekt och jag hittar en del riktigt bra bilder, men så granskar jag dom kritiskt och inser att en del människor reagerar kanske på att den lilla pojken sitter i morfar/farfars knä. På en annan bild går två människor och håller varandras händer... då far pedofilmonstret iväg igen och tänker... hon kanske ser lite för ung ut för den gamla farbrorn.
Vad är det för fel på oss idag? Jag ser inte fel i bilderna men jag funderar på om inte andra skulle göra det. Snacka om att våra referensramar förändrats med tiden... eller om det är tiden som tvingat oss att förändra dem.
'Cos every day counts!
Etiketter:
Lite allvarligare,
Mitt i livet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arkiv
-
▼
2009
(587)
-
▼
februari
(86)
- Inte alls impulsiv
- Ont i örat och trasiga cigaretter
- En hyfsad planering
- Underbar start
- Nu tar vi helg tycker jag
- Var sak på sin plats
- Den bara försvann
- Tiggare i storstaden
- Bloggsjuka?
- Blogg-blogg?
- En plan börjar ta form
- Irriterande säljare
- Snöpligt slut?
- Snål egoism
- Snömodd och jäkelskap
- Familjelycka
- Snön lyser vit på taken
- Viktminskning
- Sömnbrist och sportlov
- Mini-Vader
- Tidig kväll
- AC/DC
- Så var det fredag igen
- Ibland är det skönt att vara liten
- Old friends
- Jag sliter mitt hår i förtvivlan
- Nu får det vara nog!
- Norrländskt datalexikon
- Frågelåda
- Rätt eller fel?
- Kommande stambyte
- En värmande tanke
- Prinsen kommer
- Kanske lite social ändå?
- "Stureplanskändisarna"
- På fredag smäller det
- Förändringarnas vindar blåser
- Ett par små tips
- I Batmans skugga
- En sång till
- Happy Valentines Day
- Ett litet tips
- I natt jag drömde
- Det var en gång - VII
- Nä ni...
- Alla hjärtans dag
- En sorglig historia
- Såg ni älgen??
- Blondinbella lägger av
- Det var en gång - VI
- Hur tänkte dom nu?
- Fredagen den 13:e
- Jag skäms faktiskt
- Det var en gång - V
- Det var en gång - IIII
- En fin kommentar
- Fotoinspiration
- Tidsfördriv
- Det här med döden
- Inspirationskällor
- Det var en gång - III
- Vi lever i en liten värld
- En semla mot alla odds
- Det var en gång - II
- Idag börjar helvetet
- Grattis tjejen
- Det var en gång - I
- Behövs feminister?
- Vuxenpoäng del II
- Vilken tur...
- Vem läser vad?
- Tröttare än din mamma...
- Men jag har bara...
- Surt sa räven
- Jag lär mig nya saker hela tiden
- Ringar på vattnet
- Privata tankar
- Vuxenpoäng?
- Våra val och vart dom leder oss
- Insikter och självinsikter
- Självömkan är en djup grav
- Spännande konversationer
- Lovely 70
- Beröm
- Det gick väl sådär...
- Mitt nya liv
-
▼
februari
(86)
Kategorier
- Mitt i livet (546)
- Spånerier och fånerier (231)
- Tankar om livet (105)
- Lite allvarligare (84)
- Internet (74)
- Berättelsen om Tarzan (15)
- Terrarierelaterat (15)
- Veckans kommentar (13)
- I natt jag drömde (12)
- Akvarierelaterat (11)
- Tacksamhet (11)
- Det var en gång (9)
- Månadens blogg (7)
- Veckans foto (7)
- Veckans ord (7)
- No Shit Sherlock (6)
Kommentatorer
Widget by Blogger Widgets |
- Sindarin
- Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.
Aktörer i min värld
Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)
Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.
Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.
Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)
Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.
Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.
Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.
Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.
Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.
Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.
Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.
Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.
Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.
Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)
Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.
Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.
Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.
Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.
Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.
Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.
Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.
2 kommentarer och åsikter:
Det där har jag också reflekterat över. Exakt när började vi tänka på incest och pedofiler så fort det är bilder på vuxna och barn tillsammans?
Det är INTE bra.
30+ tyvärr skyller jag på den moderna tiden... sen om det är så att det inträffar oftare eller om det är nyhetsrapporteringarna som är mer målande kan jag ju inte sia om. Men visst känns det skrämmande
Skicka en kommentar