Overklig verklighet?

Jag sitter och klurar lite på film idag. En hel del filmer bygger på så kallade verkliga händelser, trots att flickan som skrev brevet inte är densamma som på filmen (skadad av Bullen i yngre år helt enkelt). Andra filmer är ren fiktion (i dom fallen behöver man inte ens fundera på om det finns en koppling mellan flickan som skrev brevet eller inte tror jag). Oavsett vilket så ger oss filmerna en liten inblick i hur saker har varit, hur dom är eller hur dom kan tänkas bli (saker är ett generaliserande begrepp här och kan med fördel bytas ut mot något valfritt som människor, bilar, våren, kondomer* osv osv).

So far so good, men nu kommer vi till en av dom saker jag funderar lite extra på idag, nämligen musiken. Här upphör alla tänkbara paraleller mellan verkligheten och filmen. Föreställ dig själv stormningen av Normandies stränder, 10.000 gröna gubbar landstiger för att parkera sina fötter i röven på 10.000 grå gubbar och mitt i skyttegravarna står en 20 man stark pingvinarmé och försöker överrösta kanonerna med sina pukor och trumpeter. Det fungerar inte i modern tid. Pingvinerna skulle bli överkörda av första bästa pansarvagn på villovägar om dom inte blivit träffade av en elakartad granat innan. Eller om vi målar upp ännu ett scenario, mitt ute i världsrymden möts två jättearmador av rymdgubbs med gröna mantlar (för argumentationens skull och för att kunna särskilja dom kan vi säga att ena gänget har blå mantlar, även om det är allmänt kännt att rymdgubbs har gröna mantlar) och se där... strax till vänster står pingvinerna på en avlägsen måne och brummar fram sin bakgrundsmusik livligt duckandes för laserstrålar som far och flänger genom världsrymden.

Hur troligt är det på en skala?

En annan aspekt på problemet är, hur VET pingvinerna vart saker och ting ska hända? Det är klart att ett stort slag till exempel tar lite längre tid än en kvart att bygga upp, men andra händelser då? Det kan röra sig om en kyss i bankomatkön. Kommer pingvinerna springandes med sina instrument och säger "vänta gubbs... vi måste bara hämta andan och stämma felorna. Kan ni ta kyssen igen?".

Så hur jag än vrider och vänder på det hela känns filmmusiken inte helt äkta om du förstår vad jag menar.

* Kondomerna i texten är förutom deras uppenbarliga preventiva ändamål insmygda tack vare en bekant vars dotter lyckades totalt lusa ner familjens dator med en länk till en site som gav bort gratis kondomer. Safe sex i all ära, men använd kondom även om det handlar om sajbersex =)

+ Söta små barnbarn
- Arbete, arbete, arbete

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.