Bara en liten uppdatering

Här händer det ingenting och på samma gång en hel del.

Ungarna kommer i helgen och imorgon eller på söndag vanskas det lussebullsbak och första adventspynt. Innan dess kan det säkert vara på sin plats med lite städning förutom de sedvanliga tvättningarna och vattenbytena som vi roar oss med var och varannan helg. Så jag har roat mig med att hitta ett recept eller två på lussebullar så vi hoppas dom blir riktigt goda. Luciahelgen blir det pepparkakstillverkning med hela barnaskaran plus Vincent med moder med.

På måndag får vi även träffa den person som med största sannorlikhet tar över som ny vd på jobbet.

Äntligen

Eller äntligen var kanske ett kraftuttryck, telefonen var faktiskt inte inne i så många dagar. Igår hämtade jag i alla fall ut min mobil på posten. Hoppas att den håller måttet nu.

Och där smälte moffa som smör i en upphettad stekpanna...

Vi var och hälsade på äldsta dottern en stund igår och innan vi åkte hem kom lilla solstrålen hem från sin pappa och först springer han in till mamma som ska klä av honom alla ytterkläderna. Medans mamma försöker klä av honom ser han över hennes axel att vi är i köket och då utbrister han med världens leende "foffa" (kan vara moffa eller poffa eller liknande med, det just det ordet tenderar att förändras).

Då smälte morfar som smör =) inte för att det är så att lillkillen inte redan vunnit allas våra hjärtan, han går bara från klarhet till klarhet helt enkelt. =)

Kallt och snöigt

Ja rubriken säger väl egentligen allt. Jag gillar i och för sig snön som företeelse, det är ju vackert när den ligger på backen och får stanna kvar. Det jag ogillar är snöns förmåga att leta sig in på allehanda ställen jag inte vill ha den. Snö som faller horisontellt är t ex långt ifrån mysigt, snö som letar sig in i nacken, i öronen osv tillhör samma omysiga kategori.

Vi har en kollega som bor i Norrtälje och han kunde inte ens ta sig till jobbet... det ni det är kanske paradiset trotsallt =)

På tal om köld läste jag förresten en artikel i metro i morse http://www.metro.se/se/article/2008/11/23/18/4733-22/index.xml som handlar om köldallergi. Det fick mig att fundera lite extra, om jag personligen skulle utföra det test som nämns i artikeln så skulle jag nog bli mer förvånad om en reaktion uteblir än om den uppstår faktiskt... is i 10 minuter låter i mina öron som v ä l d i g t kallt.

I övrigt så snöar det nog lika mycket på västfronten som på den östra.

Keep it Real =)

Out of touch

Jaha då har man skickat in sin halvår gamla mobil på service så räkna inte med att svarsfrekvensen blir sådär jättestor ett tag framöver. Jag har sambons gamla mobil (utan högtalare så man hör inte när den ringer) tills min kommer tillbaka.

Fast det är klart... svarsfrekvensen är kanske inte sådär jättestor idagsläget heller, åtminstonde inte under kontorstid liksom, så någon jätteskillnad kanske det inte blir, förutom att jag inte hör telefonen på kvällarna då.

Det här med döden

En bekant gick ur tiden häromdagen. Tyvärr måste jag säga att jag inte fäller några tårar eller kommer att sakna honom nämnvärt, jag vet att det låter hårt men det är sant. Vi kunde inte med den andre helt enkelt av olika anledningar. Det skumma är bara att dagen innan han gick bort såg vi honom vara ute och gå med hunden så nog var det lite snopet att två dagar senare få höra att han gått bort dagen efter vi såg honom.

Märkligt är det dock att det här med döden i min närhet alltid får mig att tänka på min egen bräckliga tillvaro. Såvärst bräcklig är den kanske inte men jag menar att livet går oss förbi varje dag medans vi gör allt för att planera det och en vacker dag kan det faktiskt vara försent att göra det man tänkt, prata med en person man borde, förlåtit en annan eller kanske rent av bett om ursäkt till någon. Ja du förstår själv vad jag menar tror jag.

Varje gång döden andas lite i min närhet börjar jag fundera på om jag verkligen lever livet som jag borde eller om jag kanske skulle leva mer här och nu och tillsammans med dom jag tagit till mig i mitt hjärta. Jag säger det ofta men antagligen inte ofta nog, men dom som har hittat in i mitt hjärta har all min kärlek och jag tänker på er hela tiden (eller åtminstonde ofta, jag ska erkänna att jag inte tänker på allt och alla i varenda sekund). Jag hoppas för min egen skull och för dem i min närhet att jag lyckas ta tillvara på dom vackra och fina stunderna vi delar tillsammans och att mina handlingar visar hur mycket ni betyder för mig.

Idag kom jag att tänka på en av Bellmans epistlar som passar in lite i min för dagens morbida och eftertänksamma sinnesstämning

Till fader Movitz, under dess sjukdom, lungsoten

Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar,
slipar sitt svärd och vid din tröskel står.
Bliv ej förskräckt, han blott på gravdörn gläntar,
slår den igen, kanske än på ett år.
Movitz, din lungsot den drar dig i graven.
Knäpp nu oktaven:
stäm dina strängar, sjung om livets vår!

Guldguler hy, matt blomstrande små kinder,
nedkramat bröst och platta skulderblad.
Lät se din han! Var ådra blå och trinder
ligger så svälld och fuktig som i bad;
handen är svettig och ådrorna stela.
Knäpp nu och spela,
töm ur din flaska, sjung och drick var glad!

Himmel, du dör, din hosta mig förskräcker;
tomhet och klang, inälvorna ge ljud;
tungan är vit, det rädda hjärtat kläcker,
mjuk som en svamp är sena, märg och hud.
Andas! — Fy tusan, vad dunst ur din aska!
Län mig din flaska!
Movitz, gutår! Skål! Sjung om vinets gud!

Utur hans kärl din död i droppar flutit
helt oförmärkt med löje, sång och ro.
Ja, detta glas bedrövligt inneslutit
glödande maskar, vill du, Movitz, tro.
Allt är förtärt, dina ögon de rinna,
tarmarna brinna.
orkar du ropa än gutår? — Jo jo.

Nå så gutår! Dig Bacchus avsked bjuder,
från Fröjas tron du sista vinken får.
Ömt til dess lov det lilla blodet sjuder,
som nu med våld ur dina ådror går.
Sjung, läs och glöm, tänk, begråt och begrunda!
Skull' du åstunda
ännu en fälsup? Vill du dö? — Nej, gutår!

Ho Ho Ho

Jag tittar i kalendern och konstaterar att det är drygt en månad kvar till jul. Vid den här tiden brukar jag vara igång med att se ut och inhandla de första julklapparna... fast vid närmare eftertanke har jag ju faktiskt beställt de första redan så jag kanske inte ligger så långt efter =) Synd att pengarna inte räcker till allt jag skulle vilja ge folk bara...

Fast jag ror att ett par av dom bästa klapparna redan är utsedda =)

Ho Ho Ho

Jippi Banverket

I aftonbladet idag kan man läsa om morgonens trafikkaos

Ja vad säger man? Sveriges huvudstad har en knapphändigt underhållen infrastruktur från när förra seklet var ungt... då går saker sönder och människor får söka sig alternativa vägar till sina destinationer.

Själv tog det dryga 1,5 timme till jobbet efter en omväg över Akalla/Kungsträdgården.

Hatten av för tågen

Oj vad dom kan

Snubblade över ett litet program som syncar infon om wowkaraktärer på ens konto (gadgeten längst ner på sidan). Det kan ju underlätta om man vill hålla koll på någon annans utveckling =) synd bara att tant Evil gått och blivit 60 så man inte kan powerlevla längre =)

Ska vi starta nya gubbar bara för att retas lite med pöjken? =P

WoTLK

Med tanke på att Wrath of The Lich King släpptes vid midnatt kan man tro att det är en och annan som uppgraderat sina konton och spelar järnet idag. Den analysen baserar jag på framförallt två saker...

1. Jag loggade in en snabbis på lunchen för att kolla ett mail och Under City var i stort sett helt avfolkat...

2. Det är nästan 900 i kö för att logga in när jag försöker logga in nu på kvällen =)

Keep it Real =)

Jordens avkrok

Jag är inte ofta bitter och om sanningen ska fram är jag nog inte det nu heller, jag måste bara få klaga lite.

Äldsta dottern flyttade i lördags så jag åkte till Södertälje för att vara barnvakt. Den som känner mig vet att jag bor en aningens bit därifrån så min resa började kl 7.15 för att vara på plats till 10.00 men det var väntat vid den tiden på dagen eftersom det innefattar ett pendeltågsbyte mm.

Lillprinsen och jag hade en jättemysig dag, han somnade t ex i morfars knä vilket han inte gör annars *skryt* och själva flyttandet ska ha gått ganska bra enligt utsago.

Nåja så var det bara hemresan kvar då. För att vara lite förberedd hade jag kollat busstiderna tidigare på dagen och konstaterat att dom gick en gång i kvarten. Vajjert då tar det bara 1.45 hem så det kändes rätt OK. Jo tjena bussarna gick med kvartstrafik fram till 16 c:a dvs att när jag försökte ta en buss runt 17.15 så fick jag vackert vänta en kvart på nästa eftersom det runt 17.15 inte gick några bussar längre.

Bussen är givetvis försenad och när vi kommer ner till tåget så går det rakt framför ögonen på alla som sprang för att hinna med det. Gissa vad... tågen gick med med halvtimmestrafik nu så det blev vackert att vänta en halvtimme på nästa tåg - hungrig som en varg kan jag tillägga.

Ja ni kan gissa resten själva... vid Centralen, som ska vara en knytpunkt för alla tågförbindelser har mitt tåg gått 8 minuter tidigare så det blev ytterligare en väntan. 3 timmar efter min avfärd kom jag hem igen. Hejja SLs trafikplanerare.

Mitt i allt kaos finns det dock några ljusglimtar, lillprinsen och jag hade som sagt en helmysig dag så den kommer jag att leva länge på. Sedan kan jag rekomendera den som av någon anledning står på Centralen en tidig morgon och inväntar en förbindelse att studera duvorna. Storstadens fåglar tycker lika illa om vintern som vi andra... dom går in när dom tycker att det är för kallt. När jag kom dit såg jag tre duvor som var på väg upp för trappan till den övre vänthallen där dom sptserade kavat mellan alla resenärerna och medans jag stod i trappan och väntade på mitt nästa tåg kom en annan duva som genom att passera dörröppnaren fick den automatiska dörren att glida upp och kunde kolla om det fanns något ätbart innanför. När det var uträttat gick den ut igen på samma sätt =)

Keep it Real =)

Alla är vi olika

I morse på tåget in till stan var det en kvinna som fångade mitt öga, inte för att hon var vacker eller tilldragande på något sätt men på grund av hennes stora mun. Hela hennes ansikte klövs mitt itu när hon talade eller log.

Fascinerad av detta stora leende såg jag mig omkring i vagnen och konstaterade att just munnar och deras former är så otroligt varierande, vissa är stora och andra väldigt små och nätta. Andra munnar har tjocka fylliga läppar och andras är som tunna streck. En del har en mustach groende över sig osv osv.

På span i verkligheten...

Förälder för evigt

Jag har kommit fram till att förälder är man faktiskt tills man dör... Surprise? Nja kanske inte då men man inbillar sig ändå att ju äldre barnen blir desto mer står dom på egna ben och att man därigenom bekymrar sig mindre för dem....

Den illusionen är så fel den bara kan bli, när det krisar för något av barnen så vrider man och vänder på sitt innandöme för att klura ut om det finns något man själv kan göra för att underlätta eller rent av få problemen att försvinna med en viftning av det magiska föräldrartrollspöet.

Vem kunde ana att ens bäbisar för alltid förblir ens bäbisar i det egna sinnet... oavsett hur gamla dom själva envisas med att bli.

Ett steg i taget

Under oktober månad var vi på jobbet med i en riksomfattande stegtävling. Jag slutade på plats 7429 (av 21592) vilket väl får anses som rätt så hyfsat ändå. Eller wtf... det var ju skitbra för att vara jag. Min ursprungliga målsättning var att klara av de 7000-i-snitt-stegen per dag för att må bra och ändade upp med att gå c:a 10.500 steg i snitt istället.

Den största förändringen sitter nog i huvudet ändå, under tiden la jag av med mina 1-1,5 l Cola per dag och ersatte dem med vatten istället (jag medger att jag fuskar och dricker 1-2 glas om dagen på helgen men det ändar upp i samma mängd som jag drack dagligen innan... fördelat över hela helgen). Dessutom har jag börjat gå ner till pendeln istället för att ta bussen när jag ska in till stan eller jobbet. Jag går även flera gånger i veckan upp till tunnelbanan vid jobbet istället för att ta bussen där med så visst har jag förändrat mina vanor *nickar stolt*

Nu då? Ja nu är ju tävlingen över och jag kommer nog inte att ta ut stegen fullt lika mycket men jag kommer definitivt att fortsätta med mina promenader flera gånger i veckan.

Japp det ska jag, det tummar jag på.

Spännande framtid

Så var det över The Us of A har valt en ny president, vilket inte är så ovanligt det sker ju med jämn intervall men dom har valt en med en traditionellt ickepresident hudfärg. Spännande på min ära.

Vem trodde att vi skulle få se en färgad president under vår egen livstid? Undrens tid är nog inte förbi trotsallt. Hoppas att Obama lyckas ruska om den amerikanska utrikespolitiken rejält och på allvar påbörja en ny epok. Jag tror att omvärlden har sett nog av Cowboypresidenter med fingret på avtryckaren som bara sitter och väntar in nästa tillfälle att visa upp USAs stora stridsarsenal.


Hatten av för amerikanarna idag.

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.