Förälder för evigt

Jag har kommit fram till att förälder är man faktiskt tills man dör... Surprise? Nja kanske inte då men man inbillar sig ändå att ju äldre barnen blir desto mer står dom på egna ben och att man därigenom bekymrar sig mindre för dem....

Den illusionen är så fel den bara kan bli, när det krisar för något av barnen så vrider man och vänder på sitt innandöme för att klura ut om det finns något man själv kan göra för att underlätta eller rent av få problemen att försvinna med en viftning av det magiska föräldrartrollspöet.

Vem kunde ana att ens bäbisar för alltid förblir ens bäbisar i det egna sinnet... oavsett hur gamla dom själva envisas med att bli.

3 kommentarer och åsikter:

T sa...

e ju så det är. man är ju den som löser problem åt dom som små, klart dom återkommer till källan för problemlösning även i vuxet stadie. på så sätt blir man aldrig "av" med dom :D

på gott och ont som allt annat

Anonym sa...

Små barn - små problem
Stora barn - stora problem

Jefvlar vad min mamma måste ha problem med mig! ;-)

Sindarin sa...

När slutade hon ha problem med dig Marianne? =P

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.