sindarinsworld.blogspot.com

Imorgon skriver vi ny historia, året blir 2009 och vi lägger 2008 bakom oss. Många människor påbörjar tyvärr det nya året i sorg. För andra ter sig 2009 som en ljusare tid med framtidshopp. Personligen ser jag fram emot 2009 och vissa av de förändringar jag vet eller hoppas ska inträffa men oavsett hur vi påbörjar eller avslutar det nya/gamla året så minns en sak, det är hos oss själva vi påbörjar våra förändringar. En ung person har gått bort i dagarna och en av dom kommentarer jag läst kom från en tjej som skulle försöka hedra det liv han levt hellre än att sörja hans död och det är precis det jag menar. Såväl mot- som medgångar kommer alltid att drabba oss, men det är vi själva som väljer hur vi ska hantera dem och hur vi ska låta oss påverkas av dem.

Gott slut på er oavsett var i världen ni befinner er idag.

'Cos every day counts!

Jag har ingen aning om vem Johan var, som jag skrev igår så vallfärdar folk just nu till min blogg på grund av ett blogginlägg som länkades in via en RSS-feed och sedan olyckligtvis fastnade i sökmotorerna. Det är dock rörande att se hur många människor som just nu söker efter information om sin bortgångne vän. Jag kan inte annat än tro att han var en mycket omtyckt person.

En anonym kommentatör lämnade följande adress där ni kan lämna ett sista farväl www.najs.nu

När jag ser den ström av människor som söker en förklaring kan jag inte låta bli att tänka på Tommie och hans begravning. Kyrkan var full av unga människor som egentligen borde vara fulla av framtidshopp men som tiden stod stilla för just den dagen. Tommie lämnade ett stort tomrum efter sig, både för hans föräldrar, min älskade Lillan och hans pappa Sture som jag av en annan slump träffar flera gånger i veckan på jobbet. Men även bland sina vänner som alla kom för att ta sitt sista farväl. Lillan beskriver Tommie som en ängel som behövdes på en annan plats och jag tror att den förklaringen är så god som någon annan. Tommie var hennes räddande ängel på många sätt och vis och jag misstänker att han än idag vakar över hennes axlar där han nu är.

En varm tanke till alla ni som sörjer idag. Ta hand om varandra och minns de goda och varma minnena. Livet är för kort för att glömma bort våra nära och kära.

'Cos every day counts!

Ja jag har nog precis som Lisa... Himlen runt hörnet...



'Cos every day counts!

Åh jag snubblade över något jag verkligen vill se... frågan är vem jag ska råna på 1200 pix bara...

www.myfairlady.se

'Cos every day counts!

All publicitet är inte bra. Jag kikade nyss på besöksstatistiken och såg att den sköt i höjden idag. Vad är nu detta tänkte jag och började kika längre ner i den. Alla besökare har kommit in via någon sökmotor och sedan skummat igenom sida efter sida.

Förklaringen är enkel, även om jag misstänker att den alls inte är tillfredsställande för dom som sökt på sidan.

Till höger publiceras de senaste blogginläggen jag läser frekvent via RSS-feeds, bl a från min älskade vän Lillans blogg. Hon skrev inatt ett inlägg om en av Tommies vänner som just gått bort och sökmotorerna registrerar det som ett inlägg i min blogg. Därför hittar ni inte inlägget ni söker efter.

All värme till er som saknar och söker mer info om Johan - ingen borde behöva söka tröst efter en bortgången vän men ibland rycks dom ifrån oss ändå.

'Cos every day counts!

Jag läser julhälsningar folk skickar omkring sig och kom på att jag inte skickade en enda, inget kort, inget sms, inga mail. Jag är på en välbehövlig egotripp. Jag har spikat igen fönsterluckorna och bommat för ytterdörren. Just nu är det bara jag och familjen som gäller... Tyvärr måste man ju jobba en dag eller tre den här veckan, men där går gränsen.

Det betyder inte att världen utanför slutat existera, bara att jag inte riktigt har ork och lust att engagera mig i den just nu.

'Cos every day counts!

Det känns som bara igår, jag höll dig i mina armar för allra första gången och det var så stort, det känslomässiga snälltåget körde över mig i 110 men kunde jag åstadkomma detta lilla bräckliga liv så kunde jag säkert erövra världen. Nåja någon direkt erövrare har jag väl inte blivit om jag ska vara ärlig, men det var ett stort ögonblick. Det var dryga 20 år sedan och nu har jag förmånen att hålla om nästa generation och det är precis lika stort.

Mycket händer i en människas liv på 20 år men sett i backspegeln så går det alldeles för fort.

Jag tar upp minnen och njuter av dem en stund innan jag lägger tillbaka dem i min minnesbank, ett besök på Borås djurpark, ett annat på Kolmården där du gick en hel dag utan att klaga en endaste gång. En liten nybliven 15-åring... borta för världen i citadon-brus, en liten skrutt som knappt kan stå men som dansar till musiken på stereon, prickig korv på benen, en stolt storasyster som håller i sin bräckliga lilla bror, ett uppträdande med bas, ett annat i ett julspel för snart 100 år sedan. Minnena är många men dom värmer i mitt hjärta.

Ett liv är långt men ändå passerar det alldeles för snabbt. Hoppas vi får minst 20 fina år till och att jag en dag får möjligheten att se tillbaka på kommande generationer med innan det är dags att kasta in handduken. Love you skrutt.

'Cos every day counts!

Idag fyllde Snyggfinskan år. Hipp hipp hurra!

Efter en sen kväll, med tillhörande snörvel och en hög av näsdukar så är äntligen alla julklapparna inslagna och placerade under granen. Vincent och Nathalies saknas dock eftersom vi bytte våra julklappar redan i lördags och min önskelista blev uppfylld, jag är numera ägare till ett par duntofflor så fötterna mår kanon på våra kalla golv.

Även julgranen blev klar igår (jag vet det är sent för att vara mig men jag fick inte sätta upp den till Lucia och det visade sig att julgransljusen pajat med. Av någon anledning verkar varenda gran i Stockholmstrakten ha färgade ljus i år för jag fick åka runt en hel eftermiddag för att hitta en ny slinga, men nu är den på plats och granen glittrar i all sin prakt.

Morgondagen ska avnjutas i stillhet som vanligt, Snyggfinskan och hennes barn ska över till deras morbror runt lunch, sedan kommer deras pappa och hämtar dem för en tur till deras kusiner. Mina barn åker till sin mamma vid ett-tiden och då får jag börja laga middag (tyvärr ensam i år eftersom vissa sett till att bli indisponibla lagom till jul). Det är beställt oxfilet med hasselbackspotatis så vi får se vad affärerna kan erbjuda idag. Två små humrar ska plockas upp under eftermiddagen med så det ska nog inte gå nöd på mig och finskan i morgon kväll.

Ja det var väl allt tror jag

Däckad och med en begynnande bihåleinflammation... Det var kanske inte riktigt så jag planerade min julledighet dårå =/

Jag börjar bli lite smått stressad för allt som ska hinna klaffa före jul. Varför då? Jo för att vi helt plötsligt inte längre är två som kan rodda ihop allt. Gissa vad min kära sambo har hittat på då för att rädda delar av min fredagkväll? Hon och hennes mamma har slagit in julklapparna till Vincent och Nattis (dom kommer över på lördag för att baka pepparkakor och får sina julklappar i förskott eftersom dom är på andra ställen på julafton).

Ibland är min EvilSambo helt enkelt bäst.

Lavv joo

Jag tänkte tipsa er om två olika saker som hör ihop men som kan avnjutas var för sig, lite som ett kinderägg skulle man kunna säga. Det ena är en väldigt begåvad porträttfotograf som har förmågan att fånga ögonblicken. Det andra är den här modellen som ligger mig otroligt varmt om hjärtat.

Ni förstår väl varför det här är morfars ögonsten?

http://puppyeye.blogg.se/2008/december/en-platning-klar.html

Nu är det lite drygt 2 dagar och en dryg timme kvar till en veckas välförtjänt semester *me need it alot*

I år blir det lika stillsamt som de senaste åren varit, alla ungar drar iväg med respektive föräldrar på julafton (två kommer hem på kvällen och två andra på juldagen) och kvar blir jag och SnyggFinskan som får njuta av stillheten och en god middag. Eventuellt kommer äldsta dottern förbi och äter med oss med. Frågan är bara vad vi ska göra för gott i år. Hasselbackspotatis var ett alternativ hörde jag.

Vad gör du på julafton?

Förmodligen r det hur kul som helst nu när dom utökat Guitar Hero med både trumset och mikrofon, priset på 1800 kr plus gör att man drar sig för att ens fundera på att köpa det. Något säger mig dock att när Guitar Hero: Metallica släpps till våren är det kört dock... Då måste jag nog skaffa mig det... om jag inte kan övertala grabben att önska sig det i födelsedagspresent förståss =)

Keep it Real =)

Jag får nog helt enkelt inse att jag aldrig kommer att bli någon modeikon och om vi ska vara helt ärliga ska vi nog alla vara hyfsat glada för det med.

Igår på vägen hem fårn jobbet hade jag förmånen (eller möjligen oförmånen) att gå bakom en av äldsta dotterns före detta klasskamrater (mao en ung herre på 20+) och hans häng var så lågt att han fick gå både kobent och hjulbent på samma gång för att byxorna inte skulle glida ner över låren =) För att illustrera höjden på förekomsten får ni föreställa er att killen hade grenen någonstans strax över knäna.

Hans gångstil var nästan som en karikatyr så jag tror att jag avstår från att vara modemedveten =)

Keep it Real =)

Mitt bankomatkort har varit på väg att gå sönder en längre tid. Täckplasten som är på ovansidan har lossnat så det går knappt att få in i bankomaten längre.

Det är ju bara en täckplast tänkte jag och drog bort det. Då upptäckte jag att det sitter ett märke i plasten som ser ut som ett hologram och det märket täckte några siffror på själva kortet så det kanske inte var helt genomtänkt att rycka bort den där plasten, märket kanske fyller en funktion. Det blir till att beställa ett nytt kort nu för säkerhets skull (såfort jag hittat en juste bild att ha på det).

Keep it Real =/

Den här helgen får nog beskrivas som minst sagt händelserik. I fredags kväll/natt gick SnyggFinskan ut för att röka en sista cigarett vid midnatt. Sonen och jag skulle börja runda av efter ett par timmars spelande när hon kommer in i köket och utbrister att vi nog kanske måste åka till akuten. Hon hade klämt ett finger i balkongdörren på väg in och blodet formligen sprutade.

Snabbt fick vi plåstrat om fingret och satt på oss kläder och sedan ringde jag först för att ta reda på vilket sjukhus vi tillhör mitt i natten och sedan fick jag tag på en taxi som skulle ta oss dit. Numera får vi tydligen välja mellan Danderyd och KS (förr var det Danderyd som gällde av någon underlig anledning) men taxichaffisen föreslog Danderyd eftersom han trodde att väntetiderna var kortare på akuten där.

Vi kom in på akuten och fick snabbt ett rum och både sköterska och läkare kollade till hennes finger nästan omgående och såret var större än det hade sett ut hemma men eftersom hon hade klämt fingret fick vi dra upp på akuten först för att se så inget var brutet.

Även röntgen gick förhållandevis fort för att vara en fredagnatt och nu kunde man konstatera att fingret även är brutet. Tillbaka ner till akuten för syslöjd.

Jag har ingen aning hur många stygn det blev men det är fler än 5 men antagligen inte så många som 10 men ni förstår att det var ändå en rejäl glipa som skulle sys igen.

Vi tillbringade c:a 1,5 timme på akuten och hade turen att springa på en ledig taxi direkt när vi kom ut så vi var hemma redan runt halv tre-tiden igen.

Balkongen ser ut som om någon slaktat en get eller styckmördat någon just nu och SnyggFinskan sov det första dygnet mer eller mindre. Hon har massor av ont och är sjukskriven minst en vecka eller (mitt i julruschen till hennes chefs inte allt för stora glädje).

Så vad kan vi dra för slutsats av detta? Jo rökning är trotsallt ganska skadligt för hälsan.

Så mina kära vänner hur var er helg?

Den perfekta relationen, finns den eller finns den inte? Egentligen finns det bara två svar skulle jag tro, ja eller nej och i all min cynisism lutar jag mot ett nej, men det kräver säkert en definition av hur jag tänker då.

Jag ska inte förneka att vissa människor hittar sin soulmate och gifter sig, skaffar 11,5 barn, en Volvo, en jycke och bosätter sig intill en sjö med utsikt över älgarnas betemarker osv osv.

Men hur många gör det egentligen? Och hur är det då med alla oss andra? Innebär det att vi lever i operfekta relationer? Nja säger jag då. Personligen har jag själv träffat på 2-3 personer genom livet som på ett intelektuellt och möjligen andligt plan (ledsen gud men jag är inte troende så andligt för mig är något helt annat än skäggiga farbröder som kastar mirakel omkring sig) har passat mig som handen i handsken och jag ska villigt erkänna att i åtminstonde ett fall så älskar jag den personen högre än det mesta i livet, sambon och alla barnen (och givetvis lillprinsen) är nog de enda som står över min älskade vän i kurs. Men att krypa i säng med varandra och vakna bredvid varandra varenda morgon? Nja serru, där tog det slut det är inte den typen av kärlek jag har utvecklat med någon Soulmate. En soulmate är en person som förstår sig på nästan varenda mm av mitt innersta väsen och personligen tror jag inte att jag skulle klara av att leva varenda dag, varenda andandes minut med en sådan person.

Så för mig är det alltså inte en perfekt relation att leva med den person som är min själs spegel.

Så vad är då den näst intill perfekta relationen då? I mitt fall handlar det bl a om att vakna upp och se min bandagerade kvinna (även detta är en annan historia men elak som jag är kommer jag nog inte att kunna låta bli att berätta den lite senare) och med ett leende konstatera att henne kan/vill jag nog vakna upp bredvid varenda morgon. Hon är långt ifrån perfekt och ska jag vara självkritisk är jag säkert ännu längre ifrån att vara det, men hon kompletterar mig, vi har många likheter och olikheterna är nog ännu fler, trots det sätter hon ett leende på mina läppar och från det sprids en värme genom mitt inre som får mitt hjärta att ibland slå dubbla slag. Antingen lider jag av något som kan beskrivas kliniskt eller så älskar jag henne =)

En relation är en ständigt pågående process och jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig funderat på att lägga den här bakom mig, vi har haft våra ups and downs vi som alla andra, men idag känns det som om det här är min plats i livet, med den här kvinnan och allt som händer runt omkring oss. Det är inte per definition en perfekt relation, men den är så bra den bara kan bli eftersom det är vår relation och för mig räcker det väldigt långt.

Har ni märkt hur de bästa funderingarna man går och klurar på nästan alltid är som bortblåsta när man sätter sig ner för att formulera dem i bloggen? I mitt fall beror det nog förvisso på att jag oftast har mina klaraste stunder av funderingar i töcknet mellan sömn och vakenhet, ni vet då när allt verkar vara så uppenbart men några sekunder senare som bortblåst på grund av att man öppnade sina blå och kisade in i gryningsljuset.

Ett annat tillfälle när jag tänker mer klart än annars är av någon outgrundlig anledning när jag står och duschar, möjligen beror det på att man inte har så mycket annat att göra av sina tankar just då. Som en liten parantes kan jag tillägga att det som min äldsta dotter tycker är min bästa idé någonsin började ta form på en buss igenom Södertälje, men det är en helt annan historia.

I vilket fall som ska jag ändå försöka att återskapa en tanke som grodde i mitt huvud i drömtöcknet i morse, bara för att jag kan. (inte det här utan det som kommer över detta)

Keep it Real =)

I morse när jag läste min morgontidning hittade jag en artikel om en familjer och barn som lever med missbruk. Det bästa av allt är att halva artikeln upptogs av en för mig ganska speciell person. Jag har aldrig träffat Johanna men vi har bytt många tankar och idéer de senaste åren via mail och hon är en otroligt stark och genuin person. Nu tror jag att hon även har hittat ett jobb där hon passar som handen i handsken, hon är så att säga helt rätt kvinna på helt rätt plats.

All heder till Johanna som lärde mig att man visst kan bara man vill.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men det här måste vara en av de mest skrämmande människor jag sett ellert hört talas om på länge. Jag får fortfarande kalla kårar bara jag läser hennes ord. Man ska inte döma folk i förhand men frågar ni mig så verkar det vara något som står väldigt fel till hos henne. Oavsett om hon är eller inte är skyldig så kan det inte på något som helst vis vara friskt att det inte verkar bekomma henne att det faktiskt är två små barn hon står åtalad för att ha mördat.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/arbogamorden/article3977372.ab

Fortfarande ont i skallen och tror ni inte att dom håller på och byter armaturer i hela j..la huset där jag jobbar? Det borras till höger och vänster så jag håller på och blir tokig (för att inte tala om mitt huvud som håller på och säger upp sig).

Detta såg jag förresten blir mitt hundrade inlägg i år, vem trodde det om mig va? =)

I måndags när jag åkte hem från jobbet kände jag mig väldigt trött och hängig och igår tillbringade jag hela dagen i sängen eller på soffan med skallebang deluxe. Frågan är om jag egentligen borde åkt och jobbat idag, men det är mycket som ska göras innan jul så vad gör man =/

Idag är det dagen efter, efter julbord med företaget och våra två Moder-/systerorganisationer eller hur man nu ska beskriva förhållandet. Det var en jättetrevlig kväll som inleddes med båtfärd till Värmdö med lite öl/vin och massa glada tillrop och intressanta samtal. Jättekul, jag fick chans att prata en hel del med Frk "From-Eriksson" vilket jag inte gjort å evigheter så nu är vi rejält uppdaterade i varandras intriger =D

Själva julbordet intogs på Strömma Krog, en liten pitoresk resturang precis intill vattnet. God mat och många skratt. Idag har det till och med klagats lite över att vi hade "för roligt" vid vårt bord eftersom våra skratt tydligen överröstade kollegornas =D

Jag fick reda på en hel del intressanta nyheter, t ex Brad Pitts roll i två av kollegornas liv =D

Vid 22 tog vi an buss tillbaka mot stan och givetvis gick tåget i samma stund som bussen kom fram till centralen så det blev till att lugnt invänta nästa tåg i en halvtimme.

Väl hemma vid 23.45 var det bara tandborstning och isängstupning kvar.

Som sagt, det var en riktigt trevlig kväll, nästa gång ska jag bara be dom att inte bjuda in liken som någon placerade i min mun någon gång under natten.

Idag... dagen efter blir det lugn, stillsam hemmakväll med snyggfinskan =)

Är det OK att kalla någon för hora?

Absolut inte om du frågar mig, det är ett av de vedervärdigaste ord jag känner till. Inte för innebörden, ett ord för prostituerad, även om jag kan tycka att det låter väl hårt även som beskrivning av en prostituerad. Det jag reagerar mot är hur ungdomar kallar varandra Horor till höger och vänster, en del tonårskillar säger det nedsättande om tjejer, tjejer själva vräker ur sig hora om sina tjejkompisar. Yngre ungar som ser upp till de äldre hör ett ord som dom uppfattar som ballt (eller ett tillåtet skällsord) i missriktad dyrkan till de äldre och sedan använder det utan att ens förstå innebörden.

Hora är ett kränkande ord oavsett avsändarens avsikt med det är anser jag.

Damon på tjuvlyssnat.se har också reagerat på användandet av begreppet hora och debatten var inte sen att komma igång. Han har dock en intressant tanke även om jag tror att det genomförandemässigt kanske behöver vinklas om till en könsneutral fråga, dvs - är det eller är det inte OK att kalla någon Hora?

Initiativet är bra men som sagt, kanske måste budskapet diskuteras så att det blir en genomförbar kampanj. Jag kommer i alla fall att stötta arbetet i den mån jag kan och om det går att få fram ett bra och genomförbart budskap. Attitydsförändringar är svåra att få till men om tillräckligt många reagerar på något kan man nog genomföra under tror jag. Tyvärr är det lika många seriösa inlägg i en sådan debatt som det finns folk som lever på att förlöjliga en idé, men det är väl internet i ett nötskal är jag rädd.

Läs mer på http://damon.se/2008-12-03/killar-ar-horor-ocksa/

Nu kan julen få börja göra sitt antåg, vi är faktiskt hyfsat rustade redan trots att jag inte trodde det för bara några dagar sedan. Skulle jag gge mig på en kvalificerad gissning så är redan mer än hälften av alla julklappar antingen fixade eller åtminstonde beställda, till och med snyggfinskans julklapp har blivit utsedd idag... trots att hon inte önskar sig något =P egentligen är det nog bara någon enstaka sak här och där som fattas faktiskt =)

I'm soooo good when I'm good =)

Usch det kändes som om jag blev lite tagen på sängen igår, en bekant som jag mailar med ganska ofta fick igår veta att hon fått KOL. Förvisso kom det nog inte som en jättestor överraskning för henne eftersom hon mått ganska dåligt en tid men det känns ändå som en kalldusch rakt i ansiktet att få något hemskt skrivet svart på vitt.

Vi tänker på dig en massa Maskis och du vet var vi finns, ös ur dig allt på mig så ska jag i gengäld skälla lite på dig gällande rökningen (du vet den man slutar med när man får en elak diagnos direkt kopplad till rökningen) =)

Idag sänder jag en stor och varm tanke till en vän som behöver det.

En av mina trognaste läsare är på semester i solen en hel vecka från och med idag, hoppas hon har det skönt och kan koppla av nu den lilla ormen =P

Puss och Kram på lilla du och drick en paraplydrink eller två i solen åt mig och snyggfinskan (jag ska inte kalla henne för elaka finskan utan snygga finskan tycker hon, vad gör vi inte för husfriden).

Nano nano

Låt mig presentera Sindarin i en av hans/mina skepnader.

Killen här bredvid är WoW Sindarin, eller Sìndarìn som jag blev tvungen att kalla honom eftersom nicket redan var upptaget på Draenor där han har bosatt sig.

Han leder en Guild på Dreanor som heter Crea Diem. Den uppmärksamme noterar att det inte står Carpe Diem (fånga dagen på latin) utan Crea (skapa på latin). Crea Diems egentligen enda motto är att var person är sin egen lyckas smed, vilket egentligen går igenom även i en riktig värld där inte alla man möter har ett stort svärd eller yxa på ryggen. Guilden i sig är en till största delen Svensk/Skandinavisk samling sociala individer som tjôtar sönder tillvaron för varandra när helst det passar in =) Nämnas kan även att merparten av medlemmarna i dagsläget är människor som frekvent omnämns i andra sammanhang i den här bloggen, dvs familj och vänner men det tillkommer en och annan så vi har som mål att på sikt växa lite så att vi kan hjälpa varandra genom instanser utan att behöva leta efter hjälp utifrån.

Nicket Sindarin hänger med lite överallt och har sitt ursprung i Tolkiens värld. Den som vill fördjupa sig mer kan t ex läsa mer om Sindarin på exempelvis Wikipedia detta unikum av onödigt vetande samlat på en och samma plats.

Personligen fastnade Sindarin på mig under en tid när vi ofta bytte lösenord i en gammal datamiljö så vi olika användare valde ett visst tema som vi växlade mellan och jag valde helt enkelt mina ur Tolkiens värld och Sindarin fastnade mer eller mindre för gott. Sedan dess har Sindarin bl a spelat Diablo 2 på Battlenet, Counter Strike, varit aktiv i olika forum på internet osv (som kuriosa kan nämnas att Sindarin mötte Evilcapricorn i ett av dem för en herrans massa år sedan och se hur det slutade, först som granar och sedan som sambos).

Förra året vid den här tiden la jag ut min önskelista i bloggen (och jag fick en hel del fina grejer med) =) så jag ska väl inte vara sämre i år.

Duntofflor (eller golvvärme, vilket som funkar bara jag slipper frysa om fötterna mer)

*tänker*

Ja det vara bara sånna jag önskar mig så här långt

Edit: En snäll tant är inte helt fel heller, fast hon är rätt så go för det mesta faktiskt =)

Man ska banne mig inte äta köttbullar eller pannbiffar till lunch, raparna som kommer sen är rena rama döden =/

Så har vi tänt ett första ljus och den första adventshelgen har dragit förbi. Stjärnan sitter i köksfönstret och även om vi är lite oense om var den ska placeras så står det en lysande ljusstake i vardagsrummet med (ormen har det iaf mycket juligt just nu). Igår bakades det även lussebullar i vårt lilla kök (det är inte var dag) och dom provsmakades även senare på kvällen till stor belåtenhet. Alla barn var jätteduktiga och hjälpte till med städning och putsning så innan söndagen var över fick vi till och med ryckt in och putsat fönstren i köket (får ta och lära tjejerna en dag att Vim inte är det bästa glasputsmedlet dock).

Kom på att jag kanske skulle skriva något om bilden med. Vi har klippt och klistrat ihop en adventsljusstake som sitter uppsatt på vitrinskåpet. Varje barn har klippt ut ett ljus i vitt papper samt gjort en låga till sitt ljus. I går var det äldsta grabben som fick "tända" sitt ljus, nästa söndag är det Evils äldsta tös tur har dom gjort upp sinsemellan. Luciahelgen är det min tös tur och sista advent är det slutligen Minis tur att "tända" sitt ljus. Att Bamse fick pryda det sista ljuset var kanske lite okonventionellt, men Mini ville ha honom där och han har faktiskt luva kom hon på med. =)

Enda egentliga missödena i helgen var att det klipptes ur någons ljus samt att ett par byxor som skulle användts till skolan idag hamnade i tvätten så dom var väldans blöta imorse, men det löstes med hjälp av världens bästa finska. Tur att hon och grabben har ungefär samma storlek.

Här händer det ingenting och på samma gång en hel del.

Ungarna kommer i helgen och imorgon eller på söndag vanskas det lussebullsbak och första adventspynt. Innan dess kan det säkert vara på sin plats med lite städning förutom de sedvanliga tvättningarna och vattenbytena som vi roar oss med var och varannan helg. Så jag har roat mig med att hitta ett recept eller två på lussebullar så vi hoppas dom blir riktigt goda. Luciahelgen blir det pepparkakstillverkning med hela barnaskaran plus Vincent med moder med.

På måndag får vi även träffa den person som med största sannorlikhet tar över som ny vd på jobbet.

Eller äntligen var kanske ett kraftuttryck, telefonen var faktiskt inte inne i så många dagar. Igår hämtade jag i alla fall ut min mobil på posten. Hoppas att den håller måttet nu.

Vi var och hälsade på äldsta dottern en stund igår och innan vi åkte hem kom lilla solstrålen hem från sin pappa och först springer han in till mamma som ska klä av honom alla ytterkläderna. Medans mamma försöker klä av honom ser han över hennes axel att vi är i köket och då utbrister han med världens leende "foffa" (kan vara moffa eller poffa eller liknande med, det just det ordet tenderar att förändras).

Då smälte morfar som smör =) inte för att det är så att lillkillen inte redan vunnit allas våra hjärtan, han går bara från klarhet till klarhet helt enkelt. =)

Ja rubriken säger väl egentligen allt. Jag gillar i och för sig snön som företeelse, det är ju vackert när den ligger på backen och får stanna kvar. Det jag ogillar är snöns förmåga att leta sig in på allehanda ställen jag inte vill ha den. Snö som faller horisontellt är t ex långt ifrån mysigt, snö som letar sig in i nacken, i öronen osv tillhör samma omysiga kategori.

Vi har en kollega som bor i Norrtälje och han kunde inte ens ta sig till jobbet... det ni det är kanske paradiset trotsallt =)

På tal om köld läste jag förresten en artikel i metro i morse http://www.metro.se/se/article/2008/11/23/18/4733-22/index.xml som handlar om köldallergi. Det fick mig att fundera lite extra, om jag personligen skulle utföra det test som nämns i artikeln så skulle jag nog bli mer förvånad om en reaktion uteblir än om den uppstår faktiskt... is i 10 minuter låter i mina öron som v ä l d i g t kallt.

I övrigt så snöar det nog lika mycket på västfronten som på den östra.

Keep it Real =)

Jaha då har man skickat in sin halvår gamla mobil på service så räkna inte med att svarsfrekvensen blir sådär jättestor ett tag framöver. Jag har sambons gamla mobil (utan högtalare så man hör inte när den ringer) tills min kommer tillbaka.

Fast det är klart... svarsfrekvensen är kanske inte sådär jättestor idagsläget heller, åtminstonde inte under kontorstid liksom, så någon jätteskillnad kanske det inte blir, förutom att jag inte hör telefonen på kvällarna då.

En bekant gick ur tiden häromdagen. Tyvärr måste jag säga att jag inte fäller några tårar eller kommer att sakna honom nämnvärt, jag vet att det låter hårt men det är sant. Vi kunde inte med den andre helt enkelt av olika anledningar. Det skumma är bara att dagen innan han gick bort såg vi honom vara ute och gå med hunden så nog var det lite snopet att två dagar senare få höra att han gått bort dagen efter vi såg honom.

Märkligt är det dock att det här med döden i min närhet alltid får mig att tänka på min egen bräckliga tillvaro. Såvärst bräcklig är den kanske inte men jag menar att livet går oss förbi varje dag medans vi gör allt för att planera det och en vacker dag kan det faktiskt vara försent att göra det man tänkt, prata med en person man borde, förlåtit en annan eller kanske rent av bett om ursäkt till någon. Ja du förstår själv vad jag menar tror jag.

Varje gång döden andas lite i min närhet börjar jag fundera på om jag verkligen lever livet som jag borde eller om jag kanske skulle leva mer här och nu och tillsammans med dom jag tagit till mig i mitt hjärta. Jag säger det ofta men antagligen inte ofta nog, men dom som har hittat in i mitt hjärta har all min kärlek och jag tänker på er hela tiden (eller åtminstonde ofta, jag ska erkänna att jag inte tänker på allt och alla i varenda sekund). Jag hoppas för min egen skull och för dem i min närhet att jag lyckas ta tillvara på dom vackra och fina stunderna vi delar tillsammans och att mina handlingar visar hur mycket ni betyder för mig.

Idag kom jag att tänka på en av Bellmans epistlar som passar in lite i min för dagens morbida och eftertänksamma sinnesstämning

Till fader Movitz, under dess sjukdom, lungsoten

Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar,
slipar sitt svärd och vid din tröskel står.
Bliv ej förskräckt, han blott på gravdörn gläntar,
slår den igen, kanske än på ett år.
Movitz, din lungsot den drar dig i graven.
Knäpp nu oktaven:
stäm dina strängar, sjung om livets vår!

Guldguler hy, matt blomstrande små kinder,
nedkramat bröst och platta skulderblad.
Lät se din han! Var ådra blå och trinder
ligger så svälld och fuktig som i bad;
handen är svettig och ådrorna stela.
Knäpp nu och spela,
töm ur din flaska, sjung och drick var glad!

Himmel, du dör, din hosta mig förskräcker;
tomhet och klang, inälvorna ge ljud;
tungan är vit, det rädda hjärtat kläcker,
mjuk som en svamp är sena, märg och hud.
Andas! — Fy tusan, vad dunst ur din aska!
Län mig din flaska!
Movitz, gutår! Skål! Sjung om vinets gud!

Utur hans kärl din död i droppar flutit
helt oförmärkt med löje, sång och ro.
Ja, detta glas bedrövligt inneslutit
glödande maskar, vill du, Movitz, tro.
Allt är förtärt, dina ögon de rinna,
tarmarna brinna.
orkar du ropa än gutår? — Jo jo.

Nå så gutår! Dig Bacchus avsked bjuder,
från Fröjas tron du sista vinken får.
Ömt til dess lov det lilla blodet sjuder,
som nu med våld ur dina ådror går.
Sjung, läs och glöm, tänk, begråt och begrunda!
Skull' du åstunda
ännu en fälsup? Vill du dö? — Nej, gutår!

Jag tittar i kalendern och konstaterar att det är drygt en månad kvar till jul. Vid den här tiden brukar jag vara igång med att se ut och inhandla de första julklapparna... fast vid närmare eftertanke har jag ju faktiskt beställt de första redan så jag kanske inte ligger så långt efter =) Synd att pengarna inte räcker till allt jag skulle vilja ge folk bara...

Fast jag ror att ett par av dom bästa klapparna redan är utsedda =)

Ho Ho Ho

I aftonbladet idag kan man läsa om morgonens trafikkaos

Ja vad säger man? Sveriges huvudstad har en knapphändigt underhållen infrastruktur från när förra seklet var ungt... då går saker sönder och människor får söka sig alternativa vägar till sina destinationer.

Själv tog det dryga 1,5 timme till jobbet efter en omväg över Akalla/Kungsträdgården.

Hatten av för tågen

Snubblade över ett litet program som syncar infon om wowkaraktärer på ens konto (gadgeten längst ner på sidan). Det kan ju underlätta om man vill hålla koll på någon annans utveckling =) synd bara att tant Evil gått och blivit 60 så man inte kan powerlevla längre =)

Ska vi starta nya gubbar bara för att retas lite med pöjken? =P

Med tanke på att Wrath of The Lich King släpptes vid midnatt kan man tro att det är en och annan som uppgraderat sina konton och spelar järnet idag. Den analysen baserar jag på framförallt två saker...

1. Jag loggade in en snabbis på lunchen för att kolla ett mail och Under City var i stort sett helt avfolkat...

2. Det är nästan 900 i kö för att logga in när jag försöker logga in nu på kvällen =)

Keep it Real =)

Jag är inte ofta bitter och om sanningen ska fram är jag nog inte det nu heller, jag måste bara få klaga lite.

Äldsta dottern flyttade i lördags så jag åkte till Södertälje för att vara barnvakt. Den som känner mig vet att jag bor en aningens bit därifrån så min resa började kl 7.15 för att vara på plats till 10.00 men det var väntat vid den tiden på dagen eftersom det innefattar ett pendeltågsbyte mm.

Lillprinsen och jag hade en jättemysig dag, han somnade t ex i morfars knä vilket han inte gör annars *skryt* och själva flyttandet ska ha gått ganska bra enligt utsago.

Nåja så var det bara hemresan kvar då. För att vara lite förberedd hade jag kollat busstiderna tidigare på dagen och konstaterat att dom gick en gång i kvarten. Vajjert då tar det bara 1.45 hem så det kändes rätt OK. Jo tjena bussarna gick med kvartstrafik fram till 16 c:a dvs att när jag försökte ta en buss runt 17.15 så fick jag vackert vänta en kvart på nästa eftersom det runt 17.15 inte gick några bussar längre.

Bussen är givetvis försenad och när vi kommer ner till tåget så går det rakt framför ögonen på alla som sprang för att hinna med det. Gissa vad... tågen gick med med halvtimmestrafik nu så det blev vackert att vänta en halvtimme på nästa tåg - hungrig som en varg kan jag tillägga.

Ja ni kan gissa resten själva... vid Centralen, som ska vara en knytpunkt för alla tågförbindelser har mitt tåg gått 8 minuter tidigare så det blev ytterligare en väntan. 3 timmar efter min avfärd kom jag hem igen. Hejja SLs trafikplanerare.

Mitt i allt kaos finns det dock några ljusglimtar, lillprinsen och jag hade som sagt en helmysig dag så den kommer jag att leva länge på. Sedan kan jag rekomendera den som av någon anledning står på Centralen en tidig morgon och inväntar en förbindelse att studera duvorna. Storstadens fåglar tycker lika illa om vintern som vi andra... dom går in när dom tycker att det är för kallt. När jag kom dit såg jag tre duvor som var på väg upp för trappan till den övre vänthallen där dom sptserade kavat mellan alla resenärerna och medans jag stod i trappan och väntade på mitt nästa tåg kom en annan duva som genom att passera dörröppnaren fick den automatiska dörren att glida upp och kunde kolla om det fanns något ätbart innanför. När det var uträttat gick den ut igen på samma sätt =)

Keep it Real =)

I morse på tåget in till stan var det en kvinna som fångade mitt öga, inte för att hon var vacker eller tilldragande på något sätt men på grund av hennes stora mun. Hela hennes ansikte klövs mitt itu när hon talade eller log.

Fascinerad av detta stora leende såg jag mig omkring i vagnen och konstaterade att just munnar och deras former är så otroligt varierande, vissa är stora och andra väldigt små och nätta. Andra munnar har tjocka fylliga läppar och andras är som tunna streck. En del har en mustach groende över sig osv osv.

På span i verkligheten...

Jag har kommit fram till att förälder är man faktiskt tills man dör... Surprise? Nja kanske inte då men man inbillar sig ändå att ju äldre barnen blir desto mer står dom på egna ben och att man därigenom bekymrar sig mindre för dem....

Den illusionen är så fel den bara kan bli, när det krisar för något av barnen så vrider man och vänder på sitt innandöme för att klura ut om det finns något man själv kan göra för att underlätta eller rent av få problemen att försvinna med en viftning av det magiska föräldrartrollspöet.

Vem kunde ana att ens bäbisar för alltid förblir ens bäbisar i det egna sinnet... oavsett hur gamla dom själva envisas med att bli.

Under oktober månad var vi på jobbet med i en riksomfattande stegtävling. Jag slutade på plats 7429 (av 21592) vilket väl får anses som rätt så hyfsat ändå. Eller wtf... det var ju skitbra för att vara jag. Min ursprungliga målsättning var att klara av de 7000-i-snitt-stegen per dag för att må bra och ändade upp med att gå c:a 10.500 steg i snitt istället.

Den största förändringen sitter nog i huvudet ändå, under tiden la jag av med mina 1-1,5 l Cola per dag och ersatte dem med vatten istället (jag medger att jag fuskar och dricker 1-2 glas om dagen på helgen men det ändar upp i samma mängd som jag drack dagligen innan... fördelat över hela helgen). Dessutom har jag börjat gå ner till pendeln istället för att ta bussen när jag ska in till stan eller jobbet. Jag går även flera gånger i veckan upp till tunnelbanan vid jobbet istället för att ta bussen där med så visst har jag förändrat mina vanor *nickar stolt*

Nu då? Ja nu är ju tävlingen över och jag kommer nog inte att ta ut stegen fullt lika mycket men jag kommer definitivt att fortsätta med mina promenader flera gånger i veckan.

Japp det ska jag, det tummar jag på.

Så var det över The Us of A har valt en ny president, vilket inte är så ovanligt det sker ju med jämn intervall men dom har valt en med en traditionellt ickepresident hudfärg. Spännande på min ära.

Nu ger jag upp, jag tror att jag går i ide helt enkelt så vi ses till våren igen.

Tung dag helt enkelt.
Blä

Vi diskuterade häromdagen skämtsamt om jungfrubefruktningar och i slutändan kom vi fram till att någon av de inblandade i den mest kända jungfrubefruktningshistorien måste skarva rätt rejält om sin egen inblandning.

Varken Josef eller Maria kan ju ha velat skylta med ett barn avlat i synd (jag menar, vilken man skulle godta ursäkten att hans älskade blivit med barn, utan att han själv fått ligga på hålet, och dessutom svälja en tam ursäkt om att det var Guds verk). Så någon torde som sagt fara lite ovarsamt fram med sanningen i den här frågan.

Efter en stunds diskussioner kom vi dock på lösningen att det nog i själva verkat var Jesus som skarvade lite grann med sanningen. Tänk er själva i skolan när fröken frågade barnen vad deras fäder jobbade med, en sa kanske skomakare, en annan kamelförare. Så var det Jesus tur, han skämdes väl helt enkelt för att säga att farsan var snickare så han drog till med... -Farsan är Gud... på riktigt asså.

Ja och på den vägen skulle det kunna vara... ingen av oss var där så ingen kan vare sig bekräfta eller dementera detta påstående =P

This my friends concludes the vote of the silly people.

P.S. Min högst personliga trosuppfattning är dock att det underlättar om dom är av när man ska vänslas, vem fan vill hoppa studsmatta och älska samtidigt. D.S.

Keep it Real =)

Bland det dummast man kan göra är att gå omkring att förutsätta, dvs i sin inbilskhet TRO att man vet vad som rör sig i andra personers huvud och omgivning. Det kan finnas (och gör nog oftast det med) 1000 andra orsaker till varför något är som det är, än dom man inbillar sig att man vet bara för att det passar en själv bäst att tro en sak.

Att ta reda på fakta kan göra att man undviker att trampa i klaveret, att förutsätta att man vet kan göra att man står med skiten upp till knäna.

Det finns en ganska så passande engelsk ordlek... Never assume things, because when you do you make an ASS of both U and ME.

Tack för mig, leverpastej.

Jag trodde aldrig att jag skulle behöva säga det här, men de senaste två veckorna har jag i stort sett bara druckit vatten, dvs inte druckit någon Cola alls förutom något enstaka glas på helgerna och det mest "skrämmande" av allt är att Colan har tappat smak, det smakar ömsom jättesött och ömsom snudd på beskt nu, t o m Fanta har en bättre smak än Colan nu.

För den som inte känner till min vanliga konsumtion så drack jag vanligtvis troligtvis 1,5 liter om dagen och nu har jag på sin höjd druckit så mycket på 14 dagar.

Scary...

Vi var barnvakt åt lilla charmtrollet i lördags så nu vet vi allt om tjoo-tjoo, kat-kat och en massa annat som unge herrn säger. Vi vet också att ska man avvika från sällskapet måste man meddela det, annars får man en föreläsning i ämnet med =)

En jättemysig eftermiddag med fruktsallad och bus, rekommenderas varmt (fast ni får hitta en egen McBäbis, den här är våran) =D

På väg till jobbet idag insåg jag hur mycket vi faktiskt blir präglade av våra intryck. Det gick en herre förbi ute på gatan och bar på en kasse och när jag såg logon på kassen kände jag hur jag fylldes lite lätt med avsmak. Affären i sig framkallar olustkänslor så att jag till och med förknippar deras logo med en lätt obehagskänsla.

Intressant tänkte jag och började scanna av omgivningarna på vägen till jobbet för att se om det fanns fler symboler som antingen skapar en lustfylld eller en olustig känsla. Jag kom fram till att det finns en del "synintryck", dvs bilder, logotyper osv som jag förknippar med en företeelse och därigenom även företaget, föreningen, händelsen eller vad bilden/intrycket än representerar i mina ögon som skapar en olustkänsla.

Men... lustfyllda känslor då. Ja där var det lite svårare faktiskt, jag kom inte på rak (eller krokig) arm på motsvarande bilder/symboler som skapar en varm känsla när jag ser dem. Det betyder nog inte att dom inte finns där, jag kom helt enkelt inte på dom just då. Jag får helt enkelt återkomma när jag ser dom *nickar bestämt*

Ett par symboler som skapar en olustig känsla (hos mig personligen så det gäller säkert inte dig)

Crea Diem är latin och skulle kunna tolkas som Skapa Dagen. Det är även namnet på den guild vi startat i WoW (och jag vet, min gamla BK orden heter samma sak men vafan... det var ju jag som skapade den) =P

Nåväl struntsamma det jag tänkte berätta som är lite skoj är att jag hittade en armorysida som är kopplad till WoW där både spelare och guilder går att söka på.

Håll till godo, här är Crea Diem från WoW.

Alla gubbar i guilden är klickbara och man kan se vad dom har för utrustning mm.

Gissa vilka gubbar som är mina där =P

Patch 3.0.2 (som för övrigt låg på ynka 1,62 Gb) till WoW ser väl bra ut i teorin antar jag, det ska förmodligen vara den sista innan releasen av WotLK men det vore ju trevligt om dom hade sett till att det faktiskt gick att spela med patchen med. Allt var osynkat, en utförd händelse gav utslag c:a 5 minuter efter det att man utfört handlingen. Megakul på min ära.

Keep it Real, Blizzard.

Igår gav jag faktiskt bort min sista gubbe i ett textbaserat spel. Det kändes lite vemodigt eftersom vi har gått långt min ridadre och jag, men skönt på samma gång, jag har inte tiden att lägga på spel helt enkelt och jag tror att han som tog över kommer att föra kampen vidare på ett mer engagerat sätt =)

Igår kom en nygammal familjemedlem tillbaka hem. Vi har helt plötsligt blivit med ytterligare en glasburk men med en lite torrare varelse den här gången eftersom vi var och hämtade Nattis orm i söndags. Nu triggar ormen och katten varandra hela tiden, Katten verkar tro att det ligger en leksak i terrariet medans ormen gör allt för att reta katten när han försöker komma in... tur att katten inte lärt sig Lock-picking än =)

Visst fick han fint i sitt nya hem?

Jag satt och lyssnade med ett leende på läpparna på två tonårstjejer som pratade med varandra på tåget imorse och konversationen gick ungefär såhär.

"Å då ba' ja asså vi ba' då ba' typ"
"Visst jag vet, det är fett keff asså ba'"
"Han ba' asså, gjorde det typ"

Ni anar hur det hela fortlöpte. Jag vet inte hur ofta ba' asså och typ dök upp i konversationen men skulle man roat sig med att räkna orden tror jag att dom dök upp oftare än riktiga svenska ord gjorde.

Jag har varit tonåring jag med och visst pratade vi ungefär i samma banor, men det gör vi ju inte nu längre som vuxna så jag började fundera lite på när det kodade fjortisspråket övergår i en mer vuxen och avkodad variant av svenska. Var det kanske när vi började arbeta och vårt vokabulär var tvunget att interagera med andra "vuxnas"?

Någon som har några idéer?

Idag kära vänner vill jag tipsa er om Looking for Group som är en rolig tecknad serie på nätet. Det är en rollspels/WoW-inspirerad serie som uppdateras med 1-2 sidor i veckan så visst är det en fördel om man uppskattar genrén och har en aningens morbid humor, eller vad sägs om en undead Warlock vars främsta nöje är att slakta allt han stöter på =)

Så sakteliga återgår livet till det vanliga. Förra veckans sista inlägg som slutade med ett "tyck-synd-om-mig-nu" vart inledningen på en reterande vecka på soffan. Jag däckade nämligen in rätt så rejält och tillbringade merparten av föregående vecka i vertikalläge undersökandes om Day-Time TV är se- eller sovvärt. 

Snoken bara rinner, jag fryser och har ont på en massa skumma platser.

Have you ever looked morning in the eye and said - Shut the fuck up you annoying bitch or I'll slice you up in tiny pieces and serve you with fried rice?

Jag sitter och funderar lite kring stress just nu. På tjuvlyssnat.se finns det idag ett inlägg som kommenteras flitigt i för och emot och grundfrågan handlar egentligen om stress. 

Igår blev det inget bloggande alls, tillbringade dagen i ett ganska så indisponibelt tillstånd... så nu vet ni.

Fick precis tillbaka ungarnas dator med DHL och i felrapporten står att utläsa... trasigt primärminne. Undrar om det var det jag sa från första början? Kan ju faktiskt varit så då, fick i alla fall en putsduk för besväret. Hoppas dom inte gjorde allt för stora hål i budgeten för den =)

På tåget i fredags satt jag och lyssnade lite förnöjt på två norskor, inte förnöjt för att dom var vackra eller inbjudande på något sätt, men för att språket låter så glatt. Norskan nästan sjungs fram och jag insåg att mitt i allt skickeli, alla lusekoftor, alla hardangerfjordar, nettet osv osv kan det knappast finnas många deprimerade norrmän (eller norskor) hur kan man vara på dåligt humör när man hör ett sjungande språk hela dagarna? 

Visst är det märkligt att under helgerna när man är hemma och "ledig" så har man som minst tid att ägna sin blogg en stunds uppmärksamhet? Jag menar, det händer ju egentligen mer saker på helgerna än annars, men det kanske är just där skon klämmer... jag kanske inte hinner uppdatera omvärlden på grund av allt som sker på helgerna? 

Jag satt på pendeln i morse och drömde mig bort lite när jag har två damer diskutera. 

Jag vet inte om det är integritetskränkande att peka ut enskilda besökare eller inte, men idag skvallrar statistiken om besök från vad jag förmodar får anses som två av de finare och högst uppsatta arbetsplatserna i såväl Stockholm som Sverige. Vad trevligt att ni fick en liten paus i styrandet av Sverige för att läsa lite om vad gräsrötterna har för sig =)

Ja så är det nog, jag är t ex mästare på att skjuta upp saker på framtiden. Jag har nog inte riktigt insett det finurliga med att helt enkelt kavla upp ärmarna och ta itu med saker här och nu när det går lika bra med imorgon.

Behövs det verkligen ytterligare en webbrowser? 

I somras köpte jag en bärbar dator som ungarna skulle ha, en Sony Vaio införskaffades som vida översteg allas förväntningar i prestanda och känsla, det var en liten lyxmaskin helt enkelt som fungerade som en våt dröm.

Drömmen varade en dryg månad eller två.

Härom dagen svartnade datorn, den startar och erbjuder sig att starta i felsäkert läge men sedan är det stopp. En svart skärm med vit muspekare är ju kul, men inte i flera timmar. Efter mycket testande fram och åter kommer jag fram till att Windows nog har krassat sej lite som finnarna säger. Finurligt nog går det ju att återställa i flera olika led, antingen Windowsinstallationen eller om allt skiter sig till leveransskick, dvs en halvinstallerad burk som man själv får slutföra installationen på. Varken eller funkar visar det sig, den kraschar mitt under återställningen och levererar felkoder och har sig. Nåja dom har även tänkt på detta och levererat ett diagnostikverktyg för hårdvaran och här hittar vi äntligen felet. Datorn klagar på ett minne (verktyget tog närmare två timmar att köra som en kul liten parantes).

Om killen som plockar ihop komponenter hade varit smart hade han givetvis märkt vilket som är minne 1 och 2 men det får man givetvis testa sig fram till och i sann "lagen om allts jävlighet" anda så är det givetvis den man testar andra gången som är tvåan. Nåja... helt plötsligt går det att återställa till fabrikskonfiguration så jag tänker att det här kan vi väl lösa smidigt och ringer till Sonys svenska support.

Jo tjena... smidigt... eller hur!

Jag beskriver allt jag gjort och teknikern i telefonen håller med om att det mycket riktigt låter som om det är minnet som är trasigt. Vajert tänker jag... då kan dom kanske skicka ett nytt så skickar jag in mitt trasiga, men icke sa Nicke. Proceduren är som följer. Sony kommer och hämtar datorn som sedan skickas till Frankrike för genomgång och felsökning. Felsökning???? Det är minnet som är paj, det är ju redan bekräftat. Sorry men det är våra regler. OK... hur lång tid tar det tänker jag lite optimistiskt. 5-10 arbetsdagar. Va?????! För att byta ett trasigt minne???? Jag är ledsen men det är våra regler är svaret.

Tyvärr Sony, jag har alltid förknippat er med stor kvalitét och gedigna produkter, till mitt nästa kamerainköp hade jag tänkt att välja en av de nya systemkamerorna men nu är jag väldigt skeptisk faktiskt. Förmodligen har ni sålt er sista pryl till mig, alla kategorier.

Inspirerad av gårdagens mobilfoton tänkte jag lägga upp lite fler bilder och den här gången är det lite bilder tagna i alla akvarierna.

Vi börjar så smått med vårt 70 l Juwel som står på en bänk i köket. Akvariet är bosättning åt ett antal Crystal Red räkor. Om jag ska ge mig på en gissning skulle jag tippa på att det är minst 50 st i olika storlekar och det är förmodligen lågt räknat med eftersom dom nyfödda bara är någon mm stora så dom allra minsta "försvinner" lätt i inredningen.

Vi går vidare till hallen och 160 l Aquastabil. Akvariet innehöll till före helgen 6 st slöjstjärtar i olika storlekar samt några överlevande Körsbärsräkor från en tidigare inredning när det var ett blandat sällskapsakvarium. I helgen flyttade även några Neon- och Glödbandstetror in som tidigare bodde i det nyinredda malawiakvariet. Två av "stoltheterna" i akvariet är den helvita slöjstjärten och den blågrå.

I sovrummet står ett 160 l helglas-akvarium där ett 20-tal Briljant- och Rosentetror flyttade in till 6 st Fembandsbarber, 2 st Siamensis och 1 ancistrushanne. I akvariet huserar även ett litet gäng blandade räkor.

I vardagsrummet hittar vi 3 olika akvarier. Först är det ett 200 l sällskapsakvarium som innehåller all möjlig "Sällskaps"fisk, även kallad skräpfisk =) nämnas kan några Guppyhannar och honor, Platy i olika färger och variationer, Svärdbärare och Mollymix. Man får inte glömma Kilfläcksrasbororna, Siamensis och framförallt ett ganska stort gäng Körsbärsräkor samt några Black Crystal.

Sedan har vi ett 400 l Scalarer med 6 st fullvuxna Scalarer, en fullvuxen Silverhaj, en gigantisk Plecco samt ett stim med Svarta neontetror och Citrontetror.

Vi avslutar bildserien med ett par nya bilder tagna i det nya 425 l Malawi.

Fasen va roliga våra malawi är att sitta och kika på =) riktigt livliga rackare är dom med. När chocken över det stora utrymmet dom numera befann sig i hade lagt sig började dom simma i mindre grupper (i början såg dom mer ut som ett extremt färgrannt stim) och redan igår kväll var den en Afra-Coube som la beslag på en egen grotta. Golden fick gärna simma igenom och även käka i grottan men inga andra Afra-hannar, dom blev utjagade på stubinen =)

Alternativ rubrik skulle också kunna vara, håll ett öga på nycklarna...

En till två lördagar per termin har vi ett företag på besök hos oss som har provskrivning för ett antal elever. Vad proven går ut på vet jag faktiskt inte och är väl inte så rungande intresserad av heller om jag ska vara ärlig, men eftersom dom hyr lokaler av oss brukar vi hjälpas åt ett par stycken att hålla öppet den dagen, en på morgonen och en annan på eftermiddagen. Inga problem... det är ju klart som korvspad. Idag är det således min tur att öppna lokalerna...

Jag ställde klockan på 6 för att ha en dryg timme på mig innan jag skulle åka, men vaknade faktiskt strax före fem redan och tänkte att det var väl dumt att somna om då så jag började dagen med ett hett bad och en god bok. Tänk om alla dagar kunde börja så.

Framme vid c:a 7.40 larmar jag av, låser upp alla lokaler, går in i lokalen som examinationen ska hållas och ställer iordning det sista. Jag har några minuter tillgodo innan jag ska gå ner och släppa in examinationsledaren så jag går in i ett annat rum och börjar förbererda det jag själv ska arbeta med under dagen. När jag slänger ett getöga på klockan ser jag att det börjar bli dags att gå och släppa in han som leder övningen så jag springer ner till entrén och möter upp honom där. Dum som jag är ställde jag inte upp dörren till våra lokaler eftersom ingen var där inne... Bror Duktig kom fram ur sitt skal och var s ä k e r h e t s m e d v e t e n kruxet var bara att... mina nycklar satt ju kvar i dörren till en av lokalerna i n n a n f ö r vår fortfarande låsta ytterdörr.

Nåväl... ett antal telefonsamtal senare med flera kollegor och en dryga halvtimmes väntan i onödan lyckas vi med hjälp komma in i lokalerna i god tid innan examinationen börjar och dessutom hann bara 5-6 personer komma och vänta på att denna fördömda ytterdörr skulle forceras så jag antar att slutet gott allting gott... so far det vill säga, dagen har ju knappt börjat. Vad mer ska jag kunna strula till under dagen tro?

Jag läste nyss en rolig kommentar om ett Adobeprogram, skribenten tyckte att dom hade försämrat funktionaliteten mellan två versioner och avslutade sitt inlägg med följande mening: Were you beaten with a frozen stick of stupid?

/Me love it

Förresten så börjar planerna helt klart ta form i fråga om det blivande Malawiakvariet. Nu är det beställt grus och sand plus 10-15 kg sten som förhoppningsvis ska hämtas nu till helgen (alternativt helgen efter) och följande invånare ser det nu ut att bli.

Cobue-afra
Golden labidochromis
Chewere-elongatus

Tanken är att slänga i 3 hannar och 4 honor av var sort.

Bilder kommer definitivt vartefter det fortskrider sedan.

Nu har jag gjort en djupdykning i kappsäcken med insikter igen och kommit fram till att det nog finns en riktig skitstövel i oss alla, skillnaden är bara att vissa av oss ger hundan i att plocka fram den medans andra njuter av var tillfälle att visa upp den. Det är lite trist att se hur dom går på och beter sig bara, men jag jag lever i visshet om att skitstövlarna blir betraktade som just skitstövlar medans dom andra faktiskt blir belönade med kärlek för att dom är äkta.

Vissa människor vördar en död och andra använder lik för att klättra uppåt.
Människor är människor, på gott och ont.

...life is so Status Quo... and I like it, I like it, I like it, I like it, I la-la-like it, la-la-like it. Here we go rockin all over the world.



Try to be down now if you can =)

Det pep i min mobil i morse och kunde läsa följande:

En del mornar tänker man på dem man tycker mycket om.
Idag är en sådan morgon!
Puss & Kram

Tänk så mycket några små ord kan göra, det spelar ingen roll ifall 10 pers fått samma sms eller bara jag, jag blev lika glad för det =)

Idag är det sista dagen jag ska försöka hinna med både mitt och kollegans arbete (som båda har varit överhopade de senaste 2-3 veckorna). På måndag kommer han tillbaka hem efter sin semester och får dras med hans arbetsrelaterade bekymmer så att jag kan fokusera mer på mina.

Fasen jag måste ta mig en tur till Akvarielagret och kika lite mer på Mbunas "live" jag hittade just annons på ytterligare ett par varianter som kanske skulle kunna fungera.

Greshakei-zebra och Chewere-elongatus

Fasen vad svårt det blir och ännu värre blir det säkert om vi åker ner och ser ett ännu större utbud på akvarielagret. Illa illa.

Veckan ser inte ut att bli bättre någonstans, det är fullsmetat med jobb helt enkelt. Till Thomas Tvivlaren kan jag dock säga ett par tröstande ord, det blir inget spelande heller när man jobbar till 19 på kvällarna *lipa* även om jag faktiskt fick min mount redan före helgen =D (nu fick jag flikat in det med, det är en grå Kodo och han heter Bertil, även om det kanske inte går att döpa honom i spelet så HETER han Bertil, sådeså).

Jag hittade en spännande och inspirerande blogg igår på lunchen dock och så jag har börjat skissa så smått på ljusrampen (eller ljusramperna om den första faller ut väl eftersom det står två helglasakvarier mes pissiga ramper i vardagsrummet) jag velat bygga en längre tid. Dessutom börjar planer och idéer på hur vi ska genomföra och inreda det nya Malawiakvariet ta form med så även om det är mycket jobb så har inte tankarna och idéerna gått i stå, tur är väl det kanske. Vi har till och med börjat skissa på inköpslistan till det.

Frigolit
25 kg Råda grus
25 kg Råda sand
?? kg Sten
?? kg Rötter (finns ett gäng kvar sedan tidigare)

Funderar på Mbunas i en blå variant och en gul och har hittat en kille som säljer yngel på både Red Top-trewavasae och Grön malawiciklid, dinghani som skulle kunna funka. Tänkte börja med typ 6 av varje art. Sedan får nog våra Svarta neontetror och möjligen ett litet gäng Glödbandstetror gå kvar med för att få ytterligare lite variation. Det blir ju inte en "äkta" Malawi men vi är ju lite förtjusta i Tetror så går det så går det som man säger =)

Planen för vart övriga befintliga fiskar ska omplaceras har varit klar i ett par veckor så nu känns det som om vi snart är där.

Bilder kommer när vi sätter igång =)

Näää nu kallar trummorna tillbaka till årorna.

Kan jag inte bara få lägga den här veckan bakom mig? Det är så sjukt stressigt den här veckan och det kommer att så förbli åtminstonde veckan ut eftersom kollegorna är tillbaka först nästa vecka. Så ni som försöker få kontakt med mig utan resultat, där har ni anledningen. Jag har varenda minut intecknad på dagarna (som riskerar att bli långa med) den här veckan =/

Fuck this! kvalificerar lätt som veckans ord.

Det här är en gammal klassiker, men den håller rätt bra än =)

Har ni hört sagan om han som gick till skräddaren för att få sig en kostym uppsydd... något hände på vägen och så blev det något annat... Till slut fick han sig bara en fingerborg.

Sanning eller fiction? Det är frågan, men i min värld har jag upptäckt att man kan köpa en orm och få sig en massa annat på vägen. Tjafs, bråk, misstro, pajkastning, gliringar osv osv. Därför vill jag å det bestämdaste varna alla känsliga människor från att köpa ormar om dom inte är förberedda på det medföljande paketet.

En liten orm behöver inte bli en fingerborg... bara så ni vet liksom.

Sa jag förresten att vi förmodligen blir med orm snart, Devlans lilla "Musse" ska eventuellt flytta hem igen.

Igår var livet helt i stå. Jag vaknade och den huvudvärk som gnagt sig fast under skallbenet kulminerade (med obetoning på kul) i dundervärken allan med tillhörande krek (det betyder grek eller krärk på stockholmska, censuren påkallar att jag inte förtydligar vilket av dom som avses, men jag lovar att om den luktade vitlök så var det enbart på grund av återvinningen).

Torsdagen tillbringades först i sängen och sedan på sofflocket. Allt till fredagens förtret eftersom det nu är dubbelt så mycket att göra plus att huvudet sitter uppe på halsen och gör sig påminnt hela tiden.

Sömnbrist suger värre än lättklädda glädjeflickor i Thailand. Jag har förvisso inte undersökt hur sugande dom är men bekanta som gjort denna pilgrimsfärd bedyrar att är det något dom gör så är det suger... så jag väljer att tro att det är sant.

Jag har inte sovit många blundar inatt... bland annat har jag haft en jävla låt i skallen hela natten. Det lustiga är att jag inte ens hört den på hur länge som helst så varför valde den just inatt att spöka i mitt huvud tro?

Sökmotorer i all ära men någon knappar ju in en sökfras eller olika sökbegrepp i en sökmotor... det kan vi väl vara överens om? Jag har sett många lustiga sökbegrepp men den här tyckte jag var ganska kul och dessutom att det faktiskt resulterar i en träff rakt ner i min blogg =)

the world is min fasen

då tyckte Google att den här sidan var ett bra alternativ =)

http://sindarinsworld.blogspot.com/2008/07/fasen-det-gick-ju.html

Jag antar att även om alla begreppen faktiskt rymdes i sökningen så var nog sidan ändå helt fel. Lite lustigt var det ju ändå, veckans ord blev det ändå =)

Om du följde länken in och mot all förmodan skulle komma tillbaka får du ursäkta skämtet, men jag kunde inte låta bli att dra lite på dom gamla smilbanden.

Jag satt och raderade lite skräpmail nyss och kom att tänka lite blåögt på en sak... undrar Lydia Adamia och hennes kompisar som säljer sex och viagra i min mail är snygga ;-) Well... antagligen inte, skulle tro att dom är finniga, flottiga gubbs med hornbågade glasögon och heter typ... Bengt.

Allt är inte alltid som det verkar

Jag hann inte levla upp i helgen, tiden gick åt till så mycket annat så WoWandet fick ligga nere helt enkelt. Lördagen tillbringades med att bl a fiska fiskar, köpa fiskar, köra fiskar till andra sidan stan, fira Evils mor osv osv och söndagen gick i trötta huvudens tecken helt enkelt. Nu får jag ett ralistiskt mål inför kommande helg istället eftersom det är närmre från 29 till 30 =)

Helgens bästa kommentar (och både jag och Evil är oskyldiga):
- Mamma jag gråter nu. Ja du får det =)

Keep it real

Jaha då var regnet tillbaka med besked. Välkommen höst och vik hädan sommar... eller nåt.

En intressanta sak att belysa med regn är hur totalt hänsynslösa vissa människor är med ett exemplar av den fläckvis regnskyddande konstruktion som kallas för paraply i sin hand.

Låt mig ge dig ett par exempel på hur människor kan bete sig med denna till synes harmlösa konstruktion...

Halshuggaren (även kallad förblindaren). Den här varianten ses ofta i händerna på lite kortväxta och gärna äldre damer som för att skydda frisyren och sin beklädnad ända ner till knäna drar ner paraplyet så nära sitt eget huvud att dom i det närmsta liknar en enorm flugsvamp (vilket förutsätter att nämnda dam har ett rött paraplu med vita prickar, men skulle "hatten" vara av annan färg kan man byta ut flugsvampen mot t ex champinjon, Karl Johan osv, du hajar principen) ute på promenad. Vad denne stolta skivling inte bryr sig om är dock hur många halspulsådror eller ögon som går åt i hennes framfärd (i ärlighetens namn sker nog de flesta av nämnda skador ovanför skivlingens blickfång med). Mycket dödlig!

Spjutkastaren (kan även kallas för lansiär mm). Här handlar det ofta om medelålders herrar som försöker se raska och alerta ut, dom spatserar med långa kliv och för sitt paraply med den dödliga ändan framför sig som om dom försökte spetsa vildsvin. Dessa herar på jakt har dock teoretiska möjligheter att se och möjligen undvika sina villt fäktande offer, men det är dock ingen garanti för en klarad livhank eftersom dom i all sin disträ kan glömma bort att dom har sitt dödliga vapen i handen. Minst lika dödlig som halshuggaren, att Tarantino ännu inte gjort en splatt-film om en paraplymördare övergår mitt förstånd.

Snigeln (möjligen kan man kalla den för tvättsvamp eller amöba med). I den här kategorin ryms nog de flesta kön och åldrar men jag ser ändå framför mig en yngre och inte lika respekterande individ, i all min förutfattenhet. Snigeln ser du på bussar och tåg och namnet kommer av dom våta lämningar vedebörande lämnar efter sig på sätet bredvid. In i bussen från det utanförsigkommande regnet kliver snigeln in och sätter sig på ett ledigt sätye. Är sätet bredvid likaledes ledigt så lägger snigeln helt sonika sitt dygnsura paraply på detta, utan en tanke på att andra mer eller mindre torrbakade personer ska sitta där senare. Inte alls dödlig men ack så försrgligt det är att hamna i snigelns bakvatten.

Skvättaren (kan även kallas flaxaren). Här har vi en annan variant av paraplymisshandlare. Vi har redan konstaterat att många paraplybärare är egositiska ända in till skelettet, men den här kategorin tillhör på ett sätt dom värre ändå. Vi talar om dom som efter att tämligen torrbakade, torrskodda mm har vistats utomhus och på väg in i ett hus, buss, pissoar... ja i stort sett allt man kan gå in i, lite nonchalant sträcker sitt paraply bakåt och flaxar med det helt villt för att slippa få med sig vatten in i vart dom nu är på väg. Visst, dom andra urinerande, bussåkarna, kompisarna osv kanske inte vill ha några vattendroppar inomhus, men hallå... den bakom var redan blöt och nu är han/hon genomblöt! Skvättaren är inte direkt dödlig, såvida du inte blir genomblöt, får lunginflammation och dör på grund av attacken, men den kan lika gärna drabba dig på grund det förekommande av skyfallet så skvättaren behöver inte nödvändigtvis vara dödsorsaken och det kan vara svårt att bevisa att just så är fallet. - Tack Jossan för att du påminde mig om denna ack så viktiga grupp paraplyparasiter.

Det var tre fyra olika stereotyper man kan möta på med paraplyet i högsta hugg en dag som denna. Finns det fler? Kommentera gärna så kompletterar jag vartefter.

En annan dag kanske jag reflekterar över paraplyers utseenden och vad dom säger om människor... kanske kanske inte.


Edit: Fler personligheter har tillkommit.

Keep it real =)

Jag vill bara inleda med att säga att det här inlägget kommer att drypa av fördomar så att även de känsligaste läsare nu är varnade och själva kan välja ifall de vill fortsätta läsa eller inte.

Under ett par års tid har vårt kontor varit en byggarbetsplats. Först skulle stora delar av huset byggas om för att bereda plats åt en stor svensk myndighet (vilket tog nära på ett år) och när dom hade flyttat in var det vår tur, då skulle våra lokaler byggas om med oss i dem. Eller ja, det var en sanningn med modifikation, vi fick flytta runt i huset samtidigt som det byggdes om där vi skulle sitta senare - en variant av hela havet stormar på byggmanér skulle man kunna säga.

Under en ombyggnad där det sitter folk i huset upptäcker man ganska snart vad lugn och ro innebär, eller kanske snarare avsaknaden av densamme. Man hade en överenskommelse med hyresvärden och byggentreprenörerna att inga stomljud, dvs betongborrning, bilning mm där ljudet transporteras via betongen runt i huset skulle förekomma under kontorstid. Jag tror inte att jag gissar fel om jag säger att projektledarna och hyresvärden tillhörde dem som INTE hade skumma ljud för sig, men dom var nog dom enda med. Det gick inte två dagar i rad utan att vi fick jaga rätt på byggledarna som sedan fick gå run i huet och leta efter de skyldiga. Och några sådana fanns det aldrig heller, det kunde ligga borrmaskiner runt hörnet och ryka men det var aldrig Kalle eller Pelle (eller vad dom nu kan ha hetat) som hade borrat, det var nog killarna i andra ändan av korridoren. Så där var det som sagt mer eller mindre dagligen.

En annan intressant incident var när dom skulle flytta upp ventilationen från översta våningen till taket. Huset är stort så det finns 4 st identiska installationer och på varje ställe började dom med att ta upp hål i taket, utan att täcka över dom och hoppades på att det inte skulle börja regna. Jag lovar er att om det någonsin har regnat här så var det den sommaren. Flera dagar i rad och vid flera tillfällen fick dom ta hit folk för att suga vatten i källaren pågrund av enorma skyfall. Jag ljuger inte när jag säger att vattnet formligen rann ner för väggarna överallt i huset.

Först när dom jobbade med den fjärde och sista installationen kom dom på att man kan bygga ett tält över hålet ner till resten av huset. Fördom 1: Det var nog knappast omskolade hjärnkirurger vi hade här den sommaren.

Ytterligare en liten söt händelse som var svår att hålla sig för skratt var ventilationskillarna. Den ena var serb och dom andra två var bosnier. Jag har ingenting emot invandring eftersom jag själv härstammar från ett annat land men det blir smått komiskt när man sätter ihop ett arbetslag med människor som knappt kan beställa en kopp kaffe på svenska och dessutom inte ens pratar samma språk inbördes. Efter ett par timmars grävande och rotande i innertaken insåg dom att teckenspråk och grymtningar funkade bäst. - Hey *kille A ropar på B som tittar upp* - Ska den här upp här? - Va? - Ska den här upp här? - Jak inte.. va? *slutligen pekar A på manicken och sedan hålet i innertaket varpå B skiner upp som en sol och nickar jakande* Fördom och slutsats 2: Om man hyr in billig arbetskraft kan det underlätta ifall dom förstår varandra, annars går det mer tid till teckenspråk än fastsättande av detaljer.

Nåväl till slut blir det ju i alla fall fint när dom bygger om och det var egentligen inte bygget i sig (även om man i efterhand kan skratta åt hur mycket som helst) jag ville belysa utan latheten hos vissa människor.

Som jag inledningsvis skrev så bodde vi kvar i huset under renoveringen och det medförde att vi fick flytta på oss vid flera tillfällen fram och tillbaka, inte bara manskap utan även alla förråden blev föremål för flyttar till ena sidan ena dagen och till andra sidan den andra. Vår hyresvärd stod för flyttpersonal i alla lägen men dom hyrde nog inte in dom dyraste till just förrådsflyttarna. Först skulle alla förråd samlas ihop i några överblivna kontorrum tillfälligt och det gick väl hyfsat, allt stod staplat frön golv till tak men det var ändå överskådligt sedan kom skräcken och det är detta som hela inlägget handlar om. Allt kördes till slut ner i vårt nya och förhoppningsvis permanenta förråd i källaren men den ungefärliga ordning som hade funnits tidigare i kaoset är som bortblåst. Jag skulle ner i källaren och leta efter en kartong häromdagen och detta är vad jag möttes av. Min slutsats är att dom helt enkelt lastat allt huller om buller på pallar som dom sedan kört rakt ner, ingen som helst ordning. Vi hittar kartonger med material A på 14 olika ställen och mitt i staplar mm.

Ibland är det skönt att det inte är min egentliga arbetsuppgift att hämta saker i våra förråd, men jag tycker synd om killen som har delar av sitt arbetsmateriel därnere, eller vad tycker ni själva? Fördom och slutats 3: Dom här killarna behöver nog inte ens fundera på mensa.