Ett steg i taget

Under oktober månad var vi på jobbet med i en riksomfattande stegtävling. Jag slutade på plats 7429 (av 21592) vilket väl får anses som rätt så hyfsat ändå. Eller wtf... det var ju skitbra för att vara jag. Min ursprungliga målsättning var att klara av de 7000-i-snitt-stegen per dag för att må bra och ändade upp med att gå c:a 10.500 steg i snitt istället.

Den största förändringen sitter nog i huvudet ändå, under tiden la jag av med mina 1-1,5 l Cola per dag och ersatte dem med vatten istället (jag medger att jag fuskar och dricker 1-2 glas om dagen på helgen men det ändar upp i samma mängd som jag drack dagligen innan... fördelat över hela helgen). Dessutom har jag börjat gå ner till pendeln istället för att ta bussen när jag ska in till stan eller jobbet. Jag går även flera gånger i veckan upp till tunnelbanan vid jobbet istället för att ta bussen där med så visst har jag förändrat mina vanor *nickar stolt*

Nu då? Ja nu är ju tävlingen över och jag kommer nog inte att ta ut stegen fullt lika mycket men jag kommer definitivt att fortsätta med mina promenader flera gånger i veckan.

Japp det ska jag, det tummar jag på.

7 kommentarer och åsikter:

Anonym sa...

du e dutti du ...me följer mä dej på promenader när du vill =-)

Sindarin sa...

Det gör du ju inte... dom flesta promenixer tar jag ju till och från jobbet =P

Jossan sa...

Starkt jobbat!
Fortsätt promenixa, det är skönt både för kropp och själ!

T sa...

håll det uppe, e bara att gå över till oss i Hby och hälsa på en dag. e inte så långt :D

Anonym sa...

menade såklart om du får för dej å ta dina promenader på kvällarna jue........

Sindarin sa...

Jahaaaaa... du menar så du. Då kan vi kalla det en date eller nåt =P

Anonym sa...

Meeen... va duktig han e =)

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.