Eftertanke

Har ni märkt en sak? Den här bloggen har snudd på självdött. En orsak är att jag helt enkelt inte haft tid, eller behov att skriva på länge. En annan orsak är det verkliga livet som kräver närvaro i såväl person som tanke.

Många saker som händer ger anledning till eftertanke, vilket i sig är bra. Alla anledningar som leder till självrannsakan är nog egentligen av godo.

Jag tänkte avsluta det här inlägget med en liten insikt.

Ibland stannar vi upp i livet och funderar på vart vi är på väg och vilka vi ska ta med oss dit. Människor som kräver att vi ska förändra oss för att passa dem kan vi lämna bakom oss, det är dom som stöttar och uppmuntrar oss att vara oss själva som förtjänar en biljett till slutmålet.
Published with Blogger-droid v1.7.4

Den blomstertid nu kommer

Så var skolavslutningen i årskurs nio över. Två delar vemod och lika många delar hopp om en underbar framtid efter sommarlovet tar vid.

Efter tio år i samma skola är det på allvar dags för grabben att kasta sig ut i verkligheten och höstens gymnasieskola. En epok är så att säga över och en annan tar vid.

Det blir bra, jag är övertygad om att han kommer att klara sig galant i framtiden med.

Sa jag att pappan var tämligen stolt över sin grabb?
Published with Blogger-droid v1.6.9

Tunga dagar

Sinnet är tungt och dagarna tyngre ändå. Jag har vridit och vänt på allt de senaste dagarna.

Varför är en fråga som jag återkommer till hela tiden.

Det enda egentliga fundering eller slutsats jag kommer fram till är att livet är vad vi gör det till och meningen vara det innehåll vi fyller det med.

Frågan om varför förblir dock obesvarad.

Det är lite tungt att fungera i den glättiga världen just nu, men det måste gå ändå.

Ta hand om varandra därute
Published with Blogger-droid v1.6.7

Tillhörighet

Jag har funderat en hel del på det här med att vara en del av en större helhet. Jag vet inte om det beror på rastlöshet eller något annat men i hela mitt liv har jag mest betraktat tror jag.

Jag menar inte att jag stått utanför i den bemärkelsen att jag levt ett ensamt liv, men jag har aldrig lyckats hitta den stora passionen som andra människor gör i stora sammanhang. Det kan vara ett band (done that) eller teatern (done that too). Helt enkelt hängivet och passionerat ägnat sig åt något och funnit sin plats i världsalltet.

Alla verkar göra det utom jag.

Ibland tror jag att jag hittat rätt men efter en stund har jag och passionen av olika anledningar ofrånkomligt särat på oss. Jag är djupt imponerad av alla ni som hittar ert kalln och lever för det. Hur gör man?

Nog ynkat, nu åker jag hem och brassar lite käk.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.