sindarinsworld.blogspot.com

Jag är hemma idag för att ta emot en låssmed (klart) samt för att lägenheten ska besiktnigast inför stambytet (också klart). Undrar om jag ska ta och lägga mig ner och vila lite innan jag fortsätter att ta itu med mitt badrum kanske =)

Dessutom fick jag glädjande besked om att två av de garderober jag trott skulle tömmas inte alls behöver tömmas =) mindre jobb i helgen med andra ord =D

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Igår på eftermiddagen lyckades jag äntligen ta mig ner (och in) i min källare för att hämta upp dörren till vardagsrummet. Med den väl på plats plockade vi ut våra nyfikna killar i den stora vida världen utanför glasrutan.

På bilden ser vi Mochino (den mindre av dom, jag vet, kvalisorten suger hårt... den är tagen med mobilkamera) som ganska snabbt fattade att en öppen glasdörr är vägen ut till friheten =)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Jag satt på tåget till jobbet i morse och lyssnade lie förstrött till två äldre damer som diskuterade det här med Earth Hour i lördags. När jag lyssnade på dom kom jag att tänka på att det faktiskt inte var så himla länge sedan de här äldre damerna faktiskt inte ens hade ström att spara (jag medger att jag förmodligen inte funderat i dom tankebanorna ifall delar av deras diskussioner inte behandlat just detta faktum).

Utveckling är väl alltid bra, tror jag. Men tänk på hur mycket som faktiskt förändrats för våra far- och morföräldrar under deras livstider. Många av dom har under en och samma livstid gått från ett stampat jordgolv i ett litet torp till ett toppmodernt samhälle där till och med kylskåpen kan vara datoriserade.

Vilken omställning! Och idag kan vi gnälla lite och säga att det var bättre förr och då mena att förr var 2-3 år tillbaka i tiden. Själv grämer jag mig för att bli utan badrum några veckor, men jag har ju fortfarande rinnande vatten inne i lägenheten. Ingen som behöver släpa vatten här heller.

I den här utvecklingstakten, vad kommer att vara det mest revolutionerande utvecklingen den dagen vi sitter på ljugarbänken och talar om förr. Har vi redan sett vår tids största innovationer eller finns det ännu mer att invänta?

Den som lever får väl se antar jag. Vem vill boka höger- respektive vänstersidan på min ljugarbänk för att se tillbaka på hur livet utvecklats när vi blir 65?

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Om någon gång åker buss från Karlbergs station i Stockholm ska du ta dig en titt på fasaden på huset som står på ovan adress. Över porten sitter det två stycken utskulpterade utsmyckningar som föreställer två små pojkar, eller om dom möjligen ska vara änglar, det är nämligen lite svårt att avgöra eftersom tiden gått rätt hårt åt dom. Deras huvuden är bortnötta och även stora delar av deras kroppar.

Något som däremot motstått tidens förstörelse är deras enorma och oproportioneliga kön. Man undrar hur bildhuggaren tänkte där liksom.

Någon som vet hur gammalt huset är? Skulle vara kul att veta med tanke på den oblyga utsmyckningen.


Edit: Jag har hittat lite mer information om dessa unga herrars kön och tydligen är det en ganska sen företeelse. http://web.telia.com/~u87016056/norrmalm-vasastan/keruberna.htm

Här står två välutrustade gossar och pryder husfasaden. Vid en fasadrenovering för cirka tjugo år sedan roade sig byggnadsarbetarna med att förstora de två kerubernas manslemmar. Tilltaget upptäcktes inte förrän arbetet slutförts och alla ställningar var bortrivna.

Styrelsen för husets bostadsrättsförening diskuterade länge vad som borde göras, men den kunde inte enas. Ingenting hände, alltså och än i dag ser keruberna ut som de gör.

Hos fredzilla.blogspot.com hittade jag även följande bilder på de småp herrarna.

Den här helgen kunde jag gott varit utan. Hemma med rännskita i fredags och illamående resten av helgen. Inte illamående i den bemärkelsen att jag legat och spytt men jag har bara fått i mig lite flytande under hela helgen. Igår kväll var första gången jag åt något i matväg sedan i torsdags.

Jag hade säkert 1000 planer för helgen och det enda jag egentligen fick gjort var att ligga i sängen i tre dagar medans maginnehållet åkte berg- och dalbana. Nåja, desto mer att åstadkomma nästa helg då.

Igår var jag så matt på grund av näringsbrist så bara ansträngningen att betala räkningar höll på att ta knäcken på mig. Men det är klart, ska man se det från den positiva sidan så är jag ju väldigt medveten om att Robinson inte är något för mig. Jag menar jag har problem att avgöra vad som är upp och ner efter bara tre dagar, hur skulle det då vara efter tre veckor.

Idag är jag fortfarande rätt klen, men jag ska i alla fall ta mig till jobbet, det blir en hyfsat lugn och kort dag, hoppas jag. Vi tackar av vår vd oficiellt och eftersom dom även kommer för att besiktiga inför stambytet imorgon ska jag hem i vanlig tid för att fixa lite grejer jag inte orkade i helgen. I morgon är jag dessutom hemma hela dagen så jag får förhoppningsvis laddat om då.

Jag satt och läste hos Spiderchick och hittade en kategori som heter comment of the week och det är ju faktiskt klockrent så jag snor idén rakt av. Varje vecka kommer jag att skriva veckans bästa, roligaste, mest insiktsfulla, you name it kommentaren med länk till bloggaren i ett inlägg. En del av era kommentarer är för underbara för att gå förlorade i mediabruset.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Sambon har legat och spytt hela natten och nu har det blivit min tur. Skänt med lite ofrivillig semester men mindre skönt när magen vänder sig ut och in.

Trevlig fredag på er.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Håll i er gobbar å käringar, här kommer ytterligare ett meningslöst kvart över jobbet inlägg. Tidfördriv hade kunnat vara en annan beskrivning.

Just nu händer det visst inte så mycket, visst jag jobbar och har häcken full, det drar ihop sig till det beryktade stambytet så alla aktuella utrymmen ska tömmas, jag är på väg hem för att avnjuta en underbart god baconsallad, idag var det premiär för pulverlunch, jag har bälgat i mig vatten och sprungit på muggen varje timme, huvudvärken kommer sakta över mig, jag hade ett väldigt givande kundmöte idag som kommer att generera ett stort jobb, i helgen kommer pip över fredag till lördag, jag somnade när vi kollade på Hellboy II igår så jag har ingen aning om hur den slutade, Snyggfinskan hette egentligen något annat som barn, jag skulle kunna döda för en grillad med bröd just nu, jag har full koll på var handbrandsläckaren i tåget sitter, solen skiner fortfarande osv.

Men hur intressant är det egentligen för er att läsa om det? Vad intresserar er förresten när vi ändå har ämnet upp för diskussion? Jag frågar även er som bara smyger förbi och läser snabbt för att sen dra vidare. Jag är intresserad av att höra även just din åsikt.

Själv intresserar jag mig mest för nakna och genuina berättelser ur livet. Aha-upplevelser. En stunds eftertänksamhet. Att stilla bli berörd.

Det där med frågelåda var nog inte vår grej mina kära läsare ;-) Men jag fick ändå ett par frågor som jag ska göra mitt bästa att besvara. Hoppas att ni som frågade blev lite klokare =)

Vad är ditt drömyrke? Om du fick välja helt oberoende av lön och sånt, vad skulle du helst vilja syssla med? Jag trivs rätt bra med det jag gör men om jag vore ekonomiskt oberoende skulle jag vilja jobba antingen som coach eller i skolan och försöka fånga upp ungdomar innan dom kommer på glid. Jag delar ju ändå med mig av alla mina erfarenheter till folk så kunde jag skulle jag nog gärna jobbat med det.

Vad jobbar du med egentligen? Det var den lättaste frågan av alla =) Jag jobbar som grafisk formgivare. Jag gör original till trycksaker och web. Det är allt från foldrar, plastkassar, dekaler till facklitteratur.

Jag har faktiskt en fråga som är både på skämt och allvar (ska bli spännande att se svaret :) Hur har du blivit så klok och vart får du allt ifrån? Dom säger att man utvecklas genom sina kriser och jag har haft ett antal i mitt liv så det är väl en anledning. Vishet kommer med åldern säger dom ju med och i viss del skulle jag vilja påstå att det är sant. En komplemang som värmer är när någon kallar mig för vis faktiskt =) Vart jag får allt ifrån är kanske lite svårare att besvara, men erfarenheter är väl ett svar. Jag samlar på erfarenheter, såväl bra som sämre upplevelser är ändå en erfarenhet i sig. Alla erfarenheter är bra om dom får oss att reflektera över vår situation eller omvärld anser jag. Sen betraktar jag ju omvärlden och gör mina reflektioner utifrån just mina egna erfarenheter. Jag är övertygad om att det finns dom som tycker att allt jag skriver är trams och det är ju utifrån deras erfarenheter dom tycker så. Det måste man ju också respektera tycker jag.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Tiden går fort när man har roligt sägs det och nu är det faktiskt bara en dryg vecka kvar tills dom börjar jobba i vår lägenhet, eller åtta veckors helvete börjar som jag hellre skulle kalla det.

Redan på tisdag kommer dom och byter låsen till sina egna byggcylindrar och samma dag ska lägenheten även besiktigas inför arbetet. På onsdag kommer dom för att byta elcentralen med, en av dom riktigt få positiva detaljerna eftersom lägenheten äntligen blir bättre uppsäkrad.

Tiden går som sagt fort och vi har nu bara två helger kvar att; tömma och flytta vitrinskåpet i hallen, tömma tre garderober och städskåpet, tömma fyra överskåp, tömma och skura ur badrum och toalett, skruva ner inredning vi vill ha kvar i badrum och toalett, tömma diskbänk och skåpen under, hämta upp en dörr från källaren, tömma hallen på diverse pinaler.

En sak som slår mig när jag räknar upp allt är, var fasen ska allt få plats? En annan sak som slår mig som en betongvägg i öknen är allt damm från bygget, det flesta rum har dörrar som kan tänkas stoppa det mesta, men inte allt dessvärre. Köket däremot finns det inte ens någon dörr till och där ska dessutom rören komma in så det blir deras första stora arbetsplats :-(

En annan pikant detalj är tvättstugan, det blir åtta veckor i allmän tvättstuga. Jag vill inte verka bortskämd, men ni kan ju räkna ut själva varför jag föredrar den extra utgiften med tvättmaskin i lägenheten. Det är bretydligt mindre tjafs hemma än i en allmän tvättstuga.

Tack kära värd för denna värmande omtanke ni visar oss i åtta veckor av våra obetydliga liv.

Det är inte så jätteofta jag ryter till på skarpen men nu gör jag det. Vem beställde kylan??! Det blir ju för fasen bara kallare och kallare när det är våren vi väntar på.

Jag vet att jag upprepar mig till max, men snälla vintern. Din tid är faktiskt förbi så det är inte mer än rätt att vi får lite värme. Det kan inte vara möjligt att jag när det snart är april ska behöva skaffa långkalsonger för första gången på ett par år.

Skärp dig nu för fan!

Vi önskar nog lite till mans att våren på allvar ska göra sitt intåg så alla jublar vi lite när solen visar sitt vinterbleka anlete, men någor är fel. Med solen blev det ännu kyligare ute. Kylan tränger genom alla klädlager och biter sig fast i ben och märg.

Jag vet inte hur det är med er men jag behöver banne mig sol och värme nu som piggar upp mig, jag är trött och håglös mest hela tiden känns det som. Än sålänge verkar det som om jag får nöja mig med att känna solen i ansiktet genom fönstret, det höjer temperaturen i mig med någon kvarts grad i alla fall.

Jag har konstaterat det förut och ändå slås jag av det absurda i det lik förbannat.

Förklara gärna för mig om ni kan hur småkillarna idag lyckas få byxorna att sitta uppe. Om byxlinningen sitter nedanför höften, dvs underkroppens bredaste parti (såvida man inte har kyklinglår deluxe), vad håller då byxorna uppe? Jag tror knappast att en 14 åring har ett stort och praktfullt stånd att hänga upp dom på. Eller jo med tanker på hur ofta tjejer och sex far igenom skallen när man är tonåring är dom säkert cocked and ready mer eller mindre hela tiden, men att den skulle orka agera klädhängare hela dagen känns ändå mindre troligt.

Förvisso är deras gångstil anpassad för dessa "hänga på låren byxor" dom går så pass hjulbent att byxorna på något vis stannar uppe. Kruxet är att man inte riktigt vet om det är för att behålla byxorna på eller om dom faktiskt har skitit på sig, duscha ligger ju inte alltid överst på dagordningen heller så en doftexamination är inte alltid en helt pålitlig informationskälla.

Innan någor påpekar det ska jag erkänna att det här inlägget inte är allt för olikt ett tidigare i samma ämne, men det är ett fascinerande fenomen som jag tror att det forskas allt för lite i.

Nåja nog om det, fult är det i vilket fall som helst... Om ni frågar mig.

Ibland önskar jag att jag skulle pricka rätt i tiden. Det behöver inte ens vara varenda gång, bara lite sporadiskt liksom.

När jag ska planera saker tar jag alltid till i överkant eller i underkant. Lagar jag mat blir alltid någon rätt klar senare än de andra t ex. Ska jag ut och åka missar jag antingen bussen eller kommer så tidigt att jag får vänta en evighet på min avgång.

Eller så gör jag helt enkelt som idag, tror mig planera min hemfärd med gott om tid att smita in och köpa mig min mixer innan tanten slutar jobbet och ja, gott om tid blev det ju. Står och väntar på att hon ska sluta vid 19, något jag gjort sedan 18.30 för att vara exakt.

Tiden går saktare än din mamma när man väntar.

Idag ska jag nog se till att få köpt mig en mixer så att jag kan fortsätta att ta vikttjuren i hornen och börja göra smoothies till frukost, sen gäller det att hitta en bra lunchrutin med. Jag har kikat runt lite grann och nästan fastnat för den här (finns visst i en uppsjö färger, men svart eller rostfri känns helt ok för mig).

Bilden är lånad på OBH Nordicas hemsida

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Dom tänkte inte alls helt sonika (surprise?) innan veckan är slut skulle dom programmera så att vi även får komma in i porten bredvid och få tillgång till våra förråd igen =) Fast I have to hand it to them... om INGEN kommer in kan det ju knappast bli speciellt många inbrott i förråden heller =)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Jag är så lyckligt lottad så att mitt källarutrymme ligger i porten bredvid min port. Förr så var portarna upplåsta under dagtid så man kunde alltid komma åt källaren bara man gick ner före 21 på kvällen. Sedan en tid tillbaka har vi ett elektroniskt passersystem, vilket var välkommet eftersom ungdommar i trakten tycks tro att våra portar är deras matsal så det har legat både pizzakartonger, pommesfrittallrikar förutom rent snusk där ibland.

Nåväl, det spännande i kråksången är att porten bredvid har samma passersystem och våra "nuddar" går inte in i deras port och vice versa. Så nu funderar jag bara på... hur i helskotta ska jag komma åt min källare? =)

Jag har mailat förvaltaren så vi får väl se om dom inser att dom gjort bort sig en liten aning eller inte =)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Det händer ibland att man får kommentarer som den här

Ska vi prenumerera på varandra? =)
Lägg till mig, så lägger jag till dig med!

Jag svarar en gång för alla. Jag kommer inte att följa eller prenumerera på någon blogg, bara för att öka på statistiken i den. Om jag följer en blogg gör jag det för att den intresserar mig av någon anledning, det kan vara fascinerande människor eller ämnen som helt enkelt tilltalar mig. så med andra ord om jag inte finner bloggen intressant kommer jag följdaktligen inte heller att läsa den i fortsättningen. Visst skulle jag kunna lägga till dig som en vänlig gest, men inom kort skulle jag ha slutat prenumerera med om bloggen inte tilltalat mig. Jag förväntar mig faktiskt att andra människor resonnerar ungefär som jag med.

Låt mig dra en liknelse, jag är t ex allergisk mot körsbär så den som odlar körsbär kommer aldrig att kunna få mig som kund, oavsett om jag får rabatt på dem eller ej. Om du däremot odlar bananer så skulle det vara en helt annan grej liksom.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Många tankar hinner fara genom huvudet när man oroar sig för någon. Gårdagen var hemsk, på ett medvetet plan visste jag att inget hade hänt resenärerna men på ett omedvetet plan gick min hjärna igenom de allra värsta olycksförlopp och rapporterade tillbaka dom smaskigaste till mitt medevetande. Jag kollade tidningarnas nätupplagor flera gånger för att försäkra mig om att ingen kört av vägen igår. Jag lovar att det rann en tår eller två nerför min kind när jag väl fick kontakt med dom igen.

En vis person sa till mig en gång, gör upp med allt och alla du kan på en gång, en vacker dag kan det nämligen vara försent.

Vad han menade var t ex, tala om för dom du älskar att du älskar dem, säg förelåt eller acceptera en ursäkt om du kan osv. En dag finns dom kanske inte längre kvar och då är det försent att säga förlåt eller jag älskar dig och känslan försvinner aldrig.

Själv gjorde jag upp med min avlidna mormor efter hennes död vilket inte var helt tillfredsställande men det mattade ändå av hatkänslorna en aning. Min mor förlät jag när jag var 18, hade jag inte gjort det skulle nog våra liv varit förgiftade än idag.

Tillvaron är för bräcklig för att inte värna om dom vi älskar. Livet är nyckfullt och rätt vad det är kan allt förändras. Ta hand om varandra och fokusera på det vackra livet erbjuder.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Jag lever tyvärr inte alltid som jag lär. Jag anser i grund och botten att man ska välja sina strider, varför lägga energi på saker man ändå inte kan påverka. Men ibland brister det även för mig.

För att göra en lång historia kort skulle ju sambon och hennes döttrar åka ner och hälsa på en släkting över dagen. Dom skulle ända till Halmstad så resan skulle påbörjas riktigt tidigt. Varför man åker fram ochtillbaka 60 mil (enkel väg) på samma dag får någon annan fundera över. I vilket fall som helst så sov ungarna hos mormor eftersom det dels är mormor dom åker med och dels för att sambon hade en liten grej efter jobbet igår kväll.

Jag var fullt på det klara med att jag skulle få vakna för att väcka sambon när klockan skulle ringa vid halv fem, hon gillar nämligen att sova och det där med att kliva upp när klockan ringer är helt enkelt inte hennes grej. Klockan 4.15 ringer hemtelefonen hysteriskt och jag rycks ur min sömn och min första tanke är hjälp, nu har det hänt något med äldsta dottern eller lillprinsen, eller någon annan för den delen. I min värld ringer hemtelefonen bara hysteriskt mitt i natten om det är en katastrof på gång. Eftersom grabben och jag skulle vara uppe sent hade jag dessutom bett om att mormor och barnen INTE skulle ringa på hemtelefonen så att han inte blev väckt. Så i panik rusar jag upp och skakar fram en telefon. Adrenalinet pumpar och i mitt huvud utspelar sig diverse tragedier som kan ha hänt.

Det visar sig att det är sambons yngsta dotter som ska väcka mamma trots att jag bett att dom inte ska göra det. Jag väcker sambon och ger henne telefonen varpå hon kliver upp, klär på sig och går hemifrån för att möta upp dom. Fortfarande med blodet i svallning lägger jag mig och försöker somna om. Då ringer det igen har mamma gått än är frågan jag får. Nu brister det totalt för mig och jag fräser att hon är på väg.

Jag är både upprörd och fortfarande är kroppen i chock så jag skickar iväg ett drygt sms till sambon som följs av ett svar och ytterligare ett nytt sms osv osv. Ja ni vet hur det går till. Tydligen har inte barnet koll på att klockan är 4.30, men dom vuxna som sätter telefonen i handen på henne då??? Trodde dom också att klockan var 16.30?

Till slut lyckas jag lugna ner mig så pass att jag somnar någon timme senare och när jag väl vaknar vid 9.30 känner jag mig givetvis apdum, även om jag till viss del tycker att det var berättigat, jag vet inte hur andra reagerar men jag blir skiträdd om telefonen ringer mitt i natten, just för att det ofta handlar om en katastrof då. Samtidigt tycker jag att även om man är arg bör man kunna behärska sitt vokabulär.

Varför är man egentligen så korkad så att man tar till strid i en fråga som egentligen inte påverkar liv och död? Visst jag var arg, rädd och allt anant som ryms inom ramarna för dom känslorna, men jag borde ha jort bättre ifrån mig tycker jag själv nu när känslorna lugnat ner sig.

Har försökt få tag på sambon under eftermiddagen men utan resultat så jag undrar lite vad som pågår nu?

I samma stund som jag skriver klart detta kommer äntligen svaren så jag vet i alla fall att dom inte råkat ut för något, sen är väl frågan hur utagerad den här saken är eller inte är, men det är en helt annan sak.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Jag såg nyss en annons om haremsbyxor och av någon anledning fick dom mig att tänka på mummelbyxorna från min egen ungdom. Ni minns väl dom där tunna byxorna som all coola tjejerna hade. Dom var så tunna att man både såg deras trosor och hur läpparna rörde sig. Därav benämningen mummelbyxor - man såg hur läpparna rörde sig men man hörde inget.

I vilket fall som, modet då var riktigt fult och det känns lika fult nu.

Den förra frågelådan gick det väl lite si och så med. Frågor från en vän jag har kontakt med dagligen ändå ;-) men skam den som ger sig. Jag gör helt enkelt ett nytt försök.

Utmana mina sinnen och fråga vad som helst om mig och min omgivning så gör jag mitt bästa för att komma upp med bra svar.

Nu börjar helgen äntligen och dvärgarna börjar så sakteliga ge med sig. Kanske funkade det att skicka in den yppiga blondinen som ett surrogat för Snövit.

Ikväll är jag och grabben själva hemma så det blir nog en hel del WoW och kebab eller liknande (om han inte hellre vill ha mina hamburgare som stod på menyn innan sambon skulle ut och öla lite med tjejerna på jobbet).

Imorgon ska sambon neråt i landet (över dagen för att gratta hennes mammas gubbes dotter, så hon och tjejerna är borta från otta till sen kväll) och grabben ska vara kvar till på eftermiddan så morgondagen lär nog inte bli mer kreativ än ikväll.

På söndag ska vi iväg och gratta lillprinsen som fyller hela två år då. Tänk vad tiden går fort, det är redan två år sedan det ringde en trött dotter och berättade att jag blivit morfar.

Nu vet ni vad jag ska hitta på. Vad ska ni själva göra i helgen?

Aftonbladets Jessica Ritzén leker fattig och "lever" på socialbidrag i 30 dagar. Det hela verkar vara ett journalistiskt "jippo" för att se om det går eller inte går att leva på socialbidrag. Kruxet är att hon gör detta under 30 dagar och samtidigt sedovisar hon för svenska folket hur det går i hennes Fattigblogg.

Till en början lät det som ett bra initiativ men ju längre tiden går får jag en känsla av att det hela bara är en cirkus för att locka läsare. Nu ska dessutom fler människor "leka" fattiga ett tag.

Jag ska göra som du. Leva på 3000 kr. Jag tror det kommer göra gott för mig att ta en paus från den shopping hysteriska värd vi lever i

Varför då frågar jag mig? För att spara lite på slantarna för att sedan kunna konsumera som en galning igen? För att "förstå" hur dom mindre lyckligt lottade har det?

Hela projektet känns mer och mer som ett hån än något annat mot dom som faktiskt har det riktigt skralt ställt. Vad är vitsen med att leka fattig när man hela tiden har en livlina fast förankrad i sitt normala liv att ta till om det skiter sig. Att leka fattig kan inte jämföras med till exempel en ensamstående förälder som vänder på varenda krona bara för att få ihop mat till barnen och samtidigt hoppar över måltider själv för att pengarna helt enkelt inte räcker till. Eller pensionärer som går i soptunnorna för att hitta burkar att panta, bara för att dryga ut pensionen lite och få sig ett varmt mål mat även idag. Men det säljer säkert lösnummer och lockar nya läsare till såväl aftonbladets bloggar som till själva nätupplagan av tidningen.

Vad blir nästa tilltag undrar jag? Ska någon journalist bli HIV-smittad för att se om bögarna har det så urjävligt som en del påstår? Eller varför inte utsätta sig för en gruppvåldtäkt kanske och sedan berätta om det? Det skulle säkert sälja fler lösnummer det med. Det optimala vore väl om någon tog på sig rollen som antingen massmördare eller massmördad med för att på allvar tränga in i psyket på såväl offer som gärningsmän.

Nä aftonbladet... behåll ni er cirkus så läser jag dom andra blaskorna i fortsättningen istället.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Besöksstatistik är som jag sagt tidigare intressant, speciellt om man kan bryta ner det till olika profiler. I vissa fall kan man lyckas få till en hyfsat bra beskrivning tror jag.

Den sociala läsaren läser bloggen varenda dag... gärna flera gångern om dagen med. Han (fast företrädesvis hon) kommenterar flitigt, såpass flitigt att långa diskussioner uppstår. Den sociala läsaren är ofta väldigt öppen och trevlig, en sådan person man skulle kunna tänka sig att knäcka en pilsner, smoothie, selleristjälk med (vad som nu passar för stunden om man så säger). Den sociale läsaren drivs nog av sin nyfikenhet på omvärlden och själva interaktionen med den.

Den smygande läsaren kommer ofta in, istort sett dagligen med. Han/hon läser alla inläggen och så många kommentarer som går. Vad som egentligen driver smygaren är lite osäkert. Vill han/hon hitta saker att reta upp sig på eller hoppas smygaren helt enkelt på att det en dag ska komma något intressant att läsa?

Den intresserade läsaren läser också istort sett dagligen men intresserar sig kanske bara för de inlägg han/hon kan identifiera sig med och kommenterar då dessa. Om inläggen i sig inte tilltalar så kommenterar han/hon dem heller inte, men sålänge som guldkornen dyker upp med jämna mellanrum kommer den intresserade tillbaka lika troget som ett bi till blomman.

Den ointresserade läsaren är en som slumpar sig fram, klickar på en länk på måfå men upptäcker att dravlet på sidan inte tilltalar honom/henne och slumpar sig vidare.

Glömde jag någon?

Edit: Någon påpekade mycket riktigt att det kan finnas hybridprofiler med, dvs blandningar av olika profiler man kan till exempel vara en släng av både Social och Intresserad. Kan man vara fler blandningar, t ex Intresserad och Smygare med?

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Idag ska jag berätta lite om när sambo och barn skrattade åt mina dumheter.

Jag träffade en försäljare av hälsoprodukter som innehåller aloe vera för ett drygt år sedan och tänkte att jag skulle ge hennes produkter en chans. Jag köpte tre månaders förbrukning och fick en tandkräm på köpet. Som vanligt skrattade familjen åt mina infall. Nu hör det till saken att jag är sämst på att dricka något på morgonen, jag glömmer helt enlkelt bort det. Men borstar tänderna gör jag ju morgon och kväll. Tandkrämen är dessutom otroligt dryg så den har räckt länge.

Hur som helst. Hos tandläkaren brukar jag alltid ha något litet hål och tandsten. Idag hade jag enbart pyttelite sandsten på ett par tänder så jag frågade honom om det fanns en koppling och det ansåg han definitivt att det gjorde, såhär bra har det inte sett ut någon gång tidigare. Så nu är jag definitivt övertygad om att jag ska ha mer av den här tandkrämen.

Jag har fått på mig en strumpa som egentligen borde ha fått lämna oss för länge sedan, resåren är värdelös så strumpan kanar ner för varje steg jag tar. Snacka om ett steg bakåt för den moderna världen.

Ett annat I-landsproblem är att inse att man är en halvtimme tidig till tandläkaren. Inga problem tänker du. Jo om man är dagens första patient kan det faktiskt vara lite bekymmersamt, om inte tandsköterskan är på plats blir det till att studera folk utomhus tills hon kommer.

Nog med problem för stunden nu ska jag försöka överleva resten av bussfärden.

Fullt så allvarligt som rubriken antyder är det kanske inte men nog får små "synder" oönskade effekter. Lite sämre mat i veckan, ett besök på café med tillhörande blåbärspaj lämnar sina tydliga spår. Jag hade hoppats på kilot ner från förra veckan men fick nöja mig med 200 gram.

Jag funderar på att ta ett rejält dödsgrepp på monstret och ersätta en måltid (lunchen skulle kunna funka) med något annat men då måste jag få till bättre frukostrutiner än några skorpor och vatten om jag ska kunna stå mig hela dagen. Kruxen är bara att jag dels är ganska kräsen, gröt, fil, yoghurt, ägg mm tilltalar mig inte det minsta. Sen har vi problemet med beredningsyta med. Det finns inga ytor på jobbet att slafsa ihop frukost på och hemma är jag för trött för att äta. Fast det är klart, lunchpengarna jag spar in skulle jag ju kanske kunna lägga på en frukost-smoothie istället.

Undrar om det skulle kunna funka?

Nåja det får jag fundera vidare på, nu år det tandläkaren som gäller. En gång per år besöker man honom och ändå får jag ont i magen varenda gång.

Jag ligger i sängen och slötittar lite på Cops. En bil blir stoppad och alla i bilen blir försedda med handklovar i förebyggande syfte. Det fick mig att komma ihåg den gången jag själv blev stoppad av polisen för att ha svängt före en refug istället för efter den. Det var i princip samma procedur, inga handfängsel men väl inlåst i baksätet på polisbilen tillsammans med ena polisen medans dom förklarade för mig vad jag hade gjort för fel och fick min o-bot utskriven.

Man känner sig fan inte stor i baksätet av en polisbil.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Innan jag går och lägger mig igen känner jag att jag bara måste kommentera hur mitt forna modersmål misshandlas av en hel del människor på nätet. Jag var t ex nyss inne på en sida där en stor rubrik lyder "I believe on destiny" dvs Jag tror på (som i att exempelvis sitta uppepå något) ödet. Givetvis en mycket bra livsfilosofi, men hur tänkte personen när den översatte sin filosofi? Min gissning är att den blev översatt ord för ord med ett engelskt lexikon till hjälp. Och det blev ju lyckat. Det var bara ett exempel som jag såg nyss, men personen är långt ifrån ensam om att skriva ihop saker "på ett ungefär".

Barn som precis lär sig ett främmande språk kan jag ha full förståelse för att det blir lite halvknas när dom ska sätta ihop meningar, men ungdomar och vuxna med flera års engelskaundervisning i bagaget? Nja då börjar det faktiskt lukta lite illa tycker jag. Fast jag ska erkänna... alla kanske inte har fallenhet för det, vissa ämnen VAR ju trotsallt svårare än andra i skolan, men då kanske man ska vara lite ärlig mot sig själv med. Jag t ex har aldrig varit någon höjdare på matte så därför begränsar sig också mitt bruk av det till användningsområden jag trotsallt behärskar.

Slutligen ska jag dela med mig av en liten händelse som har några månader på nacken men som fortfarande lämnar ett litet leende på läpparna. Vi hade precis avslutat en instans i WoW. I mitten av ett stort rum finns ett stort hål, trillar man ner i det så dör gubben utan pardon. I vilket fall så var vi helt klara... alla monster var döda och vi var på väg ut. Sonen kom lite på efterkälke av någon anledning så vi stannade upp för att vänta in honom och helt plötsligt ser vi på hans miniatyr att hans gubbe dog knall och fall. Vad hände frågade vi givetvis och trodde att vi kanske hade missat några monster på vägen ner. I was running and talking to my sister then cames a hole blev svaret =) (vi hade en finne med i partyt så engelska blev det talade språket den gången). Med andra ord hade han sprungit rakt ner i hålet. Ja det var på tal om att barn inte alltid får ihop en riktigt rätt mening när dom börjar lära sig språket =)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Huvudvärken ville inte släppa sitt tag om mig så jag ska lägga mig och somna om och hoppas att jag mår lite bättre sedan så att jag kan ta itu med ett projekt jag ligger lite efter med. Jag borde kunna få lite gjort med det om jag bara har ork sedan, här finns ju inga kollegor, kunder eller störande telefoner.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Den här dagen känns som en potentiell "killer". Jag har sovit fruktansvärt illa, mår illa och har ont på dom flesta tänkbara ställen. Huvud, nacke, rygg, axlar, skuldror... you name it.

Nu har jag kommit till den punkt när jag måste släpa mig upp ur sängen vare sig jag vill eller inte för att hinna göra mig i ordning för att åka till jobbet.

Den här dagen blir nog inte kul någonstans.

Ja nu har vi kommit fram till slutet av den här dagen. För er som tänkt köra på ett litet tag till lämnar jag ett litet avtryck i etern i form av detta tämligen söta Youtubeklipp.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

När man åker kommunalt är det alltid lika underbart att sitta och lyssna lite på vår unga generation när dom kommunicerar med varandra. Idag har jag bland annat hört följande konversationer.

För det första insåg jag i ett tidigt skede när två ynglingar diskuterade sina WoW-äventyr i morse att min övertygelse att Hunters bara är sjukt jobbiga att ha att göra med. Sorry Hadjii men det är så.

Nästa "intressanta" diskussion var tre tonårsgrabbar som satt i telefon (altså bara den ena men de andra två hejade på). En kamrat till dem (förmodligen han i andra ändan av luren) hade träffat en tjej och den stora frågan dem emellan (som även resten av vagnen fick ta del av) var huruvida han hade fått doppat eller inte.

Tredje och den som definitivt tillhörde intelligensreserven. Var två tonårstjejer som diskuterade. Bland annat framkom att det kändes "sjukt allmänbildat" att läsa tidningen så dom skulle minsann läsa tidningen varje dag. Bland nyheterna kunde man dessutom läsa att Therese Ahlsand (notera efternamnet) blivit av med sitt rekord på grund av dubbla baddräkter. Men guuud så sjukt, varför då? Jag vet inte, jag orkade inte läsa hela artikeln. På det viset fortsatte resten av resan :-)

Undrar om vi lät likadant i deras ålder?

Ja du läste rätt jag är en missbrukare, men inte i den bemärkelse man vanligtvis förväntar sig. Jag tuggar tuggummi i stora mängder. Det går allt som oftast bortemot ett paket om dagen faktiskt. Anledningen att det går åt stora mängder är att jag har en liten egenhet, jag hinner nämligen bara tugga ett par minuter innan jag reflexmässigt sväljer dom. Snacka om att jag hade gjort kometkarriär som prostituerad ifall jag var kvinna.

Nu utmanar jag dig kära läsare att berätta om en egenhet du går och bär på (Cat, att du sover i tvättkorgar räknas inte eftersom du redan kommit ut ur den garderoben) ;-)

Har ni några intressanta bloggar ni läser ofta som ni vill rekommendera? Jag har ett gäng bloggar jag läser men vill gärna ha tips på fler. I högermarginalen ser ni några som jag följer vartefter dom blir uppdaterade (klicka på visa fler så ser du alla). Det här är dock inte alla... vissa bloggar jag läser skyltar jag inte med på grund av att dom är av allra personligaste laget och jag vet inte om bloggaren i sig vill att dom ska spridas vitt och brett. En del personers smärta vill dom kanske hålla lite för sig själva tänker jag.

Redan från start kan jag säga att det är totalt ointressant med bloggar som innehåller dagens outfit och bajsblöjor.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Har ni förresten sett att solen skiner idag? Med ljuset kommer glädjen så vi hoppas på en riktigt bra dag idag.

Ta hand om er därute och unna er att luta er tillbaka en stund och bara njuta av tillvaron. Varför inte köpa en glass och ta en liten prommenad på lunchen och bara koppla bort stressen och alla måsten för en liten stund. Nu ser vi till att våren kommer och stannar tycker jag.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Bloggar dedikerade till klubben för inbördes beundran.

Vi stannar kvar i åskådningen av fenomen i bloggsfären och kikar närmre på dom bloggar som fungerar som arena för klubben för inbördes beundran. För det första ska jag börja med att säga att det finns en uppsjö av välskrivna bloggar och det är ofta en av anledningarna till att man stannar upp och läser dem. Intressanta livsöden är till exempel innehåll som brukar tilltala mig. Tyvärr talar inte innehållet i sig om ifall bloggaren egentligen vill ha läsare eller feedback på det han eller hon skriver. Det visar sig senare.

Jag brukar undvika kommentarer som hur står det till, vackert väder osv. Sånna läser folk ändå inte och i ärlighetens namn skrivs dom oftast bara i ett försök att hora till sig läsare. Däremot kommenterar jag ofta om det någon skrivit berör mig på något sätt. Det kan vara ett svar på en ställd fråga i inlägget eller feedback och råd utifrån min egen livsåskådning. Det är nu det visar sig om bloggaren egentligen vill ha läsare utanför den egna kretsen. Vissa tackar för responsen dom fått (om den var till någon nytta eller ej vet man alltför sällan dock). Andra däremot får man en känsla av att feedback bara är intressant om den kommer från deras inre krets.

Bloggar för inbördes beundran brukar ganska snart falla bort från listan över bloggar jag följer, hur intressanta eller välskrivna dom än verkat från början. Om en bloggare ber om feedback borde han eller hon även vårda sina läsare bättre kanske om dom inte ska tröttna.

Jag spinner vidare lite på gårdagens inlägg som handlade om bland annat kommentarer.

Jag har varit lite ur fas några dagar, det innebär att jag till exempel varit väldigt lita uppkopplad utanför jobbet. Jag har kraschat framför TVn och sen slocknat faktiskt. Mycket av mitt bloggande har därför skett via mobilen istället. Den som kom på att man kunde maila sina inlägg till bloggen var ett geni. Tack för det. Samma sak gäller för kommentarerna, dom läser jag via mail i mobilen för att sedan besvara dom när jag sitter vid datorn igen.

Om jag nu ska återgå till min huvudtanke med det här inlägget så är det just kommentarerna som verkligen sätter ett leende på läpparna. Det är så sjukt roligt att läsa mailen och inse att det ligger några intressanta, insiktsfulla och uppmuntrande kommentarer från bloggen där. Jag har skrivit om det tidigare och det är ju faktiskt bara ord, men ibland så betyder rätt ord från vissa människor så mycket mer än dom slumpvist utslängda bokstäver dom faktiskt bara består utav. Jag betraktar saker, har funderingar, brottas med dilemman osv och ofta ger ni mig respons, feedback, en push i rätt riktning. Ja kalla det vad du vill helt enkelt och det är så underbart.

Jag startade min blogg för att skriva av mig funderingar och bekymrade mig väl egentligen inte om någon annan än sambon läste inläggen. Hon har ju knappt något val om man så säger. Men responsen jag fått från andra vänner, bekanta och helt främmande människor som slumpat sig förbi och antingen gått vidare, eller som en del andra faktiskt stannat kvar är helt fantastisk. Det var ingenting jag ens drömde om från början. Ja jag vet, vi inte pratar om flera hundra personer utan ett knappt tvåsiffrigt antal, men er ärliga respons ger så otroligt mycket.

Det som började som ett simpelt inlägg om kommentarer slutar som ett tack till er läsare för ert genuina och ärliga stöd.

Var alltid dig själv och stå för den du är. Även om andra kanske inte alltid tycker som du så kan du förtjäna deras respekt bara för att du är du.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Jag sitter och slöläser en hel del bloggar till och från och något som slår mig är dels mognaden hos många bloggare och det andra är hur många attentionswhores det finns här ute.

Vi läser om stängda kommentarsfunktioner här och där men i ärlighetens namn, när man väl börjar blogga ställer man sig inte i rampljuset för allmän beskådning? Många av dessa bloggare och bloggerskor kan inte alls förstå varför folk skriver så elaka kommentarer om dom. Men själva kan dom ösa ur sig vad för skit om vem som helst utan någon som helst betänklighet.

En annan lusitg liten egenhet som många bloggare dras med är detta kommentarshoreri. Kommentera mig så kommenterar jag dig, skriv en kommentar så blir jag glad osv osv. Samma regler gäller här, dvs inga alls, för de enda kommentarer dom egentligen vill ha är dom som bekräftar allt dom skrivit... och gärna hur snygga dom såg ut i gårdagens outfit med. Många gånger förblir kommentarer inte ens lästa eller bemötta, dom förblir helt enkelt bara en i statistiken. Sen har vi anhängarna till alla dom "stora" bloggarna. Jag törs påstå att minst 75% av alla som kommenterar gör det av en enda anledning... ett desperat försök att locka en läsare till den egna bloggen. egentligen skiter dom nog fullständigt i vad inläggen handlar om bara någon klickar på deras namn och hamnar på deras blogg.

Visst tycker jag som de flesta andra att det är kul att bli läst, men om någon uppskattar det dom läser och kommenterar det så anser jag nog ändå att hövligheten gör att jag kikar på vad dom själva är för sorts personer och vad dom skriver om. Är det en intressant blogg läser jag och fäller en och annan kommentar med. Själv är jag av åsikten att jag hellre blir läst av ett fåtal som inspireras eller kanske kan identifiera sig med det jag skriver än en stor skara som inte kunde bry sig mindre.

Det blev nog kanske ett dubbelbottnat inlägg det här, men vafan, det är min blogg så det bjuder jag på idag.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Doktorn sa: Sven, den goda nyheten är att jag kan bota din huvudvärk. Den dåliga är att för det krävs det att vi måste kastrera dig. Du har ett ovanligt symptom, som gör att dina testiklar trycker mot din ryggrad, och det gör att du får denna hemska huvudvärk. Den enda lösningen för att minska på trycket är att ta bort dina testiklar.

Sven blev chockad och ledsen. Han undrade om han hade något kvar att leva för. Det fanns inget val, han var tvungen att lägga sig under kniven. När han senare lämnade sjukhuset, var det utan huvudvärk, för första gången på 20 år, men han kände det som att en viktig del av honom själv saknades. Men när han gick där, nerför gatan, upptäckte han att han kände sig som en helt annan människa. Han kunde börja ett helt nytt liv, starta om. Han fick syn på ett skrädderi och tänkte: Det är vad jag behöver, en ny kostym!

Han gick in i affären och sa till expediten: Jag behöver en kostym. Den gamle skräddaren tittade på honom och sa: Får se... Storlek 52 blir nog bra... Sven skrattade och sa: Det är rätt, hur kunde du veta det? 60 år i yrket... svarade skräddaren.

Sven provade kostymen och den satt perfekt. När Sven stod och betraktade sig i spegeln frågade skräddaren: Hur skulle det vara med en passande skjorta till? Sven tänkte efter en liten stund och svarade: Visst! Skräddaren betraktade Sven en kort stund och sa sedan: Storlek 40/41. Sven blev förvånad och sa: Det stämmer, hur kunde du.? '60 år i yrket... svarade skräddaren.

Sven provade skjortan och den var helt perfekt. Sven gick nöjd runt i affären och skräddaren frågade: Vad sägs om ett par snygga kalsonger? Sven tänkte efter en sekund och sa: Ja, varför inte? Skräddaren tittade lite på Sven och sa: Storlek medium blir det då... Ha ha, skrattade Sven, Nu fick jag dig! Jag har haft storlek extra small sedan jag var 18 år!

Skräddaren skakade på huvudet och sa: Du kan inte ha storlek small, det skulle pressa dina testiklar upp mot ryggraden och du skulle få en helvetes huvudvärk...

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Den här dagen har inte direkt börjat i harmonins tecken. Jag har hittills lyckats irritera mig på två olika företeelser (innan jag ens kommit till jobbet).

När man sitter på pendeltåget och ska kliva av så gör en del människor plats när man ska försöka tråckla sig ut från sätet. Andra skiter i det helt och hållet så att man med en gymnasts smidighet får klättra över vederbörande och deras tillhörigheter. Bara den displayen av total avsaknad av vanligt hyfs är irriterande i sig men något som toppar detta med hästlängder är att se personen i fråga samla ihop sina pinaler för att kliva av på samma station e f t e r att man med ograciös övertygelse misslyckats att forcera den mänskliga barriären denne bestått av. Jag menar, hur svårt är det att kläcka ur sig något i stil med - jag ska också kliva av här och på så sätt bespara medtrafikanterna deras ofrivilliga och omöjliga morgongymnastik?

Nästa irritationsmoment består av busschaufförer (ovanligt va?) som till varje pris ska ha sina 5 minuters paus mellan turerna. Där jag kliver av tåget har även min bussförbindelse till jobbet sin ändhållplats. Bekvämt nog för dessa arma busschaffisar finns det även en Pressbyrå där så att dom slipper få alltför stor kaffeabstinens under dagen. Så långt allt gott. Vad jag irriterar mig på är det faktum att trots regn eller snöstorm sitter dessa framförare av sina helvetesmaskiner ungefär 50-100 meter från hållplatsen och sörplar sitt kaffe medans folk står och köar, dygnsura och kalla och bara längtar efter bussens välkomnande värme. Hur svårt skulle det vara att visa sin humanitära sida och köra fram bussjäveln och släppa på folk s a m t i d i g t som kaffeintaget görs? Nej då, dom sitter där och ler i mjugg och bussen kryper fram tidigast 1-2 minuter innan avgång, vilket ofta resulterar i sena avgångar istället.

Det känns som en lysande start på en tisdag. Nu ler mördarbiet åt min irritation och frustration, men det bjuder jag på ;-)

Fan jag känner att min beslutsamhet sjunker lite vare sig jag vill eller inte, jag har varit så sjukt hungrig sedan helgen. Jag måste ta mig i kragen och spotta i nävarna, men det mildrar ju inte hungern. Jag tror att jag klarar den uppsatta dieten hyfsat men däremellan kommer det rejäla hungerattacker som är svårare att dämpa.

Vad gör man för att inte svika sina mål? Annan diet eller bara en rejäl spark jävlaranamma kanske?

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Nu kommer ytterligare ett bidrag till kategorin skumma drömmar. Det roliga är att jag aldrig är den ena eller andra personen, dvs jag är varken skurk eller hjälte i mina drömmar utan ser allt från ett helikopterperspektiv, eller genom kameran om man hellre vill.

Inatt har jag i alla fall följt en indrivare som åkte runt och kasserade in skulder. Problemet var bara att han inte var speciellt skicklig på det. Alla fall slutade med att han kom tillbaka tomhänt så till slut tröttnade hans kriminella kollegor på det och jagade honom land och rike runt istället.

Drömmen i sig var inte speciellt dramatisk, det fanns snarare ett komiskt skimmer över hela situationen. Ingen vet hur det väl gick för honom i slutändan, väckarklockan kom emellan så han blev mer eller mindre "saved by the bell" som det heter på utrikiska.

Igår insåg jag att sms fan inte är någon bra kommunikationskanal. Visst för korta meddelanden men inte för viktigare saker.

Som tack för bärhjälp ska sambon med döttrar följa med och hälsa på släkt nästa lördag så jag tänkte att grabben kanske ville komma över och jag umgås på dagen så jag drog iväg ett sms och hörde mig för om dom hade planer för helgen och om det var ok att han kom över fre-lör. Tanken var även att dottern kunde komma över helgen efter för lite ensamtid. Smsen gick fram och tillbaka och blev mer och mer irriterade från båda sidor, förmodligen mest för att det följde med för lite information i de korta sms-meddelanden som sändes.

Till slut löste det sig till allas belåtenhet och jag lärde mig en läxa. Viktiga saker pratar man om istället för att förlita sig på sms. Det skiter sig på fler sätt nämligen, meddelanden läses utifrån mottagarens sinnesstämning snarare än avsändarens och en hel del information går förlorad när man inte kan prata om saker direkt. De bästa intentioner kan tolkas helt fel.

Glöm nu inte bort att prata med varandra, det löser ofta konflikter långt innan dom bryter ut. Olösta konflikter som ligger och pyr blir lätt stora oroshärder.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Så var det kväll igen och den här måndagen blev precis lika lång som mina måndagar har en tendens att bli. Nu åker jag iväg och möter upp tanten på hennes jobb, sen blir det snabb middag och krypa ner under täcket tror jag.

Jag hade i alla fall tur och fick en återbudstid hos massösen i morgon så det blir nog en bra vecka innan den är slut. Ryggen behöver nog en knäck om den ska bli bra igen.

Det är inte ofta jag kommenterar det som står i tidningarna, men med tanke på vad som hänt den senaste tiden undrar man lite grann vad dom egentligen lär ut på konstfack. Lite bättre koll på eleverna vore nog inte helt fel kanske?

En annan fundering är väl om Anna Odell fortfarande tycker att hennes "arbete" är lika intressant med tanke på dom efterverkningar det kan komma att få. Kanhända förlorar verket lite av sin forna glans om hon får skaka galler en stund.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4655831.ab

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Idag skulle min gamla mormor ha fyllt om om hon fortfarande varit i livet. Tyvärr hade vi inte den bästa kontakten eftersom jag upplevt henne som väldigt elak under hela min uppväxt. Av den anledningen vet jag faktiskt inte hur många år hon skulle varit om hon fortfarande varit vid liv, men som sagt det är hennes födelsedag idag så jag skickar en tanke upp till dom som sitter på molnen.

Grattis mormor.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Jaha hörrni, nu är det måndag igen då. Vad ska vi egentligen tycka om det? Det är ju en starten på en helt ny vecka med helt nya möjligheter. Själv ser jag i min kalender att jag har möten inplanerade istort sett varenda dag och ett antal projekt som ska klaras av uppå det. Så min vecka blir nog inte sysslolös.

Till helgen kommer grabben på en extra visit eftersom Snyggfinskan och tjejerna ska bort på lördag. Antar att det blir en och annan WoW-timme på lördag då. Tjejen får komma själv helgen efter så att det blir rättvist. Sen fyller lillprinsen ju år på söndag så det blir en tur ut på landet med.

Vad har du för planer i veckan?

Om jag skriver ner det kan alltid min kära sambo plocka fram det och slänga det i ansiktet på mig sen.

Efter stambytet lovar jag mig själv och sambon att ta itu med katastrofområdet vi kallar klädkammare så att jag får plats med mina kläder och mitt bröte.

Cross my heart som amerikanen säger.

Så nu är Malawiakvariet på plats och när vi ändå var igång slängde vi även ihop sängramen i vardagsrummet så nu kan man säga att vi bor permanent där. Innan var det två madrasser på golvet. Ungarna blir särade på efter stambytet. Det känns som om vi behöver ett förvaringsrum under tiden.

Vardagsrummet blev faktiskt bättre än förväntat, en vägg känns tyvärr övermöblerad eftersom den nu rymmer TV-bänk, ett akvarium på 425 liter, en smal bokhylla samt DVD-samlingen. Man kan säga att i stort sett hela väggen är möblerad nu. I övrigt känns det som om det faktiskt fungerar som det är möblerat nu. Vi har dessutom TV i "sovrummet" nu (om det är bra eller dåligt vete fasen just nu faktiskt).

Vad är då medaljens baksida? Kroppen värker som aldrig förr. Det finns nog inte en kroppsdel som inte är sönderlyft efter helgens bravader. Jag säger som jag gjort innan, ska jag någonsin flytta igen är det flyttgubbar som gäller med tanke på vårt "lätta" möblemang. Det gör till och med ont när jag ligger just nu. Men fördelen i smärtdimman är att nu är de tyngsta flyttarna klara. När ungarna ska separeras ska bara en våningsäng monteras ner och en till loftsäng monteras ihop.

Fan jag kom just på att vitrinskåpet ihallen måste flyttas fram och tillbaka före och efter stambytet med. Varför i hela världen skaffade jag inte lätta möbler för?

Många människor lägger tid och energi på att gå omkring och vara misstänksamma och svartsjuka på varandra. Varför då frågar jag mig? Är det inte bättre att fokusera sin energi på det positiva livet ger istället?

Vad är då svartsjuka kan vi fråga oss. Jag skulle vilja hävda att såväl svartsjuka som misstänksamhet bottnar i två saker, dåligt självförtroende är det ena, varför skulle just jag förtjäna något bra i mitt liv osv. Den andra anledningen och dessutom den som är betydligt värre är taskig moral. Man utgår från hur man själv skulle agera i en given situation och antar att andra skulle göra likadant, vilket egentligen säger mer om den misstänksamme än någon annan. Ni vet det gamla talesättet genom sig själv känner man andra. Hänger ni med i mitt resonnemang? Dom som tror att alla andra stjäl eller bedrara utgår helt enkelt från hur dom själva skulle gjort om dom utsatts för frestelsen. Jag hade till exempel en chef förr som trodde att alla var oärliga och ljög så fort dom bara kunde. Vem tror ni det egentligen var sοm tog dom kortaste vägarna till varje gynnsam situation?

Svartsjuka och misstänksamhet är två eländiga sjukdomar som förstör allt vackert i deras väg, men det finns bot. Medicinen heter kärlek och tilltro. Visst, det finns alltid dom som ljuger någon gång. Men om jag ska gå omkring och utgå ifrån att alla ljuger och bedrar blir livet ganska så svart och jag föredrar att hellre leva ett lyckligt och kärleksfullt liv istället.

Till er som misstror allt och alla har jag ett enda råd, rannsaka er själva istället och kom fram till en lösning på era egna issues. Er misstro beror mer på er själva än omgivningen.

Ta hand om varandra där ute och vårda det vackra istället för att bombardera det med negativitet. I grund och botten vill vi alla bli älskade men om man systematiskt förstör kärleken omkring sig blir man till slut mycket ensam. Våra handlingar påverkar alla omkring oss och som ringar på vattnet sprider effekterna sig längre och längre. Svårare än så är det faktiskt inte.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Nu är två av akvarierna flyttade och hela lägenheten mer eller mindre i kaos. Imorgon ska förhoppningsvis ytterligare ett flyttas om inte ryggen lagt av innan dess och förhoppningsvis även rummen falla bättre på plats än idag.

Så idag har vi avskaffat ett 160 liters akvarium som Snyggfinskans mamma ska ha, vårt 200 liters hörnakvarium har hamnat i grabbens och minstingens blivande rum och Scalarakvariet står numera i de andra två tjejernas rum.

Nu sitter vi och slöspanar på omröstningen i melodikadavret innan vi gör kväll. Ingen sticker väl ut direkt måste jag påstå.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Det är så typiskt. Vakna klockan 5 en lördagmorgon och inte kunna somna om. Vad är det egentligen som händer? I veckorna skulle min kropp inte ens drömma om att frivilligt vakna vid den här tiden, men nu när det är fullt legalt med sovmorgon, ja då ska den tydligen vakna i god tid för att väcka tuppfan.

Nä nu skiter jag helt enkelt i det här och lägger mig igen i ett desperat försök att få kroppen att somna om. Wish me luck, I might need it.

Så vad gjorde du vid 5.30 i morse?

Med tanke på nattens dröm ska jag bjuda er på en liten låt som i min fantasi passar perfekt till drömmen. Lysna och njut till The Howling med Within Temptation.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Jag har pratat om mina skumma drömmar förr och vissa drömmar kan man tyda eller så är dom inspirerade av en bok, film, händelse osv. Men vad sägs om den här.

En epedemi (det är nog inte riktigt rätt ord men vi använder det i beskrivningen här) av vampryrer har drabbat jorden, de flesta har på grund av smittat blod dessutom blivit till själlösa zombier (som livnär sig på människor, sina egna, ja allt med några droppar blod i helt enkelt. Människosläktets eller åtminstone jordens räddning består av isolerade enklaver av renblodiga vampyrer som bekämpar zombievampyrerna. Anledningen till att dom är renblodiga är att dom inte livnärt sig på det smittade blodet. Konceptet kan beskrivas lite som, Blade möter Resident Evil med en touch av Underworld.

I drömmen utspelade det sig en massa olika sekvenser, t ex så hittades ett osmittat människobarn som måste räddas till varje pris undan zombievampyrerna eftersom det osmittade barnet kunde bära på lösningen till hur de normala människorna kunde överleva.

Som vanligt var det en väldigt färggrann och levande(?) dröm. Var kommer allt ifrån frågar man sig.

Edit: Snyggfinskan hävdar att vi ska ha sett en film med ungefär det här temat som dessutom ska ha varit så dålig att vi nästan kräktes på den. Det låter ju på ett sätt troligt att den i sådana fall var värdelös eftersom jag inte ens kan minnas att jag sett någon. Så med andra ord KAN min dröm komma från en film jag ine ens minns att jag sett =)

Häromdagen skrev jag om sanningar och lögner och ikväll tänkte jag lätta lite på gamla synder och fortsätta på temat och även krydda det lite extra med tillit i våra relationer.

Även jag har ljugit i mina dar. Det är inget jag är stolt över men jag har till och med varit otrogen. När jag var yngre var mitt moralbegrepp aningens ur spel när det kom till relationer. Det tog ända till jag var i 20-års åldern innan jag på allvar insåg vad ett skadat förtroende innebär. Innan dess avlöste flickvänner ofta varandra innan en tidigare relation var över. Den sista gången jag var otrogen var det dessutom inte ens en flykt ur en havererad relation utan en riktigt dum grej som skadade mitt förhållande och tilltron i flera år efter.

Förutom det faktum att jag skämdes som en gris när det väl kom fram, och tro mig, fram kommer det förr eller senare, så gjorde det förbannat ont att dels inte bli trodd men även på grund av den skada jag själv hade åsamkat en annan människa.

Lögner och otrohet försätter oss i en situation där vi hela tiden måste se oss över axeln för att inte bli påkomna. Ångesten över att det kanske kommer fram är olidlig och hur vet man förresten att inte någon skvallrar, minst två personer vet ju exakt vad som utspelat sig. Det skulle ju i princip räcka med att man blir osams för att sanningen skulle läcka ut till öron man inte ville delge sanningen.

Med tiden har min syn och moral förändrats drastiskt och jag beslutade mig för att aldrig någonsin utsätta en människa jag älskar för den smärtan igen. Ja inte mig själv heller för den delen.

Som jag konstaterade häromdagen är det bättre att vara ärlig från start, är relationen på väg utför, stanna upp och prata med varandra och försök lösa problemen. Om inte det går, var ärlig mot dig själv och din partner. Släpp varandra fria så att ni kan hitta lycka någon annanstans istället - det gör mindre ont i längden än att vara otrogna mot varandra. Än idag har jag dåligt samvete för hur jag behandlat människor när jag var yngre och tro mig, det var det inte värt.

Respektera varandra därute så förtjänar ni respekt tillbaka.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

På med musiken och stäng ut bruset igen. Dagen avslutas på samma sätt som den började med musiken som filter mot omvärlden.

Hem till lugn och ro, middag och lite slötittande på TVn innan det är dags att konsumera lite skönhetssömn. Trodde aldrig att den här dagen skulle ta slut men det gjorde den ju.

Förresten var det någon annan som reagede på hur tillgjord och obekväm Daniel såg ut vid vinkparaden idag? Nåja han har ju resten av livet på att fullända sin roll son nickedocka.

Hoppas ni får en skön kväll därute. Vi hörs förmodligen mer i morgon.

Jag fick ett sms idag som jag tolkade som ett gott betyg på bloggen (hoppas bara att det var så jag skulle tolka det med)

Din blogg är min nya drog...

Till SMS:aren vill jag bara säga... jag tycker om dig med vännen =) eftersom singelmackor inte längre står på menyn tycker jag att det börjar dra ihop sig till glass i alla fall ;-)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Nu ska jag dela med mig av en liten tes jag har gällande livets prövningar och dess belöningar.

En del av oss får tyvärr genomlida fler och svårare prövningar än andra och tyvärr har jag inte någon riktigt bra teori om varför vissa ska ha sämre eller bättre delar av kakan. Däremot kan vi ändå ganska lugnt konstatera att ju fler kriser vi går igenom i våra liv, desto mer utvecklas vi som individer. Sen finns det givetvis kriser ingen människa bör behöva genomlida.

I mitt eget fall skulle jag inte önska någon annan min egen uppväxt med den osäkerhet som fanns gentemot föräldrafigurerna, ingen pappa och en mamma som drack i perioder. Men om jag hade haft andra förutsättningar så hade jag förmodligen varit en helt annan människa än den jag är idag och i sanningens namn så uppskattar jag faktiskt mig själv ganska mycket så frågan är om jag hade velat vara någon annan. Hänger ni med i mitt resonnemang?

Jag påstår att min uppväxt tillsammans med andra livskriser jag genomlevt har format mig till den jag är idag.

Sedan har vi det här med belöningar. Vad är livets belöningar? Mina belöningar är t ex en underbar sambo, underbara barn men också otroliga människor som jaghar hittat genom livet och som ger livet en extra krydda. Jag har t ex vänner som jag på allvar kan kalla för soulmates och som jag skulle kunna anförtro vilken som helst av mitt livs mörka hemligheter. Jag har vänner som skulle släppa allt dom har i händerna och stå vid min sida om mattan rycks undan och jag står inför livets stup. Och dom här människorna finns för mig, som jag finns för dom bara för att vi är dom vi är. Genom att bara vara oss själva har vi faktiskt förtjänat varandras vänskap.

Människor som ger av sig själva blir ofta bemötta på samma sätt tillbaka, kanske inte av samma person men av någon annan som ser värdet i deras handlingar. Belöningarna kommer även ofta från oväntat håll.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

I min mobil snurrar det just nu flera timmar med underbar musik. Bakom en ljudridå bestående av Metallica, Iron Maiden, Journey m fl drar jag mig allt längre in i min tankekammare och ut filtreras pladdrande kärringar som bara måste sprida det senaste om grannen på hörnet. Mobiltelefonpratande viktigpettrar och bråkiga barn blir till tysta karikatyrer av sig själva och kvar blir bara jag och den ljuva musiken.

Jag är nog möjligen på kollisionskurs med min omgivning idag men jag är det i så fall med dunder och brak - livligt ackompanjerad av tunga riff och dundrande trummor.

Jag satt och lyssnade på lite bakgrundsmusik igår på vägen tillbaka till kontoret och en rad poppade ut och fastnade.

You had the strength to encourage me to be myself. (fritt översatt Du hade styrkan att stötta mig att vara mig själv).

Och visst är det så, ibland behöver vi en puff i rätt riktning. Oavsett hur starka, självständiga, säkra vi vanligtvis är har vi alla dagar då vi är små och behöver stöd av dom som står oss nära. Ibland kommer stödet till och med från oväntat håll.

Precis som rubriken antydde är det oftast bara ord, men rätt ord vid rätt tillfälle är ofta mer värt än vi själva förstår.

Tala om för någon att du älskar honom/henne idag. Om du redan gjort det, säg det igen.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

I dokusåpornas gyllene värld (egentligen är den nog lita skamfilad, men även kattguld glimmar ju så vi kallar den gyllene så att inga egon blir trampade på) så blir deltagarna ofta ihågkomna som t ex Robinson-Kent, Idol-Agnes, Ensam mamma-Susanne, Bonde söker-Karl-Oskar osv.

Dels är det väl för att tidningarna ska ha något att skriva om när det är nyhetstorka för vem vill väl inte läsa om vad Big Brother-Kitty har för sig? Speciellt om hon skulle göra något spektakulärt som att köra bil för fort, baklänges mitt på Avenyn.

Men, vad kommer tidningarna att kalla Linda Rosings manliga bekantskaper när spektaklet väl är över? Jag pippade Rosing-Berra? Jag förnedrade mig med Rosing-Pelle? Jag som trodde Rosing var smart-Petter? Rosing blåste mig på konfekten-Olle? Rosing fick i alla fall känna på snoppen-Martin?.

Nej jag har inte koll på vad dom heter på riktigt ;-)

Sug på den om du kan. Jag sätter en femma på att Rosing kan ;-)

Inga dokusåpakändisar blev allvarligt skadade i detta inlägg heller (red. anm).

Så var det då dags igen, snön faller över hufvudstaden än en gång. Det är som om Bore njuter av att låta oss tro att våren är på ingång för att sedan rycka undan den lilla mattkant som är vårt hopp om stundande sol och värme.

Jag saknar faktiskt våren när allt som legat i dvala sakta väcks till liv igen.

I en annan livstid var det ju ett vårtecken när snön smälte bort och marken låg bar, det var nog bättre förr trots allt. I vissa avseenden i alla fall.

Nu har jag äntligen varit på banken och samlat på mig sjukt många vuxenpoäng. En till synes bra och acceptabel plan för pensionen har stakats ut.

Det är märkligt hur perspektivet på livet förändras över tid, när jag var 25 år och det först talades om pensionsförsäkringar var det ett problem för framtiden. Men nu lever jag mitt i dåtidens framtid och andra saker ter sig viktigare. Tänk om jag skulle gå bort, hur går det för dom omkring mig då? När det är dags att gå i pension, har jag råd med något annat än nudlar? Jag inser nyvaket att jag inte är odödlig längre och att det krävs någon form av plan för att möta dagens framtid.

Jag har nu sett över den statliga delen (som går back för närvarande), tjänstepensionen och även lagt upp ett personligt sparande. Läskigt vuxet men nu ser ändå framtidsutsikterna bättre ut så katten får behålla sin mat ett tag till.

När jag trodde att jag hade åkt med alla tänkbara typer av busschaufförer skulle jag få bevisat för mig att det finns fler.

Morgonens sista buss framförs av en kille som "poppar" arabisk musik trummandes på ratten och dessutom ylar han med. Ni får ursäkta mig för min trångsynthet, men för en hårdrockare är inte det musik. Svårare än så är det inte.

Iron Maiden i lurarna filtrerar en del men vissa av hans arior tränger igenom min musikaliska bubla och varenda falskt framförd ton skär i hjärtat (för att inte tala om vad dom gör med mina trumhinnor).

Efter att nu på morgonen ha åkt med två stycken uppenbart stulna bussar, eller möjligen extraknäckande chaufförer som valigtvis transporterar bowlingklot eller sten, kan jag bara lugnt konstatera att vore bussar mindre skulle dom förmodligen vara inblandade i fler incidenter. Med tanke på fordonets storlek så lämnar alla andra trafikanter rum för bussen (vare sig det är nödvändigt eller ej) av ren självbevarelsedrift. Med detta i medvetande kan således chaufförerna (som inte riktigt har koll på att deras last åtminstone var vid liv när den klev på) framföra sina fordon på vilket sätt dom själva finner tillfredsställande för soig själva. Passagerare får helt enkelt vara glada om dom överlever vansinnesfärderna. Då har dom ju dessutom möjlighet att avnjuta denna åkattraktion en annan dag, om inte föraren åkt dit innan dess dvs.

Nä tacka vet jag tåg, förvisso går dom sällan i tid, men dom är rejält mycket svårare att stjäla. Jag menar, vart ska man ta vägen med ett stulet tåg? Ändhållplatsen är ändhållplatsen hur man än bär sig åt.

Jag kräver direkttåg från min port till jobbet, det är ju ändå mina barns faders hälsa vi pratar om.

Måste bara dela med mig av lillprinsens uttalande häromdagen:

Hihihihihihi offa koki

Det bästa av allt är att han sa det utan att ens vara på samma sida stan som morfar. Han är söt som få den där lilla skrutten =)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Även om det är först v 15 som stambytet sätter fart här så börjar vi redan nu i helgen med att fixa inför det. Vi har ett 160 l akvarium som ska tömmas så att Snyggfinskans mamma kan få det och i samband med rumsflyttarna efter stambytet ska ett akvarium på 400 l in i ett rum och ett hörnakvarium på 200 l in i ett annat (Malawiakvariet på 425 l ska stå kvar i vardagsrummet men det ska flyttas även det). Att rodda ihop alla akvarieflyttarna i rätt ordning tar sin lilla tid eftersom man bara kan tömma ett åt gången så vi hade siktat in oss på en barnfri helg för att göra det, men på grund av helgbyten med mina barns mor fick vi inte till någon helt barnfri helg (som inte sambon jobbar) innan stambytet så därför drar akvarieflyttarna igång redan nästa helg när vi är hemma båda två.

Det är altså därför vi redan nu i helgen börjar med att flytta ut delar av vårt sovrum (för att göra plats för ena akvariet) så fr o m helgen flyttar vi, om än hyfsat spartantskt in i vardagsrummet och påbörjar vårt 13 veckor långa kaos. Ja altså 13 veckor som är mer kaotiska än vanligt då.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Att prata om Victorias kommande bröllop känns väl sådär nytt idag men jag sitter ändå och funderar lite kring kungahuset och dess finanser.

Kungen har ju som bekant skrivit till regeringen gällande ökat apanage, dels på grund av det planerade bröllopet och kronprinsessans nya hushåll, men även för att kungahusets utgifter ökat på grund av att kungabarnen idag har mer oficiella uppdrag. Reaktionerna är minst sagt blandade. De som är emot kungahuset redan har fått en rejäl skopa vatten på sin kvarn samtidigt som de som är för anser att det här är bland det bästa som hänt. Jag som egentligen är för kungahuset eftersom det är en gammal svensk tradition och dessutom en bra internationell reklampelare för sverige ställer mig lite tveksam till frågan i sig.

Att kronprinsessans bröllop åtminstone till viss del ska bekostas av staten anser jag nog som en självklarhet, det är trotsallt en statsangelägenhet. I kristider som dessa kan man kanske stanna upp och tänka på belopp kanske. Jag menar givetvis inte att man ska anpassa bröllopet efter plånboken som vissa anser, det handlar om ren avundsjuka när man jamför sitt eget bröllop med 30-talet gäster och ett kungabröllop. Däremot kanske man kunde tänka sig ett par avbetalningsvarianter istället. Summan för det kommande bröllopet skulle kunna regleras genom ökat eller minskat apanage under en viss tid. Antingen betalar staten en stor del och minskar apaneget under en tid eller så betalar kungen själv en stor del och får en ökning över tid istället.

Vad tror du om det Borg?

Den andra frågan som är på tapeten just nu är som alltid, kungahusets varande eller inte varande. Är det rätt i ett modernt samhälle att ärva en titel eller ämbete? Ja jag tycker att vi ska måna om vår monarki, även om det bara är en front. Jag anser nog att kungahuset gör gott för sverige och som en debattör påpekade, vi pumpar in miljoner i verksamheter som tillför sverige och svenskarna mindre än kungahuset. Dramaten är bara ett exempel. Jag har inga siffror men eftersom jag under många år varit engagerad i små teateruppsättningar vågar jag nästan påstå att för Dramatens statsbidrag skulle det produceras mycket bra kultur för folket, av folket som dessutom skulle kunna ses av det vanliga folket. Bergman och Norén i all ära men hur bred är egentligen publiken.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

I natt drömde jag en skum dröm. Jag var bjuden på en återträff med min gamla högstadieklass och gick dit, vilket i sig faktiskt är en ganska absurd tanke eftersom jag egentligen inte är det minsta intresserad av att få veta vilka som lyckats och för vilka det gått utför.

I vilket fall som så fick jag en inblick i mina forna klasskamratraters liv. En del av dom hippa tjejerna, ni vet dom som tuggade tuggummi och trodde att jorden kretsade kring dem, var nu barnaproducerande hemmafruar som bara törstade efter vuxet sällskap och på ett ganska patetiskt sätt gjorde vad som helst för att få uppmärksamhet. Eller vad sägs om en av dom som försökte få till det med alla gubbarna på festen, eller en som försökte hitta sin gamla popularitet genom att blotta sina 40-åriga rullgardinspattar som blivit utsugna av 4 barn.

Gubbarna var förvisso inte bättre dom, det söps t ex tills en gammal tuffing blev medvetslös och slagsmål bröt ut mellan två äldre ungtuppar på ett annat håll. Nu om någonsin är jag övertygad om att skulle en dylik inbjudan dyka upp i brevlådan gör jag bäst i att bränna den på stående fot.

Hur som helst så fick det mig att tänka lite. Som unga är vi odödliga men som lite äldre, och förhoppningsvis lite visare, betraktar vi livet ur ett annat perspektiv (fast det finns en och annan 40-åring som fortfarande tror sig vara 25). Man hör ibland folk som säger att dom önskar att dom var 20 igen, aldrig i livet säger jag då för vad hade 20-åriga jag som jag inte har nu? Inte mycket faktiskt, möjligen hade han det lite mer förspänt på "relationsplanet". Han pippade som en kanin och bytte flickvän varannan månad eller så. Men 40-åringen i mig saknar inte det alls. Jag har t ex världens underbaraste Snyggfinska att dela mitt liv med och 3 underbara barn samt 2 som jag har till låns. Idag har jag så mycket erfarenheter jag inte skulle vilja vara utan för allt smör i småland.

Jag skulle vilja påstå att min bästa tid är nu och det blir bara bättre och bättre hela tiden.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Å vad jag innerligt avskyr första veckan varje månad, då måste vi nämligen fakturera föregående månad och om ni frågar mig så suger det mest. Fakturera är sjuuukt tråkigt, speciellt när man har uppgiftslistan full med saker som borde göras.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Idag funderar jag lite kring sanningar och osanningar. En del lever sina hela liv med den ena lögnen efter den andra och såfort en lögn uppdagas slätar dom över den med en ny.

Det är givetvis den enkla utvägen, men vad gör dom när och om omgivningen börjar ifrågasätta hela deras existens? Plättlätt, då drar dom vidare till nya jaktmarker där ingen känner till dem sedan tidigare. Hur många gånger under vår livstid har vi inte sett det hända med någon som blivit ertappad en gång för mycket med handen i kakburken?

Nåväl vad är då en lögn? Det kan ju vara allt från genomtänkta bedrägerier till undanhållna sanningar. Vissa sanningar kanske inte är helt lämpliga att avslöjas vid varje givet tillfälle, det ska jag tyvärr erkänna, man kan t ex få veta saker i förtroende som inte får spridas vidare. En annan sak kan vara rent förödande om dom kommer fram i förtid. När det handlar om affärsangelägenheter kan det till och med vara olagligt att inte ljuga för stunden. Sen kan man även undanhålla valda delar av sanningen för att t ex framstå i bättre dager hos betraktaren. Gud vilken skön natt vi hade, men du kanske borde uppsöka infektionskliniken nu tillhör definitivt den kategorin av undanhållna sanningar.

Är det ok att skydda sig med en lögn? Egentligen inte skulle jag vilja säga men samtidigt finns det ju en liten gråzon i form av undanhållna sanningar här ovan. Vi skonar nog alla någon vid något tillfälle för att vi anser att sanningen skulle göra för ont just nu. På gott och ont ska tilläggas för varje lögn, vit som svart är en undviken sanning vare sig man vill eller inte.

Även om jag i princip anser att det är förkastligt att ljuga inför andra anser jag ändå att ljuga för sig själv är snäppet värre eftersom lögnerna då blir "sanningar" och på så vis banar väg för fler och fler lögner. Livslögner kan vara attans så besvärliga att ta sig ur med eftersom den ena lögnen ofta vävts ihop med en annan så börjar man repa upp väven kan hela tillvaron på kort tid rasa samman totalt. Då hade lite ärlighet kanske varit att föredra från första början.

Sanningen svider ibland heter det och visst är det så. En del sanningar svider som fan och en del som levererar dem blir hatade för livet. Men frågan är väl ändå vilket som är värst i längden, att veta med sig att man konstant är oärlig mot någon eller att veta att man åtminstone gjort vad man kan för att hjälpa denne. Som vanligt lutar jag mot det senare i långa loppet, annars blir man ju till slut som dom som gång på annan skyler över en lögn med en annan.

Sammanfattningsvis så är det bättre att tala sanning och åtminstone kanske förtjäna respekt för det än att ljuga sig igenom livet. Lögnaren får hela tiden se sig över axeln för att kontrollera att inte demonerna hinner ikapp. Den som talar sanning sover om inte annat ofta bättre om natten.

Avslutningsvis vill jag dock höja ett litet varnande finger. På frågan - älskling ser jag tjock ut i dom här jeansen är det politiskt korrekta svaret alltid nej, oavsett om den som frågar väger 50 eller 150 kg. Soffan är en fungerande sovplats men balkongen i - 10 grader är inget att föredra.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

När man först träffas så är förälskelsen stark och till synes oövervinnelig. Inget kan komma mellan oss och den vi förälskat oss i. Om kärleken är stark nog övergår den från förälskelse till att älska varandra.

Med tiden svalnar passionen och starka vänskapsband skapas med den man älskar. Man börjar se på framtiden med tillförsikt och långtgående planer börjar ta form. Barn, hus på landet, fler barn, man kan se sig själv åldras tillsammans med sin älskade.

Sen händer det något i en del rekationer, glädjen och kärleken övergår sakta i bitterhet och irritation. Innan man vet ordet av planerar man för en separation istället och allt det vackra är som bortblåst. Kärlek blir till avsky och om det går för långt även bittert hat.

Det vackra ruttnar bort i glömska och dör.

När övergår den vackra kärleken till bittert hat och framförallt varför låter människor det ske. Kärleken är en låga som ständigt måste ha näring om den inte ska slockna och dö.

Glöm inte att tala om för någon att du älskar honom eller henne, ta vara på det vackra så att lågan aldrig slocknar.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Som vanligt upphör man aldrig att förvånas över hur liten den här världen vi lever i är.

I morse når jag jag klev av tåget såg jag ett bekant ansikte som jag inte kunde placera. Efter en stunds funderande kom jag på att det fanns en liten chans att det kunde vara en tjej som heter Johanna. Enda problemet var väl att när jag kommit så långt hade hon redan försvunnit långt därifrån. Men va fasen, jag hade ju kvar hennes mailadress sedan tidigare så jag slängde iväg ett mail och chansade.

Hej var du möjligen ute och åkte kommunalt vid den och den stationen i morse vid den tiden frågade jag och fick svaret att det var hon.

Johanna och jag sprang på varandra för några år sen på en webcommunity och jag fastnade ganska snart för hennes erfarenheter och hennes fantastiska tankegångar kring livet. Vi har skickat många och långa mail fram och tillbaka där vi diskuterat livets stora mysterier. Till saken hör att hon flyttade till huvudstaden från en ort långt bortifrån för en tid sedan så jag har aldrig träffat henne utan bara sett någon gammal presentationsbild tidigare. Så visst var det väl rätt duktigt av mig att känna igen henne (även om jag kom på lite väl sent vem det var).

Eftersom vi inte hörts av på länge var det lite extra kul att "springa på henne" så nu när hon dessutom bor i stan måste jag ju försöka hitta tid att ta en fika med henne någon dag.

Världen är som sagt inte alltid så stor.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

men allt är heller inte skit som luktar.

En fördel när man ser sig omkring på hur människor beter sig mot varandra när dom interagerar med varandra är ändå att jag värdesätter min älskade sambo mer och mer, inte för att jag inte värdesatter henne innan, men när man ser hur det står till på andra håll inser jag hur lyckligt skattad jag är som har henne.

En ängel måste ha skickat henne i min väg den dagen våra vägar korsades.

Let's never fight honey...

Ja jag vet... rubriken hade nog inte det minsta med inlägget att göra... jag gillade bara formuleringen =)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

Undrar om det är okej att schemalägga alla bråk som människor tänker ta sig för till onsdagar efter kl. 13.30? Då kunde man ju veta om när och om man skulle bli indragen i något i förväg. Sen vore det schysst om man blev försedd med en manual i vad som är politiskt korrekt att tycka och tänka med (förmodligen skulle jag väl förvisso inte läsa den, men det vore ju bertyggande ändå att veta om att den fanns där).

Nä, jag säger nog upp mig som medmänniska... Make room for the slightly more arrogant and bitter me. - Cynisism räknas visst som en livsåskådning ifall man hänger sig åt den helhjärtat.

Bilden är lånad på www.newsdesk.se

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?