Prövningar och belöningar

Nu ska jag dela med mig av en liten tes jag har gällande livets prövningar och dess belöningar.

En del av oss får tyvärr genomlida fler och svårare prövningar än andra och tyvärr har jag inte någon riktigt bra teori om varför vissa ska ha sämre eller bättre delar av kakan. Däremot kan vi ändå ganska lugnt konstatera att ju fler kriser vi går igenom i våra liv, desto mer utvecklas vi som individer. Sen finns det givetvis kriser ingen människa bör behöva genomlida.

I mitt eget fall skulle jag inte önska någon annan min egen uppväxt med den osäkerhet som fanns gentemot föräldrafigurerna, ingen pappa och en mamma som drack i perioder. Men om jag hade haft andra förutsättningar så hade jag förmodligen varit en helt annan människa än den jag är idag och i sanningens namn så uppskattar jag faktiskt mig själv ganska mycket så frågan är om jag hade velat vara någon annan. Hänger ni med i mitt resonnemang?

Jag påstår att min uppväxt tillsammans med andra livskriser jag genomlevt har format mig till den jag är idag.

Sedan har vi det här med belöningar. Vad är livets belöningar? Mina belöningar är t ex en underbar sambo, underbara barn men också otroliga människor som jaghar hittat genom livet och som ger livet en extra krydda. Jag har t ex vänner som jag på allvar kan kalla för soulmates och som jag skulle kunna anförtro vilken som helst av mitt livs mörka hemligheter. Jag har vänner som skulle släppa allt dom har i händerna och stå vid min sida om mattan rycks undan och jag står inför livets stup. Och dom här människorna finns för mig, som jag finns för dom bara för att vi är dom vi är. Genom att bara vara oss själva har vi faktiskt förtjänat varandras vänskap.

Människor som ger av sig själva blir ofta bemötta på samma sätt tillbaka, kanske inte av samma person men av någon annan som ser värdet i deras handlingar. Belöningarna kommer även ofta från oväntat håll.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

6 kommentarer och åsikter:

Anonym sa...

Exakt!! Håller med dig till 100% =)

Anonym sa...

Ja egentligen båda delarna faktiskt =) mmm ge mig akvariet ;P

Anonym sa...

Nej, har inte ett enda akvarium :/
Hade när man var yngre men dom finns inte kvar.
Sen har jag ett helt annat krav på utseende numera ;P

Anonym sa...

Du är så klok vännen och en av de bästa belöningarna i livet. <3
puss o kram

Anonym sa...

Väldigt bra inlägg!!!
Vi blir ju mycket starkare av motgångar.. Även om vissa motgångar för vissa människor är fruktansvärda. Det är ju som de säger: Det som inte dödar, det härdar!

Hehe! Lite korkad är jag allt! Men har mina ljusa stunder! ;) Sen får ju jag vara korkad. Är ju faktiskt blond o norsk! =P

Har ej provat att göra en fladdermus..ännu.. Men det kommer!! =D

Josefine sa...

visst är det så att det är våra upplevelser som formar oss och gör oss till dem vi är, oavsett om de är goda eller dåliga erfarenheter vi samlar på vägen så hjälps de åt att göra oss till oss.
Men jag har heller inte förstått varför vissa råkar ut för så mycket mer motgångar än andra, det känns inte rättvist, livet känns väldigt orättvist ibland. Men när jag känner så så försöker jag se det positiva jag har och glädjas över det istället för att sakna det jag inte har.

Som vanligt skriver du kloka ordsom berör!

KRAM

Arkiv

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.