Hibernation

Nu ger jag upp, jag tror att jag går i ide helt enkelt så vi ses till våren igen.

Tung dag helt enkelt.
Blä

Trosuppfattningar

Vi diskuterade häromdagen skämtsamt om jungfrubefruktningar och i slutändan kom vi fram till att någon av de inblandade i den mest kända jungfrubefruktningshistorien måste skarva rätt rejält om sin egen inblandning.

Varken Josef eller Maria kan ju ha velat skylta med ett barn avlat i synd (jag menar, vilken man skulle godta ursäkten att hans älskade blivit med barn, utan att han själv fått ligga på hålet, och dessutom svälja en tam ursäkt om att det var Guds verk). Så någon torde som sagt fara lite ovarsamt fram med sanningen i den här frågan.

Efter en stunds diskussioner kom vi dock på lösningen att det nog i själva verkat var Jesus som skarvade lite grann med sanningen. Tänk er själva i skolan när fröken frågade barnen vad deras fäder jobbade med, en sa kanske skomakare, en annan kamelförare. Så var det Jesus tur, han skämdes väl helt enkelt för att säga att farsan var snickare så han drog till med... -Farsan är Gud... på riktigt asså.

Ja och på den vägen skulle det kunna vara... ingen av oss var där så ingen kan vare sig bekräfta eller dementera detta påstående =P

This my friends concludes the vote of the silly people.

P.S. Min högst personliga trosuppfattning är dock att det underlättar om dom är av när man ska vänslas, vem fan vill hoppa studsmatta och älska samtidigt. D.S.

Keep it Real =)

Förutfattade meningar

Bland det dummast man kan göra är att gå omkring att förutsätta, dvs i sin inbilskhet TRO att man vet vad som rör sig i andra personers huvud och omgivning. Det kan finnas (och gör nog oftast det med) 1000 andra orsaker till varför något är som det är, än dom man inbillar sig att man vet bara för att det passar en själv bäst att tro en sak.

Att ta reda på fakta kan göra att man undviker att trampa i klaveret, att förutsätta att man vet kan göra att man står med skiten upp till knäna.

Det finns en ganska så passande engelsk ordlek... Never assume things, because when you do you make an ASS of both U and ME.

Tack för mig, leverpastej.

Vatten vs. Cola

Jag trodde aldrig att jag skulle behöva säga det här, men de senaste två veckorna har jag i stort sett bara druckit vatten, dvs inte druckit någon Cola alls förutom något enstaka glas på helgerna och det mest "skrämmande" av allt är att Colan har tappat smak, det smakar ömsom jättesött och ömsom snudd på beskt nu, t o m Fanta har en bättre smak än Colan nu.

För den som inte känner till min vanliga konsumtion så drack jag vanligtvis troligtvis 1,5 liter om dagen och nu har jag på sin höjd druckit så mycket på 14 dagar.

Scary...

Vincent McBäbis

Vi var barnvakt åt lilla charmtrollet i lördags så nu vet vi allt om tjoo-tjoo, kat-kat och en massa annat som unge herrn säger. Vi vet också att ska man avvika från sällskapet måste man meddela det, annars får man en föreläsning i ämnet med =)

En jättemysig eftermiddag med fruktsallad och bus, rekommenderas varmt (fast ni får hitta en egen McBäbis, den här är våran) =D

Prägling

På väg till jobbet idag insåg jag hur mycket vi faktiskt blir präglade av våra intryck. Det gick en herre förbi ute på gatan och bar på en kasse och när jag såg logon på kassen kände jag hur jag fylldes lite lätt med avsmak. Affären i sig framkallar olustkänslor så att jag till och med förknippar deras logo med en lätt obehagskänsla.

Intressant tänkte jag och började scanna av omgivningarna på vägen till jobbet för att se om det fanns fler symboler som antingen skapar en lustfylld eller en olustig känsla. Jag kom fram till att det finns en del "synintryck", dvs bilder, logotyper osv som jag förknippar med en företeelse och därigenom även företaget, föreningen, händelsen eller vad bilden/intrycket än representerar i mina ögon som skapar en olustkänsla.

Men... lustfyllda känslor då. Ja där var det lite svårare faktiskt, jag kom inte på rak (eller krokig) arm på motsvarande bilder/symboler som skapar en varm känsla när jag ser dem. Det betyder nog inte att dom inte finns där, jag kom helt enkelt inte på dom just då. Jag får helt enkelt återkomma när jag ser dom *nickar bestämt*

Ett par symboler som skapar en olustig känsla (hos mig personligen så det gäller säkert inte dig)

Crea Diem

Crea Diem är latin och skulle kunna tolkas som Skapa Dagen. Det är även namnet på den guild vi startat i WoW (och jag vet, min gamla BK orden heter samma sak men vafan... det var ju jag som skapade den) =P

Nåväl struntsamma det jag tänkte berätta som är lite skoj är att jag hittade en armorysida som är kopplad till WoW där både spelare och guilder går att söka på.

Håll till godo, här är Crea Diem från WoW.

Alla gubbar i guilden är klickbara och man kan se vad dom har för utrustning mm.

Gissa vilka gubbar som är mina där =P

Grattis Blizzard

Patch 3.0.2 (som för övrigt låg på ynka 1,62 Gb) till WoW ser väl bra ut i teorin antar jag, det ska förmodligen vara den sista innan releasen av WotLK men det vore ju trevligt om dom hade sett till att det faktiskt gick att spela med patchen med. Allt var osynkat, en utförd händelse gav utslag c:a 5 minuter efter det att man utfört handlingen. Megakul på min ära.

Keep it Real, Blizzard.

En "epok" är över

Igår gav jag faktiskt bort min sista gubbe i ett textbaserat spel. Det kändes lite vemodigt eftersom vi har gått långt min ridadre och jag, men skönt på samma gång, jag har inte tiden att lägga på spel helt enkelt och jag tror att han som tog över kommer att föra kampen vidare på ett mer engagerat sätt =)

Borta bra, hemma bäst

Igår kom en nygammal familjemedlem tillbaka hem. Vi har helt plötsligt blivit med ytterligare en glasburk men med en lite torrare varelse den här gången eftersom vi var och hämtade Nattis orm i söndags. Nu triggar ormen och katten varandra hela tiden, Katten verkar tro att det ligger en leksak i terrariet medans ormen gör allt för att reta katten när han försöker komma in... tur att katten inte lärt sig Lock-picking än =)

Visst fick han fint i sitt nya hem?

När blir språket avkodat?

Jag satt och lyssnade med ett leende på läpparna på två tonårstjejer som pratade med varandra på tåget imorse och konversationen gick ungefär såhär.

"Å då ba' ja asså vi ba' då ba' typ"
"Visst jag vet, det är fett keff asså ba'"
"Han ba' asså, gjorde det typ"


Ni anar hur det hela fortlöpte. Jag vet inte hur ofta ba' asså och typ dök upp i konversationen men skulle man roat sig med att räkna orden tror jag att dom dök upp oftare än riktiga svenska ord gjorde.

Jag har varit tonåring jag med och visst pratade vi ungefär i samma banor, men det gör vi ju inte nu längre som vuxna så jag började fundera lite på när det kodade fjortisspråket övergår i en mer vuxen och avkodad variant av svenska. Var det kanske när vi började arbeta och vårt vokabulär var tvunget att interagera med andra "vuxnas"?

Någon som har några idéer?

Ja ba' önskar man hade en fet typ kodnyckel asså så att man ba' hänger med i svängarna typ asså... eller nä jag har gjort min beskärda del av språkmissbruk tror jag =)

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.