So is THIS life?

Fan jag vill vara ledig en vecka till... det är alldeles för tidigt att komma tillbaka till saltgruvorna redan idag... Jag lovar, det var ingen lek att kliva ur sängen i morse, men men det är ju i alla fall Europe på Hovet ikväll.

Eller hur Jossan? ;-)

Inte illa pinkat egentligen, grabben och jag får gå på konsert, bjuder tanten som aldrig varit på konsert på en schysst upplevelse i födelsedagspresent samt får ge en julklapp till en av världens finaste människor (och dessutom äta middag och umgås med henne, tanten och grabben hela kvällen). En helkväll utan dess like skulle man kunna säga =)

Julen var för övrigt riktigt trevlig, om än lite jäktigare än min laid back jul vanligtvis brukar vara. Julklappar redan den 23:e eftersom modern till spenaten åkt på att jobba natt hela julen (alla barnen över att få julklappar en dag tidigare) ;-)

Nu ska jag återgå till arbetet... Yeah right, det är en soft eftermiddag helt enkelt =)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare


Sömnbrist och mobiltelefoner

Jag kan lugnt påstå att jag hatar både sömnbrist och mobiltelefoner inatt. Jag har legat vaken sedan halv ett och haft det ena samtalet efter det andra för mig själv inuti mitt huvud, samtal som för övrigt antagligen aldrig ens kommer äga rum. Det är nämligen ett av sätten min hjärna bearbetar saker på. Som kuriosa kan jag nämna att jag t ex sa upp mig inatt, ja i mitt huvud dvs, på grund av något som inte ens inträffat.

I vilket fall som, vid halv tre ungefär höll jag äntligen på att somna då det piper till i en mobiltelefon och vips så drog John Blund vidare till annan ort. Det värsta av allt är att det inte ens var till mig!! Det var elaka tantens mobilhelvete! Hon som inte ens skulle vakna om dom sprängde en bomb i huset bredvid. Vem fan skickar sms mitt i natten till folk??!

Nu är jag inte bara trött, jag är jävulskt irriterad med på puckot som förstörde mina eventuella möjligheter till någon timmes sömn innan lillprinsen vaknar

Men tack så jävla mycket då

Jag sitter och funderar lite på mäniskor som gör oss ont, såhär kvällen före dopparedagen. Ja dom gör oss kanske inte nödvändigtvis ont just denna dag utan det är idag jag funderar på dom.

Vet ni vilka dom värsta skitstövlarna är? Jo det är dom som berövar oss på vår präktighet, dom självgoda jäklarna som trampar sönder vår omsorsgfullt ihopsnickrade självbild där vi porträtterar oss själva som gudomliga och ofelbara. Dom jäklarna skulle det vara skottpengar på.

Vad ska dom på våra gudomliga ikoner att göra va?

Ja gott folk, bättre än så blir det inte denna dag före doparedagen,ironi är en underskattad gåva.

Jag hoppas att ni alla får en riktigt underbar jul och kom ihåg att det finns alltid dom som har det värre, men som klagar desto mindre. Jag sänder en varm Karl Bertil Johnsson tanke till familjen som gav av sitt överflöd till dom i samhället som inte hade det lika gott ställt, jag är övertygad om att flerbarnsmamman med dubbla arbeten öppnade kuvertet med en glädjetår i ögat och tackade sin lyckliga stjärna. Hundra kronor är parkeringspengar för vissa och lyx i överflöd för andra.

Take care of eachother 'coz every fucking day counts.

På väg

Vi är på väg ut i obygden på glöggtjosan och snön den bara faller.

Snart är det jul med, om ni missat det =)

Sonisphere



Fan va najs... Den 7:e augusti smäller det, då ska jag och Jossan på Sonisphere och lyssna på hjältarna tillsammans med två stycken förväntansfulla 14 åringar =)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare


Julbord

Igår kväll var en av höstens roligaste kvällar skulle det visa sig.

Vi skulle ut och äta julbord på Clas på Hörnet med jobbet. Jag var egentligen inte alls sugen på att gå ut igår men jag hade ju sagt att jag skulle med så jag tänkte att jag får stå ut och smita tidigt. Det är jag glad för idag.

Jag satt med några av dom roligaste personerna på jobbet och vi skrattade oavbrutet i flera timmar åt allt och inget. T ex kan vi idag konstatera att Gävlebocken visst är stor och att en kissemurra med huggtänder inte är att leka med :-P

Det var tydligen precis vad jag behövde såhär i julstressen.

Jul, ljus och musik

Julen är barnens tid, men det är också en tid för musik och ljus i mörkret.

Igår kväll var vi på Nybrokajen 11 och lyssnade på ena tjejens julkonsert som framfördes av de lokala musikklasserna. Det var drygt en och en halv timme musik med julanknytning i såväl traditionell som arrangerad tappning.

Ibland så tenderar tyvärr lärare att sikta över målen vid sådana här tillställningar och ett par nummer sprack lite av en lite för avancerade arrangemang men på det stora hela var det en riktigt trevlig tillställning. Jag tappade till och med hakan vid ett par tillfällen, två unga solister som fyllde hela konsertsalen med sina stämmor och en psalm skriven av en kille i nian till exempel.

Vem trodde ett en 15-16 åring lyssnar eller till och med skriver egen sakral musik?

Även resan dit var en njutningsfull resa genom tillvaron, hela stan lyser av julljus och barnet av mig jublar av glädje för att det snart är jul.

Julen är barnens tid och när julen närmar sig vaknar det slumrande barnet inuti mig till liv av ljuset, ljuden och dofterna och det minns hur det känns, förväntan som blandas med pur glädje. Ebenezer och jag blir ett med varandra och minns jular som varit.

Söndagen i bilder

Jag lovade ju att visa ett par bilder från söndagens lilla äventyr, ja det enda vi upplevde var ju lukt och dramatiken från köksfönstret, men det räckte ganska bra ändå.

Vi vaknade som sagt strax efter sju och då brann det ordentligt från resturangtaket. Brandkåren hade kommit dit en liten stund innan och började precis släckningsarbetet.

Här är ett par bilder som visar det övertända taket, jag är ganska glad att vi inte såg hur det såg ut invändigt, förödelsen måste ha varit total.

Hela området var täckt av svart brandrök ända tills brandkåren kom igån ordentligt med själva släckningen då röken ändrade färg från svart till vitt. Rökmolnen var enorma och runt åtta-tiden hade det ljusnat såpass att det gick att se hur stor rökutvecklingen faktiskt var.

Runt lunch hade dom pumpat taket fullt med släckskum och vatten och det såg ut som om branden var släckt varpå de flesta av bilarna började packa ihop och åkte därifrån som tur var fanns ett par bilar kvar eftersom det snart skulle visa sig att elden tagit fart i taket igen.

Som ni ser blev det lite vinterkänsla i söndags iaf ;-) Snön... ja eller skummet lyste vitt på taket trots allt.

Brandkåren fick kalla tillbaka sina kollegor och under resten av eftermiddagen (och en bra bit inpå kvällen) fortsatte dom med eftersläckning. Den sista bilen lämnade platsen runt 22-tiden.

Såhär såg det ut någon gång runt fem på eftermiddagen, trots att dom formligen dränkt resturangen ville det inte riktigt sluta att ryka och pyra.


'Cos every day counts!

En annorlunda söndag

Vi vaknade till sirener och röklukt imorse och efter ett sms från grannhuset stod det klart att resturangen på andra sidan gatan stod i lågor.

Enligt nättidningarna ska branden ha startat så tidigt som halv 7 och släckningsarbetet har tagit hela dagen, nu dryga 8 timmar senare håller brandkåren fortfarande på och eftersläcker. tur i oturen var det väl att det brann mitt i natten så att inga personer blivit skadade i eländet.

Det har inte hänt så värst mycket annat idag, vi har mest suttit i köket och kikat på släckningsarbetet nere på gatan. Ett och annat kort har det med blivit, det är ju inte varje dag man har ett inferno strax nedanför sitt köksfönster. Hoppas att röklukten innomhus går bort på sikt, det är knappt uthärdligt att känna doften här =/

Jag kanske slänger upp en bild eller två senare.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare


Saker som suger

Att se arslet på tåget hem klockan halv 10 på kvällen är ingen höjdare direkt.

Pressbyråns torra lussebullar är heller ingen höjdare att inta till middag i väntan på nästa tåg.

Vad hjälper det att muttra?

Det är kallt i Stockholm idag, kallare än det varit på länge nu och givetvis påverkar det kollektivterrorismen så att busseländet kommer 10 minuter försent.

Det som fascinerar mig är hur folk orkar lägga energi på att högljutt muttra och stöta ur sig grutturala läten varannan minut.

Varför gör man så tro? Är det för att busschauffören ska känna mullret genom marken och trampa hårdare på gasen?

Människor säger jag bara...

Förlåt mig Liten

Jag hoppas verkligen inte att du sätter kaffet i halsen av skratt om du läser det här men jag känner att det ändå är viktigt för mig att teckna ned följande rader, om inte annat så för att jag själv inte ska glömma deras vikt.

Om jag nödvändigt ska envisas med att åka kommunalterroristiskt från jobbet (som om jag hade något annat val liksom) så måste jag lära mig att ta ett par minuter extra innan jag gör som Elvis och lämnar byggnaden, för att uppsöka lämplig vattenklosett. Skumpiga bussar som framförs av Kellogsakademins dropouts är ingen hit när nöden är som störst.

Så nu var det sagt, somna om nu Liten ;-)

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.