Vänner i nöd

Nu var det ett tag sedan jag skrev något, får försöka bättra mig lite :-)

Idag handlar inlägget helt och hållet om nyfunna vänner, människor som inte bryr sig så mycket om varifrån du kommer eller vart du är på väg. Det viktiga är var du står här och nu.

Jag har på ganska kort tid haft ett par ordentliga aha-upplevelser med nyfunna vänner, diskussioner med två otroliga herrar om utbrändhet, vad som leder till det och vägen tillbaka. Jag hade stor respekt för deras insikter om allt mellan himmel och jord innan men det blev en djupare och mer förstående kontakt efter det. Grymma herrar :-)

En annan kväll träffade jag tre fantastiska damer på Gröna lund, djupa diskussioner och en känsla av samhörighet. Framförallt en otrolig kontakt och utbyte med med en för mig sporadisk kontakt innan. Ett stöd i tankar och funderingar, ett gott skratt och många råd om hur livet borde levas. Ett leende när man behöver det som mest. 109,4 år är delmål ett och ett liv som örnar delmål två :-)

Jag är otroligt tacksam för dessa nyvunna kontakter, med dom här människorna i min ringhörna är jag beredd att ta mig an världen på nytt :-)

Härligt bemötande

Idag blir det ett lite längre tacksamhetsinlägg. Jag börjar med ett härligt bemötande jag fick på Arbetsförmedlingen. Det står numer en person som tar emot besökarna och hjälper dom till rätta, jag skulle skriva på ett papper, han gick och letade rätt på det och sen fick jag ställa mig i den två personer långa kön för att lämna in det =)

Andra personer skulle träffa någon som krävde en nummerlapp, då gick han och hämtade deras nummerlapp. Ingen gick osedd förbi. Kanonbemötande.

När mitt ärende var avklarat berömde jag honom för hans fina bemötande och han svarade Man måste bemöta besökarna på samma sätt som man själv vill bli bemött. Det gjorde faktiskt min eftermiddag =)


En annan sak som glädjr mig var nyckelpigan som landade på golvet där vi satt och fikade. Den första nyckelpigan har för mig kommit att symbolisera förnyelse, ny energi och nya tag. I en period i mitt liv när saker var lite tunga var det just vårens första nyckelpiga som fick mig att inse att vinden hade börjat vända så ny blir jag glad varje vår när dom små pigorna kommer.


Slutligen, en fika i solen med dottern, kan det bli bättre än så?

'Cos every day counts!

Egoboost deluxe

Det första jag är tacksam för idag är det här omnämnandet jag fick häromdagen, jisses vad jag växte när jag läste det, tack för att du ser det jag försöker förmedla :-)

Josh en person som du borde anställa, om du inte tycker att han passar in på företaget så kanske du borde träffa han och ändra företaget så att han passar in =)

Har även varit på dansuppvisning med min otroligt duktiga dotter.

Slutligen så träffade vi på vägen hem en gammal teaterkompis från mitten av 90-talet, en rolig trip down memory lane.

En komplimang

Idag riktar jag hela min tacksamhet till människor runt omkring mig på olika sätt. En komplimang för att jag är snäll och omtänksam. Innovativa människor som inspirerar och följer sina drömmar och slutligen vetskapen att det finns människor som fångar upp en om man sviktar.

Myssöndag

Har en hel del att stå i idag, det blir ju så när man skjuter upp saker, men tar mig ändå en stund att fundera över tacksamhet.

Till att börja med, det finns knappt något så tillfredsställande som ett husdjur som kommer och påminner om att man ska luta sig tillbaka och chilla lite (eller så att katten i fråga får,krypa upp och lägga sig på axeln och mysa en stund. Så nummer ett idag blir  mästare av chill, Zolo the great :-)

Idag blir det Zolo för hela slanten, eller vad sägs om en katt som försöker balansera i utrymmet mellan ett smalt element och fönsterbrädan.

Slutligen, smoothiemonstret slår till igen.







Egoboost

Eftersom jag jobbar aktivt med mitt personliga varumärke är jag idag oerhört tacksam över responsen jag får från andra i olika forum på att dom ser och uppskattar den person jag är och försöker förmedla.

Vidare är jag tacksam för att få tillbringat några timmar i eftermiddag med unge herr V som dingat lvl 10.

Sist men inte minst är jag tacksam över glädjen jag känner för en person vars tillvaro verkar ljusna inom kort.

Smaskig tystnad

Idag är jag tacksam för;

Calzone från Rosmarin Pizzeria, Baileysrulltårta och tystnad.

En LinkedIn-dag

För några dagar sedan beställde jag en analys av min LinkedIn-profil av Newstart.se. Fick den i mailen idag och har börjat grotta mig ner i den och försöker göra så bra ändringar som möjligt. Det blir nummer ett idag.

Bokade två webinarier på samma tema, det får bli nummer två.

Nummer tre blir också kopplat till LinkedIn. Mitt lilla nätverk växer sakteliga, dels för att jag connectar med spännande personer, men viktigast av allt på grund av mina egna inlägg och kommentarer.

Slänger med en fjärde, min lasagne blev grym :-)

En bra dag på det stora hela.

Tacksamhet mitt i jobbsökandet

Så vi kickar väl igång Tacksamhetsdagboken så får vi se vart det tar vägen sen. Idag är jag tacksam över flera saker.

Först ut en gammal vän och kollega Maria vars stöd och glada tillrop alltid varit guld värda. Nu sitter vi ju inte längre ner i korridoren från varandra längre men jag vet att hon alltid bara är ett telefonsamtal eller mail bort. Så otroligt glad över att ha dig i min ringhörna.

Sen har vi min jobbcoach Emmelie, fasen vad hon är grym. Hon ser saker jag missar i annonser och ansökningar. Hon hjälpte mig att bolla igenom två grymma texter igår.

Slutligen idag är jag tacksam över det nätverk jag håller på att bygga på LinkedIn. Tänk vad lite engagemang och delaktighet gör skillnad. Trevliga diskussioner med människor och dessutom ett nätverk som växer så sakteliga.

'Cos every day counts!

Long time no seeing

Nu är det snart tre år sen (igen!) den här bloggrackaren dammades av. Jag vet inte om jag egentligen har ett behov av att blogga igen men jag har en liten idé om en Tacksamhetsdagbok som jag vill göra och lägger jag den på en blogg så är den ju alltid tillgänglig och dessutom lätt att överskåda. Tanken är att skriva upp minst tre saker jag är tacksam över varje dag, som en liten positivitetsboost kan man säga. Frågan är bara om jag ska lägga den här eller starta ett helt nytt projekt.

Mycket har i alla fall hänt sedan sist, livet har minst sagt tagit en hel del märkliga och oförutsedda vändningar.

I avvaktan på någon form av beslut från min sida kommer jag ändå att lägga ut en text jag skrev för ett litet tag sedan om arvet vi lämnar efter oss.

'Cos every day counts!

Jorden vi ärvde - nu är det er tur

Till att börja med vill jag be om ursäkt över det skick ni kommer att få ta över planeten från oss, man kan säga att den är i bruksskick, lite som när man säljer begagnade saker, repig, kantstött och det kan saknas en och annan viktig del för att den ska funka som den ska. Men den funkar än sålänge.

Vi, era pappor, mammor, mor- och farförädrar, fula gubben utanför ICA, ja alla som är några år äldre än er, vi ärvde den här planeten från dom som hade i uppdrag att förvalta den innan oss och vi gjorde precis som dom lärde oss, vi såg till att vi skulle ha det så bra vi bara kunde själva. Skit i hur familjen på andra sidan stan har det liksom. Så här står vi nu, en planet i kaos, människor som hatar, fäller hellre än friar, beväpnade till tänderna "just in case", ledare som hetsar massorna istället för att lugna dem. Ja listan kan egentligen göras hur lång som helst.

Nu är det snart er tur att ta vid. Låter det inte som ett kanonläge?

Vi kan bara se oss omkring i vår egen närhet, terrordåd i Sverige... I SVERIGE... som President Hairdo skulle twittrat... Extremister på bägge sidorna om staketet som får starkare och starkare fotfästen över hela världen. Humanitära insatser möts med våld. Människor på flykt från tyranni och förtryck motas vid gränserna, "Dom kan ju vara bad guys som försöker infiltrera samhället". Det blir lite som Försäkringskassans försök att hindra någon procent fuskare på bekostnad av folk som faktiskt behöver hjälp... "Man kan ju faktiskt lyckas sätta dit en eller två, lite svinn får man räkna med". Det faktum att folk som vill slinka emellan ändå kommer att göra det är oväsentligt. Ja, vissa dagar ser det faktiskt lite mörkare ut än andra, jag erkänner.

Nu är det så att jag faktiskt har stor tilltro till er generation, ni har redan visat flera gånger att ni faktiskt är mycket "smartare" än vi och våra föregångare är/var. Många av er vet vad empati betyder och ännu bättre hur man visar det.

Så för att knyta ihop säcken, även om jag beklagar bördan vi inom kort kommer att lägga på era axlar så tror jag ändå att ni kommer att göra något bra av det här. Vill ni ha några tips från en gammal stöt, så är mina råd, gör inte som vi, visa hjärta och själ i era beslut. Kärlek kommer alltid längre än hat. Det måste vi tro på om vi inte ska låta mänskligheten gå under.

Nu är det nog färdigsvamlat för idag.
Ärtor ut.


'Cos every day counts!

Nu är den här

Dagen vi väntat och fruktat lite är här, det är den blomstertid igen. Två av invånarna i the mad house on the hill ska vidare ut i livet. En tar studenten och den andra kastas ut i gymnasiets vilda virvelvindar.

Vad hände med den trygga inramade vardagen där man visste var man har odågorna? Har någon frågar mig om lov? skulle inte tro det va.

Enough with the changes muttrar gubbjäveln.

Letting go was always the easy way out

Nyligen kom jag fram till en viktig insikt till vem jag är, vem jag varit och varför jag valt som jag gjort, speciellt i en yngre utgåva av mig själv.

Livet fram till 20års åldern var egentligen dena ena stormen efter den andra, utåt sett var det nog inte så många som såg vad som skedde inombords, men stormarna rasade med full kraft. Där i det innersta, allra mörkaste vrårna. Dit där ingen skulle få komma in och röra upp dom till ytan.

Jag har alltid varit lite rastlös av mig, inte så att jag måste aktivera mig hela tiden utan genom att alltid vara på väg någon annanstans. Där andra stannade upp och njöt av livet har jag nästan alltid undrat över vad som väntar bakom nästa krön och bakom det efter det. Varenda relation som tonåring var likadan, jag hade spanat in nästa tänkbara stopp innan jag klev av bussen jag åkte på.

Jag har lämnat människor bakom mig utan någon bra förklaring, människor som jag faktiskt tyckte mycket om men som förmodligem kom för nära stormens mitt. Då var det säkrare att vara på språng igen än att riskera att blotta mig som den jag var, liten, rädd och ärrad av stormens vrede.

Sakta men säkert spelas scener från det förgångna upp i skenet av det jag idag förstår att jag då mest av allt ville dölja från världen. Jag försöker att inte ångra saker jag gjort i mitt liv, däremot kan jag tycka att en del människor borde ha blivit bättre uppskattade för dom personer dom faktiskt var då. Människor som älskar bör bli älskade tillbaka och inte förskjutna när dom kommer för nära.

Nu är jag säkert långt ifrån unik i att inte släppa människor för nära inpå mig, tvärtom är vi många som gör så. Däremot så tillåter inte mitt samvete att jag bara glömmer och förtränger människor jag direkt eller indirekt sårat i min enfald.

To advance you only have to let go of the past.

Det här med religion

Jag har fått grepp om varför jag och religionsgrejen inte riktigt är kompatibla med varandra. Det är den här vänd andra kinden till grejen, jag kan visst förlåta till en viss gräns, men häng mig på ett kors, skit på min brinnande buske eller släpp loss gräshopporna så kommer jag garanterat inte att glömma det i första taget.

Missförstå mig rätt, jag är imponerad över er som fixar det, det är jag som inte klarar det helt enkelt.

'Cos every day counts!

Den blomstertid kommer igen

För snart tre år sedan skrev jag ett inlägg om hur snabbt tiden går, hur barnen går från ett stadium till ett annat... och nu är dom tre åren snart till ända. Grabben i det inlägget har blivigt myndig, får dricka på krogen, är ansvarig för sina egna handlingar i lagens ögon och tar nu även studenten.

Time flies.

Ännu ett uppbrott från det trygga och invanda och ett tvärkast ut i det okända. 'Til infinity and beyond.

Förmodligen kommer det att gå galant, det är nog mest den gamla pappan som känner sig osäker inför förändringarna, jag menar... det var ju nästan bara igår som han lärde sig gå.

För att inte tala om hans lillasyster, hon ska inte börja andra ring efter sommaren. Nope jag tänker vägra.

'Cos every day counts!

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.