Jorden vi ärvde - nu är det er tur

Till att börja med vill jag be om ursäkt över det skick ni kommer att få ta över planeten från oss, man kan säga att den är i bruksskick, lite som när man säljer begagnade saker, repig, kantstött och det kan saknas en och annan viktig del för att den ska funka som den ska. Men den funkar än sålänge.

Vi, era pappor, mammor, mor- och farförädrar, fula gubben utanför ICA, ja alla som är några år äldre än er, vi ärvde den här planeten från dom som hade i uppdrag att förvalta den innan oss och vi gjorde precis som dom lärde oss, vi såg till att vi skulle ha det så bra vi bara kunde själva. Skit i hur familjen på andra sidan stan har det liksom. Så här står vi nu, en planet i kaos, människor som hatar, fäller hellre än friar, beväpnade till tänderna "just in case", ledare som hetsar massorna istället för att lugna dem. Ja listan kan egentligen göras hur lång som helst.

Nu är det snart er tur att ta vid. Låter det inte som ett kanonläge?

Vi kan bara se oss omkring i vår egen närhet, terrordåd i Sverige... I SVERIGE... som President Hairdo skulle twittrat... Extremister på bägge sidorna om staketet som får starkare och starkare fotfästen över hela världen. Humanitära insatser möts med våld. Människor på flykt från tyranni och förtryck motas vid gränserna, "Dom kan ju vara bad guys som försöker infiltrera samhället". Det blir lite som Försäkringskassans försök att hindra någon procent fuskare på bekostnad av folk som faktiskt behöver hjälp... "Man kan ju faktiskt lyckas sätta dit en eller två, lite svinn får man räkna med". Det faktum att folk som vill slinka emellan ändå kommer att göra det är oväsentligt. Ja, vissa dagar ser det faktiskt lite mörkare ut än andra, jag erkänner.

Nu är det så att jag faktiskt har stor tilltro till er generation, ni har redan visat flera gånger att ni faktiskt är mycket "smartare" än vi och våra föregångare är/var. Många av er vet vad empati betyder och ännu bättre hur man visar det.

Så för att knyta ihop säcken, även om jag beklagar bördan vi inom kort kommer att lägga på era axlar så tror jag ändå att ni kommer att göra något bra av det här. Vill ni ha några tips från en gammal stöt, så är mina råd, gör inte som vi, visa hjärta och själ i era beslut. Kärlek kommer alltid längre än hat. Det måste vi tro på om vi inte ska låta mänskligheten gå under.

Nu är det nog färdigsvamlat för idag.
Ärtor ut.


'Cos every day counts!

0 kommentarer och åsikter:

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.