Klassfesten

I natt drömde jag en skum dröm. Jag var bjuden på en återträff med min gamla högstadieklass och gick dit, vilket i sig faktiskt är en ganska absurd tanke eftersom jag egentligen inte är det minsta intresserad av att få veta vilka som lyckats och för vilka det gått utför.

I vilket fall som så fick jag en inblick i mina forna klasskamratraters liv. En del av dom hippa tjejerna, ni vet dom som tuggade tuggummi och trodde att jorden kretsade kring dem, var nu barnaproducerande hemmafruar som bara törstade efter vuxet sällskap och på ett ganska patetiskt sätt gjorde vad som helst för att få uppmärksamhet. Eller vad sägs om en av dom som försökte få till det med alla gubbarna på festen, eller en som försökte hitta sin gamla popularitet genom att blotta sina 40-åriga rullgardinspattar som blivit utsugna av 4 barn.

Gubbarna var förvisso inte bättre dom, det söps t ex tills en gammal tuffing blev medvetslös och slagsmål bröt ut mellan två äldre ungtuppar på ett annat håll. Nu om någonsin är jag övertygad om att skulle en dylik inbjudan dyka upp i brevlådan gör jag bäst i att bränna den på stående fot.

Hur som helst så fick det mig att tänka lite. Som unga är vi odödliga men som lite äldre, och förhoppningsvis lite visare, betraktar vi livet ur ett annat perspektiv (fast det finns en och annan 40-åring som fortfarande tror sig vara 25). Man hör ibland folk som säger att dom önskar att dom var 20 igen, aldrig i livet säger jag då för vad hade 20-åriga jag som jag inte har nu? Inte mycket faktiskt, möjligen hade han det lite mer förspänt på "relationsplanet". Han pippade som en kanin och bytte flickvän varannan månad eller så. Men 40-åringen i mig saknar inte det alls. Jag har t ex världens underbaraste Snyggfinska att dela mitt liv med och 3 underbara barn samt 2 som jag har till låns. Idag har jag så mycket erfarenheter jag inte skulle vilja vara utan för allt smör i småland.

Jag skulle vilja påstå att min bästa tid är nu och det blir bara bättre och bättre hela tiden.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

1 kommentarer och åsikter:

Anonym sa...

Jag skulle vilja gå på återträff med min klass!! =D Skitkul ju.. Hade väldigt bra klasskamrater o därför vill jag träffa dem igen. =)

Låter som en mysig kväll!

Blev en lugn kväll för vår del.. Lite datanördande o sen lade vi oss.. Skulle ju upp tidigt idag o köra 30 mil.. =)
Nu är vi på plats i Lilla Edet iaf!!

Arkiv

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.