En stilla fundering

Jag sitter och slöläser en hel del bloggar till och från och något som slår mig är dels mognaden hos många bloggare och det andra är hur många attentionswhores det finns här ute.

Vi läser om stängda kommentarsfunktioner här och där men i ärlighetens namn, när man väl börjar blogga ställer man sig inte i rampljuset för allmän beskådning? Många av dessa bloggare och bloggerskor kan inte alls förstå varför folk skriver så elaka kommentarer om dom. Men själva kan dom ösa ur sig vad för skit om vem som helst utan någon som helst betänklighet.

En annan lusitg liten egenhet som många bloggare dras med är detta kommentarshoreri. Kommentera mig så kommenterar jag dig, skriv en kommentar så blir jag glad osv osv. Samma regler gäller här, dvs inga alls, för de enda kommentarer dom egentligen vill ha är dom som bekräftar allt dom skrivit... och gärna hur snygga dom såg ut i gårdagens outfit med. Många gånger förblir kommentarer inte ens lästa eller bemötta, dom förblir helt enkelt bara en i statistiken. Sen har vi anhängarna till alla dom "stora" bloggarna. Jag törs påstå att minst 75% av alla som kommenterar gör det av en enda anledning... ett desperat försök att locka en läsare till den egna bloggen. egentligen skiter dom nog fullständigt i vad inläggen handlar om bara någon klickar på deras namn och hamnar på deras blogg.

Visst tycker jag som de flesta andra att det är kul att bli läst, men om någon uppskattar det dom läser och kommenterar det så anser jag nog ändå att hövligheten gör att jag kikar på vad dom själva är för sorts personer och vad dom skriver om. Är det en intressant blogg läser jag och fäller en och annan kommentar med. Själv är jag av åsikten att jag hellre blir läst av ett fåtal som inspireras eller kanske kan identifiera sig med det jag skriver än en stor skara som inte kunde bry sig mindre.

Det blev nog kanske ett dubbelbottnat inlägg det här, men vafan, det är min blogg så det bjuder jag på idag.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

4 kommentarer och åsikter:

Anonym sa...

Fasen.. Jag måste sticka o jobba.. Men blev ju nyfiken på att läsa ditt inlägg.. =P
Får göra det när jag är hemma igen! =D Gaaahh...=P

Hörs lite senare!! =)

Anonym sa...

Hej,

Förstår exakt vad du menar. Det är trevligt att få kommentarer men det är väl det här spammandet jag har svårt för samt att vissa inte ens ids titta mer än tre sekunder på det man har skrivit och bara hasplar ur sig något då man tex skrivit personligt eller liknande.

Anneli sa...

Ja, det är lustigt det där med kommentarer. Har generellt svårt att lämna kommentarer, men gillar att få dom såklart. Skriver bara när jag verkligen har något att säga, men det är inte alltid jag lämnar lämnar min bloggadress, är faktiskt lite rädd att hitta en ovälkommen kommentar någon dag.

Samtidigt vill man ju inte ta bort det för andra kommentarer som dina förgyller alltid min dag!

Föresten, det klart att du ska lufta vad du vill på DIN blogg, det är ju det som är tjusningen :).

Anonym sa...

Skitbra inlägg hörru! =)
Finns så många som faktiskt inte läser inläggen man skriver. Det är riktigt tråkigt faktiskt.

Blir också hellre läst av få personer som verkligen uppskattar min blogg.. Det är kul liksom! =D

Arkiv

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.