Kommentarer

Jag spinner vidare lite på gårdagens inlägg som handlade om bland annat kommentarer.

Jag har varit lite ur fas några dagar, det innebär att jag till exempel varit väldigt lita uppkopplad utanför jobbet. Jag har kraschat framför TVn och sen slocknat faktiskt. Mycket av mitt bloggande har därför skett via mobilen istället. Den som kom på att man kunde maila sina inlägg till bloggen var ett geni. Tack för det. Samma sak gäller för kommentarerna, dom läser jag via mail i mobilen för att sedan besvara dom när jag sitter vid datorn igen.

Om jag nu ska återgå till min huvudtanke med det här inlägget så är det just kommentarerna som verkligen sätter ett leende på läpparna. Det är så sjukt roligt att läsa mailen och inse att det ligger några intressanta, insiktsfulla och uppmuntrande kommentarer från bloggen där. Jag har skrivit om det tidigare och det är ju faktiskt bara ord, men ibland så betyder rätt ord från vissa människor så mycket mer än dom slumpvist utslängda bokstäver dom faktiskt bara består utav. Jag betraktar saker, har funderingar, brottas med dilemman osv och ofta ger ni mig respons, feedback, en push i rätt riktning. Ja kalla det vad du vill helt enkelt och det är så underbart.

Jag startade min blogg för att skriva av mig funderingar och bekymrade mig väl egentligen inte om någon annan än sambon läste inläggen. Hon har ju knappt något val om man så säger. Men responsen jag fått från andra vänner, bekanta och helt främmande människor som slumpat sig förbi och antingen gått vidare, eller som en del andra faktiskt stannat kvar är helt fantastisk. Det var ingenting jag ens drömde om från början. Ja jag vet, vi inte pratar om flera hundra personer utan ett knappt tvåsiffrigt antal, men er ärliga respons ger så otroligt mycket.

Det som började som ett simpelt inlägg om kommentarer slutar som ett tack till er läsare för ert genuina och ärliga stöd.

Var alltid dig själv och stå för den du är. Även om andra kanske inte alltid tycker som du så kan du förtjäna deras respekt bara för att du är du.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

1 kommentarer och åsikter:

Anonym sa...

Bloggvärlden är faktiskt helt underbar på det viset.. Dessa goa kommentarer från folk som verkligen läst inläggen man skriver.. Så kul med responsen man får från vissa! =)

Jaa, visst är det det! Men hellre få läsare som verkligen gillar bloggen o läser den, än massa läsare som egentligen bara horar efter kommentarer. =P

Jag följer inte heller några serier direkt. Bara Lost o Fringe. Jag älskar dem o bara måste se dem!

Arkiv

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.