Ur ett helt annat perspektiv

Jag satt på tåget till jobbet i morse och lyssnade lie förstrött till två äldre damer som diskuterade det här med Earth Hour i lördags. När jag lyssnade på dom kom jag att tänka på att det faktiskt inte var så himla länge sedan de här äldre damerna faktiskt inte ens hade ström att spara (jag medger att jag förmodligen inte funderat i dom tankebanorna ifall delar av deras diskussioner inte behandlat just detta faktum).

Utveckling är väl alltid bra, tror jag. Men tänk på hur mycket som faktiskt förändrats för våra far- och morföräldrar under deras livstider. Många av dom har under en och samma livstid gått från ett stampat jordgolv i ett litet torp till ett toppmodernt samhälle där till och med kylskåpen kan vara datoriserade.

Vilken omställning! Och idag kan vi gnälla lite och säga att det var bättre förr och då mena att förr var 2-3 år tillbaka i tiden. Själv grämer jag mig för att bli utan badrum några veckor, men jag har ju fortfarande rinnande vatten inne i lägenheten. Ingen som behöver släpa vatten här heller.

I den här utvecklingstakten, vad kommer att vara det mest revolutionerande utvecklingen den dagen vi sitter på ljugarbänken och talar om förr. Har vi redan sett vår tids största innovationer eller finns det ännu mer att invänta?

Den som lever får väl se antar jag. Vem vill boka höger- respektive vänstersidan på min ljugarbänk för att se tillbaka på hur livet utvecklats när vi blir 65?

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

2 kommentarer och åsikter:

Josefine sa...

pax för högersidan!

Cat sa...

Jag önskar jag levde förr.. Innan all denna utveckling. Sen är jag iofs beroende av min dator o så van.. Så det skulle förmodligen va skitsvårt utan allt det man är uppvuxen med. Men jag tror att jag iaf mått bättre utan allt detta.. =P

Hihihi! Jaa, det hjälpte du! ;)
Är lite mer positiv nu, men fortfarande lite bitter. Jag kämpar på! ;)

Arkiv

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.