Jag trodde inte mina öron...

I somras köpte jag en bärbar dator som ungarna skulle ha, en Sony Vaio införskaffades som vida översteg allas förväntningar i prestanda och känsla, det var en liten lyxmaskin helt enkelt som fungerade som en våt dröm.

Drömmen varade en dryg månad eller två.

Härom dagen svartnade datorn, den startar och erbjuder sig att starta i felsäkert läge men sedan är det stopp. En svart skärm med vit muspekare är ju kul, men inte i flera timmar. Efter mycket testande fram och åter kommer jag fram till att Windows nog har krassat sej lite som finnarna säger. Finurligt nog går det ju att återställa i flera olika led, antingen Windowsinstallationen eller om allt skiter sig till leveransskick, dvs en halvinstallerad burk som man själv får slutföra installationen på. Varken eller funkar visar det sig, den kraschar mitt under återställningen och levererar felkoder och har sig. Nåja dom har även tänkt på detta och levererat ett diagnostikverktyg för hårdvaran och här hittar vi äntligen felet. Datorn klagar på ett minne (verktyget tog närmare två timmar att köra som en kul liten parantes).

Om killen som plockar ihop komponenter hade varit smart hade han givetvis märkt vilket som är minne 1 och 2 men det får man givetvis testa sig fram till och i sann "lagen om allts jävlighet" anda så är det givetvis den man testar andra gången som är tvåan. Nåja... helt plötsligt går det att återställa till fabrikskonfiguration så jag tänker att det här kan vi väl lösa smidigt och ringer till Sonys svenska support.

Jo tjena... smidigt... eller hur!

Jag beskriver allt jag gjort och teknikern i telefonen håller med om att det mycket riktigt låter som om det är minnet som är trasigt. Vajert tänker jag... då kan dom kanske skicka ett nytt så skickar jag in mitt trasiga, men icke sa Nicke. Proceduren är som följer. Sony kommer och hämtar datorn som sedan skickas till Frankrike för genomgång och felsökning. Felsökning???? Det är minnet som är paj, det är ju redan bekräftat. Sorry men det är våra regler. OK... hur lång tid tar det tänker jag lite optimistiskt. 5-10 arbetsdagar. Va?????! För att byta ett trasigt minne???? Jag är ledsen men det är våra regler är svaret.

Tyvärr Sony, jag har alltid förknippat er med stor kvalitét och gedigna produkter, till mitt nästa kamerainköp hade jag tänkt att välja en av de nya systemkamerorna men nu är jag väldigt skeptisk faktiskt. Förmodligen har ni sålt er sista pryl till mig, alla kategorier.

1 kommentarer och åsikter:

T sa...

men gnällgubbe,,

med tanke på att Sony är japanskt så ska du vara glad att det "bara" vart till frankrike.... tänk det tiden det skulle tagit till lilla landet "Nippon"

:P

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.