sindarinsworld.blogspot.com

Den perfekta relationen, finns den eller finns den inte? Egentligen finns det bara två svar skulle jag tro, ja eller nej och i all min cynisism lutar jag mot ett nej, men det kräver säkert en definition av hur jag tänker då.

Jag ska inte förneka att vissa människor hittar sin soulmate och gifter sig, skaffar 11,5 barn, en Volvo, en jycke och bosätter sig intill en sjö med utsikt över älgarnas betemarker osv osv.

Men hur många gör det egentligen? Och hur är det då med alla oss andra? Innebär det att vi lever i operfekta relationer? Nja säger jag då. Personligen har jag själv träffat på 2-3 personer genom livet som på ett intelektuellt och möjligen andligt plan (ledsen gud men jag är inte troende så andligt för mig är något helt annat än skäggiga farbröder som kastar mirakel omkring sig) har passat mig som handen i handsken och jag ska villigt erkänna att i åtminstonde ett fall så älskar jag den personen högre än det mesta i livet, sambon och alla barnen (och givetvis lillprinsen) är nog de enda som står över min älskade vän i kurs. Men att krypa i säng med varandra och vakna bredvid varandra varenda morgon? Nja serru, där tog det slut det är inte den typen av kärlek jag har utvecklat med någon Soulmate. En soulmate är en person som förstår sig på nästan varenda mm av mitt innersta väsen och personligen tror jag inte att jag skulle klara av att leva varenda dag, varenda andandes minut med en sådan person.

Så för mig är det alltså inte en perfekt relation att leva med den person som är min själs spegel.

Så vad är då den näst intill perfekta relationen då? I mitt fall handlar det bl a om att vakna upp och se min bandagerade kvinna (även detta är en annan historia men elak som jag är kommer jag nog inte att kunna låta bli att berätta den lite senare) och med ett leende konstatera att henne kan/vill jag nog vakna upp bredvid varenda morgon. Hon är långt ifrån perfekt och ska jag vara självkritisk är jag säkert ännu längre ifrån att vara det, men hon kompletterar mig, vi har många likheter och olikheterna är nog ännu fler, trots det sätter hon ett leende på mina läppar och från det sprids en värme genom mitt inre som får mitt hjärta att ibland slå dubbla slag. Antingen lider jag av något som kan beskrivas kliniskt eller så älskar jag henne =)

En relation är en ständigt pågående process och jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig funderat på att lägga den här bakom mig, vi har haft våra ups and downs vi som alla andra, men idag känns det som om det här är min plats i livet, med den här kvinnan och allt som händer runt omkring oss. Det är inte per definition en perfekt relation, men den är så bra den bara kan bli eftersom det är vår relation och för mig räcker det väldigt långt.