Känner mig lite låg idag

Jag satt här nyss på lunchen och läste i lite bloggar jag inte hunnit med och av en slump klickade jag mig vidare till en annan blogg skriven av en pappa som nyligen förlorat ett barn.

Jag satt och klickade mig längre och längre in i bloggen och sakta men säkert känner jag hur någonting gick sönder inom mig. Det är så många som tyvärr förlorar ett barn alldeles för tidigt och varenda gång jag läser om någon ny förälder som blivit barnlös så väller det upp så många känslor som inte riktigt vet vart dom ska ta vägen.

Jag kan inte tänka mig något mer onaturligt än att överleva ett av mina barn, jag tror ärligt talat inte att jag skulle hitta den styrka och ork som människor ändå lyckas uppbåda för att gå vidare. Min älskade vän förlorade en son för något år sedan och hon kämpar mot sina demoner dagligen. Jag försöker förstå hur det kan vara men jag klarar ändå inte att ta in det. Det är onaturligt och det värsta som någonsin kan inträffa.

Jag ville egentligen mest dela med mig av den obehagskänsla jag sitter och bär på just nu, mina barn är friska allihop och jag har just bestämt att inga hemskheter ska hända med dom.

Nu torkar vi tårarna som smyger sig fram och återgår till att bli en produktiv anställd.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare


3 kommentarer och åsikter:

Marianne sa...

nu när jag läst dina ord så inser jag att dagens händelser egentligen inte betyder så mycket.. För jag har ju trots allt 3 friska underbara ungar!

Och barnen är ju trots allt det enda som verkligen, alltså verkligen, betyder något!

Simmelimaka sa...

JO, jag läste också. Och grät och kände att jag är en otroligt lycklig människa om än alldlels osedvanligt korkad eftersom jag inte har vett att jubla över allt det fina i mitt liv.
Gick också sönder när jag läste hur han kände.

Sindarin sa...

Marianne & Simme: Vi glömmer så lätt bort vad som är viktigt här i livet

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.