Det här med gamla vänner

Jag sitter på vägen till jobbet och funderar lite kring gamla vänner och det här med Facebook.

Det började med att jag hittade en person jag tyckte väldigt mycket om för sådär 25 år sedan och vi pratade lite och efter det dök det upp namn efter namn med andra människor som figurerade i början av livet. Riktigt spännande till en början men när nyhetens behag lägger sig inser jag att det gått 25 år sedan vi träffades senast och vi har alla förändrats. Någon som betydde allt för 25 år sedan kan verka mest besvärad av kontakten, andra svarar kanske inte alls. Vi kanske helt enkelt inte har något att prata om längre, vad vet jag.

Vad beror det på funderar jag vidare. Har jag själv en del i det kanske? En gammal klasskamrat frågade rent ut, vart tog du egentligen vägen? Då inser jag att ur ett annat perspektiv försvann jag nog från jordens yta för många år sedan. Jag antar att jag ville lämna de mörka åren bakom mig och aldrig titta tillbaka. Som barn var det nog den största av farhågor, att det dolda skulle komma upp ur skuggorna och granskas av allt och alla. Därför kom vuxendomen som en efterlängtad biljett bort från allt som ingen skulle veta om.

Idag kan jag se tillbaka och se ljusglimtarna men som barn fanns skuggorna alltid runt hörnet och övermörkade det mesta.

Varenda gång jag åker igenom mina barndoms hoods glimtar ljuspunkterna och jag undrar lite vad som hänt med en eller annan person, men som sagt, det var 25 år sedan och kanske är det så att vattnet under broarna fört oss ljusår ifrån varandra.

5 kommentarer och åsikter:

Jossan sa...

Det blir nog lätt så att man glider bort från vänner man haft när man var yngre, man utvecklas åt olika håll. Och har man dessutom inte träffats på en himla massa år så är man ju inte samma personer som man var då.

Lillan sa...

Sitter här och dricker en kopp thé medan jag begrundar det du skriver.
Kommer fram till att även om jag inte fanns i ditt liv för 25 år sen så är jag ändå en GAMMAL vän till dig...
Dricker nog ett par koppar till innan jag bestämmer mig för om det är bra eller dålig slutsats.

puss o kram <3

Sindarin sa...

Jossan: Det var lite min tanke med, tror jag =)

Lillan: Klart det är BRA pucko =)

Lillan sa...

Så du tycker att jag är gammal...?

*klämmer ut en stor krokodiltår*

Love U <3

Sindarin sa...

En gammal vän Lillan... som i att ha varit vän länge =P

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.