Sonisphere 2010

Så då har lördagen passerat (med råge) och det so skulle bli årets bästa lördag är över.

Sa jag att det regnade? Det gjorde det i alla fall... rejält. Men inte under två timmar Iron Maiden.

Så var det värt det? 12 timmar i regn, att gå in till stan från Universitetet när regnet öste ner så att till och med underkläderna gick att vrida ur? Trängas med 47.000 personer på en leråker av varierande djup?

Som fan!!! Arrangemanget i sig kunde varit bättre dock. Det var en underbar lineup men gällande logistiken borde arrangörerna ta lärdom av andra festivaler.

Men... 47.000 Maidenfans på en leråker gjorde det hela värt flera gånger om.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

6 kommentarer och åsikter:

Josefine sa...

hehe ja lite blött var det minsan.
Men vilken lysande spelning av hjältarna!

Sindarin sa...

Jag ska inte säga att det var deras bästa performance någonsin men definitvit en av dom =)

Grimgoth sa...

Lite regn har man inte dött av!!

Rock On!

Sindarin sa...

Grimgoth: Nä det har man inte, önskar bara att jag varit lite mer förutseende i frågan och klätt mig lite bättre efter den väderlek som erbjöds på plats =)

Sanna sa...

Jag var där, och trots regnet så var det fantastiskt! Ska du till Ullevi i sommar?

Sindarin sa...

Jag vet inte Sanna, det blir ju lite mer apparat om man ska ner till GBG en helg, jag lutar mot att inte åka men jag har som sagt inte bestämt mig än.

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.