US day 2

Då är jag inne på dag två av USA vistelsen och gårdagen var minst sagt intressant. När man bokar biljetten och ser att det är 9 timmars flygning förutser man egentligen inte hur lång tid 9 timmar faktiskt är.

Det hela började med att jag sov ganska dåligt så redan när klockan ringde vid 5-tiden kände jag mig rätt slagen som människa men det var bara att bita ihop och kliva upp eftersom jag skulle vara på Arlanda 3 timmar innan avfärd. Väl på plats gick man igenom kontroll efter kontroll innan det var dags att boarda planet, då började den första nagelbitaren. Mitt namn kom upp på listan men något var galet med biljetten så dom kunde inte släppa på mig förrän problemet var löst. Efter c:a 10 minuter vinkade dom in mig i gaten i alla fall så då var jag nästan på väg.

Väl ombord på planet lyckades jag aldrig somna utan kollade på tre filmer, åt lite, kollade på ett par sitcoms, åt lite till och fascinerades över hur nervös killen i sätet bredvid var. När han var vaken satt han och skakade nervöst på benen så att hela stolsraden vibrerade... inte undra på att det inte gick att somna.

Väl på marken, en hel halvtimme före planerad ankomst, var det dags för kontroller hit och dit igen. Det var kö till tullen där pass och tullformulär skulle stämplas och sen skulle det lämnas in vid ytterligare en disk på vägen ut. Väl ute hittade jag mina fastrar och Scott som mötte upp på flygplatsen och lyckades dessutom av alla passagerare bli intervjuad av en lokal TV-station gällande den höjda säkerheten på internationella flygplatser. Why me liksom.

Efter att ha ätit både cheeseburgare och korv kom vi hem till farmor där min pappa också är på besök så det blev fler kära återseenden. Eftermiddan/kvällen (läs kvällen/natten eftersom min kropp fortfarande var inställd på svensk tid) flöt på i lugn takt och vi satt och diskuterade gamla minnen till farmors soppa och efterrätt. Det blir nog ingen bantningsresa det här =P

Aldrig har det varit så skönt att tumla i säng som igår kväll tror jag men trots att kroppen var helt slut är jag fortfarande inte helt inställd på USA tid eftersom jag vaknade vid 3-tiden första gången =) men jag lyckades ändå somna om och klev inte upp förrän runt 8 lokal tid.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

4 kommentarer och åsikter:

Lillan sa...

Jag är så glad för din skull! Känns konstigt att ha dig på andra sidan Atlanten men men, jag måste ju dela med mig...
Hälsa auntie Di från mig och var rädd om dig!

Puss o kram Love U

Sindarin sa...

Fastrarna är ute och handlar så jag kan inte göra det just nu men jag ska göra det såfort dom kommer hem igen Lillan =P

Jossan sa...

Ja det är alltid lite längre än man tror när man väl sitter där på planet. Men skönt att det gick bra och du kom fram som du skulle.
Ha det jättebra nu. Ser fram emot lite fler berättelser om vad ni har för er därborta på andra sidan pölen!

Sindarin sa...

Jossan: Ja planet var inte direkt någon höjdare =P Jag ska slänga upp lite mer om vad vi gjort när vi hittat på något spännande. Just nu har vi bara hängt med varandra =)

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.