Den blomstertid nu kommer

Så var skolavslutningen i årskurs nio över. Två delar vemod och lika många delar hopp om en underbar framtid efter sommarlovet tar vid.

Efter tio år i samma skola är det på allvar dags för grabben att kasta sig ut i verkligheten och höstens gymnasieskola. En epok är så att säga över och en annan tar vid.

Det blir bra, jag är övertygad om att han kommer att klara sig galant i framtiden med.

Sa jag att pappan var tämligen stolt över sin grabb?
Published with Blogger-droid v1.6.9

Tunga dagar

Sinnet är tungt och dagarna tyngre ändå. Jag har vridit och vänt på allt de senaste dagarna.

Varför är en fråga som jag återkommer till hela tiden.

Det enda egentliga fundering eller slutsats jag kommer fram till är att livet är vad vi gör det till och meningen vara det innehåll vi fyller det med.

Frågan om varför förblir dock obesvarad.

Det är lite tungt att fungera i den glättiga världen just nu, men det måste gå ändå.

Ta hand om varandra därute
Published with Blogger-droid v1.6.7

Tillhörighet

Jag har funderat en hel del på det här med att vara en del av en större helhet. Jag vet inte om det beror på rastlöshet eller något annat men i hela mitt liv har jag mest betraktat tror jag.

Jag menar inte att jag stått utanför i den bemärkelsen att jag levt ett ensamt liv, men jag har aldrig lyckats hitta den stora passionen som andra människor gör i stora sammanhang. Det kan vara ett band (done that) eller teatern (done that too). Helt enkelt hängivet och passionerat ägnat sig åt något och funnit sin plats i världsalltet.

Alla verkar göra det utom jag.

Ibland tror jag att jag hittat rätt men efter en stund har jag och passionen av olika anledningar ofrånkomligt särat på oss. Jag är djupt imponerad av alla ni som hittar ert kalln och lever för det. Hur gör man?

Nog ynkat, nu åker jag hem och brassar lite käk.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Brev till högre makter

Okej Gud, vi har inte pratat speciellt mycket med varandra dom senaste 40 åren, men om du frågar beror det mer på dig än mig, du är nämligen tämligen dålig på att ringa tillbaka.

Hur som helst, jag känner att någon borde informera dig om att 'när helvetet fryser till is' faktiskt bara är ett talesätt och på inga som helst vis en uppmaning till dig så do the right thing, lås in isbjörnarna igen.

Tack på förhand
Published with Blogger-droid v1.6.5

Hyfsat nöjd ändå

Ja hörrni, vad säger man? Med första advent bakom oss börjar det dra ihop sig till jul. Snön ligger och pryder även Stockholm som ett vackert vitt duntäcke och jag kan lyssna på julmusik utan att människor, förutom sambon, tycker att jag är knäpp.

Det enda som saknas är att min kropp ska acceptera kylan, sen är vi halvägs där.

Don't eat yellow snow.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Btw I'm an efu

Jag hittade just på ett nytt ord, efu. Det står för emotional fuck up. Vissa saker bär jag inom mig för länge tills det en vacker dag exploderar i en svart kläggig sörja. Det är. Något jag borde jobba lite med misstänker jag.

På plussidan kan jag påstå att efter sammanbrottet ser en del saker och människor betydligt ljusare, synd bara att jag ska vara tvungen att såra människor på vägen.

So I'm an efu, let's work on it
Published with Blogger-droid v1.6.5

Så liten världen blivit

Jag kan inte låta bli att förundras och irritera mig lite över hur en del människor bara orkar gå på om småsaker.

Att livet kretsar kring barnen när man har små barn hemma är väl mer eller mindre självklart men när två småbarnsmammor sitter och diskuterar, lite upprört ska tilläggas, varför någon unge på dagis inte bjudit alla kompisar på sitt kalas.

Han ville väl inte ffs. Hur svårt kan det vara???! Så lilla prinsessan fick inte gå på kalas??? Buhu, dom kanske inte är så bra kompisar som du vill tro att dom är. Life goes on and shit happens. Get over it.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Dagens visdomsord

Without the will to improve every step forward eventually becomes two backwards.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Tjuvlyssnat på pendeln

När man jobbar med teknik försöker man komma ihåg att omvärldens tekniska kunnande inte alltid är på samma nivå som ens eget. Likväl hör man ibland människor som hjälper smilbanden att le en aning.

En yngre kille sitter och diskuterar datorer med en äldre dam på pendeltåget. En stumd in i diskussionen frågar han om dom kör på en HP dator. - Nej vi har XP svarar hon då.
Killen ser lite frågande ut och skakar lite fösrsynt på huvudet men väljer att inte rätta henne.

Egentligen är det inte så konstigt kanske, jag får ofta samma svar när jag frågar människor vilket operativsystem deras datorer har - WIndows eller något, så egentligen var väl damens svar inte jättetokigt, det var nog bara dom med nördstämpel som drog på smilbanden nu, men det bjuder jag på.
Published with Blogger-droid v1.6.4

Äntligen vet jag

Nu har jag kommit på vad jag ska göra med mitt liv... jag ska starta ett sexkollektiv! Japp de ska jag, sådeså... tänk er, aldrig mer ett "inte ikväll älskling, jag är/har (fyll i valfritt) [ ] trött, [ ] ont i huvudet, [ ] mensvärk, eller klockan är för mycket, det skulle du tänkt på innan" - Vaddå innan?? Man vill väl när man vill? ;-)

Såååå sexkollektiv is the solution to all problems. Eller hur?

Hur kom jag på den idéen tänker ni? Ja det kan man undra men det var rätt lätt. Jag brukar säga till en vän till mig som aldrig verkar hitta rätt att om hon bara kan övertyga finskan om att det är en bra idé kan hon få komma till oss så ska jag älska henne också.

Men hur bär man sig åt? Går man bara fram till en fager höna och säger "Tja, vill du vara med i mitt sexkollektiv?" Något säger mig att man antingen just sa upp den bekantskapen och/eller får en örfil in i nästa vecka så det går kanske inte.

Kollektivbiten i sig är nog inte så svår, det är ju bara att flytta in eller få andra att flytta in, det är just själva sexbiten som kan vara svårare att få till sådär i början kanske. Jag bodde ju i kollektiv ett par år för en herrans massa år sedan, men inte fick vi andra grabbar vara med och fila när kollektivets enda par höll på, så frågan är som sagt hur man bär sig åt. Hmm kanske måste jag berätta om mina planer för finskan med eller vad tror ni?

Förresten, finns det några kvoter man måste fylla eller inte fylla för att det ska vara ett regelrätt sexkollektiv? Är två fruntimmer för få? Är 7 för många? Var går gränsen mellan kollektiv och harem? Kan man dessutom förvänta sig att kvinnorna ska förvärvsarbeta och dra sitt strå till stacken eller har man försörjningsplikt för dem?

Oj så frågor det blev, kanske är det bättre och billigare att låta bli ändå? Men håll med om, innerst inne, visst vore det rätt cool?

Jag säger som Eddie Izzard... Ciao

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

jet lagged as hell

Så nu är USA resan över med besked. Det var sjukt jobbigt att lämna släkten bakom mig men på samma gång skönt att komma hem och vara med familjen igen.

Flygresan hem var ganska händelselös, 7,5 timmar i luften. Jag hade hoppats kunna sova ett par timmar eller så men det var tji så jag var hyfsat trött när jag väl kom hem och kunde lägga mig och sova ett par timmar.

Första natten hemma sov jag som en stock i minst tio timmar men natten mellan lördag och söndag somnade jag inte förrän fyra på morgonen och natten därpå ska vi inte ens tala om, klockan fyra gav jag upp så jag hoppade in i duschen, käkade frukost och drog till jobbet. Efter lunch gick jag in i dimman och insåg att det var dags att åka hem och sova ett par timmar till.

Nu skriver vi tisdag och jag har sovit tio timmar i mer eller mindre ett streck så jag hoppas att jag äntligen lyckats komma på rätt köl igen.
Published with Blogger-droid v1.6.3

Så kan det gå

Jag hade som intention att skriva ett litet inlägg om dagen under min USA vistelse och det har gått sådär bra kan man väl säga. Vi umgås mest hela tiden, pratar om släktingar, vad den och den gör osv och så träffar vi folk med.

Igår kom min äldsta faster (som jag heller inte träffat på 15 år) till farmor på lunch och det blev mer gamla minnen och en hel del roliga berättelser. Även om vi mer eller mindre bara berörde ämnet måste jag ändå säga att jag fascineras över hennes otroliga fantasi. Hon jobbar på biblioteket och läser bland annat en massa böcker för barn där. Hon berättade om ett par dockor som dom har på display som varje vecka göra nya saker, dom åker kälke och dricker varm choklad osv på vintern och vid andra högtider/årstider gör dom andra saker och varje ny display kommer med en helt ny berättelse. Hon har verkligen en enorm berättartalang och berättar varje historia med inlevelse. Tänk att ha kvar en sådan livlig fantasi, det vore något. Jag tycker att jag har rätt bra fantasi men snacka om att man ligger i underläge där.

Jag ska strax hoppa in i duschen eftersom vi ska iväg om någon timme igen men innan jag avslutar ska jag berätta om mitt treåriga kusinbarn Maja. Maja hjälper gärna till att duka fram och duka av när vi ska äta och häromkvällen skulle hon duka och jag erbjöd mig att hjälpa henne med köttknivarna eftersom dom var av den vassare sorten. Hon ansåg att dom inte alls var vassa så jag föreslog att hon skulle göra det tillsammans med någon för säkerhets skull. Efter ett tag kom hon ut i köket där jag var och satte handen sturskt i sidan och sa:

I put out the knives all by my self, and I didn't cut myself!!

Tjejen är tre år och var hur stolt som helst för att hon hade satt mig på plats =)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

US day 3

Igår träffade jag min kusin Sarah igen. Sist jag såg henne var för 15 år sedan och nu är hon nybliven mamma för tredje gången =)

Hur gick det till liksom? Hur kunde hon bli 15 år äldre när inte jag blivit det? =P

Det jäkligt kul i vilket fall som och hennes döttrar var hur söta som helst =)

If your Ma read this... this is for you little miss Willow "Janetree". You are one silly girl ;-)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

US day 2

Då är jag inne på dag två av USA vistelsen och gårdagen var minst sagt intressant. När man bokar biljetten och ser att det är 9 timmars flygning förutser man egentligen inte hur lång tid 9 timmar faktiskt är.

Det hela började med att jag sov ganska dåligt så redan när klockan ringde vid 5-tiden kände jag mig rätt slagen som människa men det var bara att bita ihop och kliva upp eftersom jag skulle vara på Arlanda 3 timmar innan avfärd. Väl på plats gick man igenom kontroll efter kontroll innan det var dags att boarda planet, då började den första nagelbitaren. Mitt namn kom upp på listan men något var galet med biljetten så dom kunde inte släppa på mig förrän problemet var löst. Efter c:a 10 minuter vinkade dom in mig i gaten i alla fall så då var jag nästan på väg.

Väl ombord på planet lyckades jag aldrig somna utan kollade på tre filmer, åt lite, kollade på ett par sitcoms, åt lite till och fascinerades över hur nervös killen i sätet bredvid var. När han var vaken satt han och skakade nervöst på benen så att hela stolsraden vibrerade... inte undra på att det inte gick att somna.

Väl på marken, en hel halvtimme före planerad ankomst, var det dags för kontroller hit och dit igen. Det var kö till tullen där pass och tullformulär skulle stämplas och sen skulle det lämnas in vid ytterligare en disk på vägen ut. Väl ute hittade jag mina fastrar och Scott som mötte upp på flygplatsen och lyckades dessutom av alla passagerare bli intervjuad av en lokal TV-station gällande den höjda säkerheten på internationella flygplatser. Why me liksom.

Efter att ha ätit både cheeseburgare och korv kom vi hem till farmor där min pappa också är på besök så det blev fler kära återseenden. Eftermiddan/kvällen (läs kvällen/natten eftersom min kropp fortfarande var inställd på svensk tid) flöt på i lugn takt och vi satt och diskuterade gamla minnen till farmors soppa och efterrätt. Det blir nog ingen bantningsresa det här =P

Aldrig har det varit så skönt att tumla i säng som igår kväll tror jag men trots att kroppen var helt slut är jag fortfarande inte helt inställd på USA tid eftersom jag vaknade vid 3-tiden första gången =) men jag lyckades ändå somna om och klev inte upp förrän runt 8 lokal tid.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Äntligen

Efter en sensommar av förberedelser bär det äntligen av till Usa för att umgås lite med familjen. Nu är det drygt två timmar kvar till avgång och jag sitter och kikar ut på ett Arlanda täckt i dimma.
Published with Blogger-droid v1.6.1

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.