Allt är inte guld som glimmar
men allt är heller inte skit som luktar.
En fördel när man ser sig omkring på hur människor beter sig mot varandra när dom interagerar med varandra är ändå att jag värdesätter min älskade sambo mer och mer, inte för att jag inte värdesatter henne innan, men när man ser hur det står till på andra håll inser jag hur lyckligt skattad jag är som har henne.
En ängel måste ha skickat henne i min väg den dagen våra vägar korsades.
Let's never fight honey...
Ja jag vet... rubriken hade nog inte det minsta med inlägget att göra... jag gillade bara formuleringen =)
'Cos every day counts!
Trött, tröttare, Jag
Undrar om det är okej att schemalägga alla bråk som människor tänker ta sig för till onsdagar efter kl. 13.30? Då kunde man ju veta om när och om man skulle bli indragen i något i förväg. Sen vore det schysst om man blev försedd med en manual i vad som är politiskt korrekt att tycka och tänka med (förmodligen skulle jag väl förvisso inte läsa den, men det vore ju bertyggande ändå att veta om att den fanns där).
Nä, jag säger nog upp mig som medmänniska... Make room for the slightly more arrogant and bitter me. - Cynisism räknas visst som en livsåskådning ifall man hänger sig åt den helhjärtat.
Bilden är lånad på www.newsdesk.se
'Cos every day counts!
Trött och håglös
Veckan började således i trötthetens tecken och gårdagen fylldes med bråk och strul från tidig morgon till sen kväll. Idag känner jag mig bara tom på energi idag och jag har inte direkt mindre ut stå i idag så det här borde bki en intressant dag. Jag vaknade inte till bråk i alla fall så jag får väl glädja mig åt det.
En tröst i eländet är att de försvunna rikskupongerna dök upp i alla fall, dom låg faktiskt hemma på ett terrarium (av alla logiska ställen).
Skitdag!
Den enda ljusningen idag måste vara sambons gestikulerande när hon pratar i telefon.
Jack Daniels
Snyggfinskan tyckte att det ultimata slutet på mitt resonnemang var att hon faktiskt gillar whiskey och att den nya ormen dessutom är hennes.
'Cos every day counts!
I love my job
I torsdags när jag gick hem från jobbet såg det hur lugnt ut som helst, ett par jobb låg och väntade till måndag. När jag kommer tillbaka efter EN dags semester har det rasslat till i mailen, det ligger cirka 30 nya projektrelaterade mail i inkorgen. En del av dem tillhör ett par pågående projekt men ungefär hälften av dem var helt nya (och panikartade) jobb. Oavsett om det rör sig om nya eller gamla projekt så måste ju allt hanteras på ett eller annat sätt.
Så lugn blev den här veckan.
'Cos every day counts!
His name is Jack. Jack Daniels
Stumpen kan inte heta något så nedvärederande som stumpen... han kan ju få mindervärdighetskomplex.
Jag har spånat lite och först tyckte jag att han skulle heta Kurt. Varför? Jo för i Flykten från New York spelar ju Kurt Russel the bad guy Snake Plisken och orm på engelska är ju snake. Well som mr Russel skulle sagt. Det föll inte i god jord. Nåja skam den som ger sig. Jag spånar vidare och kommer på att Jack Russels är ju ganska sköta små hundar och dessutom är Stumpen lite whiskeyfärgad så Jack Daniels fick det bli till slut.
Hängde ni med?
Orm -> Snake Plisken -> Kurt Russel -> Jack Russel -> Jack Daniels
'Cos every day counts!
Inte alls impulsiv
Idag skulle vi iväg och gratta en kompis och hade ingen egentlig plan på vad vi skulle köpa. På vägen dit stannade vi till hos en annan kompis, bland annat för att hämta en litet mindre terrarium till snoken vi har hemma åt honom, dom var egentligen två från början som bara åt levande yngel så vi skulle utfodra dem tills de lärde sig äta död fisk, en av dom överlevde tyvärr inte eftersom den rymde och inte dök upp förrän det var dags att simma med fiskarna. Den andra lever och frodas men behöver ett mer rymningssäkert terrarium så det fick den idag.
I vilket fall som så visste vi att han med ormarna hade några majsormar han ville bli av med så vi kikade lite på dom med och Snyggfinskan fastnade för en vuxen, normalfärgad majsorm som dessutom tappat en liten bit av svansen. Hon fick den runt halsen och den la sig i hennes luva och sen var det kört. Han verkar dock väldigt social vilket är ett trevligt tillskott i terrariet. Eftersom ormen var defekt ville han inte ha mer än en hundring för den så Mochino fick en roommate i dag. Min älskade sambo är inte alls impulsiv... vad får dig att tro det? Han hade även en apsnygg svart albino för en femhundring men det fick räcka med en ny orm idag.
Innan vi gick till sängs fick jag möblera om lite hastigt och lustigt med så att dom fick ett nytt gömställe, den nya ormen (som fick det fantasifulla namnet Stumpen) är nämligen en aaaaning större än Mochino, han är c:a 120 och minst dubbelt så tjock som vår orm så gamla gömställen räcker helt enkelt inte till för den nya, han försökte t ex tränga ner sig i Mochinos grottsten så att locket for all jordens väg. Det är inte lätt att vara omfångsrik =)
På tal om omfångsrik så har jag förresten gått ner hela 1,5 kilo sedan förra veckan. Det gör nog närmare 5 kilo totalt på 4 veckor nu.
'Cos every day counts!
Ont i örat och trasiga cigaretter
Tanten här hemma här haft ont i örat hela veckan och vi har alla tjatat på henne att gå till doktorn. Igår tog den utflyttade dottern saken i egna händer och ringde för att skälla ut Snyggfinskan efter noter. Kontentan av samtalet blev att om hon inte gick till doktorn idag skulle vi få bryta av alla hennes cigaretter och alla kommande cigaretter för all framtid.
Behöver jag säga att tanten masade sig upp och nu är på väg till doktorn? ;-)
'Cos every day counts!
En hyfsad planering
'Cos every day counts!
Underbar start
Idag lyckades han exeptionellt bra. I korsningen Valhallavägen-Lidingövägen tog han en personbil som skulle svänga med bakpartiet på bussen. Utan ett ord till passagerarna kör han in till kanten och springer bort till personbilen och lämnar bussen stående mitt i ett av Lidingövägens svängande körfält.
Nu menar jag inte att han inte skulle gå till bilen, han hade ju trotsallt orsakat en incident men att ställa bussen just där var kanske inte jordens smartaste grej och hade han dessutom väntat in den svängande bilen hade det aldrig hänt i första hand.
Nåja det visar bara att det föds en idiot varje sekund och en del av dom gamla idioterna har inte vett att gå i pension i tid.
Passagerarna? Ja dom fick knalla iväg till nästa hållplats och ta nästa buss, när den väl lyckats kryssa förbi det blockerade körfältet.
'Cos every day counts!
Nu tar vi helg tycker jag
Hoppas att vi har minst två veckor kvar, annars skiter det sig med katten som vi så omsorgsfullt planerat för, kattvakten åker nämligen utomlands.
Livet består bland annat av en massa planer, en del slår in och andra går i stöpet.
'Cos every day counts!
Var sak på sin plats
I övrigt har nästan ingenting en egen plats hos oss. T ex så anser en del att toalettgolvet är en helt legitim ersättare för byrån eller tvättkorgen. Detsamma gäller egentligen för alla andra golv vid närmare eftertanke.
Visserligen är inte dom vuxna hos oss dom mest pedantiska heller men vi har inte riktigt anammat att använda hela lägenheten som vår byrå/tvättkorg även om vi har våra högar med ren tvätt i sovrummet, men det får det bli ändring på efter ommöbleringen. Undrar om ungarna tänker likadant? Skulle inte tro det, dom får ju dubbelt så mycket utrymme att slänga sina grejer på (fast vί berövar dom ändå på en av deras tvättkorgar - vardagsrumsgolvet).
Vad tror ni, är det ett beteende som växer bort eller är allt hopp om bättring ute?
Den bara försvann
I morse var inget undantag. Problemet är bara att tankespåret från i morse är helt väck. Oavsett hur mycket jag brottas med mina tankar stannar det kvar precis under ytan. Det värsta av allt är att jag har en känsla av att det faktiskt var viktigt. Ibland brukar man kunna återskapa omständigheterna kring ett problem genom att i sitt huvud stega sig tillbaka till stunden tankespåret började, men inte nu, den här funderingen ligger där och trycker i sin håla och bidar sin tid.
Vi får väl se när den når ytan igen.
'Cos every day counts!
Tiggare i storstaden
I stort sett ALLA av dom har dom en bror/syster/dotter/son, ja you name it och i stort sett alla av dom lider av leukemi. Jag tycker verkligen synd om den enstaka av dom vars berättelse kanske stämmer för dom andra som hoppat på leukemitåget har tagit livet av trovärdigheten, även för dom som kanske talar sanning.
Det gör faktiskt lite ont i mitt humanitära hjärta att misstro människor rakt av men att tro att alla dom som säger sig ha en släkting döende i leukemi på något sätt lyckats skrapa ihop pengar nog att åka till Stockholm för att tigga ihop mer pengar känns lite för långsökt, speciellt när man ibland ser dem gå raka vägen och köpa godis eller läsk för skörden. Visst måste människan äta, men om jag tiggde ihop pengar till medicin åt en döende släkting skulle jag nog valt billig och näringsrik mat före coca-cola och choklad.
Men det är ju jag det.
'Cos every day counts!
Kategorier
- Mitt i livet (546)
- Spånerier och fånerier (231)
- Tankar om livet (105)
- Lite allvarligare (84)
- Internet (74)
- Berättelsen om Tarzan (15)
- Terrarierelaterat (15)
- Veckans kommentar (13)
- I natt jag drömde (12)
- Akvarierelaterat (11)
- Tacksamhet (11)
- Det var en gång (9)
- Månadens blogg (7)
- Veckans foto (7)
- Veckans ord (7)
- No Shit Sherlock (6)
Kommentatorer
| Widget by Blogger Widgets |
- Sindarin
- Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.
Aktörer i min värld
Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.
Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.
Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)
Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.
Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.
Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.
Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.
Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.
Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.
Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.