Ibland blir jag så trött

Regnet det bara öser ner Igår när jag kommer hem till stationen har bussarna dels övergått till halvtimmes trafik på grund av att klockan passerat 18 (på sommaren behöver folk inte åka buss enligt SL) så jag får stå och vänta en bra stund i regnet på nästa ordinarie buss.

Det är OK det finns ändå tak att stå under.

Underhand så fylls den lilla kuren till bredden av människor som heller inte vill bli blöta i väntan på bussen, vilket i sig också är helt OK även om det ganska snart blir väldigt trångt i denna oas av relativ torrhet.

Det blir dags för bussen att komma, men ingen buss dyker upp. 5 minuter går och blir snart 10 och folk blir mer och mer irriterade. Äntligen skymtar bussen men den stannar 25 m från hållplatsen för ett förarbyte till mångas irritation. När den nye chauffören kör fram kommer först en kvinna och sdkriker åt henne att öppna dörrarna bak så att hon kommer in med vagnen och att hon ska lära sig passa tiderna. Ytterligare någon muttrar ilsket till den stackars chaffören som ledsnar och ropar ut i högtalarna att bussen är försenad på grund av ett vagnfel och även om det regnar behöver man inte bete sig som ett svin, det var inte den nya chaufförens fel att bussen är försenad. Då stormar den förste gaphalsen fram och skriker att chauffören minsan inte behöver skrika på henne =D

Den stackars chauffören blir utskälld fler gånger, bl a kallad för hora och idiot av en resenär innan vi får åka vidare.

Visst förstår jag frustrationen, men i ärlighetens namn undrar jag om inte vi alla som bara ville åka hem och värma oss efter en ofrivillig stund i den översvämmade naturen hade kommit hem lite snabbare utan alla meningslösa påhopp och raseriutbrott, men det är väl som alltid... människor är bara människor och det vore dumt att förvänta sig mer av dem.

3 kommentarer och åsikter:

T sa...

det allmänna egenbehovet och egoism som styr det mesta som sker, där det egna egot bara får växa och göda sig starkare om man får skrika och säga att alla andra gör fel.

:P

du e mest en gnällgubbe,,,,, du med :)

Sindarin sa...

Jo tjena... undrar vem som gnäller mest gnällgubbe =P

Anonym sa...

Jag har vart med om liknande. Fick stå o vänta bra länge på en buss som aldrig kom. När den väl kom efter en halvtimme frågade folk varför han var så sen, det hela slutade med att busschauffören hotade folk med alla möjliga saker.

Anmälde honom till SL men han är fortfarande kvar och fortfarande lika vresig!

Arkiv

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.