Det här med att åldras

Hej på er, lever ni fortfarande? Idag tänkte jag prata lite med er om att åldras.

Folk frågar mig hela tiden hur det kändes att fylla 40 och svaret är att det var ingen större skillnad mot exempelvis 38 eller 36 heller för den delen.

Sure, med åldern kommer vissa ålderstecken. Det hänger lite här och man fyller ut byxorna mer än man gjorde för 15 år sedan. Den en gång så stolta hårmanen är verkligen puts veck och nu för tiden pippar man inte nätterna igenom och åker pigg och fräsch till jobbet. I själva verket undviker man pipanet helt vissa dagar till förmån föt välförtjänad sömn.

Men mina kära vänner (och ovänner) det är ju en sån liten del av livet. Allt det andra är ju så mycket bättre som 'gamling'. Erfarenheterna vi saknade sitter som en smäck och vägleder oss genom snåren. Barnen vi hunnit få som berikar livet enormt. Barnbarn (för oss som kommit så långt) är en underbar anledning att vakna varenda morgon med. En underbar människa att dela vardagen med bara för att nämna några av plussidorna.

Så visst, jag kommer aldrig mer att lägga en 25 årig skönhet på rygg men i ärlighetens namn är en mogen kvinna som vet vad hon vill och som ligger kvar morgon efter morgon fan så mycket sexigare i längden.

Så ni där ute som våndas för att ni blir äldre, sluta med det, var tid har sin charm. Njut av stunden istället för att sakna det som varit.

Ärtor ute!

4 kommentarer och åsikter:

Jossan sa...

äsch, man är inte äldre än man gör sig :)

Sindarin sa...

Jossan: Det är också en sund inställning till det här med att åldras tycker jag =)

Huskatt sa...

Det där med ålder är lite märkligt.
för jag förstår ju att jag ser äldre ut, allt annat vore ju direkt knäppt. Men jag känner mig inte som 36...

Sindarin sa...

Katten: Äh 36 är väl ingen ålder på ett kattskrälle ;-)

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.