Stolthet och principer
Redigera inlägg
Ni får läsa mig rätt här, visst ska man vara stolt över sina prestationer men när folk talar vitt och brett om stolthet kan man ofta likna det vid dumhet.
Det här hände för några år sedan och även om det idag blivit bättre är det långt ifrån bra.
Det var en gång ett par som efter att dom gått åt olika håll ändå gjorde livet surt för varandra och den som stod emellan var parets barn.
En vacker dag bestämde barnet att det av olika skäl inte längre ville bo kvar hos den ena förädern och flyttade hem till den andre.
De tidigare bråken och meningsskiljaktigheterna föräldrarna emellan eskalerade och barnet blev utpekat som lögnare som baktalade den ena inför den andre. Mistrodd drog sig barnet mer och mer undan från den första föräldern. En tid senare bröt barnet kontakten helt med den förälder det flyttat ifrån.
Av stolthet och av principer förlorade föräldern kontakt med barnet över natt. Det som borde varit det vackraste i livet för föräldern drog sig undan för gott.
Stolthet säger jag för att man ibland måste kämpa för sitt barns kärlek när det gått snett och ibland låter vi som vuxna vår stolthet stå ivägen istället för att förlåta och visa att barnet alltid är välkommen tillbaka. Principer säger jag för att vi av princip aldrig låter någon annan 'vinna' över oss.
Slutligen säger jag dumhet därför att vi låter stoltheten diktera villkor för att inte tappa ansiktet.
Glöm aldrig det mina vänner
Etiketter:
Tankar om livet
0 kommentarer och åsikter:
Skicka en kommentar